Jag är ej längre av er verklighet.
Min värld är mörk och dyster utan glöd.
Ett evigt liv i evig ensamhet,
i världens öga är jag redan död.
Men ändå finns där något som förför.
Jag äger ännu både tid och makt,
så kanske finns det något som berör,
de levande, som offer i min jakt.
Min längtan efter blodet jag begär,
är aldrig nådig, alltid blir det strid.
Varenda människa jag nu förtär.
Och så skall jag förbli i evig tid,
att leva utan liv i dödens sfär.
I nattens mörker finner jag min frid.
© Camilla Jönsson, 2005