Fair play är att ge alla samma chans, och bara låta någon annan vinna som haft samma möjlighet som sig själv. Att ge någon, eller en grupp fördelar som inte andra har chans att få, är inte rent spel!  Jag tror  att alla rättstänkande människor skriver under på det! Ändå, så står vi där, och bevittnar hur en liten grupp får fördelar som inte erbjuds till alla!  Under pågående kvalserie ges en grupp som redan är klara för rikskval, extra fördelar med ett s.k. elitläger.  För mig är det oförenligt med fair play!  Jag vet att det finns de föräldrar som tycker att det är bra för deras barn, "-Mina barn tycker det är så roligt med dessa läger", och visst förstår jag ert egenintresse - ingen vill  bli av med en exklusiv förmån!

Vi har dock ett kvalsystem som bygger på regionskval, de bästa går vidare till rikskval som blir grunden för landslagsuttagning (VM, EM och JNoM). Således, har vi per definition ännu ej något landslag!  Om det nu är så att SOF premierar de 2/3 som redan blivit uttagna till rikskval genom direktplatser måste man ju ha en klar strategi,  vi tror mest på er och resten får väl sköta sig själva! Är det så man tänker? Är det så man tänker, gör man ett fundamentalt misstag! Jag anser att landslagen skall ha full support från förbundet när de är uttagna till landslagen, det finns ett gemensamt intresse att de kommer till mästerskapen så väl förberedda som möjligt, då, men inte förr! När man sedan kommer hem kan det ju också vara trevligt att träffa sina kompisar någon gång under hösten, där fyller det nordiska lägret en viktig funktion. I och med denna samling upplöser man sedan landslagen.

 Vi har ju som sagt landslag som är uttagna efter strikta kval regler – dvs. en matematisk ekvation av bästa resultat styr vilka som blir uttagna, inte en godtycklig eller väl grundad laguttagning av en förbundskapten som i andra sporter. Det är den stora skillnaden, om vi var en lagsport hade jag förstått SOF:s agerande, men det har vi ju inte – där sker det fundamentala misstaget. Till skillnad från andra klasser kan man inte i optimistklassen bygga framtidslag, eller utmanarlag -  kort sagt, det finns ingen framtid i optimistklassen! Det är heller inte bra för barn som faktiskt valt en individuell sport, signaler om att man tillhör en utvald grupp, eller ännu värre – man står utanför! Jag har ingen förklaring till denna avsaknad av fair play, men jag har mina funderingar baserade på tidigare erfarenheter…

Jag anser att alla skall få samma möjlighet att nå sina mål, oavsett om det är en rikskvalplats eller ännu högre. Som det är idag ger man alltså förmåner till en utvald grupp, som på sikt gör det lättare för denna grupp att nå landslagen – detta är inte fair play! Någon kan tycka att det spelar väl ingen roll, men där har man fel, syftet med en träning är väl att deltagarna skall utvecklas, eller har jag fel? Allt hade varit i sin ordning om detta läger var öppet för alla som var intresserade, då hade det varit ett aktivt val från seglaren själv! Att det redan finns orättvisor i samhället rättfärdigar inte en annan, visst har barnen på västkusten större förutsättningar att lyckas, men det är ju en snarast en kultur- geografisk fråga. Om seglaren på eget initiativ (pappans!) skaffar sig personliga färdigheter genom att åka på internationella regattor eller läger är det ju en sak för den enskilda! Det är inte det jag skriver, men en medlemsstyrd organisation bör inte utestänga större delen av medlemmarna vid olika "s.k elitläger"! Att man har gruppindelningar vid läger, baserade på förkunskaper och utbildningsståndpunkt är för mig naturligt, dock med samorganiserade aktiviteter eller moment. Jag var med om att bryta upp den gamla elitgruppen och öppna upp elitlägren till riksläger (det första i Marstrand 2000), ingen kan säga att våra resultat det året eller följande år blev sämre! Faktum är att säsongerna 2000 -2001 var våra bästa på bra många år! Fler seglare tog topplaceringar än tidigare, trots att förbundskapten slutade och rikstränare tillträdde! O ve och fasa!

Optimistklassen är bara början på ett långt seglarliv, tids nog kommer riktig elitsatsning igång – det vi håller på med är fortfarande seglarskola. Jag vet, det är lätt att åka med, eller tro att detta är det viktigaste i seglarkarriären, så är det inte! Många seglare utvecklas sent och påfallande många ”elitseglare” i optimist faller undan i glömska när supporten upphör, eller andra fysiska krav gör sig gällande, egenskaper som onekligen var till stor nytta och gav framgång i optimistklassen blir nu en hämsko i andra klasser. Många tappar sugen, när de från ena året till det andra får ställa sig längst bak i kön, långt från ”elitgruppens trygga famn”! Jag har hört föräldrar beklaga sig om deras barns tillkortakommande i den nya klassen bara för att de är så små, samma föräldrar som ett år innan knappast ville tänka tanken att just deras barn hade en fördel av sin litenhet! Men det är ett annat ämne, och det får vi leva med! Vi kanske kan lindra fallet, genom att låta alla barn segla mot varandra, även på träning!

Det här är mina tankar, och det står jag för! Hur stolt och lycklig jag än är för mina egna barns framgångar, säger jag alltid till dem, var ödmjuk i framgång och storsint vid motgång! Jag vill inte inbilla dem att de är bättre än att de nästa gång blir de som hamnar längre bak i fältet – fallet blir lite mjukare då. Jag vill nämligen att de skall få samma glädje av seglingen hela sitt liv.

Martin Abenius