Rasbeskrivningar

Uppdaterad den 4/3-08

GOLDEN RETRIEVER

Grupp: 8

Hemland: England

Bakgrund/ändamål: Golden retriever kommer från gränstrakterna mellan England
och Skottland och dess ursprung kan dateras till senare delen av 1800-talet.
Rasen har tillkommit genom linjeavel på gula retriever och Tweed-water spaniel.
Aveln har syftat till att skapa en ras med utpräglad apporterings- och arbetslust,
lyhördhet och intelligens samt följsamhet och vänlighet. Dessa egenskaper
har säkert bidragit till att rasen rönt en sådan stor popularitet som familjehund.

Helhetsintryck: Golden retriever skall vara symmetriskt byggd, välbalanserad,
kraftfull och
aktiv med flytande rörelser. Den skall utstråla sundhet och ha ett
vänligt uttryck. Golden retriever skall vara följsam, intelligent med en medfödd
arbetsförmåga. Vidare skall den ha självförtroende, vara tillgiven och vänlig.

Huvud: Huvudet skall vara proportionerligt, välmejslat och väl ansatt mot halsen.
Skallen skall vara bred men inte grov. Nospartiet skall vara kraftfullt,
brett och djupt och längden ungefär densamma som längden från det välmarkerade
stopet till nackknölen. Nosspegeln skall helst vara svart.

Ögon: Ögonen skall vara mörkt bruna, sitta väl isär. Ögonlocksränderna skall vara mörka.

Öron: Öronen skall vara medelstora och ansatta ungefär i jämnhöjd med ögonen.

Bett: Käkarna skall vara starka med ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett.

Hals: Halsen skall vara torr, muskulös och av god längd.

Kropp: Kroppen skall vara välbalanserad, kompakt med djup bröstkorg.
Revbenen skall vara långa och väl välvda. Rygglinjen skall vara horisontell.

Fram- och bakben: Frambenen skall vara raka med kraftig benstomme. Skulderbladen skall
vara långa och väl tillbakalagda. Överarmarna skall vara lika långa som skulderbladen
och vinklade så att frambenen är väl underställda kroppen. Armbågarna skall ligga
tätt intill bröstkorgen. Länd och bakben skall vara starka och muskulösa
med kraftiga underben och väl vinklade knäleder. Hasen skall vara lågt ansatt,
rak bakifrån sett, varken inåt- eller utåtvriden. Kohasighet är absolut inte önskvärt.

Tassar: Tassarna skall vara runda och kattlika.

Svans: Svansen skall vara ansatt och buren i jämnhöjd med rygglinjen.
Den skall nå till hasen och får inte vara böjd vid spetsen.

Rörelser: Rörelserna skall vara kraftfulla, parallella och med bra påskjut
fram och bak. Steget skall vara långt och fritt utan antydan till höga frambensrörelser.

Päls: Pälsen skall vara slät eller vågig med rikligt behäng och med tät, vattenavvisande underull.

Färg: Alla nyanser från guld- och gräddfärg, dock ej röd eller mahognyfärgad.
Endast på bröstet är några få vita hårstrån tillåtna.

Mankhöjd: Hanhund 56 - 61 cm. Tik 51 - 56 cm.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i
förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

______________________________________________________

AFGHAN

Grupp: 10

Hemland: England

Bakgrund/ändamål: Afghanhunden har urgamla anor och anses
härstamma från hundar av salukityp, som korsats med liknande hundar.
Den har använts till vakt, vallning och jakt och är som sådan en
typisk slättlandssprinter. Vid sekelskiftet kom de första
afghanhundarna till England men rasen slog inte igenom förrän på
1920-talet. Den är numera en synnerligen etablerad och
uppskattad utställnings- och sällskapshund.

Helhetsintryck: Afghanhunden skall ge intryck av styrka och värdighet
kombinerat med fart och kraftfullhet. Huvudet skall bäras stolt.
Det orientaliska uttrycket är typiskt för rasen.
Afghanens blick "ser på och igenom" åskådaren.
Den är värdig och reserverad med en viss obändighet.

Huvud: Skallen skall vara lång, inte alltför smal och med framträdande nackknöl.
Nospartiet skall vara långt med kraftiga käkar och obetydligt stop.
Huvudet skall vara välbalanserat och krönt av en lång hårtofs.

Ögon: Ögonen skall helst vara mörka men gyllenbrun färg
är tillåten hos ljust färgade hundar. De skall vara trekantiga och
en aning snedställda uppåt, från inre till yttre ögonvrån.

Öron: Öronen skall vara ansatta lågt och långt tillbaka samt bäras
tätt intill huvudet och vara täckta med långt silkesmjukt hår.

Bett: Starka käkar med ett jämt och komplett saxbett. Tångbett är tillåtet.

Hals: Halsen skall vara lång och stark med stolt buret huvud.

Kropp: Ryggen skall vara medellång, rak och väl muskelfyld samt slutta
lätt mot svansen. Ländpartiet skall vara rakt, brett och ganska kort.
Höftbensknölarna skall vara framträdande och placerade väl åtskilda.
Bröstkorgen skall vara mjuk och ha tämligen väl välvda revben.

Fram- och bakben: Skuldrorna skall vara långa och välvinklade, väl tillbakalagda,
muskulösa och starka utan att vara grova. Frambenen skall vara raka med god
benstomme samt följa i rak linje med skulderbladen då man ser hunden framifrån.
Armbågarna skall sluta väl mot bröstkorgen och inte vridas inåt eller utåt.
Bakbenen skall vara starka med välvinklade knäleder samt vara av
god längd från höft till has men med ganska kort avstånd från has till tass.
Sporrar får avlägsnas.

Tassar: Framtassarna starka och mycket stora både på längden och bredden,
och täckta med långt tjockt hår. Tårna skall vara väl välvda och trampdynorna
väl vilande mot marken. Mellanhänderna skall vara långa och spänstiga.
Baktassarna skall vara långa men inte fullt så breda som
framtassarna och täckta med långt, tjockt hår.

Svans: Svansen får inte vara för kort. Den skall vara lågt ansatt och avslutas med en ring.
Den höjs då hunden är i rörelse och den skall ha glesa behäng.

Rörelse: Rörelserna skall vara fjädrande, dröjande, flytande och mycket eleganta.

Päls: Pälsen skall vara lång och av mycket fin struktur på bröstkorgen, fram- och bakparti
samt på sidorna. På fullt utvuxna hundar skall pälsen på skuldrorna och bakåt
längs sadeln vara kort och tätt åtliggande. Pälsen skall vara lång från pannan
och bakåt med en markerad och silkesmjuk tofs- "top-knot".
På nospartiet skall behåringen vara kort. öron och ben skall vara rikligt bepälsade.
Mellanhänderna får vara korthåriga s.k. "speglar". Pälsen skall få utvecklas naturligt.

Färg: Alla färger är tillåtna.

Storlek: Idealhöjd hanhundar 68-74 cm, tikar 63-69 cm.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

______________________________________________________

SIBERIAN HUSKY

Hemland: USA
Helhetsintryck: Siberian husky är en medelstor brukshund med eleganta,
lediga rörelser. Den måttligt kompakta och väl pälsklädda kroppen och de
upprättstående öronen visar rasens arktiska ursprung. Karakteristiskt för siberian
huskyn är flytande och lediga rörelser till synes utan ansträngning.
Den utför sin ursprungliga uppgift bäst i sele, dragande en lätt last i måttlig
fart över långa distanser. Kroppsproportionerna och formen återspeglar denna
fundamentala balans av kraft, hastighet och uthållighet. Hanhundarna är maskulina
men aldrig grova, tikarna feminina men aldrig veka. I rätt kondition med musklerna
fasta och väl utvecklade, bär inte siberian huskyn på någon överflödig vikt.

Huvud Skalle - av medelstorlek och i proportion till kroppen.
Svagt rundad hjässa och gradvis avsmalnande från dess bredaste punkt och
fram mot ögonen. Nosparti - av medellängd - med detta menas att avståndet från nosspets
till pannavsats (stop) är lika med avståndet från pannavsats till nackknöl.
Pannavsatsen ska vara väl markerad och nosryggen ska vara rak från pannavsats till nosspets.
Nospartiet ska vara medelbrett, gradvis avsmalnande mot nosspegeln med varken
för spetsig eller för trubbig nosspets. Nosspegeln (tryffeln) ska vara svart hos grå,
bruna eller svarta hundar, leverfärgad hos kopparfärgade hundar.
Den kan vara skär på helt vita hundar. Den skärstrimmiga "snönosen"
är tillåten. Läpparna ska vara väl pigmenterade och tättslutande.

Fel: För tung eller klumpig skalle. För fint utmejslad skalle.
För klen eller för grov nos, för lång eller för kort nos. Otillräckligt markerad pannavsats.

Ögon: Ögonen ska vara mandelformade med normalt avstånd från varandra
och en aning snedställda. Uttrycket ska vara livligt men vänligt, intresserat och även okynnigt.
Färgen kan vara brun eller blå, ett brunt och ett blått öga eller tvåfärgade ögon är tillåtna.

Fel:För snedställda eller för tätt sittande ögon.

Öron:Öronen ska vara medelstora, triangelformade, tättsittande
och högt ansatta på huvudet. De ska vara tjocka, väl pälsklädda och svagt kupade på baksidan,
väl upprättstående med lätt rundade spetsar, som pekar rakt.

Fel: För stora öron i proportion till huvudet, för brett mellan öronen
samt öron som inte är kraftigt upprättstående.

Bett: Saxbett

Fel: Annat bett än saxbett.

Hals: Halsen ska vara medellång, bågformad och stelt buren när hunden
står stilla. I trav sträcks halsen så att huvudet bärs en aning framåtsträckt.

Fel: För kort och tjock hals, för lång hals.

Bål: Ryggen ska vara stark och rak, med en vågrät rygglinje från manken till höften.
Den ska vara av medellängd, varken för kort eller grov eller för svag på grund av överdriven längd.
Länden ska vara stram och muskulös, smalare än bröstkorgen och buklinjen ska vara något uppdragen.
Bäckenet böjer av i vinkel nedåt i förhållande till ryggraden, men aldrig så brant att
den inskränker rörelsen bakåt och påskjutet av bakbenen. I profil är kroppens längd,
från skuldrans främre punkt något längre än kroppens höjd mätt från marken till
mankens högsta punkt. Bröstkorgen ska vara djup och stark, men inte för bred.
Den djupaste punkten ligger just bakom och i höjd med armbågen. Revbenen ska
vara väl välvda mot ryggraden men så mycket tillplattade på sidorna att de ger frihet åt rörelserna.

Fel: Svag eller eftergivande rygg, karprygg, sluttande rygglinje.
För bred bröstkorg, "trumbröst" för platta eller för klent utvecklade revben.

Extremiteter: Skulderbladen ska vara väl tillbakalagda i en ungefärlig
vinkel på 45° mot marken. Överarmen går i en vinkel något bakåt från skulderleden mot
armbågen och är aldrig lodrät mot marken. De muskler och ligament som ska hålla
skulderbladet mot bröstkorgen ska vara fasta och väl utvecklade.
Frambenen ska i stående sedda framifrån ha ett måttligt avstånd mellan benen,
som ska vara raka och parallella, med armbågarna tätt intill kroppen,
varken inåt- eller utåtriktade. Sedda från sidan ska handlovarna vara lätt vinklade,
starka men elastiska. Benstommen ska vara kraftig men aldrig grov.
Benlängden från armbågen till marken ska vara något större än avståndet
från armbågen till högsta punkten på manken. Sporrar kan tagas bort.
Bakbenen ska i stående sedda bakifrån ha ett måttligt avstånd mellan benen,
vilka ska vara parallella. Låren ska vara muskulösa och kraftiga, knäleden ska vara väl vinklad,
hasleden väl markerad och lågt ansatt. Sporrar kan tagas bort.

Fel: Svaga handlovar, för grov benstomme. För trång eller för vid front.
Utåtvridna armbågar. Raka knäleder, kohasighet, för trång eller för bred bakbensställning.

Tassar: Tassarna ska vara ovala i formen men inte långa. De ska vara medelstora,
kompakta och väl pälsklädda mellan tår och trampdynor. Trampdynorna ska vara fasta och tjocka.
Tassarna får varken peka utåt eller inåt då hunden står normalt.

Fel: Mjuka eller spretande tår, för stora och klumpiga tassar,
för små och späda tassar. Inåt eller utåtställda tassar.

Svans: Den väl pälsklädda svansen av rävsvanstyp är ansatt just
under den vågräta rygglinjen och bärs vanligen graciöst i en båge över ryggen
när hunden är uppmärksam. När den bärs p_e5 detta sätt faller eller ringlar den
sig inte ner på någondera sidan av kroppen eller ryggen. Nedhängande svans är normalt
för hunden då den arbetar
eller är i vila. Hårbeklädnaden på svansen ska vara av medellängd och ska ha ungefär samma
längd runt om på alla sidor och ger intrycket av en rund rävsvans.

Fel: Svans som ligger flat mot ryggen eller för hårt ringlad, yvigt
pälsad svans, för högt eller för lågt ansatt svans.

Rörelser: Siberian huskyns karakteristiska rörelser är flytande och lediga och den rör sig till synes utan ansträngning. Den rör sig kvickt och lätt
och i utställningsringen ska den visas i löst koppel i måttligt snabbt trav,
demonstrerande god steglängd för frambenen och gott driv i bakbenen.
Sedd framifrån under det hunden rör sig gående, går inte siberian huskyn i så
kallad "single-track" men efter hand som hastigheten ökar svänger benen gradvis inåt
till dess tassarna kommer att placeras i en linje direkt under det längsgående
centrat av kroppen. När fotavtrycken dras mot denna mittlinje förs fram-
och bakben rakt framåt utan att armbågar eller knän är vridna inåt eller utåt.
Vardera bakbenet placeras i det spår som framfoten på samma sida just lämnat.
Då hunden är i rörelse förblir rygglinjen fast och vågrätt.

Fel: Rörelser som är korta eller trippande. Klumpiga eller rullande rörelser,
hund som för sig snett, dvs sedd rakt bakifrån rör den sig med bakbenen till höger
eller vänster om frambenen, hund som placerar fram- och/eller bakbenen i kors då den
rör sig, höger fot tillvänster om mittlinjen och vänster fot till höger om mittlinjen.

Hårrem: Siberian huskyns päls ska vara dubbel och av medellängd.
Den ska ge ett välpälsat intryck, men ska aldrig vara så lång att den gör hundens
konturer otydliga. Underpälsen ska vara mjuk och tät och av lagom längd för att
passa täckhåren. Täckhåren ska vara raka och ganska mjuka, aldrig sträva
eller rakt utåtstående från kroppen. Det bör noteras att avsaknad av underpäls under
fällningsperioden är normalt. Trimning av håret mellan tårna och runt tassarna för
att ge ett prydligare intryck är tillåtet. Trimning av pälsen i övrigt är absolut förbjudet.

Fel: Lång, raggig eller lurvig päls, trimning av pälsen, utöver vad som ovan sagts.

Färgone: Alla färger är tillåtna, från svart till helt vitt.
En variation av teckningar på huvudet är vanliga, i detta inkluderas
många effektfulla mönster som inte förekommer hos andra raser.

Temperament: Det karakteristiska temperamentet hos siberian husky är vänligt
och behagligt men också livligt och utåtriktat. Den besitter inga vakthundegenskaper,
den är heller inte överdrivet misstänksam mot främlingar eller aggressiv som andra hundar.
Drag av värdighet och reservation kan finnas hos den vuxna hunden.
Siberian huskyns intelligens, lätthanterlighet och entusiastiska
läggning gör den till en trevlig och arbetsvillig kamrat.

Mankhöjd: Hanhund: 53 - 60 cm, tik: 51 - 56 cm.

Ovanstående representerar den yttersta gränsen för mankhöjd utan
någon preferens för vare sig det lägre eller högre måttet.
Diskvalificerande fel:
Hanhund: över 60 cm
Tik: över 56 cm

Sammanfattning: Det mest karakteristiska och viktiga för rasen siberian husky
är medelstorlek, moderat benstomme, väl avvägda proportioner, lätta fria rörelser,
riktig päls, tilltalande huvud och öron, korrekt svans och ett bra temperament.
Alla tecken på överdriven benstomme eller vikt, bundna eller klumpiga rörelser
eller lång raggig päls ska bestraffas. En siberian husky är aldrig så stor och grov
att den för tanken till att vara en lastdragare, inte heller så lätt och bräcklig,
att den för tanken till ett djur för sprinterlöpning. Båda könen ska ge ett intryck
av att vara kapabla till stor uthållighet. Utöver de fel som redan nämnts,
är naturligtvis anatomiska fel, som förekommer hos andra raser,
lika litet önskvärda hos siberian husky, även om de inte speciellt nämnts här.

Texten hämtad från: www.anglayzors.se

_______________________________________________________

BLANDRAS PÅ UTSTÄLLNING

Proportioner: Hundens proportioner ska ge hunden ett fördelaktigt utseende,
men de ska naturligtvis främst bidra till sunda och ändamålsenliga rörelser.

Rörelser: Varje hund ska under bedömningen visas i olika gångarter,
företrädesvis gång och trav, både vid den enskilda bedömningen och i konkurrensen.

Tillgänglighet: Domaren ska kunna känna igenom hunden för att ett ”ua”
(utan anmärkning) ska kunna tilldelas hunden. Om hunden morrar,
vägrar låta sig undersökas eller liknande, ska den inte tilldelas HP,
hur snygg den än är.
Om det är möjligt ska domaren ändå ge den en skriftlig bedömning.

Förarkontakt: God förarkontakt ska premieras!
Dessutom visar sig hunden mer fördelaktigt,
om den inte drar i kopplet,
flamsar runt (en valp/unghund får naturligtvis flamsa runt lite,
den ska ju ha roligt, men om den bara busar kan rörelser mm.
inte rätt bedömas) och busar hela tiden.

Helhetsintryck: Här kommer de andra kriterierna sammantaget att bedömas.
Man tittar på pälskvalité, skötsel och överhuvudtaget hur hunden tar sig ut.

Övrigt: Även om vi vet att hundar under pressade förhållanden
(ex.vis på utställning) behöver ett visst avstånd till andra,
främmande, hundar, så ger det nerdrag i tävlingssituationen att
morra/göra utfall mot andra hundar. (eller folk!)
Om det sker i den enskilda bedömningen ska inget
HP tilldelas den och i konkurrensen ska den visas ut,
med motiveringen att den uppträder hotfullt eller liknande.
Observera att det inte alls behöver vara ett lynnesfel på hunden,
vilket bör framgå av kritiken/ska förklaras för ägaren.

______________________________________________________

Texter hämtade från Goldenklubbens hemsida, Sveriges afghaner, samt Blandis.

Tillbaka