I skuggan av periferin
Mood:  spacey
Now Playing: Stevie Ray Vaughn
Topic: Ut ur skuggan...
Stevie Ray Vaughn

Nu kommer en till dagboksvariant! Jag leker som bara den :) Älskar att prova nya saker och särskilt skriv, klipp och klistra. Det har ni säkert märk *harkel*. Jag har alltid tyckt om att jobba med text och färg. Jag fattar inte att jag inte såg till att utveckla det mycket tidigare!

Men vem vet vad som händer i framtiden. Nu larvar jag mig fram på det här sättet med största allvar. Det kanske verkar som jag bara dräller ner en massa ord hit och dit, men faktum är att det betyder något. Jag har en plan! :)) Jag skulle vilja på nåt sätt skapa ett....ja...forum eller liknande för de som kanske inte haft så lätt att komma till tals.

Ett centra för de som på nåt sätt hamnat lite avsides av olika skäl, som inte tidigare vågat uttrycka sig och sina erfarenheter. Jag har hört till exempel missbrukare som försöker lämna det livet bakom sig men som känner sig "fel" i s.k svenssons sällskap. Man ser ner på sig själv och tycker att man talar ett helt annat språk. Nästan som att komma från en annan planet. Man kan inte, eller upplever sig inte kunna föra sig avslappnat som den man är. Många grava missbrukare som verkligen levt på det så kallade botten av samhället, talar just ett eget språk har egna skämt o s v. Man har minnen och erfarenheter inom sig som man inte vågar släppa lös och har säkerligen också varit med om att mången människa vänder på klacken och tänker:- Nej, hjälp inte en sån. Och så ger man inte människan en chans att komma tillbaka eller framåt vilket man nu föredrar att använda.

Det finns andra "parior" i samhället. Men jag väljer att nämna missbrukare och således anhöriga, som många hamnar i skugglandet de med, ety jag har flera olika erfarenheter av ämnet. Dels har jag varit på "glid" som ung, men klarat mig helskinnad så att säga. Men jag blev anhörig i många år och är till viss del fortfarande. Jag har rört mig i "mörker" såväl som "ljus". Jag har fått förmånen, som jag idag efter att ha slutat uppföra mig som offer i tillvaron, att vara medmänniska och därmed upplevt långa försök till att avsluta kraftigt drogberoende.

Jag är ingen god surfare på internet, jag övar på det med. Det finns säkerligen en och annan som har samma idéer som jag, men än så länge har jag inte funnit nåt roligt och skämtsamt forum eller god läsning för skuggmänniskor, får jag kalla er/oss för det? Tycker att det är en bra och allmän benämning på en stor grupp som av skilda anledningar befinner sig i periferin. Jag hör och ser att många önskar kunna använda "sina" egna uttryck, sina egna upplevelser, sina egna skämt och kanske våga öppna sig och dela med sig.

Meningen så småningom med mitt letande efter att kunna skapa något intressant, roligt och framför allt givande är just detta. Att alla ska känna sig välkomna. Alla kategorier (avskyr ordet) av människor. Ingen ska känna sig liten eller osynlig. Allas berättelser är värda att lyss till! Ja detta kan jag "vädra" i oändlighet. Ikväll, när jag som bäst känner mig lite "bluesy". Kanske jag bara drömmer naiva drömmar om en bättre värld. Jag vet inte...men nog sjutton är det värt att försöka. För huga så många människoöden som finns här på vår jord, som vi aldrig ens lyfter på ögonbrynen för. Bara för att vi är så fisförnäma och rädda för verkligheten och har en sällsynt förmåga att blunda för möjligheten att ta fram det positiva ur ALLT...

Jag återkommer om detta, nu är det reprisen på LOST och det passar mig perfekt. Särskilt titeln he he!

God Natt önskar eder egen Korpj*vel mitt i natten, Tälje, Sthlm, Sverige, Tellus någonstans i Universum