De pratar engelska med amerikansk accent. Dacream ursäktar sig. Hon förstår svenska, men uttrycker sig bättre på engelska, förklarar hon.
Det är framför allt Dacream som står i fokus för Kom Uts intresse. En lesbisk hiphopperska, som fått platinaskiva i Frankrike för sin debutsingel är ju inte vardagsmat. En öppen lesbisk hipphopperska dessutom - med ett yttre som måste verka förvirrande på de som har fördomar om hur lesbiska kvinnor skall se ut
-Jag har verkligen tvingats slåss, säger hon. I den svenska hiphopkulturen finns det många män som aldrig träffat någon lesbisk kvinna tidigare. "Hur gör ni?" brukar de fråga. "Du måste ju ha en karl, hur skulle du annars kunna bli tillfredsställd?" Det har varit svårt att få dem att tro att det här är jag, så här är jag. De säger "Du ser ju OK ut, du skulle lätt kunna få en karl." Det är så de ser det.
Kom Uts utsände har av någon anledning fått för sig att Dacream definierar sig som bisexuell. Hon skrattar förläget och skruvar på sig. Egentligen har hon svårt för etiketter över huvud taget, säger hon. Hon vill inte bli kategoriserad. Pigeon hjälper emellertid till med att reda ut begreppen: Attraheras hon av kvinnor. Eller av män. Eller båda delarna. Eller vad?
-Jag vet inte vad jag skall kalla mig faktiskt. Jag är väldigt intresserad av kvinnor. Jag har inga relationer med män, och har inte haft det på mycket länge.
Men hon säger att hon heller inte precis söker sin identitet.
-Nej, jag mår bra av att vara den jag är. För tillfället gillar jag kvinnor mest. Mer än något annat.
Det räcker, menar hon.
Hiphop - det är inte bara musik - det snabba rytmiska sjungpratandet, som kallas rapping. Hiphop är en utvecklad kultur - en "community", som det kallas på engelska. Dit hör graffitin - det vi svenskar aningslöst kallar klotter, och som vi ser överallt i och från tunnelbanan. Dit hör också breakdance, och ett särskilt sätt att klä sig, uttrycka sig, berättar Pigeon. I USA är hiphopkulturen stor och har funnits länge. Det finns också särskilda homosexuella hiphopklubbar.
Vi pratar om den nya öppenheten bland homosexuella artister i Sverige - naturligtvis med utgångspunkt från Eva och Efvas bröllop. Dacream medverkade i programmet Svart och vitt, där hon skulle uttrycka sin syn på händelsen.
-De ringde mig, eftersom de kände till mig. De buntade ihop ett antal lesbiska kvinnor, och då fick jag också vara med.
I hiphopkulturen finns det ingen öppenhet kring homosexualitet, menar Dacream. Tvärtom - det är för tillfället en mycket aggressiv och antihomosexuell strömning som dominerar just nu.
-Det var inte så förr. Hiphop startade som en kul grej. Kvinnor och män var tillsammans. Det var jämlikt, trevligt. Men nu har det gått mode i hiphopen. Ena året skall alla vara gangsters. Nästa år är alla afrocentriska. Sen är man mördare eller vad det nu kan vara. Det är verkligen dumt.
Pigeon instämmer:
-Allt i hiphopvärlden just nu handlar om attack. Många låtar som blivit stora och sålt en massa, har varit starkt antihomosexuella.
Vi jämför med den från Jamaica utvecklade raggaekulturen, som ofta är lika antigay. Kanske är det så att den svarta kulturen överlag är tuffare än andra? Men Dacream tror inte det.
-Det beror nog på vilken stad man lever i. Hur stor den är. Men det finns så många svarta homosexuella - det är så vanligt. Anses mer normalt.
På grund av det aggressiva klimatet i hiphopvärlden, tenderar kvinnor att dra sig undan, menar Dacream. De skräms bort, tror hon.
Men hon själv då, som ju är kvinna och en del av hiphopvärlden? Hon har inte skrämts bort?
-Man måste slåss för att vinna respekt. Men för oss är det musiken som gäller. Musiken är bra. Naturligtvis finns det bra och dålig hiphop, precis som med allt annat. Men hiphop är musik som värmer upp. Man kan ha bra melodier, rappet är bra, texterna är historier som berättas. Hela hiphop-musiken är som en bra lågbudgetfilm.
Hon understryker att allt inte är homofobt i hiphopvärlden. I USA finns det till exempel homosexuella hiphopklubbar.
Addis Black Widow's debut-cd heter The Battle of adwa. Första singeln - Innocent - som trogna MTV-tittare inte kunnat missa, har släppts i stora delar av världen större delen av Europa, Japan, Sydafrika, USA, Etiopien. I Frankrike har singeln sålt så mycket att man kunat kvittera ut en platinaskiva.
-Det har hänt så mycket runt första singeln, säger Pigeon. Vi har inte haft tid att följa upp den med singel nummer två. Eftersom vi är ett nytt band, verkar det som om man håller på att testa oss överallt. Sånt tar tid.
Innocent är ingen klubbhit. En del av Addis Black Widows låtar går det att dansa till, men musiken är snarare till för att lyssnas på. Starka influenser från jazz och afrikansk musik kan vara orsaken till att den inte genast sätter sig. Förmodligen får man kalla musiken "vuxen", vilket kanske inte alltid är en fördel i en tid när alla frågar efter tekno.
-Det var svårt att hitta ett skivbolag, säger Dacream. Särskilt i Sverige som inte litar på hiphop. Man vill ha en genomsnittlig kommersiell musik som drar in pengar. Men slutligen fick vi kontrakt med Sonet.
-Innocent är en knepig låt, säger Pigeon. Musiken är lite svår för en yngre publik att ta till sig. Men ju mer man lyssnar på den desto mer gillar man den. Låten har klass.
Uppföljaren heter Split Personality. Det är Dacream som skrivit texten, som knappast kommer att smeka de fromsintas öron. Det är en kåt text, om fingrar som dryper av kroppsvätskor. Den handlar om kvinnor förstås, och utgår från Dacreams egna fantasier. Split Personality blir en av de låtar som publiken på årets kvinnofest under homofestivalen i juni lär få slicka i sig. Dacream kommer då, tillsammans med Pigeon och några dansare, att vara kvinnofestens dragplåster. Hur kommer det att kännas att stå inför en tusenhövdad lesbisk publik?
-Det skall bli fantastiskt. Jag kan knappt hålla mig, säger Dacream.
Pigeon inflikar skrattande:
-Det blir paradiset för henne.
Och för Pigeon då? Kommer publiken att kasta tomater på honom? Han hoppas inte det, säger han, men kommer antagligen att hålla sig i bakgrunden om utifall.
-Det skall bli kul att få vara en del av en grej som man mår bra av, säger Dacream om tjejfesten. Något man tror på.
Annars rör hon sig inte så mycket i den lesbiska världen i Sverige. Hon har varit på Patricia, men där fanns det den gången bara män - och hundar. Man hade tydligen haft någon sorts hundutställning.
-Jag har försökt fråga mig fram. Men alla säger att det bara finns ett enda lesbiskt ställe. Bitch Girl Club.
Där har Dacream ännu inte varit. Och egentligen föredrar hon könsblandade klubbar.
-För vi har ju egentligen samma sorts problem att slåss mot. Vi borde inte splittra upp oss på olika ställen.
I Oakland finns gayklubbar för svarta och gayklubbar för vita. Hon tycker det är roligare när alla sorters människor möts. Hon gillar till exempel dragqueens och känslan av att tillhöra en stor familj.
-I Paris försökte jag gå ut med en kompis. En kille som är bög. De klubbar som han ville gå till släppte inte in mig, och de klubbar som jag ville gå till släppte inte in honom.
-Just nu har jag en känsla av alla vill trycka ner oss, därför borde vi hålla ihop istället för att splittra upp oss.
Mäns naiva välmening
Hon irriterar sig över hur hon som tjej behandlas av många män - ofta i naiv välmening.
-Du vet, när de skall pussa en på kinden och sånt. Jag gillar det inte. Om de möter en kvinna och en man, så skall de pussa och krama kvinnan. Mannen tar de i hand.
-Men den som skakar hand med Pigeon får ta mig i hand också. Och om de skall pussa mig, måste de pussa Pigeon också.
-Neej! Pigeon protesterar skrattande och är nära att ramla av från barstolen.
Demokrati är säkert inte det lättaste. Men Pigeon skulle säkert klara en och annan manlig hiphop-puss han också. Kom Ut tar emellertid det säkra före det osäkra. Avskedet blir demokratiska handskakningar.