Nummer 21 är redo för comeback


”Jag är otroligt spelsugen”


DENVER. En vecka, kanske tio dagar.
Sedan drar Peter Forsberg på sig matchtröjan, lagom till Colorados första kvartsfinal i Stanley Cup.
- Jag är otroligt spelsugen, säger han i en stor intervju för Sportbladet.

En vecka kvar till Stanley Cup-slutspel. Vårsolen värmer nakna armar och ben i Denver.
20 minuter söder om downtown ligger ett sportkomplex med namnet South Suburban Family Sports Center.
På baksidan finns en lång rad fyrhjulsdrivna monster som väl egentligen är stadsjeepar. Där finns också mer vanliga bilar av kända exklusiva märken. Få bilar på parkeringsplatsen kostar under halvmiljonen.
Stora delar av The Family Center är Colorado Avalanche träningsanläggning.
Peter Forsberg sliter upp skjortan för att blotta matchtröjan som är allra närmast bröstet.
- Tror du det här blir bra? skrattar han och ser in i kameran.
Foppa mår gott. Den opererade fotknölen har läkt bättre än läkarna vågat hoppas och månader av ensam rehabilitering är över.
Glädjen är smittande även på isen. Han har precis tränat med de övriga i laget och det har varit full satsning i skridskoåkningen. Så har det sett ut i en dryg vecka, nu.
- Nästa steg för Peter blir matchliknande övningar med kroppskontakt, förklarade tränaren Bob Hartley efter ispasset.
Men en comeback dröjer - minst en vecka.
- Det känns bra när jag är ute på isen men jag har fortfarande lite ont i foten, förklarar Peter.
- Det blir bättre och bättre men jag vågar inte gissa när jag kan spela. Jag saknar ju tempo och tajming, fortfarande.
- Jag får se hur det känns senare i veckan. Jag vill ju inte chansa.

Träffar läkare efter träningen
Efter ispasset i träningshallen har Peter Forsberg en tid med läkare på Universitetssjukhuset i Denver.
- Följ med, säger han och hoppar in i sin Mercedes och förklarar sedan:
- Det blir ju en jäkla press på mig och det jag kan prestera. Det kommer ju att gå undan när jag ska spela så det gäller att vara ordentligt förberedd, fortsätter han och styr bilen ut på en av motorvägarna norrut, mot city.
Är du förberedd, då?
- Jag ska vara det när det är dags. Jag måste kunna lita på mig själv där ute.
Rädd att fastna i sarghörn eller inte hinna med i passningsspelet?
- Nej, inte direkt. Men det kommer att gå undan.
Vad tycker du om uppmärksamheten, det verkar ju som alla i Denver och resten av hockeyvärlden bevakar varje skär du tar?
- Äh, det gör mig inget. Jag tycker det har varit ganska lugnt.
Får du vara i fred ute på stan eller när du är hemma?
- Oh, ja. Det sitter inte folk och väntar på gräsmattan, precis.
Hur mår du, då?
- Bra. Träningarna känns fint och jag är jäkligt spelsugen, jag har väntat länge på det här.
- Men det är inte bara att gå ut och lira, det kommer att bli tufft. Inför OS pratades det om hur många matcher jag behövde för att komma förberedd men här blir det ju pang på, direkt in i slutspelet.
Spelar du dina första byten till helgen, lördag eller söndag?
- Det känns inte så. Lite senare, kanske.
Du har inte spelat en match på snart elva månader och vilat mycket. Hur har det varit?
- Jag har inga problem att slå ihjäl tid här i Denver, svarar Peter samtidigt som det ringer på hans mobil

"Jag ville så gärna spela OS"
Det är läkarna som undrar var han är. Snart framme, säger Peter, snart framme.
- Jag har ju tränat mycket, fortsätter han sedan.
- Det har blivit mycket styrka, så jag känner mig ju stark. Jag var ju förberedd fysiskt redan i januari när det blev operation igen.
Var tiden i Örnsköldsvik viktig, i höstas?
- Jag såg det som en investering. Jag laddade batterierna och jag hoppas det ska ha hjälpt mig närmaste åren.
Hur jobbigt var det dagarna efter den andra operationen, i januari, när du trodde du var tillbaka?
- Det var jättejobbigt. Jag ville ju så gärna spela OS, alla i Tre Kronor var ju i sina bästa år och det var ett riktigt bra lag.

Hur var det när du släckte nattlampan och kanske låg och grubblade?
- Ja, det var ju oerhört jobbigt. Men jag bestämde mig för att se fram mot Stanley Cup-slutspelet i stället.
Såg du mycket av OS-matcherna?
- Några. Dom svenska.
Hur bearbetade du frustrationen? Ringde du mycket till polare och familj i Ö-vik?
- Nej, just då var det ganska lugnt på telefonen. Jag hade ju min rehabilitering att tänka på, jag tränade ju fyra, fem timmar varje dag.
Orkar du se fram mot spel i VM, om det går illa i Stanley Cup?
- Jag tänker inte på VM. Vi har ett bra lag så jag grubblar inte på om det ska gå illa eller inte.
- Men jag har alltid sagt att jag ställer upp för Tre Kronor om det blir läge för det.
Det finns bra bilder på dig från segern i Tv-pucken med Ångermanland. Är det samma glädje att vinna i dag, som det var då?
- Allt går ju ut på att vara med och vinna. Som förra året, när vi vann hela slutspelet och jag inte var med på isen i sista matchen. Det var konstigt, det blev inte samma glädje som om jag hade varit ombytt.
Men kan lagkänslan som yrkesspelare bli lika viktig och äkta som när du lirade Tv-pucken?
- Absolut!
- Tv-pucken var ju kanske tio matcher. Här lever vi tillsammans en hel vinter och spelar 110 matcher, då blir det en underbar känsla att vinna tillsammans. Dessutom har vi bara lagspelare, det är inte lika jobbigt som förr om man gjort en dålig match eftersom någon annan kanske spelat bra och det sprider sig i hela truppen.

Ser på engelsk fotboll på tv
Berätta hur du har det i Denver vid sidan av hockeyn?
- Ofta tar jag det lugnt. Går upp vid åtta, åker för att träna, käkar lunch och slappar.
- Det blir mycket filmer, på DVD eller nåt som jag spelat in. I eftermiddag ska jag se några matcher från Premier League... så säg inte hur det gick i matcherna!
Visar dom engelsk fotboll här?
- Ja, ja. Minst två matcher i veckan.
Du samlar på fotbollströjor, va?
- Ja, både från hockey och fotboll. Jag brukar köpa via lite kontakter eller på välgörenhetsauktioner. Sen byter jag väl en del, om det går.

"Det är lite hur som helst"
Nämn en cool fotbollströja som du har!
- Gary Linekers landslagströja. Men det är svårt att få tag på matchanvända tröjor, det grämer mig lite.
- Hockeytröjor är ju lättare. Men det är väl naturligt...
Törs man fråga vad du har för hockeytröjor, då?
- Bobby Orr och Gretzky och Lemieux... jag har ganska många. Men en som jag är riktigt nöjd med är Jonas Bergqvists sista landslagströja. Han är Sveriges mesta landslagsman och jag fick den sista. Sen är han ju en sån bra kille också, Jonas.
Har du alla tröjor på en vägg eller upphängda i nån garderob?
- Just nu är dom bara i säkert förvar, men jag ska inreda ett speciellt rum för dom.
Du har flyttat från huset och bor i lägenhet?
- Ja, precis. Jag bor i ett bra lägenhetskomplex.
Är du singel, fortfarande?
- Det är lite hur som helst just nu.
Vadå "hur som helst"?
Peter Forsberg släpper blicken från vägen , ser på mig över kanten på sina märkesglasögon - väntar en extra sekund och säger sedan med ett leende:
- Det är nog inte läge att gå in på det mer, tror jag.

"Vi brukar gå ut och äta"
Okej. Men du tillhör fortfarande ungkarlsgänget i laget, som hänger ihop mycket vid sidan av hockeyn?
- Ja, det kan man väl säga, ungefär.
- Vi brukar gå ut och käka på kvällarna, man är ju ingen jättecheff, precis. Sen tar vi ofta en bio.
Vad är värst, att städa, diska eller tvätta?
- Vilket som är värst? Vet inte...det är lika genomtråkigt allt ihop.
- Men vi har ett tvätteri i huset, en drycleaner, där jag brukar lämna in kostymer och sånt.
En kemtvätt, menar du?
- Ja, precis. Men resten försöker jag klara av att tvätta själv, skrattar Peter och kör av från motorvägen för att sedan köra norrut på Colorado Boulevard.
Sedan pratar vi om helgens US Masters i golf. Foppa är golftokig och har en egen golfanläggning som snart är klar i Örnsköldsvik.
- Vi har en vadslagning i laget om vem som vinner Masters, förklarar han. Vi lägger hundra dollar var och får fyra tippa fyra spelare.
Du valde?
- Parnevik...Garcia...Woods förstås...och Jose Maria Olázabal!
- Parnevik blev ju tvåa i söndags med en 65:a, så det ser ju bra ut.

Gillar inte "Salo-behandlingen"
Solen blänker över den silverfärgade motorhuven och Peter Forsberg sänker farten när vi närmar oss rätt entré till sjukhuset. Och säger sedan med ett stänk av lätt besvikelse:
- En sak till, förresten. Jag vill passa på att gnälla på hur svensk media gnällde på Tommy Salo efter OS. Ni hängde ut honom som om han inte vill rädda det där sista skottet. Efter allt han gjort i landslaget...
Men den missen var ju symbolisk för fiaskot?
- Jo, men jag tyckte det blev bedrövligt i tidningarna. Titta på det som hände i skolan, var det inte hans syskonbarn som blev trakasserade för att ni hängt ut honom så?
- Jäkligt illa, tycker jag.
Foppa kör in framför entrén, där en representant från klubben tar över hans nycklar för att åka och parkera bilen.
Lycka till nästa vecka, säger jag och tackar.
- Tack själv, svarar Peter och ler.
Nu är det bara dagar kvar.


Elva frågor till Peter Forsberg

1. Yrke om inte idrotten fanns?
– Ingen aning...absolut ingen aning. Men jag gick treårig ekonomisk på gymnasiet, så kanske något åt det hållet.
2. Kan du byta tändstift?
– Har inte försökt och har aldrig varit speciellt hemma på motorer. Jag använder amerikansk ”road-service”.
3. Bästa egna maträtten?
– Pasta. Enklast möjliga spaghetti och köttfärssås. Typisk ungkarlsmat...
4. Öl eller vin?
– Lite av varje. Jag gillar både och. När det gäller vin gillar jag väl rött bäst, men jag är ingen samlare eller finsmakare.
5. Ser först på en kvinna?
– Ögonen, om hon är riktigt nära. Jag brukar inte stirra på brösten eller så.
6. Är du fåfäng?
– Nej. Verkligen inte.
7. Fobier?
– Inga alls faktiskt. Skulle vara om jag fastnade på motorvägen och behövde byta tändstift, då...
8. Senaste möte med polis?
– Senaste resan ut till flygplatsen. Dom stoppade mig och tyckte jag körde för fort, men det gjorde jag inte. Blev inga böter den gången...
9. Håller du tider?
– Blir bättre och bättre. Jag har ställt fram klockan tio minuter för att inte missa för mycket och det fungerar ganska bra.
10. Något du ångrar i livet, utanför idrotten?
– Mycket. Inte materiella saker, för det går alltid att rätta till. Men visst ångrar jag saker i relationer, när jag kanske sårat andra personer. Att jag inte ringt när jag lovat och annat. Sånt känns inte bra efteråt.
11. Vad längtar du efter just nu?
– Gissa? Spela hockey igen. Hänga en balja eller två, det vore skönt. Jag har längtat länge.






Publicerad: 2002-04-09





Tillbaka till Colorado Sidan
Tillbaka till Framsidan