Läs eller skriv i min gästbok!
Historia:
Jag föddes den 2... Nej då, jag bara skojade, jag ska inte bli alltför långdragen. LOVAR!
Men det började ju när jag var lill-liten. Bland de första ord jag kunde säga var "vovve",
och från den dagen ordet, nåväl, ljudet föll från mina läppar har jag velat ha en hund.
Min första favoritras var stövare- vilken vet jag inte, men det måste ha varit hamilton eller finsk.
Jag minns att jag gillade storleken, ansiktet och alla färgerna! En dag kom en man till oss och sa att
han hade två stövare! Jag, pappa och min gröna plasttax- Max åkte upp för att titta.
Då jag precis hade presenterat Max för stövarna ropade de att det var fika. Jag ilade iväg och beordrade Max "plats!".
Ett öderstiget misstag visade det sig. Då jag kom tillbaka hade de kuperat honom!!!
Svansen var borta! Sen dess finns inte stövare med på världskartan!!
Nej, det fick bli en ny favoritras och nu vände sig turen till en betydligt mindre ras.
Mina föräldrars vänners hund (vänta vad skrev jag? jo, det var rätt!) som var en cremefärgad
amerikansk cockerspaniel som hette Lufsen. Från och med den julen stod det bara en sak på min önskelista: HUND!
Kärleken höll i sig fram till -87 då jag med buller och brak bytte favoritras. Min mamma blev nämligen dagmamma då.
Vi fick en liten klimp till oss och det visade sig att hans mamma hade hundar!
Då jag fick reda på vilken ras det var ilade jag in till mitt rosa rum och slet fram en av hundra
hundböcker och bläddrade fram till... Golden retriever! Otroligt vacker! Lotta, som mamman hette,
lovade att jag skulle få komma och titta på dem och efter ett konstant tjatande cirka 24 timmar om dygnet under en vecka
(vilket motsvarar ungefär 170 timmar) gav mamma med sig, vi åkte och tittade! Jag hoppade ur bilen
och rusade runt till baksidan och möttes av fyra mycket glada hundar med svansar viftandes
som elvispar! De hette (åldersording): Zeb, Nick, Alex och Ici.
Ici... Det var något speciellt med henne; antingen var det för att hon var enda tjejen eller också var vi...
Tvillingsjälar! Ja, så var det. Älskade hund. Hmmm... Då jag lärt känna dem började jag få låna den äldsta- Zeb.
En lugn kille och ändå höll jag kopplet hårt, så hårt!!! Han var gammal och somnade in. Så började jag
få låna Nick, som var systerson till Zeb, ni kan ju gissa hur stolt jag var som spatserade omkring med
en livs levande svamp; en champinjon, ja det var iallafall så jag trodde man uttalade det...
Han var också gammal och vi hann inte få så många minnen tillsammans. Så föll turen till denna magiska dam- ICI!
Vi fann varandra första gången vi sågs och ett mycket speciellt band knöts mellan oss.
Vi har många fina minnen, det största är väl år -95 då hon blev vald till bästa avelstiken av sin ras + att
hon blev vald till Sveriges klokaste hund!!! Då fick vi vara med i ett stort reportage i Hemmets Veckotidning.
Då Ici år -94 skulle ha sin sista av fem kullar bönade och bad jag mamma och pappa om att få en valp.
"Nej, nej" sa de. "Det duger så bra att låna hem Ici ibland." Men det tyckte inte jag. Jag hade fått
Ici av Lotta men mina föräldrar tyckte att hon var för gammal och så beslöt vi att hon var min men bodde hos Lotta.
Natten mellan den 15 och 16 februari -94 ringde Lotta och sa att Ici valpade. Pappa skjutsade upp
mig och jag fick vara med om mitt livs första förlossning! Ut kom fem små killar och jag blev kär i dem alla!
Jag satt där nästan dygnet runt och då jag fyra dagar senare fyllde år så fick jag ett vykort där det
stod att jag skulle få hämta en valp någon dag kring påsk! Glädjetårarna tycktes aldrig upphöra och
jag ilade upp till Ici för att berätta den fantastiska nyheten. Hon tittade på mig med en
blick som att hon visste.
Tiden fram till påsk var en evighet!!! Men så kom den stora dagen då jag fick åka upp och hämta *MIN* valp King! =)
Han är snart 10 år nu... JAG ÄLSKAR HONOM- Han är mannen i mitt liv! ;) Och det är som om det där med tvillingsjäl
gått i arv, jag och King är också det! =) Ici fick fortsätta vara hos mig tills en person tjabblade
till allt!!! MORR! Iallafall behövde Kings storebror få bo någonstans där det var lugnt för han hade
"kronisk ledvärk". Han hamnade hos mig. Killen hette Charlie
och fick bo hos mig under några år-
INNAN SAMMA PERSON TJABBLADE ÄN EN GÅNG! För den personen är en hund en hund. Inget annat.
Det har gått upp några Liljeholmens för mig nu. Men nu ska vi inte låta arga!!! Personen vet inte bättre... ;)
Jag kände att jag ville bort från de renrasiga hundägarnas örnblickar och skaffade mig en blandras- Benjy!
Han var en blandning mellan flat coated retriever/borde collie och jämthund/västsibirisk laika.
Tänk inte "Oj då!" nu, eller gör det. Vem faller inte för små söta valpar, men man vet aldrig vad en
blandras växer upp till. Inget ont om blandraser för det!!! Här var det bara så många olika psyken som
blandades och han växte upp till en otroligf tidskrävande hund, vilket jag tyvärr inte hade tid med.
Jag placerade om honom till ett nytt kärleksfullt hem och alla som lämnat bort en hund någon gång
vet hur det känns... =.(.. Men jag kan åka och hälsa på honom när jag vill... Lille skrutten!
Men eftersom jag "alltid" varit van att ha två hundar och jag ville inte att King skulle vara så ensam så
ville jag ju ha en till hund. Har ju alltid varit sugen på en afghan så då jag såg annonsen så
ringde jag för att åka och titta. "Åka och titta"... Ni vet ju vad det betyder! Japp! Jag ville ha
den lugnaste i kullen och hem kom lille Safir som inte var ett dugg lugn! Fast nu- två
år senare börjar han lugna ner sig. En rolig hund med många upptåg. Man får skratta mycket åt honom.
Som alla som känner mig vet- så har jag ju försökt para King flera gånger; utan resultat.
Men sommaren -04 rymde han för andra gången i hela sitt tio och ett halvt åriga liv tillsammans med grannens
gråhundstik Pära. De var borta i fyra timmar- NERVÖS väntan då vi just flyttat dit.
När de till slut behagade visa sig så hade King tagit sig ett dopp i sjön efter akten och satt
sen och solade sig hela dagen så jag misstänkte att han hade lyckats med något. =) Dagarna gick och när
63:e dagen kom föddes också valparna. Nio små liv- sex hanar och tre honor. Självklart var jag
tvungen att behålla en av dem. En blev två då även Pajas envisades med att få flytta hem till mig! =)
Jag har alltid tyckt om att köra drag och syssla med utställning. Med de hundar jag haft nu har ju bara det
ena eller det andra gått. Så för något år sedan blev jag mer och mer sugen på siberian husky. Började
söka så smått på internet och till slut satt jag varje dag.
Visste klart och tydligt att jag ville ha en röd tik. Helt plötsligt så fanns hon bara där! =) Eller fanns och fanns-
103 mil ifrån mig!! Men det är inget hinder när man känner att något är så rätt. Ännu mer rätt blev det när jag
pratade med uppfödaren, och bäst av allt; hon kände samma sak så när jag flög ner så blev det klart,
lilla Anglayzors Crying Out Loud flyttade hem till mig!!! Kallar henne för Drifwa för jag tycker det är fint.
När jag höll på att bestämma namn så tänkte jag sen att "nä, jag kanske ska ha något som har med snö att göra?"
Men HALLÅ!!! Snö-DRIVA!!! ;) Och som en kompis sa; "Det är ju hon som ska DRIVA spannet framåt!" Så sant.
Tack Angelica!!!
______________________________________________________
Här är hundarna:
______________________________________________________
Länkar:
Goldenklubben
Sveriges Afghaner
Svenska vinthundklubben
Svenska kennelklubben
Blandis
Drifwas kennel- alla som är intresserade av siberian husky- GÅ IN OCH KOLLA!!! =)
Underbara hundar!
King och Safirs polare
Kings kennel
______________________________________________________
Vill du länka till mig? Använd gärna denna bild! =)
______________________________________________________
