Har alltid varit intresserad av skalbaggar,och speciellt av långhorningar.Flyttade till nuvarande hus 1994 och har sedan dess samlat de arter jag funnit på tomten,det har blivit ett 30-tal, 1/4 av Sveriges samtliga arter.Tomten är belägen i Länna,strax söder om Stockholm.
Den extrema artrikedomen på ett så begränsat område beror med säkerhet på min omfattande vedhantering (långhorningarnas larver lever i ved) för uppvärmningen, ca.20 kubikmeter per år.Eldar samtliga trädslag och har ständigt stora vedförråd på tomten,en idealisk barnkammare för långhorningarnas larver.Att jag inte besprutar på något sätt hjälper kanske också till att vissa känsliga arter får en fristad.
I vedförrådet hör man tydligt hur det knapras inifrån veden, och varma försommardagar svärmar parasitsteklar i mängd, undersökande varje vedbit noggrant.De försöker lista ut om larven därinne är så nära ytan att det lönar sig att borra igenom veden med äggläggningsröret,för att lägga ägg i den intet ont anande skalbaggslarven.

Besök gärna nedanstående sajt med vackra fotografier på nästan alla Europas långhorningar,bilderna nedan kommer därifrån (efter förfrågan):
http://www.uochb.cas.cz/~natur/cerambyx/index.htm

Dessa har jag funnit:
De egentliga blombockarna:
LEPTURA SANGUINOLENTA
LEPTURA MACULICORNIS
LEPTURA RUBRA (bilden visar en hane,honan är röd)
STRANGALIA MELANURA
STRANGALIA MACULATA
samt:
JUDOLIA SEXMACULATA
och
LEPTURA QUADRIFASCIATA
GAUROTES VIRGINEA ,med en underbar blå färg,
ACMAEOPS COLLARIS ,som är sällsynt har jag sett flera gånger,men aldrig A. Pratensis som ska vara mycket allmännare.
Den getinglika CLYTUS ARIETIS brukar ofta återfinnas i närheten av hägg.
Utav de minsta långhorningarna,Pogonochaerus,finns både POGONOCHERUS DECORATUS och POGONOCHERUS FASCICULATUS
Av aspvedbockarna finns SAPERDA CARCHARIAS ,den liknande men något mindre SAPERDA SIMILIS samt den mycket vackra SAPERDA PERFORATA .Saperda Populnea som borde finnas har jag inte funnit.
MOLORCHUS MINOR ,som mest liknar en stekel,visar sig emellanåt.
Dessutom ACANTHODERES CLAVIPES och den enl. uppgift sällsynta SEMANOTUS UNDATUS har återfunnits flera gånger.
Bitbocken, SPONDYLIS BUPRESTOIDES ,ser man ofta flygande,speciellt i vamt och soligt väder.
De 2 välkända skadegörarna timmermannen, ACANTHCINUS AEDILIS ,med de enormt långa antennerna(hos hanen 4 gånger kroppens längd) och Blåhjonet, CALLIDIUM VIOLACEUM , förekommer allmänt.
Av TETROBIUM har jag hittat T.CASTANEUM OCH T.FUSCUM .
Av barkbockarna naturligtvis den överallt vanliga RHAGIUM INQUISITOR (R.Mordax borde finnas då det finns gott om både växande och fälld björk.)

Den mycket vackra och karaktäristiska Myskbocken, AROMIA MOSCATA finns rikligt.Hur många lönlösa expeditioner jag företagit som skalbaggssamlande grabb för att hitta denna juvel vet jag inte,och så bosätter man sig i ett område med riklig förekomst! Ibland kan man känna doften om den finns i närheten innan man fått syn på den.
PHYMATODES TESTACEUM har jag funnit flera gånger, ibland tror man att man hittat en art man inte hade,den är enormt variabel i färg.(Linné kallade den för P.Variabilis)
Har både metallglänsande ex. med svarta ben,och andra matt glänsande brunröda med ävenledes brunröda ben.

11 juni 00: Hittade en för mig ny art,XYLOTRECHUS RUSTICUS , 2 exemplar krypande på vattenkannan (med gödselvatten i ). Ska vara ej ovanlig,stundom skadedjur på asp.

Sådana jag saknar och som borde finnas är Alosterna Tabacicolor och Grammoptera Ruficornis och naturligtvis Husbocken, Hylotrupes Bajulus(fast bor man i trähus får man väl vara glad att den saknas kanske!)
Även Tallbocken,Monochamus Sutor,väntar jag skall dyka upp.

Juli 01: 2 nya arter, ALOSTERNA TABACICOLOR ,en liten blombock med gula ben,och TOXOTUS CURSOR , stor,svart,elegant triangelformad.Hittade båda under samma runda på spirea

Juni 02: En stor blombock, PACHYTA LAMED .

Juli 02:En för mig ny ca. 10 mm lång art,som jag inte kunnat identifiera men fått identifierad av Naturhistoriska Riksmuseet(med tack till Bert Viklund)till OBRIUM CANTHARINUM.
Hittade 4 exemplar under 3 dagar runt vedförrådet,så det har troligen kläckts en kull där.

29 aug.03:Ännu en ny art för mig, POGONOCHERUS HISPIDUS ,krypande på min skjorta.Sveriges minsta långhorning,4 mm lång.Liknar den betydligt vanligare P.Fasciculatus,men har en tagg längst ut på vardera täckvingsspetsen.Det finns ännu en art med dubbla taggar på vardera täckvingsspetsen(P.Hispidulus)Ovanligt sent på året för långhorningar,de flesta brukar man finna före och under midsommar.

31 maj 07:Äntligen har SAPERDA SCALARIS,björkvedbock, dykt upp för första gången på tomten,den ska inte vara ovanlig så det var väntat att den skulle visa sig förr eller senare.En vacker svart vedbock med gult mönster i form av en stege (scalaris = som stege)Hittade flera stycken vid samma tillfälle så det har tydligen kläckts en kull i mitt vedförråd,som nyligen kompletterats med en hel del björkved.

17 juni 09: Ännu en Saperda-art har dykt upp: SAPERDA POPULNEA,som är allmänn på många lokaler men tydligen inte här.Hittades på blad av brännässla invid komposten (och inte på småaspar där den brukar hålla till)

19 juni 13: Länge sedan några nytillskott visade sig, letar inte heller aktivt, men idag hittades ännu en art, Callidium coriaceum. Enl. vissa källor rätt sällsynt och övervägande nordlig, enl. andra rätt spridd i nästan hela landet.Svenska namnet är bronshjon.

Förvarar i helt täta elektroniklådor med glasklart lock,har aldrig någonsin fått något angrepp,något som annars drabbar de flesta samlingar.
Naturhistoriska Riksmuseet har enorma problem med angrepp, samlingarna får med jämna mellanrum behandlas i frys och tillsättas insektsdödande medel,trots det förstörs mycket.
Största boven i sammanhanget tycks Museiängern (Anthrenus museorum) vara.
Deras samlingar förvaras i trälådor med skjutbart glas,en lätt match för skadedjuren att ta sig igenom. Har föreslagit dessa helt täta plastlådor,men det tycks inte finnas något intresse att prova.Kanske även förvaringskärlen måste vara museala?

Tillbaka till skadedjur och andra smådjur