drooges

frames

alptopp

och sen är det också en annan sak

det är ganska trevligt med en liten promenad, så här på hösten så kan man gå ut i den gula och röda skogen och bara mysa, Vada i löv så att sniglarna klibbar fast på dina ylle skor. Det är trevligt att bara sitta där , med sin pipa och smaka , bara smaka.

jagb

glob__
Jag ska aldrig jobba, aldrig i livet att jag kommer gå ,varje morgon till samma arbetsplats med jobbiga människor och stå där hela dagen och äta äcklig micro varm mat som bara krumbuktar sig i magen, den vill hellst inte in där för det första. Sitta framför en data hela dagen och hamra på saker man inte förstår sig påå men absolut måste göras, fort, och som dessutom aldrig blir klara p.g.a. alla strömavbrott som ständigt stänger av din dator och ljus. Sen kommer man hem, efter att man suttit på en svettig buss med svettiga människor, och landar någonstans i ens lägenhet eller hörn. Där sitter man helt apatisk hela kvällen p.g.a. att ditt arbete kör slut dig rakt i hjärnan så du blir dum i huvudet och inte orkar tänka på någonting som är jobbigt. Och absolut inte orka ta i tu med det och ändra någonting du inte tycker om eller tycker är fel, istället går du tyst omkring och sakta förbannar allt och alla som du inte förstår dig på eller tycker är idioter, du tänker inte på att det kanske inte är stolens fel att du snubblar på den, utan mannen som tillverkade den. Det vore kanske bättre att tillverka en egen stol, som lär sig ha respekt för dig och inte stå ivägen hela tiden, utan bara finnas där när du vill ha den nära.
Du ligger och lyssnar på oväsendet utanför , men uppfattar inte riktigt att du hör någonting.Istället ser du på väggen eller på din TV, som flimrAR. Sen går ditt fönster sönder, , och innan missilen exploderar ,hinner du känna lättnaden av att kunna avvika utan att någon någonsin kommer att ifrågasätta dig eller sakna dig när du inte kommer till jobbet imorgon,Du smälter sakta sakta och behagligt och svävar in i väggen
sen är du borta och någon annan ersätter dig--

----------------

Arb...det är väldigt jobbigt när man blir så fruktansvärt frustrerad att man inte kan ta vägen någonstans. Jag blev det alldelles nyss. Jag vill inte berätta varför. Men det blev bara så att man kände att man svällde över , Försökte få ut det genom att slå på saker och det var faktiskt ganska bra. Det var ett datarelaterat problem och om man slog på den kändes det skönt för en stund, men problemet löste sig tyvärr inte av det. Det bara känns som om man vill vrida sig ut och in eller runt i en cirkel, men det går inte. Och man bara kokar hela kroppen pulserar och man bara sväller innefrån.
Att skrika fungerar bra. Innerst inne vet man att om jag slutar försöka fixa problemet kommer man att lugna ner sig men eftersom man redan är så jävla irriterad vill man bara skrika och förstöra allt i ens synfält. Men det kanske inte går.När man ser på det så här i efterhand vet jag inte riktigt hur jag ska avsluta det här. Jag slutade i alla fall att försöka, det var nog bra, för annars hade jag kollapsat. Jag sprang runt i huset och bara var arg. Jag kunde fan ha slagit min gitarr i väggen men jag tänkte att det vill jag inte. Jag lyckades få fram någonting jag ville ha. Sen lugnade jag ner mig genom att röka knark.

----------------jag är deppig
jo det är jag, just nu när jag skriver det. Inte för att det låter häftigt eller för att det ska bli en dikt utan just för att jag är det,
jag tänkte det kunde bli bättre om jag fick ur det. Skriva ut det i textform, för någon att prata med har jag inte, inte just nu i alla fall. Den jag kan prata med vill jag inte, för han är dum i huvudet.
Det känns inte riktigt som det blev bättre, , Mina föräldrar lyssnar på staffan Helstrand. han är inte bra. Men det är inte därför jag är deppig, jag kanske är mer ledsen, jag vet inte riktigt. Det är svårt ibland, men deppig och ledsen kanske ligger ganska nära varandra, i sinnestämning. Jag undrar varför jag är deppig...vänta, det lättar lite, någonting i magen släppte och nu gnager det inte längre. Men det är just det att jag vill prata med mina vänner och umgås med dem ikväll.
Men de är borta utan mig. Jag vet inte om de vill vara med mig, jag hoppas det., Jag vill vara med dem, det får jag se imorgon.Sen är jag också så jävla trött
så ibland orkar jag inte ens bry mig. det är ju bara en dag till utan sällskap, en dag tar ju slut så fort.
Nu känns det bättre. Det har slääpt mer nu, men när jag skriver att det har släppt kommer det tillbaka för kroppen kan inte riktigt gå med på att jag har vunnit, bara för att jag har skrivit lite text. Jag skulle omforma detta till en dikt och göra den riktigt djup och metaforisk och samtidigt få riktig ångest för textraderna inte efterliknar varandra. Och sen avrunda det hela med en mening eller ord som får läsaren att undra vad som händer sedan eller lämnar honom eller henne TÄNKANDE
på att det var ju sant det han skrev, jag förstår vad han menar, oj ett nytt perpektiv ho,ho
så har jag aldrig tänkt tidigare, han skriver ju bra eller nåt. Men fan det är inte bra, för personen i frågabljasd...Nej jag orkar inte längre, det spårar ut nu när jag försöker säga någonting samtidigt. Mina föräldrar lyssnar på Boppers nu men de stängde av det nu. Jag tycker inte om Boppers heller. De är dåliga. Jag ska inte avsluta denna text med något konstigt och flummigt som t.e.x. och här sitter jag och skriver medan världen fortfarande går runt och bla bla bla en ensam pojke i rymden , det är ju ingen som lyssnar på mig ändå.
Varför egentligen finns jag??
så jävla tråkigt.Jag kan inte avsluta denna dikt utan att samtidigt säga emot vad jag skrev tidigare. Det går inte att avsluta, jag bara gräver djupare och djupare när jag försöker hitta en lösning.
....jag vet,utan att vara en idiot eller idiotisk människa..nej det går inte, jag kan inte säga det, det skulle förstöra
allting,jag avslutar, gå hem till salvador