Så gjordes specialeffekterna i kortfilmen I.D.B.A.V.
 

Peter Lundin om
KÄLLARSCENEN:

 Vi befinner oss ett par meter under jord i en gigantiskt hemlig centralanläggning.
K och hans lätt retarderade assistent "ASS", har precis hackat sig in på kabeltevenätets uppströms-nod, dvs den del som gör det möjligt för Multisarna att övervaka medborgarna i deras lägenheter genom Tvapparaterna!
 

Scenen är kort men effektiv.  Palladium Film och TV som lånade oss kamera vid detta tillfälle  hade ett litet fläktrum och en massa bråte som  vi använde för att på ett mycket effektivt sätt  skapa det sceneri som behövdes.  ”Skåpet” består av studions kylenhet och hade en intressant yta  som fick mer high-tech-look genom att vi klädde in rör med  en enorm mängd kabel, samt att en ljuskedja för julgranar(!) målades röd och fick fungera som  oregelbundet blinkande kontrollampor.  Med hjälp av rökmaskin och dimmrade lampor  förfinades stämningen. En gammal kassettbandspelare fick lite  extra detaljer och fick föreställa Ks TV-monitor.  Vi filmar genom dörröppningen och sceneriet upptar  endast en tredjedel av rutan.  Kameran står fixerad på stativ.  Resten av sceneriet skall tillkomma senare i datorn... På den gamla goda tiden gjorde man denna typ av specialeffekt på plats framför filmkameran med hjälp av en försättsmodell eller en målning på glas.  Nu tog jag en frysruta från videon och började skapa miljön i datorn. Först måste jag veta perspektivet på bilden. Jag tog vara på de linjer som fanns i bilden och fick på så sätt fram en perspektivpunkt som jag sedan kunde använda för att skapa den korridor som försvinner i bakgrunden.     I photoshop ritade jag markeringar som jag sparade som s.k. alfakanaler som jag sedan använde för att modellera fram miljön. Tekniken kan liknas vid den som airbrush-artister använder när de ska skapa fotorealism.  Jag hade flera kanaler för tak, golv och väggar. Jag laddade in kanalerna, lade till och drog ifrån och fyllde fälten med gradienter. Färg ton i ton, för att skapa illusionen av djup, ljus och skugga. Möjligheten att förändra färg och kontrast fanns hela tiden. Detaljer som rör, stegar och luckor skapades i separata lager. Extra skuggor och reflexioner skapades i separata lager och kunde justeras med transparens och blandningslägen. När miljön slutligen var färdig lade jag samman de flesta lagren i ett nytt dokument och lade animeringsbara lager såsom lysdioder och dimma i separata lager så att jag kunde animera dessa i after effects.    Animation i After Effects. Den rörliga videosekvensen läggs ovanpå photoshopbilden och maskas ut, antingen med AE’s egen maskningsfunktion, eller en sparad mask i Photoshop- beroende på hur komplex masken behöver vara. Man utnyttrar skarpa, oregelbundna kanter i bilden för att lura ögat så man inte ser videobilden som ”i ett fönster”. Ett av problemen att blanda en photoshopstillbild med rörlig video, även om bilden är stabilt filmad är avsaknaden av brus i den målade bilden. After Effects har en enkel men ypperlig funktion att maskera detta med: rörligt brus. Hur mycket brus (noise) som ska användas beror på videomaterialet, men med lite provrenderingar  ser man snart vad som matchar. Ett annat ”fel” är att photoshopbilden för det mesta är för skarp i jämförelse med videon. Det tar ett par pixlar gaussisk oskärpa eller rörelseoskärpa hand om.  Lite trixande med ljus och färgkorrektion kan också behövas innan den verkliga och den virtuella miljön smält samman helt. Sedan animerades lite lampor och dimma med varierande opacitet för att det inte skulle bli för dött i den virtuella miljön.  Videobilden kopierades, maskades ur, spegelvändes och förflyttades i sidled. Och på så sett skapades illusionen av en spegelbild. Slutligen gjordes en lätt zoomning och panorering för inte bilden skulle bli för statisk. När vi i ljudmixen lade på reverb på rösterna förbättrades illusionen av ett stort rum ytterligare.

läs om fler trix!!!>>>