Fler seglare tack!

Svenska Seglarförbundets arrangörskommitté kallar till seminarium, man skall  diskutera flera viktiga saker.  Det märkliga är dock prioriteringsordningen!

När våra arrangörer och seglingsledare träffas för seminarium skall man diskutera följande;

Några utdrag ur programmet:

Stora mästerskap

• Gottgörelse

Säkerhetsplan

• Det nya tävlingsreglementet.

• Rent spel i kappsegling.

Ledare/tränare/föräldrars beteende stämningen bland funktionärer.

Komplicerade situationer för en seglingsledare

Ekonomiska krav på hur en tävling ska genomföras.

• Segelsporten i media 

Alla vill få fler att kappsegla – vad kan vi göra för att uppnå ett sådant mål.

• Svenska Seglarförbundets 100-års jubileum 2005.

 

Om detta är prioriteringsordningen blir jag orolig. För mig är det självklart att frågan om hur man får fler att kappsegla borde vara huvudtemat!

Seglingen är mer än en sport, det är så mångfacetterat att det blir svårt att riktigt få ett grepp om vad som egentligen är segling. Att Sverige är en nation fylld av olika flytetyg är oomtvistat, nästan all människor i Sverige har en viss relation till båtar.  Att segling är populärt ser man ju på de seglarskolor som arrangeras överallt där det finns en klubb! Man kan till viss del se seglingen som en folkrörelse då en stor del av seglingen ej redovisas i statistiken. Vi kan dock konstatera att seglingen är en marginalsport i Sverige. Vi är en liten krets av människor som ägnar oss åt kappsegling. Förvisso kan man bli imponerad om att SSF har 127 000 medlemmar anslutna till 434 klubbar. Men det går ändå inte att jämföras med andra sporter som t.ex fotboll som har 3300 föreningar som sammanlagt har en halv miljon AKTIVA spelare! Ishockey,  Ridsport, Innebandy är andra aktiviteter som ligger på helt andra siffror än seglingen. Vi kan dock inte jämföra oss med dessa folksporter, problemet är att många i organisationerna gärna ser sig som jämställda i sin roll som ledare, funktionärer, anställda eller förtroendevalda.

 

Källa: Svenska Fotbollsförbundet

 

Den naturliga frågan är hur vi skall  lösa seglingens rekryteringsproblem, hur skall vi bli bättre, hur skall vi få våra seglare kvar i sporten etc. Problemet med dessa diskussioner är att vi går runt själva kärnan i problemet, vi diskuterar hellre arrangörs- regel- ledningsproblem och i viss mån problem med uppkäftiga ledare/föräldrar! Vi sätter också våra egna intressen i främsta rummet, det må vara vår hemmaklubb, klassförbund, distriktseglarförbund, seglarförbund, kommitté, landslag, eller en kombination av detta! Vad vi glömmer är att allt hänger ihop och att vi är en väldigt liten krets av aktiva människor, nästan alla sitter dessutom på ett flertal stolar!  Min fråga är om vi verkligen har råd med detta? Och då pratar jag inte i ekonomiska termer!

Vår ankdamm är liten men för stor!

Man sneglar gärna på de stora idrotterna, och har en tendens att sättasig den stora hatten ,ett exempel är vissa personers intresse för stora arrangemang. Förvisso blir mediaintresset större vid ett stort arrangemang, men de flesta "ickeseglare" förstår ändå inte vad vi sysslar med! Många oinvigda ser inte seglingen som en sport, snarare ett tidsfördriv för människor med gott om tid och pengar! Man vill ju gärna verka större än man är, vi vill ju gärna komplicera ting, att seglingen är tillräckligt komplicerad för gemene man räcker tydligen inte! Det finns ett tävlingsreglemente omhuldat med en byråkratisk organisation! Vi ställer krav på utbildade funktionärer, vilket är bra för de som ej har seglingsbakgrund! Jag känner flera toppseglare, några med medaljer från OS som inte får vara seglingsledare, ja knappt lägga ut en kappseglingsbana för att de ej har gått kursen! Ett slöseri med resurser! Några av dessa kunde troligtvis lärt de bästa funkionärsinstruktörerna en hel del om vad kappsegling handlar om! Men okunnighet och osäkerhet kräver instruktioner, därför gör man ett regelverk som man kan stödja sig på trots att KSR finns med relativt tydliga regler!

Stjärnglans

Vi har svårt att samordna resurserna. Ett exempel är vårt ”landslag”!  Jag frågade en seglare som går sista året på seglargymnasiet om han kunde räkna upp tre seglare i landslaget, han kände till en! Han kunde dock räkna upp 10 av 11 spelare från den sista landskampen i fotboll! Jag frågade då om han kappseglat mot, tränat med eller på något annat sätt kommit i kontakt med dessa seglande stjärnor. Svaret var, . – jag vet inte!

Jag kanske hade otur och träffade en seglare som inte brydde sig särkilt mycket, men jag får en känsla att detta är ganska vanligt – vi saknar förebilder inom vår sport. Vi är inte en större sport än att låta våra landslagsseglare vara mer närvarande vid regattor, träningsläger etc. Låt deras lilla stjärnstatus sprida lite glans hos de övriga aktiva!

Segling - en sport för utövaren

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen, seglingen är till största delen en sport för utövaren och den närmaste kretsen! Varför? För det första är vi så oerhört utspridda i olika klasser, det är svårt för allmänheten att identifiera duktiga idrottsmän. Vi har ett krångligt regelverk. Vår sport är inte särskilt rolig att se på. Snacka inte om att Swedish Match i Marstrand är bevis på motsatsen, det räcker att det är dåligt väder så sviker publiken! Jag kan räkna upp många fler exempel. På något sätt måste vi komma till insikt att vi som seglar skall ha det trevligt med vår sport,  och på så sätt fånga fler utövare. Utövaren är ju trots allt en ambassadör för segelsporten och en presumtiv källa till mediakonsument. Försök göra en lista på de bästa seglarna i alla  klasser/klubbar som är medlemmar i SSF så inser ni nog snart hur enkelriktade ni i själva verket är. Då är det lätt att fokusera sig på alla andra ting som cirkulerar kring sporten.

Vi är således alla väldigt dåliga på att förmedla vår sport! Vi kan för lite! Ambitioner saknas inte, alla gör sitt, men fokus kanske är på fel saker!  Jag hoppas att man verkligen hinner diskutera hur man får fler seglare till sporten på det kommande seglarseminariet