Det är sånt du ser runtom dig, hela tiden som rör dig. Vad är det som är ditt liv egentligen? Vad är det som gör dig till du? Hur ska du kunna hitta dig själv om du blir arg för att bussen är försenad två minuter. Eller att klaga om saker med folk du knappt känner. Det är mycket lättare att vara negativ än öppen, för det man inte förstår är dåligt för dig, eller hur? HUr skulle det vara att våga visa sig lite, blotta skinnet bara en stund. För även de som inte känner dig. Våga få dem att tänka lite. Skulle det vara så hemskt?

Allt du har i livet, är där för att du ska njuta av det. Om du känner dig osäker på vad du ska göra, eller vad du vågar, varför är du det. Vem är det som ser på dig hela tiden, vem är det som tänker alla dina tankar. Du har bara dig själv att tillfredsställa ingen annan egentligen. Och vem ser till att du är lycklig? Första steget får faktiskt du ta, och sen förstår du hur det ska vara. Det lättaste som finns är att vara ärlig mot sig själv för då förtrycker du ingenting. Även om du intalar dig saker är det vad du egentligen tycker som alltid kommer fram. Känner du dig lycklig? Gör du det du vill med ditt liv? Ser du det stora hela med vad du ser. Försöker du förstå och bli tillfreds med dig själv?
Du är dina egna tankar, kom ihåg det.