Emmelie.gif (5857 bytes)

Det var en gång...
Min första upplevelse var när jag var runt 6-7 år.
Jag var hos min mormor och morfar och hälsade på över en helg och mormor höll på med att
plocka in tvätten i garderoben.
Jag satt mitt i deras säng och tittade på, och fick av någon anledning tag på ett par av hennes nylonstrumpor.
Medans hon plockade och donade så satt jag och pillade på dom och tyckte väl att det var ett konstigt plagg.
Rätt vad det var så vände hon sig till mig och sa -"sätt på dig dom där du, då kommer du nog att se riktigt tokig ut"
och så skrattade hon så där gott som bara en rund och go mormor kan.
Hursomhellst så gjorde jag det och sprang ut till morfar och visade va rolig jag såg ut.
Min mormor drog ju en betydligt större storlek än lilla jag då så dom satt ju givetvis aldeles korvigt på mig.
När vi alla skrattat lite och det roliga var över så tog jag av mig dom och så var det bra med den saken.


So it begins..
Trodde jag....fram tills 10 år senare när jag av någon outgrundlig anledning kom att tänka på händelsen och
minndes att jag faktiskt gillade kännslan när jag hade dom på mig.
Tanken återkom flera gånger efter det ända tills det att jag inte kunde låta bli längre.
Jag bodde ju fortfarande hemma, så en dag när jag kom hem efter skolan så gick jag in till min mammas byrå och
letade fram ett par av hennes strumpbyxor och tog på mig dom.
Då känndes det som om tiden kom ikapp mig!
Det var det skönaste jag upplevt någonsin och det skulle visa sig vara den gnista som behövdes för att få mig dit där jag är nu.
Jag smusslade och smög under hela tiden jag bodde hemma och tog chansen så ofta jag kunde att prova hennes kläder.
Jag blev extremt upphetsad av det samtidigt som jag skämdes
något så fruktansvärt över vad jag höll på med.
Men jag kunde inte göra det på något annat sätt.
Men när jag senare flyttade hemmifrån så var det som en slags befrielse, nu kunde jag göra som jag ville, när jag ville och behövde inte längre smyga och vara rädd att någon skulle komma hem och upptäcka mig.
Och jag kunde köpa egna kläder och slippa använda min mammas.
Det var nästan det skönaste, att slippa skammen för vad jag kännde att jag
gjorde mot henne, även om hon (vad jag vet) var helt ovetande om det.

Förlåt mig kära mor om du råkar läsa detta, jag skäms än idag.


Förändringen.
Jag kom allt oftare på mig själv med att ha börjat titta på tjejer på ett helt nytt sätt och som jag aldrig gjort förut.
Från att bara tittat på själva tjejerna så drogs min uppmärksammhet allt mer till deras kläder.
Jag var helt fashinerad av allt dom hade på sig, så fint, så mjukt och så vackert....jag måste bara få prova.
Få prova, få ha egna saker.
Jag satt och bläddrade igenom en Ellos katalog när jag fick syn på en klänning och visste direkt att den skulle passa
perfekt för mitt lilla experiment!
Jag ritade snabbt ner beställningsnummret på ordersedeln.
Bläddrade vidare för att se om det fanns något mer jag ville prova.
Det dröjde inte många sidor innan jag kommit in på underkläder......Wow!
Som en drägglande 5-åring i en godisbutik bläddrade jag runt och drömde om hur det skulle kännas att ha ett par trosor och en BH på mig.
Det hade jag aldrig provat förr och tanken hade aldrig slagit mig heller.
Jag var bara tvungen att ha det med!
Det blev även några par nylonstrumpor i farten.
Förväntansfull och pirrig i hela kroppen så lade jag beställningen i postlådan och började invänta min beställning.
2 veckor senare (tack Ellos för den nervpersen!) så låg det en avi innanför dörren och jag kommer ihåg att jag småsprang hela vägen till posten
för att hämta ut mitt värdefulla paket.
När jag kom hem så öppnade jag paketet så det flög plast och kartong över hela lägenheten, och plockade försiktigt upp dyrgriparna, hela tiden med den där pirriga kännslan i kroppen.
Innan jag viste ordet av så hade jag klätt på mig sakerna och det känndes underbart!
Så himmla underbart!
Det tunna tunna tyget mot huden, så lätt och så luftigt, så vackert.
Ingenting som jag vanligtvis har på mig kom ens i närheten av detta.
Det var som om en helt ny värld öppnats för mig, jag var såld!
Det blev sedan många sporadiska inköp efter det.


Förnekande.
Men likt så många andra i samma situation så började sakta en oro och fundersamhet att växa fram över vad det
egentligen var som jag höll på med.
Vad är det för fel på mig?
Det här kan fanimej aldrig vara normalt!
Jag kände mig så otroligt dum samtidigt som det kändes så rätt.
Kunde för mitt liv inte begripa varför jag gillade det så mycket efter som jag är kille.
Men likväl så kunde jag inte låta bli.
Så jag beslöt mig för att sluta upp med detta en gång för alla.
Jag slängde helt sonika bort allt och lovade mig själv att skärpa till mig och sluta fjanta mig och växa
upp, jag var ju försjutton en kille på drygt 20 år! Idiot!
Visa att du är en karl försjutton!
Självbedrägeriet lyckades nästan i ett helt år, tills jag en dag helt enkelt inte längre orkade stå emot.


Återfall.
Jag kom gåendes genom ett av stadens köpcentrum och passerade H&M och deras julskyltning.
Den bestod av en hel rad med skyltdockor, alla med olika kläder.
Jag tvärstannade, blev stående och bara tittade på dom.
Kände den där pirriga känslan som jag kämpat så länge med att bli av med sakta växa till sig igen.
Nu kunde jag helt enkelt inte låta bli.
Jag travade in på H&M och 5 minuter senare så kom jag ut med ett par mörkgrågrå strumpbyxor, en svart kjol och en röd blus.
På vägen hem så slog det mig vad jag gjort.
Utan att tänka mig för så hade jag knallat in på en affär, provat och handlat kvinnokläder, något jag normalt
aldrig skulle vågat göra utan att ljugatill något om att det var en present till någon.
Framförallt inte provat dom också!
Herrejösses!
Allteftersom mitt begär återigen växte så började jag samtidigt att märka att jag inte alls längre
gjorde det för att bli sexuellt stimulerad, jag hade börjat känna att jag faktiskt kände mig mer hemma
i dessa kläder än i mina "normala" kläder.
Det var helt enkelt jag.
Jag hade även börjat bete mig anorlunda när jag var ombytt, jag hade börjat bete mig mer kvinnligt.

Upplysningens tid.
Konfunderad över detta sökte jag efter svar på vad detta kunde vara och hittade snart en början till ett svar på internet.
Helatiden så har jag haft ordet "transvestit" ekandes i huvudet som något fult och jättehemskt.
Det visste man ju vad det var för perversa idioter och vad dom höll på med.
Jajemensan, likt dom flesta svensson så hade man ju bilden av en transvestit klar för sig, och att
JAG förutom intresset för kvinnokläder skulle ha något gemensamt med dessa skumma typer var en närmast befängd tanke.
Men ju mer jag läste och studerade ämnet, ju tydligare stod det klart för mig hur otrolig fel
jag hade om det mesta och vem den verkliga idioten egentligen varit.
Framför mig på skärmen såg jag fullt normala och underbara människor.
Läste deras berättelser, den ena efter den andra och insåg till slut att det
hela tiden var om mig själv jag läste.
Bitarna började nu så sakterliga falla på plats.
Jag började så sakterliga få klart för mig vad jag var, en transvestit.
Livet blev lite enklare när man visste vad man var och att man inte längre var den enda som höll på med detta.
Jag visste nu att jag var en helt normal kille som hade en normal men något udda böjelse bara.
Skönt!!


Chock.
Allt var lungt och fint ett tag tills det var dags för nästa chock.
Jag upptäckte något som slog ner som en blixt från en klar himmel och ställde allt jag trott på ända.
Transexualism.
Uppenbarligen har vissa transvestiter drivit sin läggning till det yttersta och blivit kvinnor....
Jag förstod ingenting....
Jag hade fram till den dagen bara trott att det varit en myt att det
fans män som helt konverterat till kvinnor.
Genast satt jag där med 1000 nya frågor som jag inte hade
något svar på.

Vad är skillnaden??
Varför????
Jag visste nu varken ut eller in längre.
Det enda jag visste var att blotta tanken träffade mig rakt i hjärtat.
Tänk att få vara en äkta kvinna och slippa hålla på att byta fram och tillbaks, få vara den man känner att man är!
Jag var nu helt förvirrad, var det det här jag var?
Är jag transexuell?
Ja, det kanske jag är..jag känner mig ju mer hemma som kvinna än
som man och tänker nog som en kvinna.
Men sammtidigt så attraheras jag ju mest av kvinnor ....hur
hänger det ihop då?
Har jag isåfall varit lesbisk hela livet utan att vetat om det med?
Vad är detta egentligen?


Framtiden...
Jag är 30 nu och det börjar bli hög tid att bestämma sig för hur resten av
livet skall komma att se ut.
Jag blir inte yngre och jag verkar inte bli klokare på det här heller.

Men inerst inne vet jag ju ändå vad jag helst vill..........

Men vad kommer mina föräldrar att säga?

Mina släktingar, mina vänner, mina arbetskamrater?

Jag känner att jag riskerar att förlora alla jag håller kär
om jag driver detta till sin spets, samtidigt så känner jag att det är
det enda som jag vill.
Få sluta spela teater och låtsas vara så grabbig som jag egentligen inte är.
Okej, jag har nästan bara killintressen, datorer, elektronik och sån´t, men
det är ju bara den officiella versionen.
Jag rymmer ju så mycket mer.

Om det inte händer något snart så kommer jag nog att gå under som
människa, för jag vet inte hur länge till jag orkar med detta dubbelspel.

/ Emmelie