Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

Intressanta händelser m.m. i Gonäs.

Fremundbergsmordet, och annat.

(från tidningsurklipp...)
Åren omkring 1915 bodde en ökänd stråtrövare i Halvars, närmaste granne med Sköld Per-Johan Hedberg.

Det var Carl Ludvig Granlund. Han kallades "Gardist-Kalle" därför att han exercerat som hästgardist. Han ansågs vara en av den mest beryktade förbrytaren i landet. Han hade flera mord på sitt samvete, men blev aldrig fälld, eftersom ingen vågade vittna mot honom.

Den ökända s.k. Halvarsligan härjade vid den här tiden i Gonäs. Vilka som egentligen var medlemmar i ligan fick man ingen riktig klarhet i.
Att den inflyttade "Gardist-Kalle" var med i ligan var dock ingen hemlighet.
Det började hända saker i byn.
- Familjen Trogen i Halvars höll på att få sätta livet till, när ett hagelskott kom in genom fönsterrutan och krossade en lampa.
- Lika illa gick det för en man nere i byn, som satt vid kvällslampan med rullgardinerna nerdragna. Plötsligt kom en hässjestång infarande genom fönstret över hans axel och mot en säng, där den sånär dödat hans lilla dotter, som låg där och sov.
(se även - Gamla huset på "Hälla")

En dag på sommaren 1916 hade Sköld Per Johan Hedberg kört till skogen för att forsla ved till milorna.
Ett skott hördes. En stund senare hittade hans dotter Elin honom liggande med ett otäkt skottsår i huvudet. Hatten hade ramlat av och blodet rann.
Polisens bevismaterial. Den genomskjutna hatten och geväret.
"Gardist-Kalle" greps. Han svarade slött och likgiltigt på polisens frågor men invecklade sig i tvetalan och överbevisades.
Vid tinget erkände han mordet och även ett tidigare år 1901
Han dömdes till livstid. Han avled inte förrän 1932 vid 80 års ålder. Sveriges sista stråtrövare begravdes på statens bekostnad

Tilläggas kan att ett bostadshus vid Stensbrofallet brann ner 1915. Mordbrand misstänktes, och då närmast av "Gardist-Kalle". Inget kunde dock bevisas, och inga vittnen fanns.

Halvarsmysteriet.

I mars 1925 förekom en mycket uppmärksammad rättegång i Ludvika. Det handlade om ett påstått mord som skulle ha skett 17 år tidigare, alltså 1908.
Vid polisutredningen hade man t.o.m. öppnat graven för att undersöka om det påstådda mordet hade skett genom förgiftning med arsenik i välling. Det blev aldrig någon dömd för detta.
En teori var att beskyllningen mot den anklagade var en hämndaktion p.g.a. någon missämja.
Rättegången blev mycket uppmärksammad, även nationellt, och som vanligt på den tiden skrevs det visor som även trycktes och gavs ut. (såldes).
En sådan visa har blivit kvar, och det kan vara av intresse att läsa. (OBS. alla namn som kan ha anknytning till personer som lever idag, har tagits bort). Eftersom det är fotokopior av orginalet, kan kvaliteten vara dålig.
Forts:på nästa2 sidor:


På nästa sida visas sista sidan i häftet med de 6 sista verserna.

Den svåra bussolyckan, 1949.


En eftermiddag på sommaren 1949 kom bussen från Ludvika och var just på väg in till hållplatsen vid Johanssons kiosk.
Just när den kom till bron över bäcken mellan Brittsandsvägen och kiosken, fick den möte med en lastbil. Vägen var trång vid bron, så bussen och lastbilen fick inte plats.
Lastbilens flak som sticker ut fick tag i bussens högra sida och rev upp väggen efter halva långsidan.
Passagerare som satt på bänkarna vid den sidan skadades. En del blev mycket svårt skadade och avled senare.

Detta var den svåraste olycka som drabbat folket i byn. Även folk från byarna efter Gonäs som var med i bussen kom till skada.

Det blev en chock för alla, och det dröjde länge innan man ville äka buss. När man gjorde det så undvek man att sitta på höger sida.


Tillbaka till Startsidan