Valdemar Langlet - Lerbos schindler? Nedanstående artikel av Agneta Emanuelsson var införd i Näckrosbladet nr. 3, 1996 (Medlemsblad för Västra Sörmlands Kultur- & Guideförening). Via författaren kan du beställa en mer omfattande skrift på 20 sidor om Valdemar Langlet. Pris av 40 kr + ev. porto.

1. Langlet - den kultiverade familjen
2. Valdemar - språkgeniet
3. Bildar Sverigest första och världens andra esperantoklubb
4. På upptäcktsresa
5. Första bröllopet
6. Valdemar träffar Nina
7. Langlet räddar 10 000-tals judar i Budapest
8. Makarna Langlet på nazisternas dödslista

Spetebyhall, ritat av Valdemars far Emil Langlet

På Spetebyhall i Lerbo föddes år 1872 Valdemar Langlet, som den siste av fyra bröder. Hade han varit den äldste, hade hans namn blivit Filip (Philippe), och som andre son hade namnet blivit Abraham.

Sådan var seden i denna hugenottfamilj, vars första kända anfader dödades i Paris 300 år före Valdemars födelse. Släkten spred sig sedan till flera länder, och en Philippe blev en berömd fältherre och adlad. En broder flyttade till Borås och grundade färgerirörelse. Den äldste sonen Philippe i denna familj ville inte ta över utan flydde från Sverige. Men en yngre broder stannade och blev den svenske anfadern till Valdemar och hans bröder, som var den tionde(?) generationen.

Langlet - den kultiverade familjen

Den tredje brodern fick namnet Alexander, Alex, och blev en skicklig konstnär. Han var den av bröderna, som ärvt sin fars konstnärliga begåvning.

Fadern var den kände arkitekten Emil Langlet, som bl a gjort ritningarna till Stortingsbyggnaden i Oslo, renoveringen av Uppsala domkyrka samt ett stort antal kyrkor, främst s k Centralkyrkor. Det finns en omfattande doktorsavhandling i detta ämne, tillägnad honom. Han var också arkitekten bakom det vackra Skenäs, och i samma stil är Spetebyhall byggt. Det är ett vackert rosa hus med tinnar och torn, nästan ett sagoslott med fantastisk sjöutsikt. Här drog han sig tillbaka för att få lugn och ro som avbrott i det hektiska arkitektlivet med långa perioder av bortavaro från familjen.

Emil Langlet

Hans hustru Mathilda var en framstående författare och umgicks med den tidens litterära och kulturella personligheter. Hon var med och grundade Idun, och bl a bedömde hon där nya litterära verk. Hon läste högt för sönerna på kvällarna, och det sägs, att hon läste ur manuskriptet till Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf.

Tidskriften Idun

Valdemar -språkgeniet

Valdemar var den av sönerna, som i högsta grad ärvde hennes litterära begåvning. Han kom att skriva mycket, bl a reseskildringar på flera språk, och översatte en stor mängd böcker i skilda ämnen. Han blev tidningsman, journalist, författare och lärare (lektor)i svenska språket. Han behärskade så småningom 11 språk, enligt flera källor.
Valdemar tog studenten som den yngste i sin klass och fortsatte sina studier i Uppsala. Troligen var det här han kom i kontakt med det 1887 konstruerade världsspråket Esperanto. Detta kom att i hög grad prägla hans liv på många sätt. Det konstruerades av en ung polsk/rysk blivande ögonläkare, som upptäckte, att de ständiga bråken mellan olika folkgrupper oftast berodde på språkliga missförstånd. För att klara den stränga censuren kom den första esperantoboken ut på ryska och esperanto. Kort tid därefter kom den på tyska, och Valdemar lärde sig språket med hjälp av den svenska översättningen, som kom strax därefter.

Valdemar var humanist men tillsammans med en grupp teologistuderande bildade han Sveriges första och världens andra Esperantoklubb. Han blev nästan från början ordförande och även redaktör för den gemensamma tidningen tillsammans med en rysk esperantist.

På upptäcktsresa

Redan 1895 reser han tillsammans med en god vän via Finland (del av Ryssland) till Ryssland, Turkiet, Österrike och Ungern. Redan vid detta första besök bestämde han sig för att resa tillbaka, vilket kamraten ansåg omöjligt. Han kan inte ha känt Valdemar så väl! I Odessa besöker han ett ungt par, esperantovännen Borodko och hans (blivande) hustru. Denna kvinna fick i uppgift att ta hand om de båda studenterna och visa dem runt. Att de var intresserade kan man förstå av hennes uttalande om de nästan utslitna skosulorna. Valdemar lär ha blivit mycket intagen av den unga kvinnan, och de finns på gemensamma foton från detta besök. Hon väntade dock redan barn, ett barn som långt senare kom att bli Valdemars andra hustru. Redan några år senare var Valdemar tillbaka till Ryssland på besök.

Första bröllopet

Kanske mötte han redan under någon av dessa första resor den kvinna, Signe Blomberg i Åbo, som blev hans första hustru. De träffades på Esperanto liksom de flesta under dessa resor. De båda studenterna hade bestämt att prova, om man kunde klara resan med endast detta språk. De lyckades så väl att flera trodde, att de endast kunde svenska och esperanto. Det finns en liten notis i den första stora esperantohandboken om besök i Ryssland av två svenska studenter, som bara kunde dessa två språk.
Bröllopsresan gick till Samarkand i sällskap med brodern Alex, som redan gjort illustrationer till reseskildringarna. Nu tecknade och målade han även denna resa. Han blev särskilt berömd för sina hästskildringar, och Valdemar reste till häst genom Ryssland och även i 60-årsåldern genom Ungern. De var båda hästkarlar, och denna hästen har fått sin grav med monument vid Spetebyhall!

Valdemar träffar Nina

Den första hustrun dog i början av 20-talet, och Valdemar ägnade sitt liv åt ett intensivt arbete. Han blev av Svenska Dagbladet utsänd till Ryssland som den förste "borgerlige" korrespondenten. Han besökte då även familjen Borovko. Hans vän hade dött, och änkan levde mycket knappt tillsammans med barnen.

Valdemar frågade, hur han bäst kunde hjälpa dem, och modern svarade: -Ta med ett av barnen för ett år. Nina behöver fullfölja sina musikstudier. Nina kom med Valdemar till Sverige, och efter en tid gifte de sig. Hon trivdes inte så bra i Sverige, och sin bästa tid tyckte hon, att hon hade i Budapest, där Valdemar fick ett lektorat i svenska, först på ett gymnasium och sedan på ett av universiteten. De blev med i ett livligt sällskapsliv, där även många judar deltog. Detta blev säkert av avgörande betydelse för utvecklingen av deras fortsatta liv.

Langlet räddar 10 000-tals judar i Budapest

Judeförföljelserna ökade i Tyskland och andra näraliggande länder. De s.k. pilkorsarna härjade, och allt flera judar kände sig hotade. Till att börja med ville man lämna värdesaker o.dyl. till familjen Langlet för att få ett tryggare förvar. Senare tog man sin tillflykt till hemmet, och det har vittnats om, att familjen knappt fick plats. Det blev ohållbart med de långa köerna av hjälpsökande, och man hyrde/lånade andra hus. Valdemar var chefsdelegat för Svenska Röda Korset, och det började sägas, att man var de största husägarna i stan. Det var inte svårt att hitta hus och lägenheter, eftersom ett hus med en skylt med Röda Korsets märke ansågs ha större chans att inte bli förstört.

Makarna Langlet på nazisternas dödslista

Det respekterades inte alltid, och makarna Langlet stod på “dödslistan”. Valdemar utfärdade även en sorts Skyddsbrev, som kom att kallas Langletpass och räddade 10 000-tals judar. Han föreslog, att Folke Bernadotte, som var ordförande i Svenska Röda Korset, skulle sändas till Budapest. Det gick inte att ordna utan i stället sändes Raoul Wallenberg. Denne arbetade parallellt med paret Langlet, tills han försvann efter relativt kort tid. Valdemar och Nina stannade efter det ryska intåget, även efter att alla svenskar beordrats att åka hem. De åkte med den sista transporten till Turkiet, där de fick vänta och vila, innan de slutligen kom till Göteborg den 2 september. De möttes av judiska vänner, som hyllade dem, och de fortsatte sitt hjälparbete från Stockholm och Lerbo.
Varför har dessa två människor inte i Sverige fått den uppmärksamhet de förtjänat? Kanske för att Wallenberg försvann, men de lyckades överleva?

AGNETA EMANUELSSON

Copyright: Författaren och Västra Sörmlands Kultur- & Guideförening

Denna sida är producerad och tillhandahålls av Västra Sörmlands Kultur- & Guideförening