En saga för elaka barn
av Edgar Allan Plös
Hej, era små värstingar!
Är ni inte otroligt trötta och fullständigt urless på de där fjantigt gulliga, sockersöta godnattsagorna som morsan eller farsan envisas läsa kväll efter kväll?. Ta det bara lugnt. Be en av dom att läsa den här godnattsagan ikväll när det är dags för lilla sagostunden. Vi lovar att du bara behöver höra den en gång.
VARNING! Följande saga är skriven på nybrutal vers. Riktiga poeter läser på egen risk!!!
Det var en gång en midnatt, som var så väldigt pjåkig, Jag gick mest runt i huset, och kände mej så tråkig, Med andra ord så var jag, minsann en smula bråkig.
Då kom där helt oväntat, en knackning på min port, Var det möjligen polisen, min Gud vad har jag gjort? Står bilden felparkerad, eller har hunden släppt en lort?
Besökaren var envis, hans knackning var så hård, att jag blev nästan tokig, jag mådde som en mård, han fortsatte banka, och vägra lämna våran gård.
Han bulta och han banka, om igen på samma vis, Jag pallade inte mera, utan ropade "Polis!" Kom genast hit och grip, denna fasansfulla gris!
Men det var inget svin, utan en fnoskig gammal katt, som hade på sitt huvud, en möglig gammal hatt, Han såg så hiskligt fånig ut, att jag nästan fick fnatt!
"Nu ska vi leka lekar, det är så väldigt kul", sa han och grimasera, usch fy vad han var ful, han dreglade och hicka, saliven den var gul.
"Vi kan väll spela fia, gömma nyckeln eller nåt? Eller kurragömma. Bolla gris och käka gott! Svarte-Petterm blindbock, ryska posten är väl flott?"
Nu fick det vara nog, "Katt, nu så ska du ut! På detta sabla trams, vill jag nu ha ett slut! Klubban här med spik så vass, ska lära dej att veta hut!"
En smäll i skallen, Bonk! gjorde slut på detta mjäk, men hur, ju hur bli av med, detta efterhängsna kräk? måhända han gick att sälja, till restaurang som kina-käk?
Jag bände upp några brädor, för på plankor var jag rik, rakt ner i detta hålet, sparkade jag hans lik, med min löpardjoa, som var försedd med spik.
Det var då jag hörde tjutet, som fyllde mej med skräck, kunde det vara katten? Nej han var ju väck! Lik? Ja, lika säkert, som om man stoppat han i säck.
Jag hörde det igen, igen! Ett yl från andra sidan graven, så hemskt att träden frös till is, ända in till själva saven. Vart skulle jag fly, om inte, långt ute på de sju haven?
Det höll på i timmar, ett jam, ett gnäll, ett morr, jag blev helt förtvivlad, och strupen det var torr, men tog jag modet till mej, och använde min tryckluftsborr!
Och katten stack upp skallen, ja, det var ingen råtta, "Hur kunde du överleva, nä det för vara nån måtta?!" Ja, liv har jag kvar, sa katten, faktiskt så många som åtta.!