Kolloidalt SILVER
Den universella bakteriedödaren

Man har länge vetat att silver har mycket välgörande egenskaper. Folken i det gamla Grekland och Rom använde silverkärl för att bevara flytande varor färska. Århundradena igenom fortsatte man med detta bruk vid de kungliga hoven i det man förvarade färskvaror i silverbehållare.

Historisk bakgrund och forskning.
Medlemmar av rika och privilegierade familjer använde silverbestick, fick sin mat serverad på silvertallrikar och sina drycker i silverpokaler. Dessa människor kallades blåblodiga, därför att deras hud hade en blåaktig nyans på grund av de mycket små mängder rent metalliskt silver de regelbundet inmundigade. Under den Amerikanska pionjärtiden brukade nybyggare lägga en silverdollar i mjölkkannans botten för att hindra mjölken att förfaras.

I början av 1900-talet användes allmänt en lösning som kallades kolloidalt silver som huvudingrediens i antibakteriell behandling. En brist var att den partikelstorlek på silvret man då för tiden kom ner till  inte var den lämpligaste och inte heller den effektivaste. Med olämpliga framställningsmetoder och i doseringar hundratals gånger större än de rekommenderade, kunde det hända att en bestående missfärgning av huden blev följden.

Dock publicerade ansedda tidskrifter som t.ex. New England Journal of Medicine och Lancet (1914) resultat av vetenskapliga undersökningar och undersökte de många framgångsrika användningarna av kolloidalt silver.

Dr Henry Crooks, en av kolloidkemins pionjärer skrev år 1910...i kolloidalt tillstånd har vissa metaller en starkt bakteriedödande verkan, men är alldeles oskadliga för människor, det kan användas betydligt mer som koncentrerat och med bättre resultat. Lungtuberkulos, olika streptokocker och andra sjukdomsalstrande organismer dödas på tre till fyra minuter. I själva verket känner vi inte till en enda mikrob som inte dödas av denna kolloid på sex minuter vid en koncentration av silvret som inte överstiger 25 miljondelar...

Alfred Searle, grundaren av läkemedelskoncernen med samma namn skrev år 1919 i sin bok: The use of Colloids in health and disease...man har använt kolloidalt silver på människor i ett stort antal fall med häpnadsväckande framgång. Vid invärtes bruk, intaget genom munnen eller huden, har det den fördelen att snabbt döda parasiter utan giftig inverkan på patienten. Det är ett helt stabilt ämne.

Kolloidalt silver uppskattas igen.
Långt senare på 1970-talet blev kolloidalt silver återigen ett ämne man satte värde på.

Doktorer vid Washington University i St Louis, Missouri snubblade över det, medan de var på jakt efter en verksam behandling för brännskador och förgäves prövat många andra läkemedel. Biomedicinsk forskning har visat att inga kända sjukdomsalstrande organismer - vare sig bakterier, vita eller svampar - överlever längre än några minuter i närvaro av även mycket små mängder metalliskt silver.
I sin artikel “Our Mightiest Germ Fighter”, som trycktes i Science Digest (mars 1978, ss. 59-60), uppgav Jim Powell:
“Tack vare forskning, som öppnat ögonen på oss, framstår silvret som ett av den nutida läkekonstens undermedel. Ett antibiotikum dödar kanske ett halvdussin olika sjukdomsalstrande organismer, men silver dödar omkring 650 sådana. Än mera: motståndskraftiga stammar utvecklas inte i närvaro av silver. Dessutom är silver praktiskt taget ogiftigt.”
Medicine doktor Larry C. Ford på avdelningen för obstetrik och gynekologi vid Medicinska skolan, University of California i Los Angeles, uppgav i ett brev 1 november 1988:
“Jag prövade dem (silverlösningar) varvid jag använde de antimikrobprov som är brukliga ifråga om infektionshämmande medel. Silverlösningarna var antibakteriella i koncentrationer på 10 organismer per ml vad gäller streptococcus pyogenes, staphylococcus aureus, Neisseria gonorrhoeae, Gardnerella vaginalis, Salmonella typhi och andra invärtes sjukdomsalstrare, och fungicida (svampdödande) ifråga om Candida albicans, Candida globata och M. furfur.”
Biomedicinska forskare som medicine doktor Robert O. Becker från Syracuse University har meddelat att “silver stimulerar benbildande celler till att bilda nytt ben, där benet inte har läkt under lång tid.” Dr Becker är författare till böckerna The Body Electric och Cross Currents och är också känd för sitt arbete med att regenerera amputerade extremiteter på oxgrodor.
Dr Becker skrev också: “Silvret åstadkom mer än att blott döda sjukdomsalstrande organismer. Det främjade påtagligt benbildningen och påskyndade läkningen av skadade vävnader med över 50 procent” I sin forskning upptäckte han celltyper, som såg likadana ut som de hos aktiv benmärg hos barn. “Dessa celler växte snabbt,” skrev han, “varvid de gav upphov till en mångfaldig och överraskande samling primitiva cellformer, som kunde fortplanta sig med stor hastighet, sedan differentieras de specifika cellerna till ett organ eller en vävnad som hade blivit skadad, även hos patienter som var över 50 år gamla. Denna förmåga övervinner det stora problemet med regeneration hos däggdjur.”
Dr Becker fann också att silver “kraftigt stimulerar läkningen i huden och andra mjuka vävnader på ett sätt som inte liknar någon annan känd naturlig process ... och dödar de mest envisa infektioner av alla slag, däribland omgivande bakterier och svampar.” Hans slutsats löd: “Vad vi egentligen har gjort är att vi har återupptäckt att silver dödar bakterier, vilket varit känt i århundraden... när antibiotika upptäcktes övergav man den kliniska användningen av silver såsom antibiotikum” 

Kolloidkemi
Termen “kolloid” avser ett ämne som föreligger i ytterst fina partiklar, vilka inte löser sig utan förblir i suspension, spridda i ett enhetligt medium. Varje sådan ytterst fin partikel består av många atomer eller molekyler av det ursprungliga ämnet men är ändå så liten att den inte kan ses med blotta ögat.
Icke alla typer av kolloidalt silver är “riktiga” kolloider. Rätt framställt består kolloidalt silver av submikroskopiska silverpartiklar, som i mycket små mängder (3 till 5 miljondelar) hålls i suspension i rent vatten genom en mycket liten elektrisk laddning på varje partikel.
I en “riktig” silverkolloid har silverpartiklarna en ideal diameter av 0.005~.t till 0.01 5p. (1 ~x = 0.001 mm). Partiklarna hålls i suspension nästan obegränsat länge genom den s.k. brownska rörelsen. Partiklarna är så små att en miljard av dem skulle rymmas i en kub med 5-15 tusendels millimeters sida.

Framställningsmetoder 
I början av 1900-talet använde man många metoder att framställa kolloider. De vanligaste var malning och den elektrokemiska processen.
Den största nackdelen med malningsmetoden är att silverpartiklarna blir så stora att de sjunker till kärlets botten, varvid mycket av kolloidens värde går förlorat. För att motverka detta tillsätter en del tillverkare en konsistensgivare. Med konsistensgivare i vattnet tenderar silverpartiklama att sjunka mycket långsammare. Vanligen använts ett protein till konsistensgivare. Bruket av konsistensgivare tenderar att störa silverpariklarnas laddning, så att deras verkan hämmas och de alltså blir mindre effektiva. En “riktig” kolloid behöver ingen konstgjord konsistensgivare eller annan tillsats av något som helst slag.
Under senare år har den kemiska metoden alltmer ersatt malningsmetoden. Den kemiska metoden erbjuder en behändig genväg, men inte heller den ger den yppersta kvalitet som “riktigt” kolloidalt silver har. Den reaktionsmetod som använts består i reduktion av en silversaltlösning. Problemet med att använda kemikalier vid framställning av kolloider är svårigheten att sedan utvinna dessa ur lösningen. Det rör sig om starka syralösningar, som kan ge konsumenten negativa biverkningar. De använda kemikalierna har också visat sig påverka lösningens allmänna pH-värde. En kemiskt framställt silverkolloid är vanligen ganska syrlig, med ett ph-värde på mellan 4.5 och 5.5. medan en “riktig” silverkolloid har ett ph på omkring 6.5. Med den elektrokolloidala processen kan man erhålla ytterst fina silverpartiklar, som hålls i suspension genom sina små elektriska laddningar. Processen tillgår så, att en elektrisk båge slås mellan metallpoler under vatten. Rätt utfört onödiggör denna metod bruket alla slags tillsatser av konsistensgivare och dylikt, varför produkten kan kallas för en “riktig” silverkolloid.
Mycket av den kolloidala suspensionens effektivitet beror emellertid på silverpartiklarnas storlek. Alltför stora partiklar kan vålla skada genom att sätta sig på tarmväggana och där framkalla bildning av ärrvävnad.                                                                                                                         -                                                             -- -

Färg
Ett avgörande tecken på det kolloidala silvrets kvalitet är dess färg. Med ökande partikelstorlek ändrar lösningen färg från gul till brun, grå och ända till svart. Silverkolloider, som framställs med den lämpliga elektrokolloidala metoden, har en annan färg än kolloider som framställs med malning eller kemiskt, utom ifråga om vissa produkter, som innehåller konstgjorda livsmedelsfärger. I sin ideala form har kolloidalt silver en guldgul färg.

Biokemi
Medicinforskaren dr Gary Smith framkastar att silver kan ha ett samband med kroppens naturliga försvarssystem och att människor, som inte får tillräckligt med silver i sig, kan vara mer benägna till sjukdom. I medicinska prov har man inte kunnat påvisa några negativa effekter vid avändning av riktigt berett kolloidalt silver. Det finns faktiskt inte ett enda känt fall av negativ växelverkan med något annat läkemedel.
Vissa laboratorieprov har visat att “riktigt” kolloidalt silver i halter mellan 3 och 5 ppm (miljondelar) har ringa inverkan på “snälla” bakterier, medan det däremot är mycket effektivt mot infektioner och i att döda olika slags mikrober, vita och svampar. Kolloidalt silver i alltför hög koncentration (mer än 5 ppm) kan döda avsevärda mängder av nyttiga bakterier och så störa den känsliga balansen i magtarmkanalen.
Eftersom mineraler i kolloidal form upptas av kroppen till 98 procent, tillgodogörs de mycket bättre än minerals kosttillskott i form av krossat och bearbetad lera, sten och jord. Många vitamin-och mineraltillskott gör ibland större nytta i större koncentrationer. Ett överskott av kolloidalt silver betyder däremot inte mer kvalitet, utan faktiskt motsatsen.

Behandling med kolloidalt silver
Kolloidalt silver saknar smak och lukt och retar inte känsliga vävnader. Det kan tas invärtes genom munnen liksom utvärtes på omslag som sätts direkt på skär- eller skrubbsår, öppna sår eller vårtor. Man kan också badda huden med det mot finnar, eksem och andra hudåkommor. Man kan gurgla det, droppa det i ögon och öron, använda det vaginalt och analt, liksom inhalera det i sprej form i näsa eller lungor. Nedan följer en lista på endast en del av de fler än 650 sjukdomar som framgångsrikt behandlats med kolloidalt silver:

Bakteriella infektioner, Blindtarmsinflammation, Blodförgiftning, Blåskatarr, Brännskador,
Bältros, Bölder, Cancer, Candida albicans, Cystit, Dermatit, Diabetes,
Diaré, Difteri, Dysenteri, Eksem, Epstein Barr-virus, Fibrosit, Finnar, Fotsvamp, Gonorré,
Hemorrojder, Herpesvirus, Hudcancer, Impetigo, Influensa, Hjärnhinneinflammation, Katarrer
(däribland magkatarr och variga katarrer), Keratit, Kikhosta, Klåda runt anus, Kolit, Konjunktivit,
Kroniskt trötthetssyndrom, Ledgångsreumatism, Legionärssjuka, Lunginflammation,
Lungsäcksinflammation, Lupus, Magsår, Malaria, Ménieres sjukdom, Mjältbrand, Neurasteni,
Organskador, Paratyfus, Poliovirus, prostatabesvär, Psoriasis, Reumatism, Ringmask, Rosacea,
Salmonellainfektion, Scharlakansfeber, Seborré, Snuva, Solbränna, Spetälska, Stafylokockinfektioner,
Stelkramp, Streptokockinfektion, Syfilis, Sår, Tarmbesvär, Tons/hit, Tuberkulos, Tyfus,
Urinvägsinfektion, Vårtor, Ögoninflammation, Öroninfektion, Örontrumpetsinfektion.

Ytterligare kliniskt material
“En 65-årig diabetiker skar sig i benet. Han tvättade såret och satte på ett bandage, men som ofta händer vid diabetes, höll smärtan i sig och förvärrades såret. Snart hade det blivit större än bandaget, och han blev tvungen att lägga om med ett större förband. Såret blev ännu större och såg fult ut. I förtvivlan vände han sig till en vårdcentral. Hans sår diagnosticerades som “bensår med stas”. Under ett år prövade man den ena behandlingen efter den andra. Ingen, inte ens penicillin och sulfa, kunde få såret att läka. Om hans tillstånd hade fått fortvara, hade benet förmodligen måst amputeras. Men slutligen remitterades han till en klinik, där man behandlade hudsår med en silverförening. Denna hejdade genast bakteriernas fortplantning. På kortare tid än två månader var såret fullständigt läkt.”
Science Digest, mars 1978

“Vi hade haft omedelbar framgång med kolloidalt silver i behandlingen av patienter med nedsatt immunförsvar. Några exempel: konjunktivit (inflammation i ögats bindhinna) fullständigt hotad på mindre än sex timmar (läkemedlet använt lokalt); återkommande sinuiter botade på åtta dagar (läkemedlet intaget genom munnen); akuta hud infektioner på tjugofyra timmar (lokalt). Ett annat viktigt område, där vi har förbättrat våra kliniska resultat, är tarmkanalen (detoxifikation och dysbios). Kolloidalt silver har på ett utmärkt sätt avlägsnat abnorma tarmbakterier, och det har också visat sig vara ett förträffligt komplement till vår vanliga behandling vid Candida albicans, Epstein­Barr-virus och kronisk trötthet.”
Dr Evan M., Kansas

“Framgången beror på mängden silver i patientens kropp’ och besvär uppstår av bristen på silver i kroppen. Där silver finns närvarande, hejdas cancercellernas utveckling och återställs kroppen väsentligen till hälsa. Där silvernivåerna är låga eller obefintliga, fortsätter cancern att växa långsammare eller oförändrat, eftersom cellerna inte kan hejda sig själva.”
“Man kan undra hur vi från början får silvret i kroppen. Vi får silver och andra metaller och mineralet i kroppen genom den föda vi intar. Hur kommer silvret in i födan? Det kommer in i födan genom den levande jorden.., när levande organismer i humuslagret (det finns miljarder i en handfull matjord) bryter ner jorden, så att växterna får mineralet i en form som växten kan uppta.
“Genom att vi tar upp näringsämnen från växtriket. får vi också mineralet i mag-tarmkanalen, där kroppen tillgodogör sig de organiska (kelerade) mineralerna genom blodmassan, som för dem vidare till de olika organen. Det är så vi får silver från växterna.
“Om vi av någon orsak inte kan ta upp silver, till exempel när växtraderna åldras, kommer vi att lida av silverbrist och nedsättning av immunförsvaret, vilket i de flesta fall leder till cancer. Jag anar att silverbrist kan vara en av huvudorsakerna till att cancer breder ut sig i en sådan snabb takt.”
Ur en icke-publicerad artikel av cancerforskaren dr Gary Smith.

VILKA ANVÄNDER KOLLOIDALT SILVER?

I Kanada, Schweiz och Förenta staterna använder läkare silver i olika former i behandlingen av många slags infektioner.

I Förenta staterna används silver vid benkirurgi och vid 70 procent av alla brännskadeenheter.

Naturläkare och kiropraktorer använder kolloidalt silver mot verkan av Cryptosporidium.
Också utövare av ayurveda, kinesisk medicin och homeopati använder regelbundet silver sina behandlingar.

Schweiziska biokemister studerar silvrets förmåga att hejda HIV cellreproduktionen på olika stadier.

Vattenfilter med kolloidalt silver är godkända av USAs miljöskyddsbyrå och även av schweiziska staten för användning i bostäder och på arbetsplatser.

USAs rymdflygstyrelse NASA använder ett vattenreningssystem byggt på silver i sina rymdskyttlar. Detsamma gör den ryska motsvarande myndigheten.

Flygbolagen air France, Airitalia, British Airways, Canadian pacific, Japan airlines, KLM, Lufthansa, Olympic, Pan Am, SAS och Swissair använder vattenfilter med silver till skydd mot vattenburna sjukdomar.

Silver används ofta i stället för klor i vatten till simbassänger, eftersom metallen inte irriterar ögonen.

Japanska företag använder silver för att avlägsna cyanid och kväveoxid från luften.

Sammanställt från ett urval artiklar utlagda på internet, däribland Colloidal Silver: The Amazing Alternajive av Association for Advanced Colloidal Research och Colloidal Silver: The Natural Antibiotic Alternative av Zane Baranowski.