För ungefär 15 år sedan slutade jag rida (klassiskt, engelskt) pga alla dessa uppnästa, välklädda-med-alla-dom-rätta-prylarna-ryttare som förorenade ridklubbarna i de trakter där jag bodde. Jag trivdes helt enkelt inte i en omgivning där 'Du är vad du äger och har på dig, och är det inte DYRA MÄRKESPRYLAR så är du inte med i gänget'.
När jag mötte frugan (Anna), så hade hon häst, och jag kom i kontakt
med Westernridning. Det första jag tänkte om det var att det var ett gäng med
'Skjutglada Buffalo-Bill-tokar' som inte hade blivit vuxna än......... (som en del av stollarna på 'High Chaparral').
Nåväl, hon övertalade mig att följa med på en clinic, så att jag kunde se själv, och jag kan tala om att jag nästan trattade på arslet.... Där var dom,
ett gäng blandade människor, olika åldrar, hästar och utrustning....... och allihop hade KUL! Detta var min första kontakt med
westernridning, och WINS, klubben som jag numer är medlem i. (Det är klubbens logga här till höger).
Det ena gav det andra, och på långfredagen '97 klev jag upp i sadeln för första gången på 15 år!! Jag kan tala om för er att jag upptäckte ett helt gäng med muskler som jag inte hört av på länge...... och dom SKREK åt mig. Klev av igen efter 10 minuter, kunde knappt gå........ Huh!
Då jag alltid har för mycket att göra, finns det tyvärr ingen tid för ridning
, och det är sällsynt att jag sitter upp, men en vacker dag så.........
Tills dess, så roar jag mig, och vår lilla häst, men lite
klapp och kel när jag kan........... Hmmmmm, trivsamma djur :-)
Klicka här för att se mina länkat till svenska Westernklubbar på nätet
