16 minuter på is – en världsnyhet


Peter Forsberg om uppståndelsen: Jag kände mig som en apa i bur


Så klev han då ut på isen igen.
Peter Forsberg, 28, snörde på sig skridskorna, åkte ut på isen i Englewood och en hel hockeyvärld såg på.
- Det var otroligt skönt att vara tillbaka på isen igen, men jag kände mig nästan som en apa i en bur, säger Foppa till Sportbladet

Massor av tv-bolag, radiostationer, tidningar och internetsajter trängdes runt isen i Colorados träningsanläggning utanför Denver.
Och då var Colorado inte ens i stan.
- Nej, det var bara jag och lagkompisen Dan Hinote, som är axelskadad, på isen, säger Foppa.
Hur länge tränade du?
- En kvart. Det var ju mest för att känna mig för. Och jag är nöjd kan jag väl säga. Det kändes hyfsat, även om det är långt till en comeback. Jag har ju inte kunnat träna foten riktigt ännu.
- Men allt går enligt planen. Det viktiga nu är att inte skynda på någonting. Det måste få ta den tid det tar. Jag vill inte riskera något.

"Jag bestämmer själv när det är dags"
Men ungefär när tror du att du kan göra comeback?
- Jag vill inte spekulera i det. Jag gjorde ju det inför OS, då jag trodde att jag skulle kunna spela igen. Och så gick det som det gick. Så det här gången avvaktar jag och ser hur det går med träningen.
Men är det läkarna eller du själv som bestämmer när du kan köra för fullt?
- Det gör jag själv. Läkarna måste naturligtvis kolla att allt är okey, men när jag själv känner att jag är 100 procent är det bara att köra.
Det har snart gått tre månader sedan operationen. Hur har den tiden varit?
- Jag har känt mig ungefär som Bill Murray i filmen "Måndag hela veckan", där samma dag återupprepar sig hela tiden. Så har det varit för mig de senaste två månaderna.
- Jag har klivit upp, åkt ner till gymet, kört ett styrkepass, fått behandling, cyklat och fått ny behandling. Sedan har jag åkt hem och lagt mig på soffan för att vila.
Hur många timmar om dagen har du tränat?
- Oj, det har blivit många. Minst fyra, fem timmar om dagen har det tagit med alla behandlingar mellan passen. Och så har jag simmat då och då, som komplement.

"Benet var som en tändsticka..."
Hur såg benet ut då du tog bort gipset?
Det var ju som en tändsticka jämfört med det andra. Allt var försvunnet.
Nu ligger du ändå en dryg månad före läkarnas första prognos.
- Ja, det känns ju bra. Rehabilitering har gått precis som planerat.
Längtar du efter att få spela match?
- Ja, det ska bli enormt skönt. Jag har ju inte spelat en match på tio månader, så nu är man sugen.
Det är VM snart också, dit du skulle kunna komma om Colorado åker ut tidigt.
- Det är klart att man alltid är sugen att spela i landslaget, speciellt då jag missade OS. Men jag tror att vi går långt i slutspelet, så det är nog bara att glömma.
Det är förmodligen Foppa själv som avgör hur långt Colorado går.
Är han frisk och tillbaka minskar chansen till VM-spel drastiskt.










Publicerad: 2002-03-29





Tillbaka till Colorado Sidan
Tillbaka till Framsidan