Sagan om Drakens *terkomst

Den oavslutade, av symboler fulla följetongen på 8 böcker, Sagan om Drakens återkomst, är fantasy eller så kallad fantastisk litteratur. Som mycket fantastisk litteratur utspelas Robert Jordans följetong i en påhittad värld präglad av att människan inte är den enda tänkande varelsen och av att trolldom är en verklighet att räkna med och frukta. Robert Jordans värld har inslag av företeelser som påminner om vårt 1600-tal. Det sista gör den säregen, eftersom fantasy ofta påminner om medeltid.

Författaren, Robert Jordan, är amerikan och bor i Virginia. Han är en historieintresserad f.d. journalist och fysiker, som fick sitt litterära genombrott i.o.m. denna följetong. Hans intresse för historia syns i hans böcker, eftersom han har hämtat mycket inspiration han hämtat från vår världs egen historia och myter.

I Jordans värld är tiden cirkelformad och inte som vår lineär. Tiden där har varken början eller slut. Den tidsepok som en gång var kommer åter om än bortglömd och i ny skepnad. Jordan har själv sagt att detta betyder att hans universum både utspelas i vår framtid och i vår forntid beroende på vart man vänder blicken. Det finns däför ett betydande inslag av symboler i boken. Många av karaktärerna och samhällena är inspirerade av motsvarigheter i vår egen världs nutidshistoria, historia, myter och legender. Några källor som kan nämnas är apokryferna, Johannes uppenbarelsebok, asatron, de nordamerikanska stäppindianernas historia och myter och buddhistiska inslag mm. Det finns myter i den världen som på ett intrikat vis berättar om en helerska från vår värld, Materese, den förunderlige Inds moder. Inbillar jag mig en anspelning på Moder Theresa i Indien? En allmänbildad läsare kommer säkert att lätt känna igen dessa symbolistiska lån. J.R.R Tolkien använde sig själv av sådana lån, men betonade i Ringens värld att den fantastiske författaren aldrig får erkänna att de är lån. I hans mening skulle en riktig fantasyförfattare alltså alltid påstå att han skrev om vår världs verkliga historia.

I den andan skriver Jordan om en fsrutspådd frSlsare, kallad Draken, som efterlSngtas eftersom han skall rädda världen. Denne frälsare hatas och fruktas samtidigt lika fullt, därför att han i den processen i galenskap och oförstånd skall förgöra världen sådan den var.

Sagan om Drakens återkomst är en spSnningsroman, med symboliska toner som skapar ett större djup. Den handlar om hur en kvinnlig magiker kommer till en avsides by. Hon är ledd av en profetia om en man som kan rädda eller förgöra världen. Hon för med sig några av byborna i i tron att en av dem Sr frSlsaren/Draken.

Byborna, som i bsrjan har en rStt snedvriden bild av sin vSrld, mster många händelser som radikalt kommer att förändra densamma. De möter en värld på väg in i en stor kris. Det finns onda personer som vill hjälpa till med omstörtningen. Det finns också de goda som har en så varierad bild av hur världen bäst bör räddas att dessas egen s.k. godhet nog bör ifrågasättas. Byborna tvingas i detta kaos axla olika roller mer eller mindre villigt. Gruppen splittras även den i olika vyer om hur de skall gå till väga.

Byborna möter ett myller av skiftande och noggrant skildrade personligheter och raser. Vi möter allt från kungar och drottningar till barbariska hövdingar och nyfikna köpmän. Där finns en vänlig ekofil ras av jättar, ogierna, som påminner om Tolkiens enter. Ondskans företrädare har skapat diverse raser, av vilka de viktigaste är myrdraal och trollocker. Myrdraal, en officersliknande ras av ögonlösa, skräckinjagande bleka män, är Jordans absolut egna påhitt. Trollockerna som är en blandning av olika djur och människor är ett slags disciplinerade troll som utgör ondskans legoknektar.

Avslutningsvis vill jag ge min egen uppfattning av boken. Den ger mig som historieintresserad en möjlighet att pröva mina kunskaper vilket fascinerar mig. Jordans stil att berätta hur både de goda och onda tänker och motiveras känns för mig som ett led i att förstå människors olika handlingssätt. Den ger en antydan om hur lätt det är att luras till att tro att ens egna drömmar är det bästa för mänskligheten, bara för att de är ens egna. Särskilt fängslas jag av följetongens spänningsbetonade uppbyggnad. Varje bok brukar nämligen avslutas med ett stort ödesdigert slag som avgörs med storslagen trolldom. Jordans svaga sidor bör inte glömmas bort. Han är hela tiden väldigt noga med att beskriva alla detaljer. Detta leder ibland till ett långtråkigt pedanteri. I början fick läsaren när sällskapet var ute på resa, i stort sett veta hur varenda lilla blomma såg ut. Särskilt gäller detta bilden av kvinnorna, som ofta kan synas småaktig när det inte finns en man i närheten. Kvinnorna klagar över disken, när mannen klagar över att han måste rädda världen eller styra ett folk.

Noggrannheten med detaljerna gäller också skildringarna av trolldom. Dessa ger för den som är van vid fantastisk litteratur en naturtrogen och färgstark bild av magin som är lätt att föreställa sig. För den som tidigare inte prövat på denna genre, kan det hela synas alltför abstrakt och verklighetsfrämmande.

Summa summarum måste jag säga att som fantasyförfattare är Robert Jordan en framstående karaktärsskildrare och en engagerande skapare av ett storvulet epos. Trots detta kan hans noggrannhet med detaljer trötta ut även trogna läsare.

Med vänlig hälsning

Oskar Brandt

Email: hgus2017@hgus.gu.se