Under 1900-talet                        

En berättelse om i första hand föreningslivet, men även mera allmänt om livet i byn, skola, arbete, människor och gårdar.                                                                      Från år 1900 och c:a 7 decennier framåt.

Förord 

Intresset till den här skriften kom, när jag läste berättelser, som skrivits ner av en Gonäsbo, samt naturligtvis det faktum, att jag själv är född och uppvuxen i byn.

Jag har, från dessa berättelser samt protokoll, intervjuer och foton, efter bästa förmåga försökt göra en beskrivning över utveckling och verksamhet i Gonäsbyn  från år 1900 och cirka 70 år framåt. Tiden före år 1900 är med som ett kort utdrag från boken, "Historik över Gonäs by".     

Ludvika i september 2002, Lars Billing.

 

 

Inledning

Byn Gonäs ligger, från Ludvika räknat, rakt västerut. Det vill säga på motsatt sida av sjön Väsman. Avståndet fågelvägen är c:a 4-5 km.     
Innan byn kom till så fanns där en masugn, som tillkom i mitten av 1500-talet. Ungefär samtidigt som Gustav Vasa anlade Ludvika kronobruk.

Den låg intill en å som mynnade ut i sjön Väsman. Det var naturligtvis en naturlig placering av en hytta, då man därmed kunde använda vattenkraften.

Nedströms byggdes även en stångjärnssmedja år 1609. Vattenkraften var ju en nödvändighet även för den. Malmen tog man från Fredmunberget, Tolsbo och Iviken. Järnet märktes med WB16, vilket betydde att det kom från hytta nr 16 i Västerbergslagen.

Järnet fraktades över sjön till Ludvika f.v.b. till köparen, som i flesta fall var bruken längs kolbäcksån och i Stockholm.

 

Den första bosättningen.
Tiden för den första bosättningen i Gonäs har med stor sannolikhet kunnat bestämmas till slutet av 1500-talet. Från ett tingsprotokoll från 1570-talet har en forskare (Prof. N Friberg) inhämtat att en man vid namn Erland Algutsson begärt rättens stadfästelse på ett nybygge i Gonäs, vartill han redan börjat hugga skog och röja mark intill ett näs vid sjön Väsman.[1] Vid tinget i Grenge den 23 augusti  (Dalarnes dombok rannsakades om hans gård och avsades att han bott där mer än 40 år. En gammal man, Jon Larsson i Pedersbo (Persbo)"bekiände" att han sålt mark till Erland för 4 fat osmundsjärn.
Regenter i Sverige under hans livstid var: Gustav Vasa, Erik XIV, Johan III, Sigismund, Karl IX, och Gustav II Adolf.

Den fortsatta bebyggelsen i byn
Hans gård gick sedan i arv inom släkten ända till 1920. Många av hans ättlingar etablerade sig längre västerut genom nyodlingar och giften. Han hade 3 söner. Per, Olof och Jöns.
Än idag kan de flesta Gonäsbor räkna sin härstamning från Erland Algutsson vid Ån. Han var gift med Elin från Grangärde.

C:a100 år efter Erland Algutssons död kan man i en mantalslängd (1770) läsa att det i Gonäs bodde c:a 80 personer.
Mantalslängder vid den tiden var inte fullständiga. Man kan antaga att det troligen bodde närmare 100 personer i  byn  

 

       

                                             - o -

 

 

 

Om vi förflyttar oss ytterligare 100 år framåt i tiden (1870) kan man i en fullständig mantalslängd se att det bodde 330 personer där (Historik över...). Dessa personer var fördelade på 80 hushåll. Det fanns 10 Bergsmän (hyttdelägare, boende i Gonäs) och 19 hemmansägare i byn.

Övriga yrkesverksamma personer var 36, t.ex. skomakare, skräddare, konstvakt, arrendator, skollärare, torpare, kolare, (hytt) arbetare. Ensamma änkor med eget hushåll var 6 st. Övriga familjemedlemmar i hushållen var hustrun, hemmavarande barn, gamla föräldrar, drängar, pigor, inhysta fattighjon. Antalet var här totalt 259 personer.

 

Järnvägen.

Frövi-Ludvika järnväg öppnades för trafik 1873, och Gonäs blev Järnvägsstation. Detta blev av stor betydelse för frakt av tackjärn från hyttan och malmen från Blötberget.

Den första stationsföreståndaren blev en man vid namn Trolle från Husum i Norrland. Det kom senare andra stationsmästare: C F Berg, Olaus Jonsson och Lindén.

 Även för folket i byn fick det naturligtvis stor betydelse. Lättare att resa samt att kunna få frakt av förnödenheter till betydlig närmare plats.

Ytterligare 30 år senare (1900) har antal innevånare i byn ökat betydligt. Totalt 500 personer. (Historik över...).
De var fördelade på 147 hushåll. Det fanns nu 8 bergsmän (hyttdelägare, boende i Gonäs) och 30 hemmansägare i byn. Övriga yrkesverksamma personer var 74, med ungefär samma sysselsättningsområden som år 1870.

Andra med eget hushåll var: änkor 9 st., fattiga eller sjuka som inte behövde erlägga mantalspenningar: 26 st. Övriga familjemedlemmar i hushållen var: hustrun, hemmavarande barn, gamla föräldrar, drängar, pigor, inhysta fattighjon. Antalet var här totalt 353 personer.

 Vi går nu in i 1900-talet och i byn förestår nu många förändringar som beskrivs i det följande.

Karta över Gonäs by.

 

Vid sekelskiftet 1800-1900.

 

 

  

Vid sekelskiftet.[2]

Gonäs by var vid sekelskiftet till övervägande del en liten bondby med ett par jordbruk om 12-15 kor, samt en hel del mindre torp.

 

 

 

Bergsmanshyttan.

Bergsmanshyttan, som drevs av brukspatron Öhman i Sörvik var enda industrin. De flesta som arbetade där hade vid sidan om en ko och ett litet torpställe som de själva odlat upp och byggt. I annat fall hade det nog varit svårt att klara familjen som på den tiden i regel var ganska omfattande Ägare till stället blev dom inte riktigt. De skulle varje år göra ett antal dagsverken till den som upplåtit marken. Dessa arbeten fullgjordes vanligtvis under slåttern då de fick göra en, två eller tre veckor, allt eftersom marken värderades. Här spelade ägarens snikenhet också stor roll. Genom lagändring under 20-talet upphävdes dock dessa slavkontrakt.

För de som arbetade i hyttan var dagpenningen 1:50-2: - kr, varav det mesta betalades ut in natura, kaffe, mjöl, socker, salt fläsk, osv.
Man hade s.k. uttagsdagar två gånger i månaden. Då kom patron själv åkande från Sörvik i gigg eller släde, allt efter årstiden.
Varje anställd hade sin motbok, och där skrevs in vad de ville ha, samt lämnade en säck att lägga varorna i. En tia eller så kunde dom väl få kontant, beroende på hur kontot såg ut, men det skedde inte utan knot. Någon avräkning gjordes inte ens årsvis, och en del visste därför aldrig riktigt hur dom hade det ställt

Från slutet av 1800-talet var patron Öhman i Sörvik den största delägaren i hyttan, efter att ha köpt upp hyttdelar från byns bergsmän. Tidigare var det byns bergsmän som ägde och drev hyttan. Deras andelar angavs i antal dygn och timmar. Totala antalet "dygn" var 40, och syftade på den blåsningstid som gällde för just den här hyttan. Gonäs bergsmäns andelar fördelades enligt följande:

(Utdrag ur, Historik över Gonäs By, Ragnar Eriksson)
Gonäs Hyttlags intressenter och deras andelar enligt 1817 års Specialjordebok.

Namn                                                         Dygn             Timmar

Samuel Samuelsson                                       -                     12

Gamle Lars Persson i Klenshyttan                  1                    12

Bergssexman Anders Woxberg i Gonäs             3                    6

Å Petter Persson i Gonäs                              1                    12

f. Inspekt. Jonas Ahlbom i Gonäs                   2                    12

Nämndeman Lars Andersson i Gonäs               2                    -

Tägt Lars Larsson i Gonäs                             1                    12

Tägt Anders Larsson i Gonäs                         1                    12

Myller Daniel Larsson i Gonäs                       1                    12

Per Jöns (Hytt) Petter Persson i Gonäs           1                    -

Snöklint Petter Persson                                1                    12

Duns Per Jansson i Gonäs                              2                    -

Svenn Per Jansson                                        2                    -

Schönbergs Anders Andersson                        1                    6

Wiks Petter Persson (för Ludvika by)             1                    -

Frisk Jan Hindersson                                     3                    -

Per Jansson i Marnäs                                    1                    -

 

Jan Pers Änka i Hillänge                               3                    16

f. Mästersmeden Jan Nyberg i Gonäs               1                    -

Per Andersson i Skeppmora                           1                    16

Per Jansson i Skeppmora                               1                    -

Halvard Samuelsson i Halvars                         1                    -

Erik Ersson i Halvars                                                  -                            12

Anders Hansson i Klenshyttan  -                     -                     16                          

(Summa 40 dygn.

 

                                

Gonäs hytta omkring 1920.

                    

Från början av 1900-talet:[3]

Hyttan var naturligtvis medelpunkten i samhället. Då och då söker sig minnet tillbaka till denna barndoms hytta. Man stärktes mer och mer i förvissningen om att hyttan nog fyllde mer än en uppgift i samhället. Det var nog inte bara så att den delvis förädlade en del av malmen från gruvorna och gav därmed en ganska knapp bärgning åt dom som arbetade där.

Hyttan fyllde även en mera social uppgift. Den var på sin tid en samlingspunkt för byns ungdom. Där samlades man varje kväll och söndagsdygnen igenom och spelade kort. 5-öres femkort och 21. Ibland, särskilt vid högtidligare tillfällen kunde det även bli ett stilla slagsmål. I sanningens intresse bör dock tilläggas att sådan muntration förekom ganska sällan.

Kortspelet togs mycket allvarligt och var underkastat vissa oskrivna lagar och förordningar. På söndagarna avbröts kortspelet strax före tågdags, varefter hela gänget gick till stationen för att titta på tåget. Lyckligtvis var det inte så många tåg på den tiden varför kortspelandet inte stördes så mycket.

Hyttan var också tillhåll för all världens luffare. Där kunde, särskilt vinternätterna, ligga 10-15 stycken, och det har berättats att en julnatt inte logerade míndre än 21 stycken av den tidens vagabonder i olika vinklar och vrår. Det var ju varmt och skönt på vissa ställen, men det kunde också vara dragigt och kallt. Bekvämligheten var ju densamma överallt, nämligen obefintlig. Sotigt och lortigt var det, men nu var ju inte den

tidens luffare så propert klädda och därför hördes sällan någon klaga på logiet.

 

Gjutare Ekman.

Man kan inte tänka på och minnas Gonäs hytta utan att också minnas gjutare Ekman. Det är två begrepp som hänger så intimt samman. De kompletterar varandra.

Gjutare Ekman var väl den mest eländiga varelse man skådat. Varifrån han kom vet man inte. Han var försupen till den grad att hans händer skakade som asplöv. Hans kläder var sämsta tänkbara och bestod uteslutande av väl använda persedlar  han fått av hyttgubbarna. Det var fattigt på den tiden och man gav inte gärna bort någonting av värde.

Hela garderoben bestod av ett par mollskinnsbyxor, en väst och en rock. Strumpor eller andra underkläder hade han sällan.

 

Skorna var väl ingångna innan han fått överta dem. På huvudet hade han en skärmmössa med blanka knappar på båda sidorna. Hela "kostymen" var blank av sot och olja, så man kunde spegla sig i den, och den fick hänga på så länge som det var möjligt. Tvättade sig gjorde han mycket sällan. Hår och skägg fick växa vilt. Hade han levat i våra dagar (1970-talet) hade han med säkerhet varit ett socialfall.

Det är kanske fel att säga att han tiggde sej fram. Snarare var det ett maskerat tiggeri. Han var ju, som också namnet anger, gjutare till professionen, och har till uteslutande privilegium, att gjuta några småsaker där han låg i hyttorna. Han brukade göra askfat och en stövelknekt i form av en krokodil. De där småsakerna bar han med sej i en säck under armen och bjöd ut till försäljning. Han rörde sig inom ett begränsat område, så marknaden blev nog snart mättad. En matbit fick han väl ändå var han kom. Han var en stilla och försynt person. Det är kanske fel att säja att folk tyckte synd om honom. Det var inte så på den tiden. Han var en trashank och som sådan accepterades han i samhället. Det skulle vara så helt enkelt.

Hade han lyckats sälja någon liten sak - priset var sådär 30-35 öre - då gick han upp till affären och köpte en kaka bröd och en sill. Så gick han till hyttan igen. Han hade kanske några potatisar som han fått någonstans. Potatisarna kokte han på ett speciellt sätt. Han stoppade ner dem i kanten på slaggrännan där sanden var glödhet. Efter en stund kunde han plocka upp dem, kokta eller stekta.

Gjutare Ekman togs omsider in på ålderdomshem, men där dukade han snart under. Han kunde aldrig acklimatisera sig. Det blev en alltför våldsam omvälvning av hans tidigare asketiska levnadsvanor.

 

Hyttan lades ner 1930 och jämnades med marken. Den sista "blåsningen" skedde 1928. Det stora berget av slagg kom till bra användning att fylla upp med när gatorna byggdes ut i Ludvika.

 

Två kända personer som arbetade i många år vid Gonäs hytta var, "Kolfatarn" Oskar Verner Karlsson och "Masen" Anders-Gustav Andersson.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett bildklipp visar de båda hedersmännen.

A G Andersson                     Oskar Verner Karlsson

                                                                                                                                                                                           

Sågen vid hyttdammen.

När driften i hyttan slutade så startade Valfrid och Vilhelm Norman en såg. Den hade byggts upp väster om, och i anslutning till, hyttdammen. Man kan väl antaga att det var en ersättning för hyttan. Enligt uppgift så drevs den bara i 2 år. Enligt uppgifter jag fått från Gonäsbor så brann sågen ner.

 Konkursen kom ju också 1930.

Timret flottades till en del på Gonäsån till dammen. Kan även ha körts dit med häst och tippats i där.

De som arbetade vid sågen var i de flesta fall de som blev friställda när driften i hyttan upphörde

 

 

 

 

Här en bild från sågen 1928

 

På bilden från vänster:

Jacob Jacobsson, Verner Carlsson, Valfrid Norman, Israelsson (maskinist från Finnäset), Vilhelm Norman, Verkm. Andersson med son, Erik Jakobsson, okänd, okänd, okänd, okänd, Per Jansson (Å-Pelle), Karl Anton Gustavsson, Artur Karlsson (Nåjdes far), Kalle Trygg, samt barnen Bertil Trygg, Britta Trygg, Ingemar Carlsson.

                             - o -

 

Gonäsån.

Gonäsån sträcker sig från sjön Glaningen och mynnar ur i sjön Väsman.

Längs ån finns flera konstdammar anlagda, som haft syftet att reglera vattenflödet mot tidigare vattenanläggningar vid nu nedlagda hytta och smedja.

Från en av dessa, den s.k. Hyttdammen, grävdes under 1800-talet en kanal, Woxbergs kanal, som mynnade ut i Väsman söder om Gonäsån.

Vattnet till kanalen reglerades med ett skibord och mot Hyttdammen med en lucka. På så sätt kunde, vid kraftiga flöden, vattnet gå över skibordet och därmed undvika att Hyttdammen svämmade över.

Under årens lopp har vattnet grävt sig igenom fördämningen mot kanalen och allt större flöde går den vägen.

Det ser idag ut som att kanalen är Gonäsåns huvudfåra.

Så är det alltså inte. Den ursprungliga, naturliga fåran, är den som mynnar i Väsman vid Å-gården.

Den platsen har sen gammalt i Gonäs kallats för "Å-minne"

                            

                             - o -

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Norman-släkten.[4]

 

Johan Norman från Halvars, Norrgården, köpte en gård av Daniel Jansson som var måg till Häradsdomare Lars Andersson och hans hustru Stina. Det var år 1861. Priset var 11000:- Rdr.

Gården benämndes "Lars-Anders gården" efter förre ägaren Häradsdomare Lars Andersson.

 

Han hade fortfarande Norrgården i sin ägo. Den gården övertogs efter en tid av sonen Jan Petter Norman (f.1856).

På Lars-Anders gården blev sonen Daniel (f.1859) husbonde redan i faderns livstid.

 

När Johan Norman dog 1892, och när Daniel snart därefter gifte sig till Å-gården, övertog Jan Petter Norman gården nere i byn och brodern Daniel fick Norrgården i Halvars.

 

Lars-Andersgården har, ända sedan Gonäs hytta helt övergick från brukshytta till att bli ägd av bergsmännen i Gonäs, haft en betydande andel i driften i densamma. Ävenså har viss gruvdrift hört till gården.

Sålunda var bl.a. den s.k. Treman-gruvan på Fredmunberget helt ägd av Daniel och Jan Petter Norman. Även flera andra mindre gruvor drevs av samma ägare.

 

Sista ägaren av hyttan var Daniel Norman, och när hyttans drift avslutades definitivt år 1927, ansågs det att det var Sveriges sista Bergsmanshytta som upphörde med sin verksamhet.

Genom till synes olyckliga affärer tvingades såväl Jan Petter samt ägaren av Å-gården, Vilhelm (son till Daniel), att begära sig i konkurs år 1929-1930.

1930 blev det exekutiv auktion.

En liten bild på vad de ägde syns i Kungörelsen på nästa sida.

1930 köptes gården av Ingrid Norman gift med Valfrid Norman, son till Jan Petter Norman.

 

Genom välvilja från konkursförvaltaren och fordringsägarna inköptes den s.k. Sandins-gården på Hagberget som ett hem till de ålderstigna makarna Johanna och Jan Petter Norman, och där de även fick sluta sina dagar.

Efter deras död så bodde deras barn, Gustav och Hanna, kvar där så länge de levde.

 

På Å-gården levde Vilhelm och Valfrid (med familj) kvar och brukade ett ganska stort jordbruk

.

   

Jan-Petter      Daniel           Vilhelm          Valfrid

Norman         Norman          Norman          Norman

 

Med undantag av en mindre gård med tomt, såldes gården 1948 till Gunnar Carlsson. Därefter såldes gården till Nils och Stina Andersson från Ludvika.

Nuvarande ägare är Nils Anderssons son Jan Andersson

 

 

 

 

                                   - o -

 

Hästbeståndet i Gonäsbyn.
Arbetshästar var fortfarande viktiga för arbetet. De var så viktiga att man hade en sorts registrering av dem med uppgift om ägare, område, hästtyp, födelseår och mankhöjd.
Som en kuriositet visas här ett utdrag ur en lista från början av 1920-talet, som totalt omfattar 24 hästar.

Ägare                 Område    Vallak Sto  Färg     Född Mankhöjd

K A Pettersson   Slogsveden    1           Mörkbrun 1923 150 cm
Edvard Trygg      Snöklinten    1           Brun        1917 165 cm                                                                                                                                                                           
- " -                           - " -            1     Svart    1919     150 cm
Harald Persson       - " -                      Black    1913     160 cm
m.fl.

                                   - o -

 

Nya arbetsplatser.

Vid sekelskiftet kom gruvdriften i Blötberget igång, och ungefär samtidigt byggdes Ludvika Kraftstation samt Magnet (nuv. ASEA, ABB).
Med gruvdriften höll föreningslivet sitt intåg. Det var dock på den tiden inte så lätt att starta en förening. I Gonäs fanns då endast en baptistförsamling, och det kunde ibland förefalla som om medlemmarna där ansåg sig ha monopol på föreningslivet. I varje fall voro de föga toleranta. Att exempelvis tillhöra en fackförening ansågs länge som något mycket syndigt

Gruv AB Vulcanus i Blötberget.

Här blev det en arbetsplats för många gonäsbor. Ungdomar som gått färdigt skolan och konfirmerats hade inte mycket att välja bland om de inte hade föräldrar med jordbruk, där de behövdes. Det blev därför naturligt att börja i gruvan. Första jobbet man fick var för det mesta att vara på laven och "skrä". D.v.s. sortera bort gråberget så bra som möjligt från ett transportband. Därefter blev det som regel underjordsarbete. Yrken som jag har hört om var lastning, borrning, ortdrivare, sprängare etc.

 

Personer som jag minns från tidigt 30-tal kan nämnas: Axel Jansson, Erik Danielsson (Myllergren), Arvid Wilker, Karl-Erik Eriksson och Gustav Persson från Klinten m.fl.

Dom cyklade alltid till och från jobbet, både sommar och vinter, med en ryggsäck på ryggen.

Så fortsatte det vidare med sönerna till dem som var där tidigare. En del av dem hade turen att få jobba i Fredmundberget, som ju låg lite närmare Gonäs.

Alla var medlemmar i Gruv avd. 8 eller LS.

 

 

 

ASEA i Ludvika.

I slutet av 30-talet, och framåt, blev det mer vanligt att söka jobb på ASEA. Det var dock inte så lätt att komma in där till en början. Troligt är, att de första som var anställda där från Gonäs var Birger Danielsson, Perviks, Myller Olle Danielsson, Harald Jansson.

 

Lite historia om de från Gonäs som var anställda på ASEA.

 

I början av 40-talet behövde ASEA mer folk, och det blev därmed  något lättare att komma in. De som sökte jobb gjorde det ofta på ett lite speciellt sätt. Man stod och väntade vid järnvägsövergången utanför ASEA, för att passa verkmästare Danielsson när han gick hem på lunch. Den som hade tur kunde efter några försök få prata med honom och kanske bli uppskriven i hans anteckningsbok. Om han tyckte att man verkade ordentlig, kunde man senare bli kontaktad och få anställning.

 

Det fanns även andra sätt. En yngling kom innanför grinden, när han som springpojke på Jernbolaget, lämnade varor. Vid ett sådant tillfälle passade han på, med hjärtat i halsgropen, att gå in på kontoret. Där träffade han en person som presenterade sig som Ingenjör Håkansson. När han förklarat sitt ärende, lovade Håkansson att återkomma. Han blev anställd och jobbade där sammanlagt i 50 år.

Vintern 1941-42 var vi ett gäng som åkte buss till och från  ASEA. Det var den kallaste och längsta vintern på många år, och att vänta på bussen i kylan var inte så roligt. Bussen var förstås gengasdriven, och blev ofta försenad. En som inte åkte buss var Birger Danielsson från Perviks. Han cyklade även på vintern, hur kallt det än var.

 

På somrarna cyklade vi andra också. Ofta var det tävling hem till byn efter jobbet, där man då besökte Johanssons kiosk och köpte en Loranga och en muffins.

 

Efter något år så började en rälsbuss, TGOJ, att köra morgon och kväll. Det var ordnat med hållplats utanför ASEA-kontoret, så det var ju bra. Till Gonäs station fick man gå. C:a 1 km. Stationen var obemannad men väntsalen var öppen på vintern.

 

Alla hade matsäck med sig i en unikabox. Matdosan ställdes in i ett värmeskåp tills klockar blev 12.

I matsalen där vi åt fanns det många bord. Var och en hade sin plats vid bordet. Gonäsgänget hade inmutat ett eget bord. Jag hade turen att få plats där. Är inte säker på alla vid bordet, men minns Einar Jakobsson, Sven Jansson, Sune Hellström, Bertil, Allan och Elis Pettersson, Gösta Jansson.

 

Signaturen "Frikort" har skrivit följande:

Grå vardagsmorron på Gonäs station.

Kl. 6:10. Wilker anländer som första man.

Kl. 6:16. Wennström anländer och tänder sin pipa.

Nu droppar dom in en och en. På grund av pipröken och dålig belysning (en svag lampa), så är det svårt att fastställa turordningen. Men genom samtal om hur många grader var och en hade hemma, så gick det att känna igen dom på rösten.

Ur mörkret urskiljer vi Julle med ett stilla kvirr över söndagsarbete, Sköld, brännvinsskatten och Folkets Hus styrelsen.

Ottosson har anlänt lite sent. Han hinner dock redogöra för innehållet i gårdagens Expressen. Han lär sig alltid Expressen utantill. Om det var av intresse för innehållet eller om det var av omtanke om oss som inte har den tidningen, låter jag vara osagt.

Plötsligt far Wilker upp som stungen av en bålgeting. Hans skarpa vaksamhet har anat ett ljussken någonstans i trakten av Konstdammen.

 

Diskussionen avstannar och en lång sömnig kö ringlar ut till den skramlande rälsbussen, för att där fortsätta diskussionen om gradtalet och brännvinsskatten

.

Gonäs station blev riven 1959.

 

-       o  -

 

Norlings anläggning i Halvars.

Efter krigsutbrottet 1939 så blev det stopp för att köpa bensin.

Ganska snart kom dock gengasaggregaten som kunde anslutas till bilmotorerna. De eldades med kol eller ved i en panna som satt på bilen eller bussen. Det blev i första hand bussar och taxi som fick den utrustningen för att kunna sköta transporter som var nödvändiga för privatpersoner och företag.

Norlings Bil AB hade redan ett antal bussar och lastbilar som skötte om person- och godstransport i Ludvika och byarna runt Väsman. Nu gällde det att snabbt lägga om till gengasdrift för att kunna fortsätta med verksamheten.

Norling var ju en driftig person, och det sattes till alla krafter och investeringar för detta.

Gengasaggregaten fanns att köpa, men bränslet var ett annat måste.

 

Norling köpte in Halvars-gården med skog och allt samt en del andra fastigheter i grannskapet. Där fanns nu råvaran, men förädlingsfrågan var inte löst än.

Det löstes på så sätt, att man letade fram gamla "kolbottnar" och reste milor där.

 

Nu blev det en väldig fart på verksamheten där uppe. Folk anställdes. Skogshuggare, lastbilsförare och personal för själva kolningen

 

Följande beskrivning kommer från ett samtal med Erik Reijer i Brötjärna, Mockfjärd. Han är idag 82 år men minns mycket från tiden 1939-1945 när han arbetade för Norling i Halvars.

.

Antal skogshuggare är lite osäkert, men det var säkert ett 30-tal.

Det var i första hand folk från Gonäs med omnejd men även huggare från andra orter fanns där.

I Mockfjärd anställdes 7 pojkar som först började att hugga "klyp", d.v.s. 3-meters längder av inte allt för grova träd. Avverkningen skedde vid Kybäcksheden och Bastuberget. Veden fraktades sedan på lastbil till de gamla kolbottnarna för placering i resmilor.

Efter en tid så flyttade pojkarna från Mockfjärd till Halvars, där Norling hade ordnat med inkvartering.

Bland dessa 7 pojkar fanns bröderna Erik och Wille Reijer. De blev kvar där fram till 1945, när kriget slutade. De här pojkarna var i 20-årsåldern och blev mycket populära bland Gonäsflickorna.

Erik berättade (aug.-02) att han var både skogshuggare och skogskörare med häst. Veden skulle fram till närmaste bilväg Lastbilstransporten sköttes av Gösta Danielsson och Frits Eriksson från Gonäs.

 

Sedan blev Erik m.fl. med vid kolningen. Då hade man slutat med milorna och byggt kolugnar på höjden väster om Halvarsgården.

Kolugnen var en murad konstruktion under marknivå. Det var 3 ugnar. 5 meter lång och c:a 3 meter bred och c:a 1,5 m djup. På ett antal ställen i muren var inlagt kanaler ner till botten. De här kanalerna kunde vara öppna eller stängda allt efter vad man ville ha draget,(till-luften) Dragets placering var viktigt för att få hela ugnens innehåll genomkolad. Detta krävde stor skicklighet och erfarenhet av kolaren.

 

Kan nämnas en kolare som hette Harald Johansson. Kolar-Harald. Han var den ansvarige kolaren och bodde med familjen i ett hus nära kolugnarna för att vara nära till när det behövdes

.

Det byggdes även ett mindre timmerhus intill kolugnarna, där de kunde vara som övervakade själva kolningsprocessen. Detta måste ske både dag och natt, och skedde i 2-timmars pass.

En färdigkolad ugn tog 2 veckor, jämfört med c:a 3 veckor för en mila

När kolet togs upp ur ugnen så bestod den av stora bitar, som inte var lämpade att fylla ett gengasaggregat.

Kolet kördes därför genom en "kross" för att delas i mindre bitar. Därefter öste man kolet i papperssäckar och fraktades till ett lager i Ludvika för att användas i Norlings egna fordon, eller levererades till andra användare.

 

 

 

Bild på Haralds hus och kolarkojan. (foto 2002)

 

 

 

Vid den stora ladugården på Halvarsgården byggdes upp ett sågverk, där de grövre stockarna sågades till plank och bräder. Bakar och ribbor gick till kolugnen. Tiotalet personer hade arbete här.

 

Den här driften fortsatte så länge som kriget varade, tills bensinen fick importeras till Sverige igen.

 

-      o -

 

Not. "Erik Reijer återvände till sin hemby och föräldrarnas gård, där han 1951 bl.a. startade ett grossistföretag.

Han driver det än i dag tillsammans med hustrun och 3 söner. Företaget omsätter nu c:a 50 Mkr per år ".

 

                             - o -

 

 

 

 

 

 

 

 

Flera industrier i Gonäs från före 1970.

 

Tore Glemmerts smedja.

 

    

 

I dörren står Tore Glemmert tillsammans med en anställd.

 

Bachler och Glemmert startade företaget i början av 1940-talet i en f.d. ladugård som de hyrde av Ludvika kommun. Den hade tidigare tillhört Erik-Lars gård.

 

Efter en tid så blev det Tore Glemmert som ensam drev smedjan. Under åren blev det en arbetsplats för många unga pojkar i byn.

Smedjan revs i början av 80-talet. Tore fortsatte därefter i en lokal hos GIA i Grängesberg fram till sin pensionering.

 

 

 

 

Ludvika Schaktbolag - SWEMAS

 

När ägaren av Ludvika Schaktbolag, Nils Andersson, köpte Å-gården och bosatte sig där, så flyttades en förådsdel ut till platsen där Gonäs hytta låg. Nils Andersson ägde området.

Företaget heter nu SWEMAS, sedan 1983, och drivs av Jan Andersson och hans söner.

Av verksamheten kan nämnas tillverkning av reservdelar till stenkrossar. En del import från Kina av sådant förekommer. Även export till bl.a. Kanada.

 

Världskrig med ransonering.

 

Under de två världskrigen i Europa under åren 1914-1918 samt 1939-1945, var även i Sverige ransonering på många förnödenheter.
Det gällde både mat, kläder och annat som kaffe, tobak mm. På våren 1945 var det fortfarande ransonering.
Här ett urklipp från en ransoneringskalender 1945 (med inlagt ransoneringskort):

Det finns säkert många idag (2002) som minns den här tiden.

Gonäs skola.

Den första skolan i Gonäs byggdes i början av 1870-talet. Byggnaden var c:a 11 meter lång och 6 meter bred. Om den förutom skolsal innehöll någon bostad för lärare är osäkert.

Den barnundervisning som förekommit tidigare i byn, hade skett gruppvis i hemmen av någon läs och skrivkunnig person, eller av kringresande.

Sådana ambulerande "lärare" under tidiga delen av 1800-talet kan nämnas: Johan Forsberg, Didrik Johan Moberg. Eftermälet för båda två var att de var "dugliga lärare, men fallna för dryckenskap". I Halvars bodde Jan Sedell, och han skrev sig som barnalärare.

På sockenstämman 1862, beslöts att inom Ludvika församling skulle finnas 5 s.k. fasta skolstationer, d.v.s. de skulle ha fast anställd lärare med skyldighet att årligen tjänstgöra 40 veckor.

Årslönen blev bestämd till 350 Rdr. för examinerad och 300 Rdr. för oexaminerad.

Efter att skolan hade byggts och lärare anställts kan man antaga att det blev bättre ordning på undervisningen.

Den första fasta läraren tycks ha varit Petter Persson från Enkullen, f 1818.[5])

 

Småskolan i Gonäs, 1912.

Eftersom Gonäs skola var en B-skola så innebar det att det var 2 klasser som undervisades i samma klassrum och av samma lärare.

I en dagbok från småskolan för vårterminen 1912 kan man läsa att läraren hade 32 elever, fördelat på 13 i klass 1 och 19 i klass 2.

 

Det klagas med rätta över för stora klasser idag, men här ser man att det var inte bättre 1912.

 

Vad var det då man undervisade på den tiden ? 

Den första lektionstimmen, fyra dagar i veckan, började man alltid med Kristendom. Lördag var det Åskådning och Teckning.

 

Den andra timmen hade alltid 1:a klass Läsning samtidigt som 2:a klass hade Skrivning.

 

Den tredje timmen var det Gymnastik varannan dag, och Sång varannan dag.

 

Fjärde timmen hade båda klasserna Räkning.

 

Sista lektionstimmen på dagen hade 1:a klass, Skrivning, och 2:a klass, Läsning.

 

Skoldagen slutade klockan 13. Mellan 10.30 och 11.15 var det frukostrast. Eftersom de flesta barnen hade lång väg till skolan, så hade dom mat med sig. Den vanligaste matsäcken bestod av smörgås (ibland med pålägg) och mjölk i en flaska. Måltiden intogs i tamburen, där man också förvarade sina ytterkläder.

 

När man ätit sin mat så var ute på gården och lekte. Även en del av de som bodde nära skolan tog med matsäck för att få vara med på den lite längre rasten och deltaga i leken.

 

För en vecka i taget utsågs en elev som skötte eldningen i kaminerna (på vintern) och öppnade och stängde fönstren. Likaledes för en vecka i taget utsågs en elev som ansvarade för att ringa ut till rast och efter rasten, ringa in. Det skulle ske efter tecken från läraren.

Det som användes för att ringa med, var en hästpingla av mässing med påsatt handtag. När man ringde in stod man alltid ute på verandan, annars i tamburen.

 

Kopia på schemat:

          

 

Det kan kanske vara intressant hur närvaron var för eleverna. Gäller klass 1 o 2, vårterminen 1912.

Frånvaroorsaker kunde enligt dagboken vara:

-    sjukdom

-      sjukdom i hemmet

-      brist på kläder och skor

-      väderlekshinder

-      lov

-      utan lov

 

Av de totalt 103 skoldagarna var summa antal frånvarodagar för de 32 eleverna följande.

                 Sjukdom                      271 dagar

                 Sjukdom i hemmet         25      "

                 Brist på kläder o skor    20      "

                 Väderlekshinder            11      "

                 Lov                             48      "

                 Utan lov                       10      "      

                 Summa                         385    "       (ca 12%)

 

De 32 eleverna var följande:

Klass1.

Karl Erik Persson, Slogsveden         Hildur Emilia Thunell, Gonäs

Erik Ragnar Hedlund, Gonäs            Signe Augusta Vidén, Hytt

Greta Sofia Rosin, Gonäs                 Erik Leon. Pettersson, Gonäs

Edit Susanna Jansson, Heden           Harry Eugen Sandberg, Gonäs

John Johansson, Gonäs                    John Ivar Jakobsson, Slogsveden

Karl Alfred Karlsson, Väsm.backen       Axel Georg Andersson, Halvars

Nils Erik Israelsson, Snöklinten

 

 

 

Klass 2.

Erik Anders Larsson, Slogsveden      Astrid Alice Karlsson, Ån

Karl Gustav Karlsson, Gonäs           Gustav Fors, Hyttan

 

Gunhild Kristina Stenkvist, Hyttan     Elsa Maria Gustavsson, Gonäs

Birger Gustav Sundström, Gonäs      Ebba Sofia Jansson, Mossen

Johan Edvin Jakobsson, Slogsv.        Erik Gunnar Eriksson, Snökl.

Elsa Maria Andersson, Snöklinten     Hilma Elisab. Israelsson, Snöklinten

Karl Paul Engblom, Halvars             Erik Harald Jansson, Gonäs

 

Elsa Maria Jakobsson, Slogsveden                     Rut Ingeborg            Larsson, Gonäs

Elsa Augusta Karlsson, Gonäs          Hilma Elisb. Johansson, Mässan

Erik Einar Larsson, Gonäs

 

Födelseår för dessa elever var 1903 resp. 1904.

 

 

-      o -

 

 

 

 

Här kommer ett antal skolkort från Gonäs skola från tiden 1904 - 1946.

 

 

 

 

Gonäs skola 1904 med elever och läraren, Gustav Eriksson.

Gustav Eriksson tjänstgjorde i Gonäs under 40 år.

 

 

 

 

1- Hilma Malm, Blötberget	18. Johan Hedlund, Gonäs
2. Ester Gustavsson, Gonäsheden	19. Karl Danielsson, Myllerns
3. Ada Johansson, Gonäsheden (gm Myller-Per)	20. Albert Danielsson, Halvars (skräddar-Albert)
4. Anna Pettersson, (Pihlstedt)	21. Hjalmar Trogen, Halvars
5. Ester Eriksson, Nybygge, Gonäs (gm Axel Nilsson)	22. Karl Nyström, Glaningen, Blötberget
6. Amanda Lagerkvist, Slogsveden	23. Gustav Gustavsson, Gonäs-heden (Gustav-pers Gustav)
7. Hilda Rosin, Gonäs	24. Gustav Danielsson, Perviks, Gonäs
8. Ida Kristoffersson, Gonäs (Kristoffers Ida)	25. Hjalmar Jansson, Perviks, Gonäs (emigr. Till USA 1923)
9. Okänd	26. Harald ???
10. Anna Jansson, Våghalsen. Syster till Gullmar i Sunnansjö.	27. Axel Persson, Gonäs
11. Emma Sundström, Gonäs	28. Valter Thunell, Hyttan, Gonäs
12. Agusta Lagerkvist, Slogsveden	29. Hjalmar Eriksson, Gonäs (skolhus-
13. Ester Thunell, Gonäs (gm Emil Hedlund)	30. Frits Johansson, Gonäs
14. Anna Hedman, (gift m Helmer Norgren)	31. David Eriksson, Nybygge, Gonäs
15. Alfred Jansson, (Kummel-Alfred)	32. Viktor Jakobsson, Finnäset
16. Verner Jakobsson, Snöklinten	33. Gustav Vibert Jansson, Våghalsen (bror till nr 10 Anna)
17. Ernst Danielsson, (Aborr-Ernst)	34. Per Johan Danielsson, Slogåsen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gonäs skola 1904, klass 1-2

 

    

 

Lärarinnan hette Maria Svensson.

Några av eleverna: 5:e från vänster i bakre ledet är Albert Lööf, 2:a från höger i bakre ledet är Moss-Harald Jansson, 4:e från höger i bakre ledet är Dala-Gustav som han kallades när han skrev för Dala-Demokraten, 2:a flickan från vänster längst fram är skolläraren Erikssons dotter Elsa, längst till väster sitter Astrid från Hagberget, i mitten med händerna knutna i knäet är Olga Pettersson från Våghalsen. Övriga har jag inte namnet på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto från Gonäs skola 1921

 

    

 

 

 

Skolkort från 1913.  Lärare Selma Samuelsson.

Klass 1-2

 

    

 

Namn:

1. Joel Andersson (Axelby)	2. Edvard Eriksson (Erik-Lars)
3. Gustav Stark	4. Evert Steen
5. Frida Andersson	6. Aina Hellström (Johansson)
7. Thyra Andersson, Fridhem	8. Okänd
9. Gösta Sundström	10. Tamar Jansson, Slogsveden
11. John Rosin	12. Elsa Larsson (Busk-Elsa)
13. Thure Pettersson (Fornells)	14. Margit Malmborg
15. Nils Jansson	16. Gustav Eriksson
17. Ivar Jansson, Mossen	18. Elov Persson (Pelles), Slogsveden
19. Harald Eriksson (Skarp)	20. Helge Eriksson, Gonäs-heden

 

 

 

Skolkort från 1920. Lärare var Gustav Eriksson.

 

 

Klass 5-6

 

1. Edit Steen	2. Lilly Rosin	3. Edit Olsson
4. Gunhild Karlsson	5. Sigrid Olsson	6. Ester Jansson, Perviks
7. Signe Larsson	8. Tyra Andersson	9. Aron Svensson

 

10. Evan Karlsson	11. Knut Svensson	12. Alvar Danielsson, Myller
13. Helge Norgren	14. Sigurd Eriksson	15. Knut Sköld
16. Gösta Sundström	17. Manne Jakobsson	18. David Hallblom
19. Rudolf Norström	20. Okänd	21. Einar Jansson
22. Algot Jakobsson	23. Anna Jansson, Halvars	24. Karin Andersson
25. Anna Hermansson	26. Britta Israelsson	27. Nanny Thunell
28. Göta Wikström	29. Bertil Hagberg	30. Holger Holm

 

 

Klass 5-6, 1922-23. Vikarierande lärare: Lindholm.

   

 

 

1. Viola Jansson, Fridhem	2. Gerda Svensson, Fridhem
3. Lisa Rosin	4. Karin Bromzelius
5. Judith Vestberg	6. Greta Norgren, Gonäs-heden
7. Lisa Danielsson, Skarpens	8. Rut Danielsson, Perviks
9. Linnéa Jansson, Fridhem	10. David Jansson, Slogsveden
11. Johan Persson, Slogsveden	12. Erik  Danielsson
13. Märta Israelsson, Snöklinten	14. Alfhild Hallblom, Kärrgruvan
15. Ester Andersson	16. Valborg Karlsson, Posten
17. Ingrid Axelsson, Gonäs-heden	18. Gösta Jansson
19. Gösta Eriksson, Kärrgruvan	20. Einar Holm, Snöklinten
21. Emil Jakobsson, Snöklinten	22. Valfrid Hellström ,Halvars
23. Einar Olsson, Hagberget	24. Rune Månsson, Våghalsen
25. Axel Eriksson, Erik-Lars

 

 

Klass 1 och 2, 1930.

 

   

 

Främre raden fr. vänster:

Ingegerd Jansson, Storås Rut Jakobsson, Nybygge Anna Greta Nilsson, Viran Björkkvist, Snöklinten, Inga-Lisa Johansson, Fredmundberget, Eivor Thegel, Perviks, Britta Persson, Maj-Britt Persson, Myllerns, Eivor Holm, Snöklinten, Anna-Britta Persson, Kärrgruvan, Astrid Gustavsson, Station.

Stående fr. vänster:

Okänd, Fritz Eriksson, Snöklinten, Allan Pettersson, Slogsveden, Ture Wikström, Harry Björkkvist, Snöklinten, Hilda Linder(lärare), Allan Svensson, Fridhem, Ingemar Karlsson, Hyttan, Gösta Jansson, Slogsveden, Okänd.

 

 

Hela skolan 1931.

  

Främre raden fr. vänster:

Ture Wikström, Ingemar Karlsson, Hyttan, Ingvar Gustavsson, Station, Allan Pettersson, Slogsveden, Bertil Asp, Fritz Eriksson, Snöklinten, Stig Trygg, Snöklinten, Birgit Karlsson, Anna-Lisa Berglöf, Britta Persson, Maj-Britt Persson, Viran Björkkvist, Snöklinten, Ingegerd Jansson, Karin Karlsson, Hyttan.

Andra raden fr. vänster:

Harry Björkkvist, Snöklinten, Erland Fredriksson, Täkten, Bertil Danielsson, Perviks, Gösta Jansson, Slogsveden, Allan Svensson, Fridhem, Stig Gustavsson, Station, Rolf Nordfeldt, Eivor Holm, Snöklinten, Inga-Lisa Johansson, Fredmundberget, Evy Adolfsson, Snöklinten, Anna-Greta Nilsson, Nybygge, Rut Jakobsson, Storåsen, Edit Jakobsson, Hyttan, Aina Trygg, Astrid Gustavsson, Station, Vivan Brissman, Hyttsveden, Eivor Thegel, Perviks, Bojan Svensson, Fridhem.

Tredje raden fr. vänster:

Karin Wikström, Ines Danielsson, Slogsveden, Svea Pettersson, Slogsveden, Stina Wikström, Elsa Danielsson, Halvars, Gunnel Nyström, Fallet, Ragnhild Danielsson, Myllerns, Ann-Gret  Gustavsson, Okänd, Okänd, Göran Nilsson, Nybygge, Bertil

Pettersson, Slogsveden, Martin Jansson, Slogsveden, Ruben Westberg, Fridhem, Ingvar Nordfeldt.

Fjärde raden fr.v.:

Sven Eriksson, Gonäsheden, Ingvar Gustavsson (Myrfall), Slogsveden, Arne Svensson, Fridhem.

Lärare: Hjalmar Almén, Anna Almén och Hilda Linder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klass 1 och 2, 1936.

 

   

 

 

Fr. vänster: Yngve Johansson (Billing), Holger Hultberg, Gullan Rosin, ?, Eivor Persson, Bengt Almén, Anna-Greta Trygg, Vincent Björkkvist, Elly Adolfsson, Ingvar Danielsson, Karl-Axel Eriksson, Åke Danielsson(Myllergård).

Lärarinnan är Hilda Linder.

                

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klass 3 och 4, 1939.

 

 

Sittande i främre raden fr. vänster:

Bror Pettersson, Gösta Johansson, Rune Hallman, Bengt Almén, Ingvar Danielsson, Karl-Axel Eriksson.

Sittande i andra raden fr. vänster:

John Wennström, Yngve Johansson(Billing), Bo Andersson, Åke Danielsson(Myllergård),

Stående:

Eivor Persson, Eivor Danielsson, Elice Åhman, Rolf Hallman.

Vid bordet, lärarinnan Anna Almén.

 

 

 

 

 

 

 

Klass 5 och 6, 1939.

Sittande i främre raden fr. vänster:
Hans Norman, Lars Johansson (Billing), Elis Pettersson, Hans Fors, Vincent Björkkvist.
Sittande andra raden fr.v.: Yngve Hallblom, Sune Hellström, Henry Johansson, Erik Wennström.
Stående: Rut Andersson, Gullan Rosin, Lissie Andersson, Maj Britt Andersson, Ulla Larsson, Elly Adolfsson.
Vid bordet: Läraren Hjalmar Almén.

 

 

 

 

 

 

Hela skolan 1940.

 

     

 

Främre raden från vänster:

Olle Almén, Gunnar Karlsson, Arne Johansson, Ingvar Jansson, Allan Svantesson, ? Karlsson.

Andra raden:

Greta Wennström, Inga-Lisa Pettersson, Gun Eriksson, Gunnel Jansson, Lilian Bark, Lilian Gustavsson, Maj-Lis Johansson, Marianne Alvarsson, Ingrid Bark, Mildred Bark, Inga Britt Persson, Karin Ekdahl.

Tredje raden:

Karin Sandberg, Bengt Almén, Bo Andersson, Sonja Eriksson, Marianne Jansson, Elly Adolfsson, Gullan Rosin, Elice Åhman, Eivor Persson, Eivor Danielsson, Majken Norman, Gustav Nilsson, Yngve Johansson, Bror Pettersson.

Fjärde raden:

Anna Almén, Gunnar Eriksson, Sven Nilsson, Per Olov Lundgren, Holger Hultberg, Hans Fors, Erik Wennström, Vincent Björkkvist, Ingvar Danielsson, Åke Myllergård, Gösta Johansson, Bertil Söderberg, John Wennström, Karl Axel Eriksson, Hjalmar Almén.

 

Från Gonäs skola 1943. Klass 5 och 6.

 

 

Bakre raden från vänster:

Margot Wiklund, Betty Axelby, Rangvi Kristensson, Sonja Eriksson, Majken Norman, Elvie Axelby, Elice Åhman, Marianne Jansson, Gunnel Jansson, Gunvor Hultberg.

Andra raden fr.v.:

Ingvar Jansson, Erik Hjort, Bo Andersson, Gösta Johansson, John Wennström, Bror Pettersson.

Främre reden fr.v.:

Gustav Nilsson, Sven Nilsson, Erik Haraldsson,Gunnar Karlsson, Arne Johansson, Gunnar Eriksson,

 

 

 

 

 

 

 

Från Gonäs skola 1944. Klass 5 och 6.

 

 

 

Bakre raden från vänster:

Mats Haraldsson, Gunnar Karlsson, Gunnar Eriksson, Olle Almén, Nils Eriksson, Hjalmar Almén(lärare).

 

Mittenraden fr. v.:

Elvie Axelby, Marianne Jansson, Arne Johansson, Gun-Britt Johansson, Sven Nilsson, Majken Norman, Ingvar Jansson, Betty Axelby.

 

Främre raden fr. v.:

Greta Wennström, Inga-Britt Persson, Inga Johansson, Marianne Alvarsson, Inga Pettersson, Gun Eriksson, Sonja Eriksson, Gunnel Jansson, Gunvor Hultberg.

 

 

 

 

 

 

Från Gonäs skola 1946. Alla elever samt lärarna Hjalmar Almén, Anna Almén och Karin Sandberg.

 

     

Namn:[6]

1. Inger Pettersson	2. Irene Nyberg	3. Birgit Jakobsson
4. Birgit Jakobsson	5. Hillevi Johansson	6. Ulla Israelsson
7. Margareta Haraldsson	8. Gun Eriksson	9. Ann Marie Johansson
10. Majny Danielsson	11. Birgitta Andersson	12. Siv Karlsson
13. Gurli Söderholm	14. Ann Marie Eriksson	15.
16. Frank Karlsson	17. Per Lindberg	18. Sven Erik Almén
19. Sven Eriksson	20. Kjell Danielsson	21. Gurli Fors
22. Berit Järlestig	23. Siv Britt Eriksson	24. Anny Asker
25. Görel Johansson	26. Gunnel Simonsson	27. Erna Wennström
28.	29. Ulla Nyström	30. Karin Karlsson
31. Inga Grankvist	32. Gunnar Asplund	33. John Schröder
34. Lennart Grankvist	35. Kjell Jakobsson	36. Stig Danielsson
37. Kurt Johansson	38. Rolf Wennström	39. Bo Jansson
40. Anders Haraldsson	41. Rolf Johansson	42. Ing Britt Persson
43. Greta Wennström	44. Marianne Alvarsson	45. Maj Lis Johansson
46. Ann Britt Karlsson	47. ??          Eriksson	48. Ola Haraldsson
49. Inga Pettersson	50. Aila Bergström	51. Gun Britt Johansson
52. Gunvor Hultberg	53.	54. Mats Haraldsson
55. Nils Erik Danielsson

 

Gonäs skola upphörde helt år 1966. Elever i klass 1 - 6 flyttades till Blötbergets skola. Klass 7 fick gå i Lorentsberga skola.

                             - o -

Brudarna vann "århundradets match" i Gonäs.

Anordnad av Gonässkolans Föräldraförening för att få in pengar för att täcka kostnaden för det stora sommarläger som hölls i Brittsand i somras för ortens ungdomar. Ordförande i föreningen, Valter Lagerqvist, ordnade detta läger och han vill genom tidningen framföra ett varmt tack till alla medverkande, som ställde upp till denna unika drabbning. Behållningen blev 185:- kr, varför även det blev en succé' för arrangörerna.    Året var 1966.

 

Bland de 24 medelålders damer och herrar kan man, trots att en del är maskerade, känna igen några:

Bengt Ström, Sune Hellström, Axel Ottosson, Nisse Skoog, Maj Skoog, Eivor Bergström, Ellen Ottosson, Elof Carlsson (domare).

Matchen slutade 3 - 2. Länge såg det ut som gubblaget skulle vinna efter att Bosse Jansson slog in gubbarnas andra mål. I andra halvlek toppade brudarna laget, och helt välförtjänt kunde Gun Cristensen och Bettan Nyström avgöra matchen med varsitt mål.

 

 

Här kommer en situation från den jämna matchen.

 

 

 

Ellen Ottosson driver bollen mot motståndarmålet, assisterad av fyra medspelare.

 

                             - o -

 

 

 

 

 

 

FÖRENINGSLIVET I GONÄS.

 

Det startades många föreningar omkring sekelskiftet och under första halvan av 1900-talet.

Det var inom frireligiösa, samhällsnytta, politik, idrott mm.

 

Den äldsta kända föreningen i Gonäs, är den frikyrkliga Baptistförsamlingen.

 

Den första baptistförsamlingen i trakten bildades i Smedjebacken, och år 1870 grundades en församling i Ludvika.

Det första baptistdopet i Gonäs - Ludvikatrakten skedde vid Sandsta i Väsman. Det var Myller Johanna Persdotter som då "följde sin mästare i dopets bölja". De från Gonäs som sen lät döpa sig kom till en början att tillhöra Ludvika Baptistförsamling.

 

Men 1888 tog 28 personer ut flyttningsbetyg från denna församling och bildade Gonäs Baptistförsamling.

Kapellet fanns ju redan på plats sedan 1885 i Fridhem.

                                

Här ett stort antal baptister samlade på kapellets trapp i Fridhem. Året var 1906.

Rut Andersson i Storåsen kunde i maj 2002 känna igen följande personer.

Längst bak fr. v. :nr 3, Fall Fia; nr5, Tilda; nr 6, Hedvig; nr 7, Fjäll Lina.

Andra raden fr. v.: nr 8, Matilda Danielsson; nr 9, Skräddar-Hilda; nr 10, Otto Bernhard Andersson.

Längst fram fr. v.: nr 3, Axel Andersson;  nr 7, Nybygge Gustav Nilsson; nr 8, Clas Aug. Danielsson.

 

Från 1930 och många år framåt minns man Söndagsskolan i kapellet med Joel Axelby som lärare.

 

                

 

 

 

       

                                 

 

                                             

                                   - o -

 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

                    
 

IOGT-Logen, 2843 Nya Seklet.[7]

 

INLEDNING OCH ÄMNESVAL

Att börja forska och skriva om IOGT i Gonäs var något som slog mig när det gällde detta Lokalhistoriska forskningsarbete. Hur det nu kom sig att Gonäs-logen blev den som intresserade mig mest har att göra med att jag är uppväxt där och har en stor del av mina förfäder och släkt  just i Gonäs.

Jag tycker också att det ska bli intressant att se vilka människor som höll till i de lokaler under första delen av 1900-talet som även jag senare vistades i när jag var yngre. Kanske kommer jag att stöta på  något som berör mig på något vis och kanske även något som visar att det fanns någon slags påverkan från samhället utanför nykterhetsverksamheten.      

     

 

SYFTE OCH METOD

Syftet är att jag ska försöka utreda vem eller vilka det var som startade IOGT:s Gonäs- filial, och med vilket syfte den startades och om föreningen hade någon social betydelse.

Det andra och kanske det mer relevanta syftet, är det att undersöka om det finns några skillnader vad det gäller tillökningen i föreningen under olika tidsperioder och vilka samhällsklasser som var medlemmar i föreningen under åren som det rör sig om.

Tidsperioderna för undersökningen är 1907-1914, 1915-1943, 1944-1950, 1951-1962.

För att  genomföra undersökningen av min andra fråga har jag använt mig av stapeldiagram

Materialet som använts är, protokollsböcker från åren 1901-1962, medlemsmatriklar från1901-1962 och även medlemsböcker från de nämnda åren samt muntlig redogörelse angående social betydelse och händelser som kan vara intressant att ta med i arbetet, men som inte protokollen utvisar.

 

BAKGRUND

Den 3 januari 1901 så startade ”International Orden of Good Templares” en loge i byn Gonäs i Ludvika socken. Denna filial kom att kallas Nya Seklet och fick organisationsnummer 2843. En av de mer framträdande personer och antagligen den som var initiativtagare till att starta föreningen var Carl Holmberg.

Herr Holmberg var redan när första mötet[8] hölls en så kallad  ”Loge Templare”, vilken är den högsta tjänstemannabefattningen  inom föreningen. Han måste alltså redan ha varit med i en loge i någon av bygderna kring Grangärde, vilka hade funnits redan i några år, men detta framgår inte av materialet.Det första mötet hölls i Gonäs gamla skola (se bilden nedan) och Carl Holmberg inledde det  med ett föredrag angående alkoholens

påverkan av folket och nykterhetsrörelsen kamp gentemot spriten.         

 

Mötet hade lockat 30 personer med en jämn blandning av kvinnor och män, och relativt många av dessa var gifta par.

 Efter det att man hade lyssnat till föredraget av LT. Holmberg så fick de nya medlemmarna avlägga ett så kallat nykterhetslöfte.  

När detta så var avklarat valdes en styrelse som skulle hålla i mötet. När mötet sedan fortgick så kom man fram till att föreningsmötena hädanefter skulle hållas varannan vecka, man hade som det verkar ingen bestämd veckodag för mötena utan det  verkade som att medlemmarna planerade dagen för mötet efter det som passade bäst för alla.

Inför varje möte som sedan kom  valde man nya mötesordföranden, sekreterare och övriga. Att göra så gav ju på så vis alla medlemmar insikt om arbetet i en föreningsverksamhet.

            

Möte i Gonäs skola.

 

Under de kommande mötena så var det en strid ström av nya medlemmar som tillkom. Mellan åren 1901- 1906 var det 71

personer som hade nyanmält sig[9], hur många som gick ur föreningen framgår inte. Alla dessa personer var inte från Gonäs, utan en del även från Blötberget, som då ännu inte hade fått någon loge.

 

 

  

SYFTE OCH SOCIAL BETYDELSE

 

Föreningens syfte var ju självklart i första hand att kämpa för ett nyktert samhälle enligt IOGT:s stadgar,  man diskuterade om alkoholens påverkan och ställde frågor som  ” Ifall man ordinerar sprit som medicin åt sjuka människor är det då även nyttigt för friska personer att nyttja alkohol ”.

Om detta kom man fram till att spriten inte var nyttig för vare sig sjuk eller frisk person. Man undrade också över om ”Får man som nykter medlem av IOGT  umgås med druckna personer”[10]. Angående den senare frågan hade man dock inget svar. Frågor som dessa diskuterade man om och försökte komma fram till hur man skulle hantera alkoholfrågan.

Men föreningen kom även att verka för sociala ändamål. IOGT i Gonäs var byns första inte religiösa förening. Tidigare hade det bara funnits frikyrkorörelser, och dessa rörelser var nog inte så intressanta för dem som inte hade en helt övertygad Gudstro. I logen spelade religion och politik ingen roll, utan det enhetliga var nykterheten. Föreningen anordnade olika fester exempelvis Luciafester och kafferep. 

På sommaren så ordnade man utflykter, så kallad ” gökotta ”, vilket innebar att dom gjorde små turer ut i det gröna tidigt på mornarna.

"Gökotta" 1921 tillsammans med familjer.

 

Värt att nämnas kan ju vara att föreningen startade  1909 också en ungdomsloge som fick namnet Blåklockan [11].

Ungdomslogen fick så mycket som 79 medlemmar, vilket nästan måste ha varit alla ungdomar som fanns i byn under denna tid. Blåklockan verkade ungefär som dagens ungdomsgårdar med uppträdande och dylikt.

(se särskilt avsnitt)För den vuxna logen så kom sedan en Nödhjälpfond och en egen sjuk och begravningskassa

att gälla, (när dessa trädde i kraft tyvärr nämns inte i protokollen).

 

Nödhjälpfonden[12] var till för att hjälpa familjer till medlemmar som var arbetslösa eller låg på nödhjälpsarbete. Till den kassan bidrog medlemmar i föreningen, som hade arbete och inkomst.

 

Sjuk- och begravningskassan[13] var en försäkring dit alla medlemmar satsade ett fastställt belopp per månad. Dessa pengar skulle användas till medlemmar som på grund av sjukdom eller olycksfall inte hade någon inkomst och även som hjälp till begravningar.

Den som hade hand om insamlingen av pengar till nödhjälpskassan och sjuk- och begravningskassan hade även som sitt ansvar att gå runt i gårdarna och inkassera den fastställda avgiften. Denne man/kvinna kallades Skattmästare.

 

MEDLEMSOMSÄTTNING I GONÄS- LOGEN  1907-1962

 

För att visa hur medlemsantalen i Gonäs-logen "Nya Seklet" har ändrat sig under den angivna tidsperioden 1907 - 1962 har jag använt mig av stapeldiagram för att få en mer klar bild av förändringarna. 4 st. tidsperioder har jämförts.

Dessa är åren 1907-1914, 1915- 1943, 1944- 1950 och 1951- 1962.

Viss reservation för att det kan finnas vissa oklarheter i diagrammen, särskilt åren mellan 1915-1943. Att så är fallet, har att göra med att det nämns inget i vare sig medlemsmatriklarna, som ska sägas är de mest pålitliga, eller protokollsböckerna som inte heller nämner något konkret.

Uppgifterna för diagrammen är tagna från åren 1906-1962.

Under perioden 1907 – 1914 som diagrammet ovan visar, var det en ganska stor tillströmning av nya medlemmar. Männen var flest, faktiskt hela 55 st. nyanmälde sig under den här tiden. Kvinnorna var inte långt efter med 46 nyanmälningar.

De yrken som dominerade bland männen, var järnvägsarbetare (rallare), träarbetare och gruvarbetare. Dessa yrken verkar också ha titulerats som grovarbetare.

Kvinnorna som var med i logen var mestadels hembiträden eller s.k. jungfru, vilket var en annan benämning för yrket. Det fanns även någon lärarinna med och några stycken hade blivit kallade fru eller dotter.

 

 

Perioden mellan 1915 -1943 var en tid då föreningen knappt hade någon tillströmning av nya medlemmar. Endast 3 kvinnor och 1 man gick med, medlemmar som utgått nämns inte i materialet. Det enda som visar på någon typ av aktivitet, är ett annonsblad från 1936 från IOGT:s Stor Loge i Ludvika där det nämns att Gonäs filialen Nya Seklet har 26st medlemmar. Tänkas kan ju att de som var kvar var några eldsjälar som med nöd och näppe höll föreningen vid liv. Genom att materialet var otillräckligt har jag inte kunnat se några skillnader gällande samhällsklasser.

 

Några möjliga faktorer och någonting som jag anser värt att nämna angående utvecklingen den här perioden är att:

Under denna period så genomlider folket i Europa och andra delar av världen 2st världskrig. Sveriges befolkning berörs ju också på olika sätt, och det som troligtvis kan ha påverkat IOGT rörelsen mest, var nog det att pojkarna blev tvungna att mobilisera sig och kunde på så vis inte vara aktiva i föreningen[14]. I och med det kan man ju också tänka sig att likaså flickorna gick ur när man inte längre hade chansen att träffa pojkar där.

 

Kan även ha varit "Det glada 20-talet" med nya festliga saker, som kanske bidrog till avtagande intresse.

Även att 30-talets depression kan ha lett till att folket använde mer alkohol och på det sättet ej kunde vara med i logen, är ju också en eventuell faktor.

Dessa och säkert en hel rad andra faktorer kan eventuellt förklara det diffusa i diagrammet.

 

Nu när 2:a Världskriget når sitt slut så ser Gonäs-logen återigen en ljuspunkt liknande den man hade under början av seklet. 33 st. män och 44 st. kvinnor nyanmäler sig.

Av de 77 nyanmälda kvinnorna och männen så blir inte alltför många långvariga. Ett stort antal slutar redan efter ca 1-2år andra droppar av allteftersom inom de resterande åren fram till 1950.

Yrkeskategorierna inom logen 1943-1950 har knappt ändrats något sedan perioden 1907-1914.

Männen är övervägande grovarbetare, några har titulerat sig verkstadsarbetare och några hemmansägare finner man också.

 

Hos kvinnorna är det fortfarande en majoritet av hembiträden och hemmafruar.

 

Mellan åren 1951-1962 var det återigen ett visst tillflöde av medlemmar.

Egentligen så är det här diagrammet något missvisande, då nyanmälningarna först började komma in 1958.

De som nu gick med nu var mestadels medlemmar som kommit upp ifrån Ungdomslogen Blåklockan. Den här gången så var det fler män som anmälde sig. Yrkesfördelning var i stort sett fortfarande den samma som tidigare. Skillnaden var att några var yngre och fortfarande studerade.

Denna bild gäller likaså kvinnorna, som också de var yngre och studerade.

                     

 

 

2.2  SAMMANFATTNING

 

Mitt syfte med det här arbetet var att ta reda på vem/vilka som startade  föreningen IOGT Nya Seklet i Gonäs.

 

Och jag ställde frågan vilket syfte föreningen hade och om den spelade någon social roll för dess medlemmar.

 

Jag ville också se hur tillökningen i föreningen rört sig under årens lopp och även försöka att se vilka samhällsklasser som var medlemmar i föreningen.

 

Genom att undersöka protokoll och medlemsböcker/matriklar kom jag fram till att logen i Gonäs startades med största inverkan av Loge Templare Carl Holmberg.

Man hade ett syfte att sprida IOGT:s nykterhetsstadgar, men den här föreningen kom även att spela en roll som social knutpunkt. Där kunde man träffas, dricka kaffe och prata. Under sommaren var man på utflykter med sina familjer och hade picknick.

Man anordnade även Luciafester och andra nöjesevengemang.

 

Gällande medlemsomsättningen som var, så har den varit ganska ojämn.

Föreningen hade som mest ca 80st medlemmar och under åren för de två världskrigen så har den knappt kunnat hålla sig flytande. Under vissa år har föreningen till och med varit vilande.

Jag ville också undersöka vilka samhällsklasser som varit medlemmar i logen. Vad man kan se är att de som verkat i Gonäslogen har alla varit arbetare eller uppassare. Med största sannolikhet har många jobbat i Ludvika och i Blötberget.  Det fanns även några bergsmansgårdar i Gonäs, men vad man kan se så medverkade bergsmännen ej i Gonäslogen NYA SEKLET.                        

 

 

Källförteckning

 

IOGT, Nya Seklets protokollsbok 1901-1903.

 

IOGT, Nya Seklets medlemsmatrikel 1901-1906.

 

IOGT. Nya Seklet, ungdomsloge, Blåklockan, medlemsbok 1909-1910.

 

IOGT, Sjuk- och Begravningskassa, protokollsbok.

 

 

.

 

                                            - o -

 

 

 

 

 

IOGT, Ungdomslogen 1113 Blåklockan i Gonäs.

 

1909 - 1947, 1954 - c:a 1960

 

Ungdomslogen Blåklockan bildades vid ett möte den 28/2 1909 i skolhuset i Gonäs.

 

Det började med ett hälsningstal av en broder Andersson från ungdomslogen Snöklockan. Syster G Hagman från samma loge höll en nykterhetslektion varefter det egentliga mötet öppnades av Snöklockans ordförande broder Palmgren.

 

Följande begärde och erhöll inträde i logen:

Agnes Jansson                              Erik Lind

Adrian Jansson                             P E Strand

Signe Karlsson                             Edit Danielsson

Jenny Persson                              Karin Lundström

Ida Karlsson                                Gerda Danielsson

Ellen Thunéll                                Elna Berglöf

Astrid Danielsson                         Olga Jansson

Marian Pettersson                         Paul Eriksson

Sanna Pettersson                          Erik Rosin

Anna Pettersson                           Hjalmar Jansson

Emilia Jansson                              Erik Pettersson

Emma Karlsson                            Ragnar Eriksson

Elin Gustavsson                            Eugen Karlsson

Axel Karlsson                              Ernst Nyström

Josef Eriksson                              Gunnar Gustavsson

Erik Johansson                             Elida Thunéll

Gerda Thunéll                              Elin Jakobsson

Elsa Eriksson                               Hulda Persson

Harald Jansson                             Charlotta Jakobsson

Hulda Gustavsson                        

Inalles 39 medlemmar.

 

Därefter vidtog val av tjänstemän, som utföll sålunda:

 

Ordförande G Lagerkvist

Vice ordf.                      T Pettersson

Sekr.                           Sundström

Uppbördsman               Wikström

Skattmästare                 Strand

Kaplan                         Gerda Thunéll

Kaplan 2                      Elin Jakobsson

1:e Templare                 Josef Eriksson

2:a Templare                 Anna Pettersson

Inre vakt                      Erik Lind

Yttre vakt                     Paul Eriksson

 

Sedan dessa blivit behörigen installerade av Snöklockans G Hagman, intog den nya ordföranden talarstolen.

 

Ordföranden broder Lagerqvist tackade "Snöklockan" för hjälpen vid bildandet av loge Blåklockan. På vilket broder Andersson svarade med en önskan att Blåklockan måtte växa sig stor och stark.

 

Nästa möte bestämdes att hållas i skolsalen söndag den 7 mars, och uppdrogs åt sekr. att utannonsera mötet.

 

Inkomst vid mötet blev kronor 3:60.

Gonäs, dag som ovan                      Justerat

Gerda Carlsson, t.f. sekr.                Gustav Lagerquist

 

Nästa möte blev den 7/3 1909 i skolhuset.

- Syster Hilda Linder öppnade mötet kl. 3.10 em. varefter Templare G Lagerquist övertog mötet.

 

-      Tjänstemannaupprop förrättades, varvid alla befanns närvarande.

 

-      Protokollet från föregående mötet föredrogs och godkändes till justering, med den ändringen att två namn ströks som ej vara intagna i logen.

 

-      Följande kandidater begärde och erhålla inträde i logen, vilka voro:

                 Karl Viktor Danielsson

                 Axel Ferdinand Danielsson

                 Ivar Karlsson

                 Hugo Andersson

                 Karl Persson

                 Manne Fors

                 Johan Fors

                 Oskar Johnsson

                 Hanna Norman

                 Elsa Hagberg

                 Berta Hagberg

                 Maria Karlsson

Inalles 12 nya medlemmar.

 

-      Intagningen förrättades omedelbart på sedvanligt sätt.

 

-      Upprop av medlemmar: 38 närvarande och 4 frånvarande.

 

-      Syster Hilda Linder meddelade en skrivelse som hon erhållit från broder K J Lundgren i Brunnsvik, för ombyte av namn i ungdomslogen, på grund av att de tänkte sig samma namn, nämligen Blåklockan, för sin ungdomsloge. Efter en livlig debatt beslöts att behålla sitt namn.

 

-      Till andras fromma uppläste syster Linder en berättelse som hade till rubrik, "Svante trillar ner i tjärn". Från bokhyllan.

 

-      Val av följande tjänstemän utsågs, skattmästare Hulda Persson, inre vakt Viktor Danielsson.

 

-      Tid för nästa möte beslöt man att avhållas söndagen den 21/3 kl. 3 e.m.

 

Mötet slöts kl. 4.40 e.m. och utgjorde inkomsterna för mötet 9 kr och 10 öre. Utgifter blev 7 kronor.

 

Gonäs som ovan

Klas Sundström, sekr.

Gust. Lagerquist, templare

 

 

Vid mötet den 12/12 1937 i Folkets Hus föreslogs att det skulle ordnas med en julfest. Eftersom pengar saknades valdes en kommitté som skulle "gå med lista" och samla in pengar,

4

Vid nästa möte den 19/12 rapporterades att listinsamlingen hade givit följande inkomst:

Ture Wikström 5,60 kr, Lars Johansson 23 kr, Frits Eriksson 5 kr.

Två nya medlemmar intogs: Holger Hultberg och Reinhold Jansson

 

Utflykt med Ungdomslogen 1945 till Rättvik och Mora

 

   .

Resan företogs med tåg. Övernattning i småstugor i Rättvik (vandrarhem). Ledare var Elsa Wikström.

Med på bilden längst bak fr. höger: Elsa Wikström, Ann-Britt Järlestig, Maj-Lis Johansson, Margareta Wanberg, Marianne Alvarsson, Inga-Britt Persson.

Mellanraden: ?, Karin ?, Gurli Söderholm, Ann-Marie Eriksson.

Sittande: Gunnel Simonsson, Berit Järlestig, Erna

Wennström, Siv Karlsson.

 

 

Från ett möte den 20/1 1947 i Folkets Hus.

(utdrag)

 

-      Rekommendation av ungdomsledaren och ungdomslogen för inträde i Grundlogen,

Maj-Lis Johansson, Gun-Britt Johansson, Inga-Lisa Pettersson. Rekommendationen beviljades.

 

-      Beslut fattades om resan till Morgårdshammar. Det bestämdes att avfärden skulle ske kl. 11. Återresan kl. 6.

-      Det beslöts att ungdomslogen i Gonäs skulle inbjuda alla ungdomsloger i kretsen i slutet av mars. Kommitté tillsattes. Valda blev Elsa Wikström, Marianne Alvarsson, Maj-Lis Johansson, Margareta Wanberg.

 

-      Det beslöts att ungdomslogen skulle ha årsmöte den första söndagen i februari, samt att grundlogen skulle inbjudas.

 

-      Då intet annat förelåg avslutades mötet.

Dag som ovan

Marianne Alvarsson

Tf sekr.

 

Antal medlemmar i Ungdomslogen Blåklockan har under åren 1909 - 1945 varierat en hel del, som redovisas här.

 

-      1909 - 1910. Mest 79 medlemmar. 58 medlemmar har utgått av olika orsaker.

-      1917 - 1922. Mest 117 medlemmar. Kvar 1922, 56 st.

-      1938 - 1945. Mest 62 medlemmar. Kvar 1945, 19 st.

-      I slutet av 1940-talet var det 35 medlemmar, varav 30 st. under 14 år.

 

 

1954 blev det en nysatsning inom Blåklockan.

 

I en matrikel från 1954 framgår att det intogs 42 nya medlemmar. Datum för mötet var 24 april 1954.

 

Intagen i ungdomslogen:

Bengt Simonsson                     Arne Järlestig

Margit Danielsson                    Wiran Eriksson

Britt-Marie Danielsson          Solvej Jakobsson

Ulla-Britt Nilsson                     Kerstin Nyström

Leif Karlsson                           Kurt Danielsson

Kjell Lagerquist                       Nanny Thunberg

Clary Brunk            Göran Pettersson

Sven-Erik Lagerquist                Hans Johansson

Alf Lindberg                            Cristina Backström

Irene Olsson                            Bengt-Gunnar Trogen

Bernt Danielsson                      Jan-Evert Sundström

Per Söderholm                         Gun-Britt Pettersson

Monika Glemmert                     Leif Lagerquist

Olav Eriksson                          Karl-Gustav Backström

Bengt Järlestig                         Janet Sjögren

Christer Johansson                   Lars Ottosson

Krister Danielsson                    Barbro Lindberg

Monika Jakobsson                    Inger Christina Eriksson

Anita Stenkvist                         Stig Mattson

Aina Danielsson                       Elsa Wikström

 

Alla utom en var födda mellan åren1941 - 1947.

Elsa Wikström var född 1896. Hon var med redan 1909, och hette då Elsa Hagberg.

Gonäs Byggnadsförening.[15]

 

Orosmoln som varslade om första världskriget kastade sin skugga över landet. Det vädrades gynnsamma tider för krigsindustrin. Gruvor startades. Även i Gonäs fick en aning av fläktarna utifrån stora världen. Även här kom nya gruvor igång och folk flyttade hit.
Det bildades fackföreningar och andra föreningar. Men föreningarna var husvilla. Fackföreningsmöten hölls vintertid i hemmen och sommartid ute i skogsbackarna. De enda befintliga lokalerna - kapellet och missionshuset - stod inte öppna för rörelser av mera profan natur
Visserligen uppläts en gång kapellet för en bioföreställning. Det var i de levande bildernas barndom. Alltså vid sekelskiftet.

På den tiden var en bioföreställning full av mystik och förväntan. Lukten av gas, en grammofon med jättetratt, lakanet på väggen och så förevisaren som vevar sin maskin och kommenterar bilderna. Levande bilder!!
Något år före kriget (1914-1918) hade handelsföreningen SEGER fått en ny föreståndare, Adolf Malmborg. Han var en god talare, aktiv och full av idéer.
Den 22 februari 1914 fick han till stånd ett möte, där det bildades en byggnadsförening. Dan Andersson som då bodde i Gonäs var med vid mötet och sjöng till gitarr. "Det var dans borti vägen-----".

Den första styrelsen fick följande sammansättning:

 

Adolf Malmborg, C A Carlsson, A G Andersson, Gustav Vikström och K E Lundgren.

 

 

 Wikström   Lundgren

 

Första årsmötet hölls den 15 april 1915. Där beslöts att inköpa en tomt för 100:- kr. Tomten bestod till största del av kärrmark.
Det var på den tiden inte lätt att förvärva en byggnadsplats för en samlingslokal. Den gamla uppfattningen, att en sådan lokal var ett led i en samhällsomstörtande verksamhet var djupt rotad. I köpekontraktet hade också inflikats en bestämmelse om att föreningen inte fick upplåta mark åt handelsföreningen. Säljaren var nämligen hyresvärd åt dåvarande handelsföreningen På den förvärvade tomten i värsta kärrhålet byggdes en dansbana.    

                                                   

  

Så snart dansbanan var färdig anordnades dans och festligheter på löpande band. Pretentionerna var inte så stora på den tiden. Det kunde ibland bli lite bråkigt. Ordningsvakter var ett i lag okänt begrepp.

 

 

                  

 

Stora möjligheter till bråk fanns nog. Dels fanns det kvar av den traditionella fiendskapen mellan bydelar och byar. Den fiendskapen var en viktig ingrediens i den tidens nöjesliv, varför den omhuldades på alla tänkbara sätt.

Det är också förvånande hur alla möjligheter till gräl utnyttjades. Vid ett tillfälle hade en person "spöats" grundligt och därtill utan hör- och synbar anledning. Varför skulle han då ha spö? Jo, kom det motvilligt, dom hade hört att sägas att han skulle vara stark.

Genom den nya gruvdriften hade det kommit en hel del nytt folk till platsen. Denna gruvarbetarstam var till stor del ambulerande och av den mest egendomliga sammansättning. Det låg därför nära till hands att befara oroligheter mellan bybefolkningen och de nya gruvarbetarna. Därav blev dock intet, ty gruvfolket var trots sin egendomliga sammansättning ett i stort sett rejält och hårdfört släkte, och hade därför en viss respekt med sig. Om det var någon som uppträdde dumt, fick han en s.k. smocka och därmed var som regel saken utagerad.

Visserligen så fanns det ju en och annan notorisk bråkmakare, men han tilläts inte husera så länge, innan han så pass eftertryckligt togs ur villfarelsen, att han för framtiden tappade lusten att visa sig på festplatsen

 

 

Dansmusiken var på den tiden ganska billig. För 8-10:- kr fick man en dragspelare, som spelade en hel kväll. När dansen var slut tog  musikanten sitt klaver på ryggen och tog sig , ibland lite vingligt, hem för "egen maskin".

 

                

 

Efter någon tid beslöt föreningen att låta bygga in dansbanan till en s.k. paviljong.

Bygget stötte dock från första stund på opposition, inte minst från de religiösa församlingarna, som vid den här tiden inte hunnit så långt i tolerans

 

. Som exempel kan berättas att när baptistansluten bysnickare av en kamrat erbjöds arbete på bygget svarade han: "Åhnej, jag kan väl inte ge mej till att arbeta direkt åt fan heller".

                

Paviljongen

                      

     

Bygget blev klart lagom till jul. På själva julafton städade vi ut bråten. En gammal utrangerad kamin hade vi fått ärva från skolan, och i den eldades allt vad den tålde under julnatten

                   

 

Det lyckades också att åstadkomma lite blidväder närmast kaminen, men några meter längre bort hade snö och is bitit sej fast, och ville inte släppa taget

Klockan sex julmorgonen samlades vi med våra gruvlampor till julotta och invigning.

 

"Predikan" hölls av en gruvarbetare, Ivar Andersson, syndikalist,  ungsocialist, antimilitarist och föresten allt möjligt på -ist bara det var revolutionärt. Han avtackades med livliga applåder vilka yttrligare underströks genom välbehövliga åkarbrasor.

Nu följde en livlig tid. Det blev möten, föredrag, amatörteater och bio, där det kördes film både fram och baklänges samt tillställningar av alla slag. Alltid lika välbesökt.

 Inredningen var så spartansk de kunde vara. I stället för stolar hade vi bockar med löst upplagda plankor.
Ändå hördes det aldrig klagomål över träsmak eller stickor i ändan. Lite extra muntration kunde det bli när någon "bänkrad" mitt under pågående föreställning säckade ihop.

 I protokoll från den tiden har vi hittat en del beslut, som kan förtjäna att återges

---Till den kommande basaren skall lyse ordnas genom att var och en tar med en gruvlampa
---Beslöts att inköpa en större fotogenlampa för 5:-kr
---Beslöts att anskaffa 4 st. skåp vilka uthyres till de olika föreningarna för 50 öre kvartalet.

 

Vaktmästare i paviljongen var Clas Svensson, Fridhem.

 

En och annan ambulerande biograf kom också på besök. Clara Bow och Tom Mix stod högt i kurs, den förra för sina runda former och den senare för sin revolver.

Föreställningarna var sporadiska och först när Gnalin något år senare uppträdde på arenan, blev det mera regelbundna föreställningar. Dock bara regelbundna såtillvida att det blev fasta kvällar.

Gnalin var långt före sin tid och han införde redan på den tiden den verkliga rationaliseringen, som bestod i att samma film visades på fyra platser samma kväll. Detta möjliggjordes genom att en bil gick i skytteltrafik mellan de olika platserna.

 

Systemet fungerade dock inte prickfritt, utan ibland kom bilen med fel akt. Detta orsakade en viss förvirring som dock rättades till i nästa akt. Men nu kunde det hända att filmen inte var omspolad utan visades då bakfram, i vilket fall de mullrade lite bland publiken.

 Ibland kunde bilen vara försenad. I sådana fall gällde det för maskinisten att ta igen den förlorade tiden. Maskinen var ju handdriven, varför det fanns vissa möjligheter till det, och det enda man såg på duken då var något som liknade ett störtregn. Om maskinisten var av det motsträviga slaget, satte han inte ner hastigheten till normala förrän man hotat slå både armar och ben av honom.

Alltid vid sådana tillfällen hördes ett ilsket morrande från den plats där  Erik-Lars Johan Eriksson satt. Han var en flitig biobesökare, men han ville också ha ordning på tingen.

 

 

För de flesta stod det väl klart, att paviljongen inte var något hus för framtiden. I många år diskuterades möjligheten att bygga ett ordentligt hus. Man skulle dock komma långt in i 30-talet innan idén kunde förverkligas.

 

Not. Jag har själv flera minnen från paviljongen. Bredvid scenen, till höger, i ett smalt rum var det ordnat ett slags kök. Speciellt minns jag det fräsande ljudet av 2 fotogenkök som användes att koka kaffe på. Jättestora kaffepannor av koppar. Vatten till kaffekokningen hämtades i en uppdämd bäck bara någon meter bakom husväggen.

 

Ett annat tydligt minne har jag när jag fick följa med min morfar att se film. Jag var nog bara 5-6 år, och det var en stor upplevelse att se levande bilder på ett lakan vid scenen.

Det var naturligtvis stumfilm. Biomaskinisten stod längst bak och vevade på projektorn, och spelade grammofon.

 

Styrelseberättelse.

Undertecknade, Styrelse för Gonäs Byggnadsförening u.p.a. får härmed till föreningens årsmöte avgiva följande berättelse över verksamhetsåret 1/1-31/12 1921.

 

Medlemsantalet har under året bibehållit sig oförändrat och utgör vid årets slut 44.

 

Andelskapitalet utgjorde vid årets början kr. 1168:29, och har ej förändrats i annat avseende än att räntan överförts, varför det vid årets slut utgör 1226:70.

 

Sedan stadgeenliga avskrivningar gjorts å inventarier och fastighet, samt andelskapitalet förändrats med 5 %, uppstår ett underskott på Kr. 443:56.

 

 

 

 

Erik Danielsson                              Claes Svensson

Ordf.                                             Sekr.

                          

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Affisch från början 1920-talet, när det ordnades fest vid paviljongen.

         

 

            

           

 

Byggnaden var i väldigt dåligt skick. Den saknade en ordentlig grund, och sjönk därför allt djupare ner i dyn år för år. Innan den försvann helt passade vi på att sälja rasket för 300:-kr. Den som köpte den var Nisse Jansson. Han kunde använda virket när han byggde en egen villa.

 

Folkets Hus
I början av 30-talet hade föreningen lyckats förvärva en i byn centralt belägen tomt.(intill Stora kärret). Området var ganska stort, onödigt stort för våra behov. Vi började med att avstycka och sälja en del byggnadstomter. Någon riktig fart ville det dock inte bli. Paviljongen spökade som en ärftlig belastning. Det var någonting som vi till varje pris måste göra oss kvitt. Den såldes till Nils Jansson i Gonäs för rivning och bort- forsling.

Trots det så stod vi utan lokal och med en skuld på gott och väl 3000:- kr. Paviljongen var nu borta, och tomten fick nu tjäna som byns soptipp.

Krigets långa slagskugga hade ännu inte dragit förbi. Det var arbetslöshet, AK-arbeten och nöd.

 
Mitt i allt detta började vi dock på allvar diskutera möjligheten att bygga ett hus på den nya tomten. Utsikterna var små, för att inte säja obefintliga. Det enda vi kunde visa upp var en tomt värd något 100-tal kronor, och däremot den totala skulden som uppgick till 2340:-kr. Först byggdes en dansbana på den nya tomten.

 

          

 

En hel del fester hölls där, men kostnader för musik m.m. blev så stora att det inte gick ihop ekonomiskt.

Efter långt och omständligt resonemang, enades man så småningom att bygga.

Hur skulle då huset se ut?

Ja, därom var det delade meningar. En falang ville ha en regelrätt lada bestående av ett enda rum med ingång direkt utifrån. Möjligen skulle det finnas ett litet köksutrymme. Något annat var inte ekonomiskt tänkbart. En annan falang ville ha ett någotsånär hyfsat hus.
Uppgörelsen blev hård, närmast stormig. Optimismen segrade dock till slut och stadsarkitekt Sundvall ritade det hus vi ville ha.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I styrelseberättelse över Gonäs Byggnadsförenings verksamhet under år 1937, kan man läsa följande:

 

Styrelsens sammansättning har under året varit:

Ordf. Erik Danielsson(Myllergren), sekr. Martin Jansson, kassör Harald Jansson, v. ordf. Birger Åhman, v. sekr. Erik Jansson.

 

Medlemsantal vid årsskiftet var 102.

Andelskapitalet är vid årsskiftet inbetalt kr. 4276:74.

 

Resumé över byggnadens tillkomst.

 

Byggnadsfrågan har varit aktuell i många år men först under 1935 beslöts det på allvar att planerna skulle förverkligas.

 

Grunden påbörjades redan 1936 fastän ritningarna ännu inte var fastställda. Ett flertal förslag förelåg, däribland ett från arkitekt Sundvall, Gävle, anskaffat genom Gustav Fornell.

Detta förslag antogs och kostnadsberäknades till

14 000:- kr, enligt arbetsbeskrivningen.

På grundval av detta utlämnades arbetet på entreprenad till J.A. Bergström, Håksberg, vars anbud var lägst, och löd på 9685:- kr.

 

Kontrakt tecknades med Bergström om att arbetet skulle vara färdigt 1:a juli. Det blev emellertid något fördröjt, en sak som Byggnadskommittén dock inte ansåg sig ha anledning påtala, enär en del svårigheter uppstått med anskaffandet av pengar.

 

Sedan arbetet påbörjats beslöt styrelsen med stöd av mötesbeslut den 25 april att låta installera centralvärme samt anordna apparatrum för eventuell bio. Vidare beslöts i enlighet med arkitektens förslag låta bekläda väggarna invändigt helt och hållet med wallboard. Byggnadskommittén hade som bekant föreslagit sådan nedtill och papp upptill.

För detta arbete begärde och erhöll entreprenören 475:- kr. Apparatrummet drog en kostnad av 130:- kr.

Vidare anmodades entreprenören uppsätta en fond på scenen för en kostnad av 50:- kr. Därtill tillkommer för spismur 15:- kr.

 

Sammanlagda summan entreprenören uppburit utgör således 10355:- kr.

För centralvärmen antogs som entreprenör J. Ludvigsson, Grängesberg, vilken lämnat ett anbud å 1600:- kr.

Den elektriska installationen har hittills dragit en kostnad av 575:- kr. (det var troligen endast materialkostnad, eftersom Harald Jansson i styrelsen utförde arbetet).

Inventarier och dylikt har kostat c:a 250:- kr. Myndigheternas avsynande av lokalen samt ändring enligt gjorda anmärkningar har kostat c:a 300:- kr.

 

Driftresultat.

Inkomsterna har från den 23 okt. till årets slut utgjort 690:- kr, att fördela på följande sätt:

                 Lokalhyror                                     144:- kr

                 Egna danstillställningar   323:-

                 Andra       -:-                                 197:-

                 Diverse                                          26:-

Driftkostnaderna har under samma tid utgjort c:a 130:- därav för belysning 43:-, bränsle, skurning osv. 87:-.

 

 

Balansräkning.

 

Tillgångar:                                      Skulder:

Kontant i kassan           358:54        Svenska Handelsb

                                                    12100:-

Fastighet                  16000:-           Andelsägare                                   4276:74

Inventarier                   250:-          Årets överskott                                                231:80

 

Summa         16608:54   Summa   16608:54

                

 

Årets överskott föreslår styrelsen föres till reservfonden.

 

Då vi nu äntligen efter många års strävan fått en värdig samlingslokal vill styrelsen ställa en vädjan till samtliga medlemmar och övriga inom samhället boende, att i största mån gynna och på alla sätt stödja företaget. Gör vi det torde inga svårigheter behöva uppstå beträffande finansieringen av vår byggnad.

 

Till slut vill styrelsen uttala ett tack till alla dem som bistått oss under byggnationen och senare när olika tillställningar anordnats. Samtidigt uttala vi den förhoppningen att vi även i fortsättningen få räkna med ert bistånd.

 

                 Gonäs i februari 1938.

 

Harald Jansson  Erik Danielsson       Martin Jansson

 

                 Birger Åhman                Erik Jansson

 

 

Revision.

Revisorerna föreslår att styrelsen beviljas full och tacksam ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.

 

                 Gonäs i mars 1938.

 

Gösta Jansson                                Alvar Danielsson

                                  

                                   Revisorer

 

 

Folkets Hus

 

    

 

Som redan omnämnts så startade bygget 1937 helt utan pengar, endast förlitade oss på bankens löfte om lån. Det inteckningslån vi fick räckte inte till färdigställandet, varför styrelsen måste träda emellan och teckna borgen.

LO ansåg sig inte kunna hjälpa oss och något kommunalt bidrag var inte att tänka på. Den första uppmuntran vi fick sedan lokalen stod färdig var ett anslag på 1000:-kr från Bergsverks AB Vulcanus i Blötberget.

Hösten 1937 kunde lokalen invigas. Lokalen var dock inte helt färdig även om den kunde användas

Huset byggdes, inreddes och målades för den förhållandevis blygsamma summan  20 000:-kronor.
I den summan ingick även en ljudfilmsanläggning för 4000:- kronor.

 

Att minnas från den tiden är att en man vid namn Rundborg utförde målningen. Var han kom ifrån vet jag inte, men han hyrde rum på övervåningen hos "Skommar-Tilda" i Fridhem. Rundborg hade bara en hand. Troligen mistat den andra genom olycksfall. Att ändå genomföra detta arbete måste ha varit en prestation.

                      Målaren Rundborg.

Utbyggnads- och förbättringsarbeten har ständigt pågått och det är väl först nu 27 år senare som den kan presenteras i någorlunda  färdigt skick.

Efter några år ställdes krav på bättre bioutrustning. Lokalen byggdes ut med ett maskinrum med dubbelmaskineri och optik för såväl normal som vidfilm och Cinemascope.

 

 Ekonomiska svårigheter för de små lokalerna har med åren ökat i oroväckande grad. Möjligheter att skaffa inkomster genom nöjesindustri har helt bortfallit. Kraven på lokalerna har ökat i takt med vår egen bostadsstandard. Förhållandet har uppmärksammats av såväl statliga som kommunala myndigheter. För vårt vidkommande inträffade 1952 en händelse som i stor grad bidrog till att lätta på det ekonomiska trycket, och

gav därigenom föreningarna möjlighet att bättre underhålla lokalerna.

Efter många års påtryckningar från såväl vår som andra föreningar tog äntligen de kommunala myndigheterna upp frågan om bidrag till allmänna samlingslokaler.

Dåvarande kommunalnämndsordföranden Elis Broström gjorde en grundlig utredning med resultat, att det lades upp en stödfond.
Nu, när Folkets Hus var klart att börja använda, så var det nödvändigt med en vaktmästare som såg till att det löpande fungerade, värme, städning etc.
Den första vaktmästaren var Erik Myllergren, under 9 år.                                                   
Han hade det vid sidan om sitt arbete i Blötbergsgruvan och det egna torpet. Efter honom blev det Gunnar Jansson som tog över 1946. Han kom att ha den sysslan under 20 år.

Maskinist för biografen var i början folk från Hult i Smedjebacken, som även hyrde ut filmerna. Efter något år blev det aktuellt att någon Gonäsbo skötte den sysslan.
Elof Carlsson blev den som fick åka på kurs och lära sig detta. Han skötte det under många år. Hans efterträdare blev Ingemar Johansson. Även han boende i Gonäs.

 

Styrelseberättelse över Byggnadsföreningens verksamhet under år 1941.

 

Styrelsens sammansättning har under året varit följande:

Ordf. Erik Danielsson, sekr. Birger Danielsson, kassör Harald Jansson, v.ordf. K E Danielsson och v.sekr. David Jakobsson.

Medlemsantalet har under året ökat med 19 personer. Enligt föregående årsmötes beslut har dock avförts 11 äldre medlemmar vilka antingen har dött eller sedan mer än 20 år tillbaka avflyttat, och under denna tid inte låtit höra av sig.

Medlemsantalet vid årsskiftet blev därmed 116.

 

Lokalhyrorna har under året inbringat kr. 815:86 och biografrörelsen 1087:26. De direkta utgifterna för lokalen utgöres av löner 120:- kr, belysning 182:26 och bränsle 387:78 kr.

I nöjesskatt har till kommunen inbetalts kr. 755:04.

 

Totalkostnaden för anläggningen utgör f.n. 4124:75 kr, däri inberäknat ändringar i apparatrummet, för att nedbringa brandförsäkringspremierna för såväl maskin som fastighet. Dessutom har en del reservdelar anskaffats.

 

Totalt har 70 filmer körts sedan starten. Därav 18 under vårsäsongen och 52 under höstsäsongen.

Totala antal besökare har varit 4006 äldre och 470 barn. Omräknat till äldre är genomsnittet 61 per föreställning.

På det s.k. biolånet har 22 tecknare hittills inbetalat 2056:50 kr., samt har på utrustningen amorterats kr. 1734:43.

 

Totala omsättningen har under året balanserat på kr 5261:38.

Största inkomstposten är biografen med kr 1087:26. Största utgiftsposten är räntor och amortering kr 2396:43.

 

Årets resultat är inte lysande. Vi hoppas att kommande årsberättelser uppvisar bättre resultat.

Beträffande biografen vill styrelsen uttala den förhoppningen att de äldre i större utsträckning än hittills besöker föreställningarna. En hel del är ju flitiga besökare men det vore önskvärt med en mera allmän ökning.

 

Styrelsens uppfattning är nämligen att biografrörelsen är ett livsvillkor för föreningen under nu rådande förhållanden på alla områden.

 

Till slut vill styrelsen till alla som under gångna året i ett eller annat avseende gynnat föreningen, uttala ett varmt tack.

 

                                   Gonäs i jan 1942.

Erik Danielsson                              Karl Danielsson

Birger Danielsson                            Harald Jansson

                                   Tore Lagerkvist

 

 

 

 

 

 

                                  

 

 

  

 

Klipp ur Ludvika Tidning, oktober 1958.

 

I Folkets Hus har man allt under ett tak, och man kan säga att Gonäsborna har haft mycket stor nytta och glädje av huset under åren. För 5-6 år sedan reparerades huset och står nu putsat och fint, både in- och utvändigt.

Här har man bibliotek, IOGT:s och ABF:s, som sköts av fru Ingegerd Karlsson.

Bio, barnbespisning sedan ca 10 år. IOGT-logen, arbetarekommunen och kvinnogillet har sina utrymmen där.

Dans anordnas en gång i månaden. Tyvärr är scenen för liten för att kunna ta dit större teatersällskap.

 

Komplett kök med servis, så man kan hålla fester och sammankomster med förtäring.

 

 

I en rapport från styrelsen i april 1963 kan man läsa följande:

Förutsättningar för att driva en FH-rörelse är väl i våra dagar både bättre och sämre.

-      Bättre genom att riksorganisationen kommit till och kan ge rörelsen ett gott stöd. Vidare har en omsvängning skett så till vida, att föreningarna nu kan få såväl statligt som kommunalt stöd för sin verksamhet. Även från industrihåll erhålles nu i många fall god hjälp vid ny- och ombyggnader.

-      Sämre har det blivit genom att nöjesindustrin spårat ur helt. I rörelsens barndom kunde man ta 50 öre i inträde till dansen och ha en dragspelare för 8:- kr. Ett 20-tal besökare betalade då musiken, och några andra omkostnader fanns inte. Publiken hade hjärtans roligt, och slåss kunde man göra minst lika bra utan ordningsvakter.

I våra dagar (1963) kostar inträdet 5-6 kr. En fullsatt salong räcker ändå knappt att betala det odefinierbara som kallas musik.(?). Ungdomen går och skjuter varandra fram och åter över dansgolvet med en uppsyn så uttråkad som om all världens sorger åvilade dem.

 

 

Hur framtiden ter sig vet vi inte, men av myndigheternas  inställning att döma, förefaller det som om klimatet skulle bli något "mildare".

Trots det bistra klimat vi under många år fått kännas vid, anser vi oss ha lyckats ganska bra. Vi har en lokal.

Den skulle väl kosta att bygga nu c:a 200 000:- kr

                                   Taxerad till  45 000:-

                                   Belånad till  23 000:-

                                   Bokförd till 26 000:-

Den ekonomiska ställningen är alltså ganska god, men svårigheten för oss består i att få in pengar till driftkostnader och nödigt underhåll av lokalen.

Det är säkerligen inget överdrivet påstående om man antar att lokalen betytt en hel del för samhället. Huvudsyftet har varit att erbjuda en trivsam lokal för samhället. Vi anser oss ha lyckats med det.

                                   Gonäs den 1 april 1963.

                                           Styrelsen

 

 

Att Folkets Hus har blivit den centrala samlingspunkten för flera verksamheter i byn har blivit allt tydligare

Inte minst är det fallet sedan man ställt i ordning en hobbylokal med förrum i källaren. Den används till bl.a. bordtennis (pingis) av byns ungdom.

 

 

   

 

Klart för en pingisomgång med fr.v. Susanne Halvarsson, Anette Lagerqvist, P M Jansson och N O Skoog. Alla är åtta år gamla.

 

 Vägg i vägg med hobbylokalen ligger postens lokal.

                               .          

 

Fru Agda Jansson passar på att klara sina postärenden i postens nya lokal i Folkets hus. Fru Ingrid Pettersson är poststationsföreståndare som trivs med de nya lokalerna.

En trappa upp, i stora salen, har barnbespisningen sin verksamhet på dagtid. På kvällar är det biograflokal.

 

                            - o -

 

När Folkets hus firade 50-års jubileum 1987 så deltog som hedersgäster Gustav Vikström med fru Elsa. Gustav var med i den första styrelsen för Gonäs Byggnadsförening, 1914. Klipp ur DD.

 

       

 

Hyllade blev även Harald Jansson och vaktmästarparet Agda och Gunnar Jansson, för sitt uppoffrande och mångåriga arbete.

 

Vilka som blev med i den första styrelsen 1914 har berättats i början av detta avsnitt, men vilka tog sedan över och jobbade vidare?

Ur verksamhetsberättelser som har hittats kan man få en bra bild av det.

 

Ordföranden:

1922 - 1927 (6 år), Arvid Berglöf;

1928 - 1931 (4 år), Erik Pettersson(Gonäs);           1921 samt 1933- 1941 (10 år), Erik Danielsson(Myllergren);

1942 - 1943 (2 år), Birger Danielsson;

1944 K E Danielsson.

 

Kassör:

1921, Claes Svensson;

1922 - 1943 (21 år), Harald Jansson. Hur många år han var kassör därefter framgår inte av det befintliga materialet, men det var säkerligen åtskilliga.

 

Det är säkert åtskilliga timmar av sin fritid de lagt ner på dessa förtroendeuppdrag.

 

- o -

 

 

 

Att anskaffa ett piano till Folkets Hus.

Man kom ganska snart underfund om att ett piano var en nödvändighet i en sån här lokal.

Som framgått av det som skrivits här ovan så fanns det inte, inom Byggnadsföreningen, ekonomiska resurser för ett sådant köp.

 

Ett sånt problem skulle dock inte få hindra Gonäsborna att köpa ett piano.

Utdrag ur protokoll.   

                                  

 

§ 1

Den 31 oktober 1937 bildades en interimstyrelse till en "pianoförening" som genom andelstecknande skulle skaffa det kapital som behövdes för köp av ett piano.

                                   § 2

Einar Jakobsson rapporterade att ett piano fanns till salu i Ludvika för 750:- kronor. De medlemmar som sett pianot i fråga förordade inköp av detsamma.

Mötet beslöt enhälligt att köpa pianot.

                                   § 4

Beslöts även att varje andel skulle lyda på femtio (50) kronor.

                                   § 11

Föreningens egendom (Piano) uthyres till den eller de som anordnar sammankomster i Folkets Hus.

                                   § 14

Förslag till hyressatser för 1938.

                 Offentligt med eller utan dans           10 kr.

                 Enskilt med eller utan dans               5     "

                 Föreläsningsföreningen   5     "

Inövning och ackompanjemang. Av unison sång , fritt.

 

Styrelseval: Ordf. Einar Holm

                 Sekr. Anders Thegel

                 Kassör  Einar Jakobsson

                 Suppl. Valter Lagerkvist

                 Revisorer.  Elis Jakobsson och Erik Jansson.

 

Styrelsen fick i uppdrag att verkställa inköpet av pianot.

 

 

 

"Efter 10 år"

 Möte med Gonäs pianoförening den 28 december 1947.

                                  

 

§ 6

Styrelsens förslag: försäljning av sin egendom "Pianot" till Gonäs Byggnadsförening till ett pris av 600:- kr. och att satsat kapital återbetalts till Pianoföreningens andelsägare plus ränta.

Förslaget antogs enhälligt.

                                  

§ 7

Arkiveringsfrågan behandlades. Beslöts att förenings protokoll och kassaböcker skulle tillfalla Byggnadsföreningens arkiv.

                                   § 8

Ordföranden tackade föreningens medlemmar för ett gott samarbete och uttryckte sin glädje över att de nått det mål som var föreningens syfte.

                                   Dag som ovan

                                   Ture Wikström

                                   t.f. ordf.

Pianofrågan fick sin lösning tack vare initiativrika och handligskraftiga personer i samarbete.

 Inkomst av uthyrning under de 10 åren blev summa 1131:- kronor.

 

                 

 

 

 

 

                             - o -

 

 

 

 

Handelsföreningen SEGER[16]

– Vid den här tiden (1900) fanns två affärer i Gonäs. Det var Daniel Petterssons affär vid Simmelgården och Viktor Jansson nere i Byn.

 

År 1901 hölls ett föredrag om kooperationen i Gonäs, troligtvis av Bernhard Eriksson från Grängesberg. Jag minns att ett demonstrationståg ordnades från stationen förbi hyttan upp genom byn. Vem eller vad som var upphovet till  mötet är svårt att veta. I ett protokoll från gruvavdelningen i Blötberget kan man dock finna, att tanken på en kooperativ förening flera gånger varit uppe. Kanske kom impulsen därifrån.
 1901 valdes en interimstyrelse till en kooperativ förening som skulle ge byborna en affär som de skulle äga gemensamt.
År 1902 var föreningen ett faktum. Till första styrelse valdes J P Jansson, Gustav Hedlund och P G Kvist. Så startade den kooperativa föreningen SEGER i Gonäs.

 Den första affärslokalen blev i en gammal fastighet som tillhörde Viktor  Jansson. Föreståndare blev Gustav Jakobsson(Fall-Gustav).
Fall-Gustav var något av ett original och skulle kunna ge stoff till en roman.

                                                   
Affärsman var han inte, och allraminst passande att stå innanför en disk. Han avskedades också efter en tid, och i desperation däröver byggde han en egen affär, i korsningen landsvägen - Halvarsvägen, mittemot handelsföreningens butik.

                         Den övertogs efter ett antal år av en inflyttad person som hette Henning Claesson.  

Nu kunde Fall-Gustav Jakobsson ägna sig åt sin hobby och sitt stora intresse, tidningsläsning och politiska dispyter. Han läste allt om politik och visste allt. Han var alltid oppositionslysten och snabb i repliken. Var han själv hade sin politiska hemvist torde varken han själv eller någon annan vara klar över.

Han var till sin död en trogen valurneförseglare vid förekommande val. Som sigillbevarare var dessa dagar för honom rena högtidsdagar och han gick då gärna klädd i s.k. smällpiskrock.

Han hade talets gåva, och ville gärna få igång diskussioner. För att citera Strindberg: "han stack till höger, gaddade till vänster och kastade på en tvedräktens pinne, för att diskussionens låga skulle blossa upp".

 

Efter någon tid fick föreningen hyra en närliggande fastighet av J P Norman.

 

 

 

Denna byggnad blev kvar, i tillbyggt och renoverat skick, som affärslokal under hela tiden som föreningen Seger, Konsum, och privata affärer därefter var verksamma

 

Byggnaden är nu borta och ersattes under Konsums tid av en nytt hus, som ligger närmare vägen än den gamla.

 

 

 

Foto av butiken.

 

 
Ny föreståndare för "SEGER" blev en Gonäsbo utan affärsutbildning, K E Persson. Han slutade 1913 pga. sjukdom och efterträddes av Adolf Malmborg.

Nu följde en glansperiod i föreningen. Det var full fart i gruvorna i trakten.

 

 

 

 

Adolf Malmborg är värd en särskild presentation här:

Malmborg hade tidigare varit redaktör för Smålands Folkblad och var rätt välkänd som politiker med dragning åt den vänstersocialistiska rörelsen. Han omnämns även i Kilboms memoarer.

Malmborg var en initiativrik person och verksam på många områden. Han bildade Gonäs Byggnadsförening. Han startade IOGT:s bibliotek samt studiecirkel. Inom logen grundmurade han sin popularitet genom att på sitt första möte framföra Frödings "I bönehuset". Framförandet gjorde en kolossal succé´.

Inom studiecirkeln var Malmborg en av oss ungdomar mycket flitigt anlitad föreläsare. Han talade i de mest skilda ämnen, och jag minns än idag när han en kväll höll en föreläsning om Bengt Lidner och till slut läste hans ståtliga dikt, Spastaras död:

 

                 Från Nova Zemblas fjäll

                 Till Ceylons brända dalar

                 Varhälst en usling finns  

                 Han är min vän, min bror.

 

Även fru Malmborg deltog flitigt med uppläsningar. Företrädesvis Snoilsky, Topelius och Viktor Rydberg. Även Dan Andersson höll en hel del föreläsningar för oss.

                                  

För kooperativa föreningen Seger blev det ett aldrig skådat uppsving. Malmborg var en driftig och smart affärsman efter dåtida mått, god talare och organisatör.

Han förstod att skaffa sig visst inflytande inom livsmedelsnämnden och gonäsborna har nog i den vägen en hel del att tacka Malmborg för. Rörelsen svällde ut och filialer öppnades såväl i Blötberget som i Våghalsen. Föreningen höll sig under den här tiden med egen häst och körkarl. Körkarl var Johan Danielsson.

 

Nu var det storartade uppsvinget inte enbart Malmborgs förtjänst. Järnmalmkonjunkturen hade redan 1912 känning av det kommande kriget, och gruvdrift startade såväl i Kärrgruvan i Gonäs och i Våghalsen där den tidigare påbörjade driften byggdes ut.

Orten tillfördes därigenom en massa nytt folk, och när kriget sedan kom, förde det med sig skyhöga priser.

 

År 1914, bondetågsåret, var ett märkesår politiskt sett. Malmborg försatt heller inte tillfällena och hade många givande duster med meningsmotståndarna, bl.a. med Rasjön som en gång talade vid föreningens gård.

 Även Dan Andersson  deltog i en hel del debatter, kanhända mest för sitt nöjes skull. Han hade just då fått ut sin första bok, Kolarhistorier, som vi hjälpte honom att sälja.

 

Föreningen Segers utveckling var nog inte enbart sund. Kreditsystemet var ganska utbrett och personalen var väl kanhända inte alltid av högsta klass

Styrelsen var inte heller vuxen att följa utvecklingen. Samtliga var ju vanliga arbetare vars kunskaper inskränkte sig till vad de för länge sedan lärt i skolan och sedan glömt. Arbetstiden var lång och arbetet hårt varför tid och krafter inte räckte till att förkovra sig vidare. Det blev därför så, att man mer och mer litade på föreståndaren, och då denne var smart och dessutom mer och mer ägnade sig åt politiken, blev ställningen till slut ohållbar. De många och dåliga kristidsvarorna gjorde heller inte saken bättre.

 

Styrelsen gjorde nu en förtvivlad ansträngning att rädda föreningen. K E Lundgren, C A Carlsson, Karl Jansson och Daniel Jansson, tecknade gemensamt borgen för ett lån på 5000:-kr.

Samtidigt fick föreståndaren en vink om att han borde dra sig tillbaka, vilket han också gjorde.

Styrelsen tyckte dock att han gjort så mycket för föreningen, att han vore värd en erkänsla, och skramlade därför till ett guldur. Ingen anade då hur illa det i verkligheten var ställt. Hans efterträdare, Söder, var dock snart på det klara med att föreningen var räddningslöst förlorad. 1918 kom konkursen.

 

 

Till Malmborg sändes då ett telegram med följande lakoniska lydelse: "Skeppet sjunker". Går klockan?

 

Detta var första fasen av kooperationen i Gonäs. För den sista styrelsen blev det, förutom nederlaget, mycket kännbart ekonomiskt. De var ju alla fattiga arbetare och fick nu själva lösa in det lån de gått i borgen för i avsikt att rädda föreningen.

 

Mera om föreningen Seger:

De senaste åren var stormiga i mer än ett avseende. Medlemmarna var inte alltid av bästa slag och intrigerna var många. Föreningens årsmöten var som regel helgade åt store drabbningar. Där skulle allt, inbillat som verkligt, som legat och grott och jäst under året vädras ut ordentligt. Allt lumpet, alla intriger, All kverulans och alla inbillade orättvisor samlades på hög och blandades omsorgsfullt, stampades, blöttes och vändes.

När så den stora dagen kom hade man en komposthög där inga ingredienser saknades. Man fäktade med alla till buds stående vapen, såväl blanka som mera beslöjade, och gallan sprutade grön och giftig. Debatten fördes för det mesta på ett ganska lågt plan och kunde ibland tangera bottenrekord.

Men det fanns ljuspunkter också. Vi minns en person från Blötberget med det karakteristiska namnet Eld. Han hade talets gåva. Han kunde när han var som bäst åstadkomma ett fyrverkeri med kaskader. En gång när han i ett flammande tal förde enighetens illa medfarna fana, avfyrade han med skälvande patos och en talande gest med armarna följande visionära slutkläm:"över privathandlarnas ruiner skall kooperationens fana vaja!".

 

 

Vilka som tillhörde den första styrelsen är svårt att säga eftersom protokoll helt saknades. Men J P Jansson, Gustav Eriksson , (nybygge-Gustav), P E Strand och PG Kvist var några av de allra första. De äldsta tillgängliga stadgarna är daterade 1908 undertecknade av P G Pettersson, Daniel Jansson, A G Andersson, C L Eriksson och Karl Jansson.

 

Många förtjänta att nämnas för ett hängivet och uppoffrande arbete under kooperationens hårda genombrottsår.

                                   Andra följde väl i spåren,

                                   Plöjde, harvade och sådde.

                                   Men det var de stora gamla                               som med odlarspettet kom.

 

Så har Fabian Månsson en gång skrivit och detta passar alldeles utmärkt på de män som här presenteras.

 

P G Pettersson var gruvarbetare, men hade en tid varit rallare. Han var far till nuvarande (1956) länsbostadsdirektör Erik Gonäs. Från rallartiden hade han kanhända ärvt sitt något hetsiga humör men samtidigt också rallarens kamratliga och rejäla uppträdande. Som en god kamrat var han alltid villig till arbete och slit.

Daniel Jansson, lugn, sansad och plikttrogen. Han var en tid före Malmborgs ankomst tillfällig föreståndare och hedrades som pionjär vid Konsums 50-årsjubileum.

C A Carlson, f. d. gardist. Sedan gruvarbetare. Duktig karl när det gällde skrivning och räkenskaper. Full med lögnhistorier och en glad prick.

A G Andersson,"masen". Han var masmästare i hyttan. Mångårig styrelseledamot och sparkasseman. Lugn och stabil. Även han hedrades som pionjär.

C L Eriksson var en mångkunnig man. Han var finsnickare till professionen men dessutom skräddare, skomakare, målare, urmakare och flygplanskonstruktör??. Han var dessutom musikalisk och byggde en hel del musikinstrument. I debatten var han en av de stilla men visste alltid vad rätt var. Hedrades som pionjär vid jubileet.

Johan Eriksson (kattbäckjohan), gruvarbetare, intelligent, lugn, vaken och sansad men envis på rätta sättet. Fackföreningsman, som underhandlare gav han aldrig upp en god sak.

Karl Jansson (Björnhyttkalle), mångårig styrelseledamot, optimist och en lidelsefull slitvarg.

K E Lundgren, också han gruvarbetare och gammal fackföreningsman och mångårig styrelseledamot i Seger. Omutlig, lugn och trygg.

C A Svensson, Blötberget. Den verkliga pionjären när det gäller föreningsliv. Optimist och filosof. Ett liv fyllt av arbete och slit har inte förmått att avtrubba gosselynnet och tron på framåtskridande, trots sina nu (1956) 79 år. Han är fortfarande bibliotekarie för Blötbergets bibliotek där han känner och kan redogöra för varenda bok. Han är likaledes ordf. i föreläsningsföreningen och har väl aldrig uteblivit från en föreläsning.

Han är en god historieberättare och har ett minne som aldrig sviker. Han ser rosenrött på tillvaron men döljer inte allvaret och plikten när han citerar Dan Anderssons manande ord till kolvaktaren:

                 Somna inte! Somna inte in!

                 Du kan väckas av en helvetes brand           

                 Och den brödlösas lott kan bli din!

Johan Jansson, skogvaktar-Johan, en nobel fin gentleman, mekaniker till yrket, lugn, säker och sansad. En klippa som säker tillflykt.

Karl Sunesson, far till lutsångaren med samma namn. Drömmare och idealist.

 

Många fler, som under förhållanden, svårare än vi är vana vid idag, har gjort en stor insats. Deras dagliga arbete var hårt och arbetstiden lång, men på kvällarna samlades man i butiken för att gemensamt och lösa problem som ständigt dök upp.

Organisationen var ny, erfarenheterna ringa eller inga och svårigheterna stora. Sammanträden pågick ofta till långt inpå natten och nästa morron skulle man upp kanske redan vid 3-tiden till en ny dags arbete.

                 Heder åt dessa män !

 

                                  

 

 

Butikskulturen var inte så hög på den tiden. Man möttes i dörren av en odör, blandad av snus, sill, fotogen, läder, mm.
I butiken såg man en rostig järnkamin och intill den en plåttunna med 200 liter fotogen, samt ett sirapsfat. I taket hängde klackjärn, träskor, seldon, Fenixlyktor mm. Hur var då priserna vid den tiden?

 

Här några prisexempel från 1904.

Rågmjöl, 0:17 kr/kg–Vetemjöl, 1:45 kr/kg–Socker i topp, 0:68 kr/kg–Kaffe, orostat, 1:25 kr/kg–Salt fläsk, 1:35 kr/kg–Smör, 2:15 kr/kg.

 

Hur mycket fick man för en dagpenning år 1904 resp. 2001? (ungefär)

1904                 2001

Vetemjöl                      9,3 kg        165 kg

Margarin                      1,7 kg        35 kg

Smör                           1,5 kg        22 kg

Socker                         3,7 kg        70 kg

Kaffe                           2,0 kg        17,5 kg

Köttfärs                       2,5 kg        14 kg

Fläsk                           2,0 kg        8,3 kg

 

 

Efter konkursen 1918 måste föreningen avvecklas. Efter sammanbrottet övertogs affären av en privat företagare. Den första var Einar Andersson, Falun. Han sålde snart rörelsen till Bromzelius, också falubo. Därefter blev det bröderna Andersson och sist Sahlberg.

 

                                   - o -

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KONSUM

 I Ludvika fanns en kooperativ förening, KONSUM.

1927 uppsökte en delegation från Gonäs chefen för Konsum Västerbergsslagen i Ludvika, Backman, och försökte få dem att öppna en butik i Gonäs. Backman lovade det under förutsättning att omsättningen skulle bli minst 60 000 kr/år.
På nyåret 1930 kunde butiken öppnas. Delegationen som uppsökte Backman 1927 var: K E Lundgren, K M Danielsson och Harald Jansson.

 

Med tanke på det krav på en omsättning på 60 000:- kr per år som ställdes vid starten i Gonäs, kan det vara intressant att läsa:

 

 

 

 

Medlemsrådets rapport över verksamheten under år 1951.

 

Omsättningen har ökat med 22786:-kr, till 286 520:-kr. Ökningen motsvarar 8,6 %. Sett mot det gångna årets prisstegringar är ökningen inte så stor, om ens någon.

Prisstegringen beräknas nämligen till 15 %. För att dock fullt rättvist kunna bedöma resultatet, måste man också ta hänsyn till att en viss standardsänkning i verkligheten ägt rum, åtminstone under årets senare del. Troligt är väl att detta förhållande i viss mån påverkat köpkraften.

Några egentliga klagomål har inte framförts till medlemsrådet. Det brännande spörsmålet är väl byggnadsfrågan, som när detta skrives dessbättre ser ut att kunna lösas under innevarande år.

Medlemsrådet vill till sist tacka medlemmarna för det resultat som uppnåtts, samtidigt som vi uttalar den förhoppningen, att när vi nu får en ny butik ska kunna uppvisa ännu bättre resultat.

Gonäs i mars 1952.

Harald Jansson            Erik Myllergren

Annie Vanberg             Frank Pettersson

 

 

När KONSUM Dalarna startade, blev det större krav på att alla föreningar skulle vara lönsamma. Konsum i Gonäs bedömdes inte vara det, och 1 september, 1989 stängdes affären. Nu måste man in till Ludvika för att handla i Konsum. För de yngre var inte problemet så stort.
De flesta hade bil, och många hade sitt arbete i Ludvika. Värre blev det för många äldre. PRO-föreningen skickade en protestskrivelse.

 

 

 

 

 

 

 

Det hjälpte dock inte. Nu kom några privata affärsidkare: Daun, en Stockholmare, Edit Danielsson.
Någon gång 1999-2000 stängdes affären helt.

 

 Den kooperativa handelsföreningen som startade 1902, och betjänat gonäsborna i nästan 90 år, var nu ett minne blott.

                                         - o -

 

 

 

Gonäs Elektriska Distributionsförening u.p.a.

 

Den 1 december 1919 tecknades kontrakt mellan, Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag, Kraftverken (säljare), och Gonäs Elektriska Distributionsförening u.p.a. (köpare)om leverans av elektrisk energi intill ett  effektbelopp av maximalt 10 kilowatt i form av trefasig växelström om normalt 60 perioder per sekund och ca 380/220 volts spänning.

Leverantören ska även uppföra en tornbyggnad av trä för transformatorstation i Klinten, samt fria körningar. Vidare framdraga högspänningsledning från huvudlinjen till transformatorstationen i Klinten.

Den som undertecknat kontraktet för köparen var:

G A Lagerqvist, K A Pettersson, Johan Jansson, Jakob Andersson och Robert Tegel.

 

Ledningsnät och installationer gjordes klart under vintern och redan i februari 1920 var det historiska ögonblicket inne, då strömmen kunde släppas på. I många Gonäshem lyste nu elektriska glödlampor.

 

                     

 

Hela anläggningskostnaden belöpte sig till ca 26000:- kronor. Största delen av detta belopp inbetalades kontant! Och redan ett par år senare var praktiskt taget hela beloppet betalt.

 

Sedan den första glädjen lagt sig grävdes dock stridsyxan upp. Som läget var så saknades elmätare, varför strömförbrukningen betalades per ljuspunkt. Där fanns möjligheter !

Någon kanske lyckades få tag på en större lampa än vad som föreskrivits. Kanske man inte släckte när andra tyckte att borde göra det. Dessa hiskeliga lagöverträdelser höll på att bli orsak till allmänt slagsmål. Det kom dock att inskränka sig till böter. Vederbörande till straff och androm till varnagel, som det heter.

 

Om föreningen bildades vid den tiden är inte helt säkert, men det är det tidigaste som jag hittat om den.

Den första styrelsen kan, enl. prot.1920, ha varit följande personer:

Ordf. Claes Svensson, v. ordf. J E Andersson, Kassör Gustav Wikström, sekr. Robert Tegel och v sekr. Johan Hedman.

 

- 1920 hade föreningen 50 medlemmar, som tillsammans hade 268 ljuspunkter

- 1924 hade föreningen 54 medlemmar med tillsammans 316 ljuspunkter.

– 1930 hade antal ljuspunkter ökat till 561. Totala förbrukningen under året har varit 11362 kWh. Genomsnittpriset har varit 15,8 öre per kWh.

Lägger man till årsavgiften blir priset 18 öre per kWh.

 

-      1938 hade föreningen 93 medlemmar. 130 mätare fanns. Totala förbrukningen har nu ökat till 22054 kWh.

 

 

Den 30 september 1939 tecknade föreningen ett kontrakt med Trafikaktiebolaget Grängesberg - Oxelösund.

Föreningen överlåter utan ersättning alla Föreningen tillhörande ledningar, anläggningar och apparater. Från och med 1 juli, 1939 övertager Trafikbolaget Föreningens distribution av elektrisk ström.

Trafikbolaget förbinder sig att senast 1 juli 1941 så hava ombyggt och förstärkt Föreningens distributionsnät, att alla de av Föreningens nuvarande förbrukare av elektrisk ström som så önskar det kunna erhålla elektrisk hushållsström.

 

Kontrakt-tecknare för föreningen var: Harald Jansson och Gustav Eriksson.

 

Efter att Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund nu tog över ansvaret och driften av elnäten och el-leverans till Gonäs så hade inte föreningen så värst mycket att handlägga.

I och med detta beslut har föreningen upphört med sin huvudsakliga verksamhet.

En viss uppföljning och kontroll att det fungerade som det skulle, hade dom några personer som skötte om.

 

 

 

113 Gonäs El. Distributionsförening.

Verksamhetsberättelse för 1940 - 1955.

/avskrift av originalet/

Undertecknade, sedan 1939 styrelse för Gonäs El. Distr. Förening, får härmed till föreningens möte lämna följande redogörelse över verksamheten under dessa år.

 

Distributionen överläts 1939 till Trafikförvaltningen varför föreningen sedan dess inte haft annan verksamhet än att förvalta de medel som då funnes, samt enligt mötesbeslut, ordnades en del ytterbelysning.

Början gjordes med en lampa i byns centrum, men så kom kriget med åtföljande stora svårigheter med materialanskaffning. Detta gjorde att det blev en längre tids uppehåll. 1947 uppsattes fem lampor efter Stationsvägen. Stolpar till denna linje fick vi av Trafikbolaget, mot att vi rev en linje i Slogsveden.

 

1950 startade nästa etapp då ett möte beslutade att sammanlagt 8 lampor skulle uppsättas vid viktigare vägkorsningar. Arbetet utfördes sommaren 1951.

Då nätet överläts till Trafikbolaget fick vi löfte om att disponera 600 W för ytterbelysning. Detta offertbelopp har nu överskridits med 400-500 W, men genom frivilligt tillmötesgående från Trafikbolaget har vi erhållit även detta belopp gratis. Dessutom har vi erhållit ström till julgranen gratis.

 

1940 fanns i disponibla kontanter 1200:-  kronor, men för att inte tära för hårt på det kapitalet beslöts att till första etappen göra en uttaxering på 6:- kronor per fastighetsägare. Detta belopp inbetalades av de flesta. För andra etappen beslöts uttaxera 15:- kronor. För denna uttaxering resterar ännu efter 5 år en hel del trots upprepade påstötningar.

Arbetet skulle efter mötesbeslut utföras i egen regi och för utfört arbete skulle utgå en ordinär timpenning. Det visade sig emellertid i många fall vara svårt att få erforderlig hjälp, varför arbetet för den som skulle leda det hela blev onödigt betungande och tidsödande. En del var dock mycket villiga att hjälpa till, och frågade inte heller efter betalning. Lite större intresse för saken skulle i hög grad ha underlättat arbetet för dem som fått mötets uppdrag att ordna med arbetet.

 

I extra uttaxering har för sista etappen inbetalts 1035:- kronor, vartill erhållits i kommunalt anslag 500:- kr, samt 10 stolpar. Kostnaden för denna sista etapp har utgjort c:a 2100:- kr. Lampkostnaden har under den gångna tiden utgjort 350:- kr.

 

Därtill kommer kostnad för byte av lampor samt reparationer, c:a 125:- kr.

Underhållskostnaden kanhända förefaller stor, men förklaras av, att vissa tider har många lampor slagits sönder med berått mod. Det har funnits tillfällen då samtliga lampor efter stationsvägen jämte tre armaturer slagits sönder på en enda kväll. I en del fall har dom skjutits sönder med salongsgevär.

 

Styrelse är enligt utdrag ur föreningsregistret: Johan Danielsson, Georg Axelby, Gustav Eriksson, Axel Nilsson och Harald Jansson. Suppleanter är: Viktor Danielsson, Birger Danielsson och Levi Andersson.

Firman tecknas av Georg Axelby och Harald Jansson. Styrelsen har under den tid denna redogörelse omfattar ej uppburit något som helst arvode.

 

                                   Balansräkning.

Tillgångar                                                        Skulder

Kontant i kassa             32:15     Överskott       820:79

Å Handelsbanken          169:70              Kronor  820:79

Å KF:s sparkassa          92:94

Diverse inventarier         25:-

Anläggningstillgångar      1:-

Anläggningsmaterial       500:-         

                 Kronor       820:79

 

                 Gonäs i maj 1956.

Harald Jansson  Gustav Eriksson      Viktor Danielsson

                                  

 

 

 

 

Diverse protokollsutdrag:

 

-      Vid möte  1933 gjordes en erinran till de medlemmar som själva lagar sina "proppar", att ett dylikt förfaringssätt är belagt med böter, samt att i händelse av eldsvåda, att försäkringstagaren går miste om försäkringsbeloppet.

 

-      Vid årsmötet 1941 beslöts bl.a. att alla skulder till föreningen, utom de som resterar för strömförbrukning, avskrives. Ett förslag att använda föreningens medel till flyttning av anslagstavlan, bifölls. Förslag om en 20-årsfest överlämnades till styrelsen.

 

-      Vid mötet 1941, 20 april, beslöts att föreningen ska kvarstå, men att intet arvode skall utgå till styrelsen. Enligt tidigare beslut angående ytterbelysning vid vägkorsningar inom Gonäs, framkom ett förslag om att tillsvidare uppsätta 6 st. Förslag: vid posten, vägkorsningen mellan Snöklinten och Halvars, Perviks, Slogsveden, vägen ned till Nybrofallet eller vid Ernst Danielsson, samt vid vägkorsningen vid s.k. Myllergatan.

 

Detta syns vara det sista protokollförda årsmötet.

 

 

 

 

Avslutningsvis:

 

1973 fick Ludvika Elverk ansvar för den direkta driften av anläggningen. Ägarskapet kvarstod dock hos TGO.

Från 1977 är det VB Energi som är den helt ansvarige leverantören.

                 - o -

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gonäs Socialdemokratiska Arbetarekommun.

                        

Protokoll fört vid konstituerande sammanträde med styrelsen för Gonäs arbetarekommun, söndagen den 15 mars 1925.

 

                                   $ 1

Sammanträdet öppnades av Claes Svensson, vilken vid kommunens bildande förordnades som sammankallande, varefter styrelsen konstituerade sig sålunda:

Ordförande: Ordförande - Claes Svensson, Kassör - Myller Johan Danielsson, sekreterare - Knut Svensson, vice ordförande - Myller Erik Danielsson, samt vice sekreterare - Erik Pettersson.

Claes Svensson               Knut Svensson         Erik Petterson

 

Myller Johan        Myller Erik

                                  

 

$ 2

Styrelsen beslöt att anmäla kommunen för inträde i Sveriges Soc. dem. Arbetarparti genom Partidistriktet, från och med den 1:sta april 1925.

                                  

$ 3

Beslutades att avhålla kommunmöte söndagen den 22:a mars kl. 2 e.m. hos Johan Danielsson för att bland annat företaga följande val:

Två stycken styrelsesuppleanter, två revisorer jämte suppleant, samt en uppbördsman m.m.

                                  

 

$ 4

Styrelsen utsåg undertecknad att vara kommunens korresponderande, varefter mötet avslöts.

                                   Fridhem, Gonäs som ovan

                                                    F.A. Gustavsson

                                                    Sekr.

 

Detta var starten för Arbetarekommunen i Gonäs. Det verkar som att mötet hölls i Svenssons hem i Fridhem. Bestämdes ju även att nästa möte skulle bli hos Johan Danielsson.

De lokaler som fanns att tillgå vid den här tiden i Gonäs var skolan och paviljongen, men ansågs väl vara onödigt stora så här i början.

 

 

 

Sammanfattning från protokoll vid mötet de 22 mars, 1925:

 

-      Mötet öppnades av ordf. Claes Svensson.

-      6 personer hade anmält sig för inträde i kommunen, nämligen: K E Eriksson, Viktor Danielsson, Axel Danielsson, Emil Danielsson, Holger Holm och G A Lagerqvist. Samtliga beviljades inträde.

-      Val av två stycken styrelsesuppleanter, K E Eriksson och Viktor Danielsson. Två stycken revisorer: Axel Danielsson och Emil Danielsson. En uppbördsman: även till det Emil Danielsson.

-      Bestämdes att medlemsavgiften skulle vara kr. 1:50 per kvartal.

-      Till ledamöter i 5:e valdistriktet skulle föreslås Claes Svensson och Daniel Jansson.

 

 

 

-      Beslutades att hemtaga 50 st. majblommor "Röda rosen". Valda att försälja dessa blev John Rosin, Emil Danielsson och Holger Holm.

 

Dag som ovan, Knut Svensson

                 Sekr.

 

Justerat 24/5 av Claes Svensson

                 Ordf.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den fortsatta verksamheten kommer nu att följas medelst verksamhetsberättelser vart 5:e år. Dessutom ett mötesprotokoll från 1944.

 

 

Verksamhetsberättelse avgiven för tiden 1/1 - 31/12 1930.

 

Kommunens medlemsantal var vid årets början 43 och vid årets slut 42.

 

Styrelsen har under året haft 6 sammanträden, och har medlemmarna under samma tid varit kallade till 10 ordinarie möten och 1 extra möte. Kommunen har också anordnat ett samkvämsmöte, vartill medlemmarnas fruar samt ungdomsklubbens medlemmar varit inbjudna. Red. Hallberg höll då föreläsning om en resa genom Estland, belagt med ljusbilder.

                                                                             

Kommunen har även anordnat offentligt föredrag med Gus. K Pettersson som talare. Ämnet var Demokratisk Kommunalpolitik.

 

Ävenså har kommunen på ett effektivt sätt agiterat och verkat  för tillslutningen till de under året hållna Landsting och- Kom. Fullmäktigevalen.

 

Vidare så har man i samband med "klubben" anordnat Julgransfest för sina medlemmar med familjer, varvid förtroendeman Mattsson höll föreläsning om Joe Hill.

 

I övrigt är kommunen representerad i de olika kommunala styrelser och nämnder.

 

Angående kommunens ekonomiska ställning gavs följande rapport i koncentrerad form:

Inkomster för året          295,25 Kronor

 

Utgifter för året              242,50   -"-

Saldo till 1931                  52,75   -"-

                                                    Styrelsen.

 

 

Verksamhetsberättelse angiven för kalenderåret 1/1 - 31/12 1935.

 

Styrelsen har under året haft följande sammansättning: ordf. - Gustav Pettersson, v. ordf. - Karl Erik Persson, kassör - Erik Jansson, sekr. - Emil Jakobsson, v. sekr. - Einar Holm.

 

 

 Gustav   Einar

 

Arbetarekommunen har under året avhållit 7 möten. Styrelsens protokollförda sammanträden under året utgöra 6 stycken.

 

Kommunen har under året firat 10-års jubileum. Som talare anmodades distriktets förre ombudsman, Einar Lindberg från Borlänge att deltaga, och som beredvilligt ställde sig till förfogande. Vidare inbjöds kretsstyrelsen, men ingen av denna instutions medlemmar var närvarande. Från arbetarekommunens medlemmar röntes även ringa intresse för denna fest, som resulterade i en förlust för arbetarekommunen på kr. 28:56.

 

Vid partidistriktets kongress i Vansbro representerades kommunen av Valter Pettersson. Kommunen hade anhållit och även beviljats fri representation vid nämnda kongress.

 

Till den 1:a maj rekvirerades och försåldes 75 st. 1:a majmärken och 10 exemplar av tidningen, 1:a Maj.

 

Medlemmarnas antal utgjordes vid årets början 46, och vid årets slut 45. Trots att ett antal nya medlemmar inträtt i kommunen visar dock medlemssiffran tendens att sjunka, beroende på att en del av medlemmarna av någon anledning, som inte styrelsen känner, begärt utträde ur kommunen. Även föreligger utträdesansökningar från innevarande års början.

 

Vi fäster årsmötets uppmärksamhet på denna företeelse och anhåller hos årsmötet att denna fråga upptages till behandling, och om möjligt utreds för att få kännedom

om huruvida denna avtrappning av medlemssiffran kan ha orsakats av styrelsens sätt att utföra sina åligganden, eller om orsakerna är att finna hos någon viss medlem inom styrelsen.

Vi erinra medlemmarna om den, dem enligt solidaritetens och för sammanhållningens sak, åliggande skyldigheten att säga allt, som var och en av medlemmarna eventuellt kan ha kännedom om angående utträdena ur kommunen.

 

Under året har anordnats en busstur till Gävle, som av alla deltagarna uppskattades på det livligaste.

 

Arbetarekommunens räkenskaper har under året fördelat sig enligt följande:

(summering)

 

Inkomster               353:77

Utgifter                   271:41

Saldo t. 1936             82:36

 

                                                    Styrelsen.

 

 

 

Verksamhetsberättelse angiven för kalenderåret 1/1 - 31/12 1940

 

Styrelsen för Gonäs Soc .Dem. Arbetarekommun får för verksamheten för år 1940 avge följande berättelse.

 

Styrelsen har under året haft följande sammansättning.

Ordf. Axel Gustavsson, sekr. Emil Jakobsson, kassör Erik Jansson, Övriga ledamöter, Birger Danielsson och Axel Jansson.

                        

Axel Gustavsson                    Emil Jakobsson

                                                                                      

 

 

 

 

 

Kommunmöten.                                         

Kommunen har under året haft 4 protokollförda möten, med i regel dålig tillslutning från medlemmarnas sida. Styrelsen finner för sin del beklagligt att intresset i så hög grad saknas hos medlemmarna och vill på den punkten lämna frågan öppen för diskussion vid årsmötet.

 

Medlemssiffran.

Medlemsavgifter håller sig konstant och utgjorde vid årets början 35 manliga och 3 kvinnliga, samt vid årets slut 35 manliga och 3 kvinnliga. Dessa siffror är inte tillfredsställande enär det finns så många ungdomar inom kommunens verksamhetsområde som ur kommunens och klubbens synpunkt borde vara anslutna till partiet. Även för de klubbister som kommit upp i 20-årsåldern bör en anslutning till kommunen vara aktuell.

 

Representation.

Kommunen representerades vid distriktskongressen i Borlänge av Axel Gustavsson samt vid de flesta av kommunala samorganisationsmöten samt valkretsorganisation. Kommunen har representanter i kommunalfullmäktige, kommunalnämnden, fattigvårds- barnavårds - samt valnämnden i Ludvika socken.

Vidare har kommunen ombud i ABF:s bibliotek samt Gonäs byggnadsförening.

 

Dala-Demokraten.

Agitation för Dala-Demokraten har utförts dels av kommunen och dels av Klubbens medlemmar. Postupplagan vid poststationen i Gonäs utgjorde 50 ex. vilket på grund av det förhöjda priset får anses tillfredsställande, men styrelsen får påpeka att det finns många arbetarhem där endast borgerliga tidningar läses.

 

Agitationen.

Agitationen för partiet har för året gått i valets tecken. Agitationen har utförts av byombuden för de olika delarna av byn. Broschyrer har sålts i några hundratal. Flygblad har utdelats. Valfilmen visades vid ett agitationsmöte med 125 mötesdeltagare.

Vid mötet talade Sigvard Gustavsson, Ludvika.

Resultatet av valet blev för 4:e valdistriktets vidkommande, gott. Jämfört med valet 1936 fördelade sig röstsiffrorna efter följande tablå:

 

Parti                            1936          1940          Ändring

 

Högern                         41              45              +4

Bondeförbundet            17              11              -6

Folkpartiet                   43              15              -28

Socialistpartiet              124            16              -108

Kommunisterna             1                5                +4

Soc. Demokraterna        377            445            +68

Totalt                           603            537            -66

 

Av 537 avgivna röster fick vi 445, mot de borgerliga, kommunister och socialister 92.

 

Till sist vill styrelsen tacka för visat förtroende samt framföra ett särskilt tack till våra kommunala representanter samt alla som bidragit till det goda valresultatet.

                                   Gonäs den 10 mars 1941

Emil Jakobsson                               Axel F Gustavsson

    Sekr.                                         ordf.

Erik Jansson

Kassör

Protokoll fört vid Gonäs Soc. dem. Arbetarekommuns årsmöte i Folkets Hus den 2 mars 1944 (delvis).

                                   § 1

Mötet öppnades av ordf. Arvid Risberg som hälsade de närvarande välkomna, samt föredrog styrelsens förslag till dagordning, vilken godkändes.

                                   § 2

Att leda årsmötets förhandlingar valdes Tore Lagerqvist och till sekr. Nils Nordgren.

                                   § 4

Som nya medlemmar anmäldes och inröstades, Gustav Vald. Jansson, F.6/12 1906, Karl Gustav Backström F. 8/11 1907, Samt en övergång från Ludvika arb. komm. Nils Nordgren F. 20/2 1910.

                                   § 7

Verksamhetsberättelsen och revisionsberättelsen föredrogs och beslöts i likhet med revisorernas förslag att bevilja styrelsen full och tacksam ansvarsfrihet.

Så företogs val för kommande året, och styrelse blev:

Axel  Gustavsson, Emil Jakobsson, David Jakobsson, Erik Järlestig samt Nils Nordgren.

Suppleanter blev: Bertil Pettersson, Einar Jakobsson och Tore Lagerqvist.

Revisorer: Gösta Karlsson, E Steen, suppl. Karl Norman.

Ombud för ABF: Emil Jakobsson, David Jakobsson,  suppl. Bertil Pettersson.

Uppbördsmän: Gösta Karlsson, Bertil Pettersson, Einar Jakobsson.

Ombud till Byggnadsföreningen blev, Emil Jakobsson och David Jakobsson.

                                  

 

 

 

§ 8

Programmet för mötet var ett föredrag om sjukvårdsplanen i England.

Ur talet framgick att planen bl. a. Skulle vara fri sjukvård för hela England och att alla barn skulle få ett visst underhåll tills de blev vuxna.

                                  

§ 12

Mötet avslutades.

 

                                   Dag som ovan

David Jakobsson                            Nils Nordgren

                                   Sekr.

Ordf.

 

Verksamhetsberättelse för Gonäs Soc. dem. arbetarekommun över verksamhetsåret 1945.

 

Styrelsen har under året varit följande:

                                   David Jakobsson

 

Ordf. David Jakobsson                                        

Sekr. Nils Nordgren

Kassör Erik Järlestig

Övriga ledamöter, Emil Jakobsson, Axel Gustavsson, suppl. Einar Jakobsson, Arvid Wilker.

 

Styrelsen har under året haft 5 st. protokollförda möten. Vidare har kommunen firat sin 20-åriga tillvaro med ett pampigt möte där den nuvarande ombudsmannen Hilding Johansson och klubbgänget medverkade. Julfesten avhölls gemensamt med ungdomsklubben. Ett gemensamt möte med Blötbergets Arb. kommun har även ordnats med anledning av den stora medlemskampanjen. Samtliga tillställningar var välbesökta.

 

Arbetarekommunen har även representerat vid distrikt- och kretskampanjen samt i de flesta kommunala instutioner. Vidare har ett flertal kommittéer valts för en del sociala förbättringar. Således har i samarbete med platsens övriga organisationer en skrivelse tillsänts skolstyrelsen för en förbättring av Gonäs skolas gymnastiksal. Vidare arbetar en kommitté för att utröna möjligheterna att förbättra vägen från byn till Gonäs station. Den förut valda tvättstuge-kommitten har under året arbetat under svåra förhållanden enär byns befolkning visat ett så litet intresse för en kommande tvättstuga. Frågan är tills vidare vilande och i stället har denna kommitté fått i uppdrag att utröna möjligheter till ett bastubad i Gonäs.

 

En cirkel i efterkrigsprogrammet har under vintern arbetat med ett tiotal deltagare. Vidare har styrelsen hemtagit böcker, broschyrer och flygblad för agitatoriska syften, som sålts eller delats ut.

Premurantanskaffningen för Dala Demokraten har i likhet med föregående år skötts på ett mycket bra sätt av klubbmedlemmarna. Postupplagan var vid årets början 59.

 

Medlemsantalet var vid årets början 49 och vid årets slut 57. Således en ökning på 8 st.

 

Till sist uttalar styrelsen den förhoppningen att det kommande verksamhetsåret må bliva ett lyckosamt år för vårt parti och vår egen kommun, samt att den kommande styrelsen må taga som sina första arbetsuppgifter ett internt samarbete med de tillsatta kommittéerna, som har till uppgift att så snart som möjligt slutföra de för byns vidkommande stora sociala förbättringar och att de i tid planlägger det kommande landstingsmannavalet.

 

Styrelsen manar även medlemmarna till större aktivitet för den rörelse de tillhör, samt att de mer flitigt än tidigare besöker kommunens möten.

 

                                                    Gonäs den 11/4 1946

                                                    Nils Nordgren

 

                                  

 

 

 

 

Styrelsen för Gonäs Soc. Dem. Arbetarekommun får för år 1950 avgiva följande berättelse.

 

Styrelsen har under året haft följande sammansättning:

Ordf. Gustav Wanberg                   

Sekr. Per Svensson                                     Per Svensson

Kassör Arvid Lindberg

Övriga ledamöter, Nils Jansson, Ture Wikström, Suppl. Emil Jakobsson, Gustav Backström, Elov Johansson.

 

Arbetarekommunen har under året hållit 9 protokollförda möten. Vidare så har kommunen deltagit i årets valrörelse för fullmäktige och landstingsmannavalet. Ett valmöte med film och föredrag har hållits. Kommunen har även under året firat sitt 25-årsjubileum, som hölls på påskdagen med stor anslutning. Erik Gonäs som var med vid kommunens bildande höll för övrigt högtidstalet.

 

Kommunen har representerat vid distriktkonferensen och valkonferensen. Styrelsen har även representerat vid samorg. samtliga möten.

 

Till medlemmar som aktivt deltagit i årets valarbete, så får styrelsen framföra ett tack för deras insatser. Resultatet kan anses vara mycket bra. Styrelsen anser att kommunen med heder skilt sig från denna uppgift.

 

Om besöksantalet på kommunmötena, så uttalar styrelsen sitt beklagande att det under året varit så dåligt. Frågan bör snarast tagas upp till diskussion, om det går att få en förbättring till stånd.

 

                                   Gonäs i april 1951

Ordf.                           Kassör                         Sekr.

Gust Wanberg    Arvid Lindberg             Per Svensson

                                  

                                  

Med de första protokollen från starten av arbetarekommunen i Gonäs, och de följande verksamhetsberättelserna, kan det kanske anses att det givit en någorlunda bild av Arbetarekommunens arbete de 25 första åren.

 

                                  

                         - o -

 

 

 

 

 

 

Gonäs Socialdemokratiska Ungdomsklubb.

 

Möte i Gonäs paviljongen omkring 1935

 

       

 

 

NAMNFÖRKLARING

1. Hytt-Hjalmar Jakobsson	23. Einar Jansson, Mossen
2. Okänd	24. Myller-Elsa Danielsson(Glad)
3. Martin Jansson, Mossen	25. Svea Karlsson
4. Okänd	26. Edla Gustavsson
5. Emil Jakobsson, Snöklinten	27. Valter Gustavsson, Slogsveden
6. Knut Svensson, Fridhem	28. Einar Holm, Snöklinten
7. Okänd	29. Fritz Johansson, Hagalund
8. Valle Danielsson, Slogsveden	30. Axel Eriksson, Eriklars
9. Einar Johansson, Hagalund	31. Okänd
10 Ivar Eriksson, Hälla	32. Okänd
11. Algot Karlsson, Hyttan	33. Okänd
12. Signe Jakobsson, Snöklinten	34. Gerda Svensson, Fridhem
13. Slaggfalls Erik Jansson	35. Märta Israelsson, Snöklinten
14. Aron Svensson, Fridhem	36. Okänd
15. Emil Danielsson	37. Per Svensson, Fridhem
16. Gösta Jansson	38. Viola Jansson, Fridhem
17. Lisa Rosin	39. "Flickornas" Alfred Karlsson, Väsmansbacken
18. Okänd	40. Harry Pettersson, Hagalundsvägen
19. Nisse Jansson	41. Gustav Pettersson, Fornells
20. Ivar Jansson, Mossen	42. Anders Tegel, Perviks
21. Ellen Eriksson, Eriklars	43. Okänd
22. Erik Pettersson, Fornells

 

Om Ungdomsklubben:

(utdrag ur klubbens 15-års berättelse)

Gonäs SDUK bildades vid möte i Paviljongen, Gonäs den 4 april 1928. Det var klubbister från Blötberget, som gemensamt med Gonäs Arb. Kommun och ungdomskretsens dåvarande styrelse, som gjort förarbetena för en ungdomsklubbs bildande i Gonäs.

Ovannämnd dag medverkade red. Edvin Malmsjö från Ludvika. Efter hälsningsanförande av Artur Svensson, Blötberget, höll red. Malmsjö ett föredrag över ämnet: "Den socialdemokratiska ungdomsrörelsen genom tiderna".

Efter detta föredrag, beslöts enhälligt att bilda Gonäs SDUK.

Redan vid starten erhöll klubben 39 medlemmar.

 

Till klubbens första styrelse valdes följande personer:

Ordf. Erik Pettersson (Fornells), Kassör Einar Johansson (Hagalund),

Sekreterare Erik Jansson, Övriga ledamöter, Birger Åman och Gustav Pettersson (Fornells).

 

Erik Pettersson                           Birger Åhman       Gustav Pettersson

 

Så snart som till nästa möte hade medlemsantalet stigit till 58.

Man kan redan från den första tiden av klubbens verksamhet, spåra ett starkt intresse för bildningsverksamhet av olika slag.

Som ett led i dessa strävanden, anslöt sig klubben omedelbart till ABF.

Som för alla nybildade arbetarorganisationer kom klubbens ekonomifråga snart att göra sig gällande. Med ungdomlig entusiasm upptogs den frågan till omedelbar behandling, och snart anordnades ett antal offentliga tillställningar av olika slag. Samkväm, gökaftnar, kamratmöten o.d. anordnades, ofta i syfte att stärka klubbens ekonomi. Man kan också konstatera att ekonomifrågan hjälpligt lösts genom denna verksamhet.

 

Av klubbens verksamhet i övrigt, lägger man märke till den öppna syn klubbisterna hade för då aktuella politiska och sociala problem.

Vid nästan alla möten diskuterades de mest skilda frågor, och bland dem som inlett diskussioner kan vi nämna en del: Artur Svensson, Blötberget, Einar Johansson, Erik Pettersson, Arvid Villker, Einar Holm, Erik Jansson, Gustav Pettersson m.fl.

Som ämne för dessa diskussioner finner vi bland annat följande:

"Är ungdomen sämre nu än förr?", "Fredsfrågan",  "Kan vi få ett bättre samhälle med penningens avskaffande"?, "Vad menas med idealitet"?, "Dansen och idrotten" osv.

 

Redan på hösten av första verksamhetsåret, bildades en studiecirkel i organisationskunskap med 15 medlemmar, och Erik Pettersson som ledare. Man sökte alltså med frivilligt studiearbete att skapa en grundval för sitt organisatoriska och politiska kunnande.

Vid förbundskongressen i dec. 1928 i Stockholm, representerades Gonäs och Blötbergets klubbar av Einar Kvist, Blötberget.

 

Vid årsmötet i januari 1929, omvaldes Erik Pettersson till ordförande i klubben. Den 13 oktober samma år avgick han emellertid, för att genomgå en. kurs på Brunsviks Folkhögskola. Som ordförande i hans ställe valdes Einar Holm. Även under år 1930, var Einar Holm klubbens ordförande.

                                                                                                            Einar Holm

Under detta år fick klubben förtroendet att ha kretsstyrelsen förlagd till Gonäs, med Ture Pettersson som ordförande. 1930 års kretskonferens hölls också i Paviljongen, Gonäs.

(slut utdrag ur…)

 

Klubbens verksamhet fortsatte på samma positiva sätt under åren framåt. En viss tillbakagång av medlemsantalet blev det under 1931, men vid 5-årsjubileet hade klubben 121 medlemmar, vilket är den största siffra som någonsin noterats.

Styrelsen bytte sammansättning undan för undan under de 15 åren som har presenterats här ovan. Som ordföranden kan nämnas, Erik Pettersson, Einar Holm, Valter Pettersson, Birger Danielsson, Anders Tegel, Tore Lagerkvist, Ann-Gret Gustavsson,  David Jakobsson, Sven Andersson (masens Sven), Ture Vikström (1942).

Ska man försöka att sammanfatta det man läst om de första 15 åren i klubbens verksamhet, så kan man väl säga att föreningen fick en lyckad start, mycket beroende på det brinnande intresse som många medlemmar visade. Utan att glömma någon, så måste det sägas att Fornellsbröderna och Einar Holm hade en stor inverkan på utvecklingen i starten.

 

 

 

 

                      "Masens" Sven Andersson

 

                      

 

 

 

Fortsättning med tiden 1943 till 1948.

Styrelsen hade år 1943 följande sammansättning: Ordf. Bertil Pettersson, sekr. Eivor Josefsson, kassör Ivar Jansson samt Fritz Gustavsson och Henry Sundström.

Verksamhetsåret, 1943, präglades av de många inkallelserna, men medlemsantalet har hållit sig tämligen konstant. Samarbetet har under året varit rådande mellan närliggande klubbar mestadels i form av programutbyte.

Ävenså har klubben i samarbete med Gonäs Koop. Kvinnogille deltagit i den s.k. fältjulklappsinsamlingen vilket har givit ett lysande resultat.

Vidare har klubben på två av arbetarekommunens anordnade agitationsmöten medverkat med lättare underhållning.

 

Ordförandeposten uppehölls 1944 av Ivar Jansson. Under året bidrog klubben ekonomiskt till den av organisationerna gemensamt anordnade barnfesten. Även 10:- kr anslogs till ABF:s bibliotek. Klubben har även varit arbetarekommunen behjälplig vid årets valrörelse.

 

År 1945 övertogs ordf. posten av Ture Wikström. Klubben höll ett stort upplysningsmöte med  Erik Söderström som talare. Klubben var också med och startade en folkhögskolekurs i Blötberget. Fyra av klubbens medlemmar deltog i denna. Vidare var tre studiecirklar i arbete med sammanlagt 15 deltagare.

 

Under år 1946 återtog Ivar Jansson ordförandeskapet. Verksamhetsåret var mindre gott på grund av klubbens dåliga ekonomi. Ivar Jansson frånsade sig ordförandeskapet, och till ny ordförande valdes Ture Wikström. Glädjande nog tycks intresset återigen aktualiserats för klubbarbetet, vilket resulterat i att en hel del unga nya medlemmar vunnit inträde. 70 % av medlemmarna besöker som regel klubbmötena.

Ungdomens dag och de sedvanliga jul- och påskfesterna har arrangerats, vilket givit goda ekonomiska resultat, varvid klubben åter har kommit att vila på stabilare grund.

 

Intresset för klubbens arbete har givetvis växlat under de gångna åren, men glädjande nog har klubben hela tiden hållits vid liv, och har alltid goda förbindelser varit rådande mellan klubben och förbundets olika instanser. Kriget med med därav följande militära inkallelser skapade givetvis speciella svårigheter, men dessa övervunnes och arbetet kunde snart återupptagas i samma utsträckning som tidigare.

 

Under den här femårsperioden har följande medlemmar tillhört styrelsen:

Bertil Pettersson, Eivor Josefsson, Ivar Jansson, Fritz Gustavsson, Arne Svensson, Ture Wikström, Ingemar Carlsson, Gunnar Bergström, Allan Svensson, Eivor Holm, Sune Hellström, Elis Pettersson, Elice Åhman, Allan Pettersson och Sven Jansson.

 

Om vi nu lämnar verksamhetsberättelser och mötesprotokoll och läser de bevarade handlingarna i övrigt, så kan konstateras att det fanns stor intern verksamhet inom klubben. Här ser man att det kom fram verkliga eldsjälar som gjorde mycket för att förgylla vardagen och verka för ökad trivsel inom klubben.

 

 

Tidningar inom Klubben.

Det tycks alltid ha  funnits medlemmar inom klubben som haft lätt att uttrycka sig i både tal och skrift. Detta innebar bl.a. att det skrevs tidningar som skulle läsas internt inom klubben.

Några som kan nämnas är, "Framtidens Hopp", "Brandfacklan", m.fl.

Här skrevs kåserier och dikter, författade av medlemmar.

Jag vill gärna återge någon av de mycket intressanta appeller som Valter Pettersson har skrivit (1934-35). Dessutom två dikter av Ingvar Danielsson och Einar Holm.

 

 

Appell 1.

Jag ser mig själv som en femtonåring, nyligen ingången i klubben, sitta och lyssna på debatterna under ett klubbmöte.

Här väcktes mitt intresse för den socialdemokratiska rörelsen och de dagspolitiska frågorna.

 

För min personliga del betraktar jag klubben som en samlingsplats för ungdomen för att skapa kamratskap och enigt uppträdande i solidaritetens tjänst, liksom även en plats där ungdomen kan uppbygga sina andliga egenskaper.

Klubben har också säkerligen uträttat en del i denna by.

Allt mer och mer har slagsmålromantiken försvunnit till förmån för en vidare och klarare syn på tingen. Det är uteslutande till vår heder om vi i fortsättningen går på samma väg.

Arbeta i klubben kamrat! som om du arbetade för dig själv.

Överse med småsintheter, satsa för fortsatt framgång för Gonäs Socialdemokratiska Ungdomsklubb.

 

 

Appell 2.

Med varje generations framträdande följer också nya tankar och idéer. Då man kan befara, att de nya idébärarna kan inympa friskt blod i de stagnerade tankegångarna, måste man ge dem en möjlighet, att låta deras basuner ljuda. Men här måste vägar beredas för att sprida de nya företeelserna bland de stora massorna på ett effektivt och fruktbringande sätt.

 /Fornells Valter Pettersson/.

 

 

 

Fornells Valter. Troligen på ett SSU-läger.

 

 

Dagens dikt.

I Gonäs bott en folkvild stam

Den spridit skräck där den dratt fram

Båd karl och kvinns var lika

Dom ej en tum gav vika.

 

Men nu har blitt en annan ton

Dom liknar mest ett dårhushjon

Och alla samma fråga tugga

Var får man lära jitterbugga?

 

Det dansas både dag och natt

Dom är av själva hin besatt

Hur skall detta månne sluta

Det börjar starkt åt Säter luta.

Ingvar Danielsson i början av 1940-talet.

 

 

 

 

Men det är många fler som bidragit till innehållet i tidningarna. Här finns en dikt inför valet 1934, av Einar Holm.

 

                

 

 

 

Det stundar val!

                

                 Valbasunen ljuder!---

                 Landsting och fullmäktige,

                 Alla partier nu bjuder

                 Sina allra allsmäktige.

 

                 2.

                 Från kojan i skogen,

                 Från palatset i stad

                 Går den i ålder mogne   

                 till urnan, att göra sitt val.

                

3.

Valmötenas oändliga rad har börjat.

Alla partier sina demagoger har sänt,

Att förkunna något de röjt

Under senaste tiden som hänt.

 

                 4.

                 Av partier med diktatur uti

                 Det finnes så många i riket

                 Men det hindrar ej vår demokrati

                 Att göra framsteg som äro rikast.

                

5.

                 På idrottsspråket-"Alla  tiders"

                 Är Sillén den som mest är radikal

                 Därför gäller det minst det är tider

                 Att göra hans parti till neutralt.

 

                

6.

                 Av höstens val vi kan förvänta

                 Ett resultat som aldrig förr

                 Om ej vi går i väntan

                 På demokratin tills tanken dör.

 

                

7.

                 Därför må det bli en hederssak

                 För oss kamrater

                 Att av bygdens väljare göra demokrater

                Som med oss, vårt parti till seger skall föra.

 

                 8.

                 Killevippen med sitt gäng

                 Går till anfall mot de våra

                 Detta gör han som den bästa dräng

                 Men o-ve vad han Leninismen försvårat.

 

                 9.

                 Kamrater, bliv med i agitationen

                 Som en god rekryt i våra led

                 Och förhindra reaktionen                

                 Som hotat våra leder bryta ned..

                

10.

                 På söndag börjar vår agitation

                 Som första signalen från våra led

                 Kamrater bli med i agitationen

Den som stryker är feg.

Einar Holm

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur "FRAMTIDENS HOPP", november 1934.

 

UPPMARSCHEN.

Lördagen den 10 november 1934 hade 10000 socialdemokratiska ungdomar från hela landet samlats till möte i Stockholm. Bland dessa tiotusen var fyrahundra dalkarlar, och kan även tilläggas att Gonäs var representerat av fem klubbister.

Bland de fem klubbister från Gonäs var även Undertecknad med och vi anlände till Stockholm på lördagsmiddagen. Det första vi fick göra när vi kom dit var att leta på våra inkvarteringsställen, där vi mottogs mycket vänligt. Vi var nämligen inkvarterade hos partikamrater som upplåtit sina hem för oss.

Vi hade rätt god tid på oss innan vi skulle infinna oss på Norra Bantorget för att deltaga i fackeltåget, så vi hann ju se en del av staden. Det var mycket att titta på för en landsortsbo. Min kamrat var mycket intresserad av kvinnornas röda läppar och deras silkesklädda ben.

Tiden gick och klockan blev halv sju och vi skulle samlas på Norra Bantorget för fackeltåget.

Vi skulle gå från Bantorget (?) till Norrmalmstorg, och vi var uppdelade i elva grupper med var sin musikkår, samt mycket kraftiga fanborgar i spetsen.

 

Dånet från en musikkår hördes; det var första gruppen som marscherade iväg. Nu kommer turen även till oss då vår musikkår "brände av" en marsch, och med facklor i händerna tågade vi åstad. Vi slingrade oss fram genom Stockholms gator. Det var en imponerande syn att se gamla partivänner stå med blottade huvuden utefter trottoarerna och bevittna vår uppmarsch. Vi passerade även Hjalmar Brantings grav, vilken var omringad av marschaller.

Så stod vi då efter 20 minuters marsch på Norrmalmstorg, där den ena gruppen efter den andra tågade in under sång och leverop. Samtliga fanor samlades kring den provisoriskt uppställda estraden och det blev en fanborg på inte mindre än 700 fanor.

 

Nu besteg en man talarstolen, det var vårt förbunds ordförande Vallentheim, som höll ett med intresse fyllt föredrag över ungdomens problem och vårt förbunds ställning förr och nu. Hans föredrag avslöts med livliga applåder. Efter hans föredrag sjöng en kör från Stockholm några nummer. När sången tystnat bestegs talarstolen av utrikesminister Sandler, som lyckönskade vårt förbund och hoppades att vi skulle gå framåt i samma takt som på de fyra senaste åren, både kvantitativt och kvalitativt, så att vi kan ta vid efter dem som nu är i elden för vårt lands och folks bästa. Ett fyrfaldigt leve utbringades för Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund och för den Socialdemokratiska rörelsen i sin helhet.

Sedan Internationalen sjungits skildes var och en åt sitt håll.

 

Vi fick nu kasta oss in i storstadens nöjesliv, men vad vi gjorde på natten offentliggöres inte. Söndagen var också en trevlig dag. Förbundskongresserna öppnade, vilket vi fick lyssna på genom radio.

Nu var det dags för en middag på NORMA-restaurangen som verkligen smakade bra. Därefter ett besök på Skansen, där vi gick och drev tills det var dags att leta sig till Centralen för hemresan.

Det var en uppmarsch som vi inte ska glömma så snart!

 

"Fem Gonäsklubbister"

 

 

 

Klipp ur protokoll:

 

Mötet 18/1 1931.

Styrelseval: Till ordf. efter Einar Holm som undanbad sig återval, valdes Birger Danielsson. Sekr. Valter Pettersson. Ledamot Elis Jakobsson. Styrelsesuppl. Signe Jakobsson och Ebba Fredriksson. Till revisorer omvaldes Gustav Pettersson, Emil Danielsson och Axel Jansson.

Revisorsuppl. Omval av Märta Israelsson och Lisa Rosin.

Uppbördsmän, Anund Eriksson, Ebba Fredriksson, Georg Danielsson Viola Jansson och Ragnar Johansson.

 

 

 

Från mötet 12/3 1933.

En inbjudan från Räfvåla SDUK förelåg och upptogs till behandling. På förslag av Arvid Risberg beslöts att de som skulle följa med skulle samlas vid Konsum kl. 6.30 fm., och att de sedan skulle färdas dit gående. Beslöts.

 

Styrelsemöte 16/11 1933.

Beslöts att ordna Luciafest den 12 december. Till kommitté och tablåspelare utsågs:

Kommitterade:              Styrelsen

Luciabrud:                    Greta Risberg

Bugare                         Lisa Svensson

                                   Brita Norgren

Tärnor:                         Karin Wikström

                                   Viola Norgren

                                   Karin Norgren

                                   Inga Norgren

                                   Judith Hellström

Vandrare:                     Börje Norgren

Utan funkt                    Anna Risberg

                                   Gunhild Tegel

Biljettpriser:

Kaffe                 35 öre

Dans o tablå       50 öre

 

Möte 29/3 1938.

Einar Holm rapporterade från fankommittén, att det inköpts fanspets och hel montering från Köping för 65 kronor.

Gösta Jansson lämnade en del uppgifter  om 10-års jubileum som kommer att gå av stapeln på påskdagen.

Rektor Alf Ahlberg kommer att hålla föredrag samt Eklund från Brunnsvik bidrager med sång till luta. Holger och Halvar Karlsson ansvarar för en kabaré. Mignon dansorkester svarar för dansmusiken. Rapporten godkändes.

 

Möte 5/9 1939.

Val företogs till den nya styrelsen och suppleanter.

Följande kamrater valdes: Arne Svensson, Maj-Britt Karlsson, Sven Andersson och Fritz Gustavsson.

Henry Sundström, Valter Danielsson och Ann-Gret Gustavsson kvarstår fortfarande i styrelsen.

Styrelsen fick i uppdrag att själva konstituera sig.

 

 

Från starten av klubben, 1928,  och 15 år framåt var det verkligen uppåt. Men vad hände sedan?

En titt i verksamhetsberättelser kan man bara konstatera:

– År 1943 hade klubben 19 ordinarie möten, antal medlemmar var vid årets slut 58. Ordf. var Bertil Pettersson.

– År 1946 hade klubben haft endast 4 ordinarie möten, antal medlemmar var vid årets slut 38. Ordf. var Ivar Jansson.

– År 1947 hade klubben haft 7 ordinarie möten, antal medlemmar var nu 28. Ordf. var Ture Vikström.

– År 1948. Nu hade klubben ökat till 31 medlemmar. Ordf. Åke Myllergård.

– År 1949. Nu hade klubben 32 medlemmar. Ordf. Sven Jansson.

– År 1952. Nu hade klubben 29 medlemmar. Ordf. Holger Hultberg.

 

 

 

 

 

En visa som troligen har diktats och sedan sjungits på klubbens 25-års jubileum, 1953.

Men av vem? Troligen Ingvar Danielsson.

 

                      Klubbvisa.

Vi sjunga en visa om SDUK

Båd om pojkar och flickor ni här höra få

Kanhända den retar en del

Men i så fall är det erat eget fel

Det nog händer en del saker på den här sta´n

Alltemellan som månen går sin lugna ban

Så stopp! Fall inte i sken,

för det ni nu får höra och se´en.

 

                 2.

Allan Pettersson har skaffat sig en gammal båt

Så på Väsman ska nu bli en helt annan låt,

Om stäven det forsar och yr.

När han ut på den blå böljan styr

Och Elice hon står ju så käckt uti stäven

Och håller den gladlynte Allan i näven

Men som vanligt får motorn ej gas

Så sen får dom ro tillbaks.

                

3.

Gunnar Bergström och Sune har också ett åk

Och den har dom förankrat vid sin sommarkåk.

På böljan dom tar sig en sväng

Med armen om halsen på sin hjärtevän

Men då hörs nerifrån Ån ett hiskeligt dån

Det är Stig som har startat sin hembyggda pråm.

Stig säger, nära mej står ni still

Så får ni säga vad f-n ni vill.

 

4.

Uti klubben vi idrottar inte så mycket

Mest för fotboll har pojkarna fattat sitt tycke.

Till hagberget styr dom sin kos

Av varandra dom där söker göra mos.

Men i löpning där har vi den stora kanonen

Han är känd under namnet stålfarfardemonen

Sin största framgång han vann

När han till Värmland sprang.

 

                 5.

I klubben där har vi ju flera charmörer

Och flickor dom ofta och gärna förförer

Den största av dem är Sven

Han sina brudar kan räkna på fingrarna fem

I Falun han härjat bland sjuksystrar många

När han nu hemskickad blev

Var dag kommer tio brev.

                

6.

Ivar Jansson han har också flickor så många

Båd i Klinten och Täkten han söker dem fånga

Men mest han till Bergslagen far

Han tycker att Britt-Marie är så rar

När sen Ludvika vinner i fotboll en seger

Vad är engelska proffsen mot dessa strateger

Säjer Ivar så glad i sin håg

Månntro jag hos Vanbergs blir måg.

 

                 7.

Uppåt Myllerns där bor ju också en filur

Myllergård är hans namn, han känns igen eller hur?

I dansen han för sig så flått

Och sällan nåt motstånd från flickan fått

När han kommer i tagen går flickor ej säkra

Både gifta och ogifts får han då släta

Och han säger med sakkunnig min, man är nog ett hår utav hin.

                

8.

Uti skogen vi har också två säkra skyttar

Å dom lurar på storskogens fyrbenta jössar

Och de skall till slut lura dom

Fast hittills dom har bara skjutit bom

Men när vinden sen skingrar den blåa krutröken

Så skådar man ryggen på den välfödda stöten

Han undrar hur det kan vara fatt

Kanske haren dött av skratt.

 

                 9.

Upp till Sunnansjö var lördag Einar har farit

Kanske är det en flicka som dit honom dragit

Men han nekar och säger bestämt

Efter flickor jag aldrig i livet har ränt

Henry Sundström han står i sin nya affär

Över trasiga cyklar han gormar och svär

JohnWennström på ASEA gjort debut

Så nu är semestern slut.

                

10.

Utav flickor i Gonäs det har vi så många

149Och alla så vill dom med pojkarna hångla

En del har ju redan kört fast

Och väntar så glad uppå bröllopsstass

Lilla Gun uppå kiosken, den glada korinten

Hon har valt sig den yngsta av bröderna

från Klinten

Sonja Eriksson ger Rune en kram

När han far tillbaks till stan.

                

11.

Majken Norman hon far nu var lördag till parken

Sen hon givit herr Dahlström från Sunnansjö sparken

Hon cyklar så lätt ett par mil

Fast hon är van vid att åka bil.

Gunnel Janssons egen grabb, jag vet ej vad han heter

Men i strumplästen mäter han dryga tu meter

Jag vet inte om dom har bestämt

Men nog rantar han efterna jämt.

                

12.

Uppåt Halvars där går varje lördag en sajlor

Han går för att träffa sin älskade Eivor.

Karl-Axel är namnet han bär

Och sin trohet och kärlek till henne han svär.

Gun-Britt Johansson säger jag är inte alls led

På att dansa en tjyvvals med flickornas Alfred

Med pojkar jag trivs och är säll

Helst en ny vill jag ha varje kväll.

                 13.

Ner i Konsum där går Margareta och stampar

När nån pojk kommer in i butiken och klampar

Hon ilar så raskt till vår disk

För att tacka honom så hjärtligt för sist.

Men när Björk hon får se vill hon äga en bössa

För i lördags han knöck hennes nyköpta mössa.

Men Björk hon inte gillar så värst

Kring Gustav Nilsson hon svärmar dock mest.

14.

En pianist vi nu hoppas ska få i vårt gäng

Och hon spelar ju både med fart och kläm

Hennes namn! ni nog kan gissa vill

Marianne är ju namnet hon lystrar till

När hon kommer från parken hon går ju så lätt se

Och säger min goding, vill du ha ett äpple

Hennes kind nu en rodnad bränt

Ni förstår ju att grabben var Bengt.

 

                 15.

Nu jag tycker det är tid på att sluta

Och ni önskar åt häcklefjäll sända mej och min luta

Men innan vi skiljs för nån dag

Så lova för klubben ta friska tag.

Om ni här ikväll nu har sårats av sången

Ni får ge igen när vi träffas nästa gången

Om ni i vinter trevligt ska få

Bliv medlem i SDUK !

 

 

SDUK: s klubbtidning. Kåserier, av Valter Pettersson.

Fornells Valter Pettersson, som här var i 20-års åldern, kom senare i livet att bli Länsbostadsdirektör i Gävleborgs Län.

 

Kastvindar över planeten.

Kåseri av Fornells Valter Pettersson. (avskrift)

 

Vid varje organisations särskilda högtid skildras i korta ordalag några av de mest aktivas personalia.

 

Den som håller i klubban och försöker klubba ned oss ibland heter Thegel, även av sina närmaste kallad Anders. Han läser cirkulären med kläm och fart och i övrigt stillsam och gudomlig. På sistone har hans aktier stigit i höjden, särskilt på den kvinnliga sidan, beroende på att han inköpt en dragharmonika med vars ljuva toner han lockar kvinnor och andra svaga varelser. Han har alltid bråttom.

 

Eva vid protokollet, "dag som ovan", formulerar goda satser och smäller in dem i protokollet. Vid vissa tillfällen måste hon ständigt hålla ett öga i lokalen, särskilt vid besök av tjusiga Grängesbergare, och det andra användes gör att snitsa ihop de konstiga paragraftecknen. Klingande skratt och gott humör. Hon har alltid bråttom.

 

Likt Sankte Per med sin nyckel står också vår kassör Pelle med sin kassaskrinnyckel, granskande alla dem som vill ha pengar, och till stor fasa för den kontingentbetalande. Ständigt oroad av nattliga utflykter kring bygden. Vid övriga tillfällen har han också alltid bråttom.

 

Emil Jakobsson, tänk vad kunnat förtjäna åtskilligt på detta papper. Nu får han liksom de övriga nöja sig med några ord, fastän jag vet hur misslynt han kommer att bli över en så kortfattad promemoria. Han skriver som en gud, inte vad handstil beträffar ty den hör inte till den som står sig i konkurrensen i en skönskrifttävlan, men satserna smeka vackert åhörarnas öron. Satserna glimta som små solstrålar mellan arkens mörka rader. Jag har i hans brev på sista tiden förmärkt en dragning mot Eros salvelsefulla läror. Tydligen har han sett sig som en liten kerub dansa bland de söta älvorna i paradiset. Håll dig kvar på jorden Emil, fastän du har bråttom jämt.

 

Artur Pettersson, den trogne mötesdrabanten, vem har bevistat mötena så flitigt som han. Lugnet och tryggheten personifierad hos Artur.

 

F.d. sekreteraren och kassören Gösta Jansson knallar fortfarande med i lunken, trots att en del mallankommande intermezzon har inträffat på senaste tiden. Han är, när han kommer med "Frihetsbunten", den söndagsprommenerande allmänhetens fasa. Ingen kommer förbi honom då.

Annat är förhållandet när undertecknad blir tvingad att sitta och vänta medan han äter. Då försvinner allt annat för hans tankar. Hela arméer kan marschera förbi utan att bli antastade. Blott den rykande maten fångar hans intresse. Han har alltid bråttom.

 

Risberg, oppositionsmannen från Våghalsen med de radikala impulserna, är en stor humorist. På senaste tiden har han visst förlagt en del av sitt verksamhetsfält till Grängesberg. Mina antaganden är här endast baserade på rykten, men enligt vad han sade till mig en kväll denna vecka, måste allt detta vara sant…. I dagarna tillträder han en ny befattning, nämligen som beväring i Sollefteå. Han är dessutom ostadig som ett höstväder.

 

De som här omnämnts kommer i ett kommande nummer att antastas och avklädas i all sin nakenhet inför offentligheten. Ingen bör känna sig säker. Alla som känner ett tryckande samvete må ändra sin livsföring i den riktningen som för mot salighet.

 

Frid vare med eder tills nästa gång.                                                       Val.

 

 

 

 

 

 

 

 Festarrangörer. 

Spelning på hippor och fester önskas av kapell med nytt stort dragspel och en 2000-årig fiol samt en 2 meter lång gitarrspelare.

Hänvändelse till tel. 9, Gonäs.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                

Främlingar på besök.

Av Valter Pettersson (i skämtsam ton)

 

Vid vårt förra möte insteg tre främlingar i lokalen, samtliga charmanta och chevalieriska, åtföljda av respektive damer. Vår artighet bjöd oss att genast omfamna dem och hälsa dem välkomna med faderliga välkomstklappar, inte kyssar, ty detta ansåg vi de åtföljande damerna kunde bestå dem med. Efter det ritualmässiga ordnandet av frisyren intog de sina platser i den luxulösa salongen, dock inte under det permanenta takdroppet som finns i lokalens nordöstra ände. Carlberg som är materialist formade sin giftiga mun till följande fråga: bjuder ni på kaffe? Nej svarade undertecknad, inte nu.(jag tänkte säga, sådant har du väl fått i Fridhem). Hans anletsdrag mörknade och jag tvingade säga för att trösta honom: kom nästa gång, kanske du kan få. Med nickningar, tydande på gillande och belåtenhet. När Eva läste sitt protokoll, gjorde sig Rydén först märkbar.

Rune stolpade fram till talarpodiet och i väl valda ord framlade sitt evangelium för folket.

 

Han har i fortsättningen vägrat att tala för oss om vi inte anskaffade en talarstol. Han är nämligen van vid en sådan den guldlockige charmören.

Det blev synd om den stackaren efter mötets slut. Hans kumpaner försvann som agnar för vinden, eller rättare för kärlekens orkaner. Jag som alltid är medlidsam bjöd honom ett par timmar på mitt enkla tjäll för att i någon mån lindra hans kvalfyllda smärta, medan han inväntade de övriga som kämpade för livet på andra fronter.

Efter vad jag senare erfarit, retade de övriga den stackarn för det olyckliga äventyret.

                                                    Referenten.

Uppmaning.

De som äro ansvariga för Gonässläktets bibehållande och förökning göres uppmärksamma på det betänkliga underskott på kvinnliga medlemmar som existerar i Gonäs.

Befolkningskommissionen.

 

 

 

 

 

 

Framtidens Hopp

Redaktör: Valter Pettersson

Tryckeri: Red. Skrivmaskin

 

Gonäs den 23 aug. 1934

 

GLIMTAR.

Avskrift från originalet:

 

Strider och tvister kännetecknar Europa av idag. Som en sista kraftansträngning försöker kapitalismen, i socialistisk förklädnad, att upprätthålla ett dödsdömt samhällssystem, nämligen det privatkapitalistiska.

 

Den rörelse som vill skapa en annan tingens ordning sopas bort, brutalt och hänsynslöst. Ett block av diktaturer har bildats, från Östersjön i norr till Medelhavet i söder. Där lyder parollen: "tänk ej utan lyd, annars är ditt öde beseglat"

 

Med den förändrade samhällsordningen i nämnda länder, har faran för en ny världsbrand åter trätt i förgrunden. Tyska nazisterna ropa efter hämnd och revansch. De inrikes politiska oroligheterna i central-Europa, har medfört en febril upprustning hos de övriga stormakterna. Brådskan är stor, man förbereder sig till en kraftmätning som kommer att bli fruktansvärd för hela mänskligheten. Ja, allt detta är resultatet av det nationella nydanings- och uppbyggnadsarbetet, som försiggår i de diktaturstyrda länderna.

 

Den enda ljusglimten som för närvarande kan skönjas är Norden. Mitt uppe i svåra kristider, har de nordiska folken givit sin röst för demokratin, som giva människan möjlighet till fritt tankeutbyte och självbestämmanderätt.

De nordiska länderna och England har egentligen blivit den internationella arbetarrörelsens enda fasta punkt. Många av våra kamrater, som lever under diktaturernas fångenskap, önska säkerligen inget hellre än att få komma i samma ställning som oss.

Må vi därför i fortsättningen slå vakt om vår frihet och som en förebild för andra, gå i täten för skapandet av det nya. Vi få icke tröttna i vårt betydelsefulla arbete, ehuru allt ter sig ganska mörkt, utan fram och åter framåt mot vårt gemensamma mål, socialismen.

                                                                                       "Inter"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ANMÄLAN. Valter Pettersson.

Avskrift från originalet.

 

Med varje ny generations framträdande följer också nya tankar och idéer. Då man kan befara, att de nya idébärarna kan inympa friskt blod i de stagnerade tankegångarna, måste man giva dem möjlighet, att låta deras basuner ljuda. Men här måste vägar breddas för att sprida de nya företeelserna bland de stora massorna på ett effektivt och fruktbringande sätt.

 

Nu har även ett par företagsamma personer lyckligtvis konstaterat, att det även inom vårt samhälle, finnas en del personer med slumrande förmågor och därför har en redaktion bildats, för att möjliggöra utgivandet av ett språkrör, som gör anspråk på att vara ett bland de högst stående i kulturellt hänseende. (måtte läsekretsen även efter en genomläsning av tidningen även bekräfta detta anspråkslösa uttalande).

Emedan redaktionen vinnlagt sig om att endast föra ett renodlat och samvetsgrant språk, befaras att tidningen kommer att förbjudas i Tyskland, för tyskfientlig propaganda.

I föreliggande nummer ha vi äran att presentera en del kända förmågor på pennfäktarnas område. Läsekretsen kommer att påtrugas både lyrisk och prosarisk tillverkning. De mera svärmiskt anlagda står för den lyriska fabrikationen. Vår kåsör är en mycket bestämd man. Han lämnar alltid sina manus i rätt tid och håller sig borta också bestämt varje lördag och söndag.

Med förhoppning om att tidningen mottages med pukor och trumpeter av en begeistrad läsekrets väntar sig redaktionen en mängd lyckönskningstelegram.

 

 

P.S.Till de eventuellt missnöjda inlämna vi vår ansökan om nåd och förskonsamhet

Redaktören..

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad menas med kultur, av Einar Holm.

Avskrift av originalet.(skrivet omkring 1935-36)

 

När man i pressen och i böcker finner ordet kultur, tänker man inte så noga på vad ordet egentligen innebär. På den senaste tiden har detta ord, som har en så mångfaldig betydelse börjar allt mer komma till användning i våra böcker, tidskrifter och tidningar.

Vad betyder då egentligen ordet kultur? Man skulle kanske enklast kunna definiera detsamma som andlig och materiell odling. För oss som är unga och som en gång ska bli det kommande samhällets bärare, vi skall i främsta rummet göra klart för oss vad kultur är och hur den verkar. Kulturen står i nära samband med samhällsutvecklingen, man skulle t.o.m. kunna påstå att samhällets grundval vilar på kulturen.

Allt som i ett land är och blir förbättrat det man kan kalla för en materiell odling.

Jag skall här välja några exempel så det blir lättare att förstå. Vi förflyttar oss till Tyskland, där vi kan välja exempel i massor. Av detta land har andra länder fått taga sina lärdomar, ty det har helt enkelt varit ett föregångsland. Man kan nu ställa den frågan: Har kulturen i Tyskland höjts eller sänkts sedan Hitler kommit till makten? Om man ser vilka massaker som där förekommit, som att bödelsyxan skoningslöst fått gå fram över oskyldiga människor. Koncentrationslägren och de bokbål som brunnit så skall man om man dömer rättvist, finna att kulturen i Tyskland är på reträtt. Detta kan man inte kalla för materiell odling.

Om man tar detta exempel mera i skärskådande finner man att det från högsta statsledning påbjudit lagar för folket, så att de ej fritt får hävda sig. Genom denna lagbundenhet så måste det vara givet att statsledningen än den bestämmande myndigheten även både den materiella och andliga odlingen.

 

Detta är i stora drag hur den materiella odlingen verkar och i någon, vilken uppgift den har att fylla. Så har vi den andliga odlingen som kanske har ännu mera vital betydelse för det unga släktet. För att inte trötta den ärade läsaren längre lovar jag att inte gå in på detta spörsmål, men lovar att i ett annat nummer av tidningen redogöra för detta ämne på ett mera övertygande och lättförståeligt sätt än vad denna artikel är.

                                                    15/7 Einar Holm

 

 

 

 

 

 

Gonäs kooperativa kvinnogille.

 

Under 1930-talet och en bit in i 1940-talet fanns även ett kvinnogille med anknytning till Kooperationen. Vem som tog initiativ till föreningen vet jag inte, men på ett foto från omkring 1935, ser man vilka som var medlemmar.

 

Bakre raden fr.v. Elin Steen, Linnéa Johansson (Billing), Märta Skoog, Elsa Persson, Alma Danielsson, Emma Eriksson.
Främre raden fr.v. Anna Lundgren, Hilda Svensson, Hilda Karlsson, Elin Almqvist.

 

 

 

 

 

Kvinnogillet 1941 på Folkets Hus trappa.

  

    

 

Bakre raden från vänster: Iris Johansson, Agda Jansson, Helga Karlsson, Milda Norman, Alma Myllergren,  Elin Steen, Hulda Persson, Gunnel Karlsson.
 -Främre raden: Anna Johansson, Hilda Svensson, Elsa Lindberg, Linnéa Johansson.

 

Kvinnogillet  såg som sin uppgift att hålla ett vakande öga på hur butiken sköttes, och att komma med förslag till förbättringar. Detta med avsikt att föreningen skulle behålla sina kunder.

 

De gjorde även en hel del resor för att studera förhållanden på likartade föreningar på andra orter. Till viss del var det säkert lite av nöjesresor också.

 

 

 

Ett par foton från en sådan resa till Västerås, 18/7 1937, kommer här:

 

 

Vänstra bilden: fr. vänster, Anna-Lisa Berglöf, Ragnhild Danielsson, Ingegerd Haraldsson.

Högra bilden:  framför fr. v. Henry Johansson, Lars Johansson (Billing), Yngve Johansson (Billing).

Övriga fr. vänster: Alma Danielsson, Anna Johansson, Hulda Gustavsson, Elna Danielsson, Hilda Svensson, Annie Jansson, Milda Norman, Linnea Johansson (Billing), Elin Steen, Jenny Eriksson, ???; Gunnar Bergström, Allan Svensson.

 

Kvinnogillet ordnade även fester och trevliga sammankomster för medlemmar med familjer, men även för allmänheten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här en bild från luciafirande i Paviljongen 1935.

 

Flickorna från vänster: Alice Svensson, Ingegerd Jansson, Maj-Britt Karlsson, Bojan Svensson, Anna-Lisa Berglöf. Judas är okänd.

 

Gonäs Kvinnogille deltog även i, KVB Kvinnogilles Samarbetskommitté, som hade möten på olika orter.

 

1939 september deltog Hilda Svensson och Elin Steen.

18/10-42 i Konsumlok., Ludvika, 6 delt. från Gonäs

14/3-44   i    -"-               -"-     , 7   "         -"-

29/9-46   i FH Sörvik                ,  1   "        -"-

17/10-62 i DOMUS           -"-    ,  5   "        -"-

19/3-63   i Frit.gård, Morgårdsh.,  3    "       -"-

1/3-65     i DOMUS                   ,  1    "       -"-

 

 

 

 

 

 

Pensionärsföreningen, PRO.

 

 

Verksamhetsberättelse för 1968.

 

Ordf. har under året varit                 Harald Jansson

Sekr.          -"-                               Olga Bergström

Kassör       -"-                               Elna Danielsson

V. ordf.      -"-                               Erik Jansson

V. sekr.      -"-                               Lalin Jansson

 

Medlemsantalet har minskat något till 35 i Gonäs och 33 i Blötberget. Summa 68.

Gymnastiken har bedrivits i samma omfattning som tidigare och med Märta Gullmar som ledare. Samtliga 15 deltagare har överlevt och tycks befinna sig väl. I varje fall återkommer de troget år efter år.

 

Studieverksamheten har glädjande nog varit ganska livlig, kanske till stor del beroende på att överste studieorganisatör Knut Danielsson och ABF: s Henry Nilsson gjorde ett besök med sina  "injektionssprutor" innan säsongens början.

Under våren 68 hölls avslutning på gruppen, Pensionär Idag och i Morgon, Till avslutningen hade inbjudits E G Eriksson, Knut Danielsson och Henry Nilsson.

Under säsongen 68 - 69 har 13 deltagare i Gonäs och 9 i Blötberget läst ämnet, Ögat och belysningen.

 

Gonäsborna har dessutom fortsatt med kursen om Danmark, i akt och mening att preparera sig för eventuellt deltagande i någon av de danmarkresor som pensionärsföreningen planerar.

 

Kretsen har haft månatliga sammankomster under vintermånaderna. Sammankomsterna har alternerat mellan Gonäs och Blötberget.

 

Vid dessa sammankomster har förekommit sång och musik av kretsens egna krafter. Till ett av dessa möten hade inbjudits socialnämndens ordf. Inga Danielsson. Hon talade om socialvård och därmed sammanhängande frågor, och redogjorde för olika former av hjälpverksamhet. En redogörelse som livligt uppskattades.

 

Vid månadsmötena har vidare förekommit tips, frågesport och en del annat i den vägen.

Det har då och då klagats över att frågorna varit svåra. På detta kan man svara, att det som är svårt för en del är lätt för andra. Vid genomgången visade det sig också att en hel del uppnår ganska höga poängsiffror.

Skulle alla frågor vara så lätta att alla klarade av dom så vore det hela värdelöst. Det blev ingen gymnastik för geniknölarna och ingenting lärde man sig.

 

Det kan också nämnas att det gjorts ett förtvivlat försök att återuppliva "Korven". Ett par nummer har utkommit, men det är svårt att få medarbetare. Det är inte redaktionens fel om det blir ytterligare en tidningsdöd i landet!

 

Kretsen har i egen regi ordnat tre bussturer under sommaren. En till Nås, en till Kopparberg- Kloten-Söderbärke och en till Granliden. I Kopparberg besågs bryggeriet under sakkunnig ledning, varefter man bjöds på förfriskningar. I Söderbärke intogs middag på Söderbärkegården.

Resan till Granliden blev med säkerhet en upplevelse och ett minne för de flesta. Vi mottogs där av ciceroner som sakkunnigt och trevligt informerade om och visade hemmet varefter vi bjöds till kaffebordet. Under Kaffet bjöds vi på ett livligt uppskattat underhällningsprogram med musik, sång och tal. Efter besöket gjordes en busstur runt Grängesberg som just då kunde visa upp sina grannaste höstfärger.

 

Vi vill till slut uttala vårt tack till medlemmarna för visat intresse, till musikanter, till Märta Gullmar för gymnastiken och till Folkets Hus-föreningarna för att lokal ställts till förfogande utan kostnad. Det sistnämnda ett förhållande som vi hoppas

inte behöver upprepas. Kretsen har nämligen fr.o.m. i år erhållit ett kommunalt anslag till hyra.

                 Resultaträkning.

Inkomster                                      Omkostnader.

Lotterier                       571:-          Resor         1951:-

Auktioner                     482:75        Kaffe          417:74

Kaffe                           405:20        Lotterier     205:48

Gissn. o tips                 23:55         Riksorg.      19:-

Resor                           838:-          Diverse       17:25

Årsavg.                        124:-          S:a kronor   2601:47

Tidningen                     12:30

Årets underskott           144:47

S:a kronor   2601:47     

 

Balansräkning

 

Tillgångar.

Ing. balans 1/1-68                                            905:33                                                                Kronor            905:33

 

Skulder.

Årets underskott                                              144:67

Disponibla medel 31/12-68                               760:66

                                                                 Kronor            905:33

 

Gonäs i mars 1969

Harald Jansson, Elna Danielsson, Olga Bergström, Erik Jansson, Lalin Jansson.

 

 

Tidningen "KORVEN".

På initiativ av Harald startades en intern tidning för pensionärsföreningen i Gonäs - Blötberget.

 

Att tidningen fick namnet "korven" hänsyftar helt naturligt på det sedan lång tid tillbaka kända uttrycket "Gonäskorvar". Det lär enligt en artikel i tidningen ha sin grund i följande:

 

Enligt "de äldste", som man säger, får man gå tillbaka till den tid då prästerskapet skulle ha "tionde". Detta innebar att de skulle ha en tiondedel av produkter som jord och ladugård gav. En tiondedel av slakt, potatis o.s.v. Det räknades som en naturaförmån som de hade rätt till. Gjorde en bondmora korv och sylta m.m. av en slaktad kalv eller gris, så skulle prästen alltid ha en tiondedel.

Nu berättades, att en av de då verksamma prästerna i Ludvika var av den sorten att han att han alltid fick för lite. Han klagade alltid. Detta gick med tiden de goda gonäsborna på nerverna. De höll "krigsråd", och beslöt att nu skulle prästen en gång för alla tystas.

Han skulle få en korv, så han blev nöjd!!!

Vid nästa slakt tillvaratogs våmmen, fylldes med korvmat, och skickades till prästgården med hälsningar från Gonäs.

När historien om våmmen blev bekant i trakten, tyckte något kvickhuvud att denna sorts korv borde ha ett namn, och vad var då lämpligare än att uppkalla den efter fabrikationsorten.

Det blev alltså "Gonäskorv".

 

Om den här historien som lever kvar är riktig, eller om det finns fler versioner kan författaren inte gå i god för. Så har det i varje fall berättats av en "ålderman" i byn, som var med redan 1874 och som minns en hel del om förhållandena i gamla Gonäs.

                                                                      Bepe

 

 

Vaktmästaren i Folkets Hus, Gunnar Jansson, fyllde 50 år, och det föranledde fölande notis i tidningen.

 

Hej å hå Gunnar Jansson

Redan väckarklockan ringer

Korta natten rullat undan,

Redan nya dagen gryr.

Har du sovit med din Agda,

Har du kysst till avsked kinden,

Har du druckit ur ditt kaffe

Så sjung hej å hå!

 

 

Illustration

        

                                          Krikon

 

Slöjd och hantverksutställning. (ur Korven 1967)

När nu Gonäs-Blötbergets pensionärskrets ordnar en sån här utställning, så är det väl inte sådär förfärligt alvarligt menat. Man kan väl säja att det en blandning av skoj och allvar.

Delvis ställer vi ut för skojs skull. Vi tycker nämligen att det är kul att ha en hobby, att ha en avkoppling. Gör någonting som du kan titta på och glädjas åt, och kanske även glädja andra med. Då först har livet fått en mening och du själv kan känna dej tillfreds med tillvaron.

De alster som visas upp här har knåpats ihop med mycket möda och tålamod. De är av vitt skilda slag. En del är bundna till en viss tidsperiod och minner om tider då man själv tillverkade större delen av sitt husgeråd.

Tider då man kanske inte hade råd att hålla sig med nåt så bräckligt som porslin.

En del av de utställda föremålen är tidlösa, en del möjligen rena fantasifoster. Andra föremål har blivit någonting därför att naturen skapat dem så.

Alla har dock det gemensamt, att de tål att visas upp. Sedan får publiken döma.

 

Not. Såvitt jag kan bedöma så är det här den första utställningen av det här slaget i Gonäs. Det kan nu konstateras att det har blivit en återkommande årlig aktivitet, som pågår än idag, när det här skrives.

 

                                   - o -

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

UNGA ÖRNAR, GONÄS

 

Föreningen bildades 24 oktober 1964.

 

Följande protokoll är från upptaktsmötet i Gonäs Folkets hus 24/10-64.

 

                                   $ 1

Beslut om bildande av U. Ö. avdelning, tills vidare lydande under Ludvika.

 

                                   $ 2

Val av styrelse: Ordf. Arnold Jonsson

                      Sekr. Lars Ottosson

                      Kass. Harald Jansson

 

 

                                   $ 3

Följande grupper beslöts att startas snarast möjligt:

                                   Friluftsgrupp

                                   Bordtennisgrupp

                                   Hobbygrupp

                                   Solörnsgrupp.

 

                                   $ 4

Såsom ledare för dessa grupper valdes:

Friluftsgrupp                                  Bengt Gunnar Trogen

                                   Anders Andersson

Bordt .grupp                                  Lars Ottosson

                                   Sören Lindberg

Hobbygrupp                                   Stina Nilsson   (ska tillfrågas)

Solörn grupp                                  Ellen Ottosson

                                                    Sekr.                                                              Lars Ottosson

Vid möte en månad senare, 28/11, beslöts följande:

-      Stina Nilsson välkomnades som ledare för Hobbygruppen, och som hjälpledare valdes Karin Nyström.

-      Som hjälpledare till Solörngruppen valdes Berit Lindberg.

-      Beslöts att anordna en Lucia-fest gemensamt med Kvinnogillet och hjälp från Ludvika.

-      Ett skinklotteri skall försäljas av avdelningen.

 

Vid mötet den 23/1 1969 var Harry Malmberg ordförande.

-      Ordföranden berättade från kretsens möte där Bernt Berglund föreslagit läger i Nornäs den 3 aug., med fjällvandring och övernattning i vindskydd.

-      Han berättade även att Gonäs UÖ deltar i barnfilmsklubben. Där kommer att visas film i 45 minuter varje tisdag, och avgiften per barn blir 1:-  kr.

-      Stina Nilsson föreslog gemensamt möte för byggnadsföreningen och UÖ.

-      Förslag från Harry Malmberg för resterande medlemsavgift att inkasseras med räkningar till föräldrarna. Godkändes.

 

 

Avskrift av protokoll från ett årsmöte:

 

Styrelsen för Gonäs Unga Örnar får för verksamhetsåret 1966 angiva följande verksamhetsberättelse.

 

Styrelsens sammansättning: Styrelsen har från föregående årsmöte den 23/3 1966 bestått av följande personer: Nils Skoog, ordf., Harald Jansson, kassör, Siv Jansson, sekr., Bengt-Gunnar Trogen, Berit Lindberg, Stina Nilsson, Ulf Svensson.

 

Möten: Under året har åtta protokollförda styrelsemöten hållits.

Medlemsavgiften: Medlemsavgiften har under året varit tio kronor per medlem.

Representation: Distriktskonferensen i Orsa 12-13/3, Berit Lindberg. Kretskonferensen i Ludvika de 12/2 av Siv Jansson, Stina Nilsson, Ingrid Johansson och Berit Lindberg.

Höstupptaktskurs i Leksand den 10-11/9 av Bengt-Gunnar Trogen och Berit Lindberg.

 

Verksamheten:  Under året har följande grupper varit i verksamhet

.

Under våren:

Tonårsgrupp                 Bengt-Gunnar Trogen

Sy- och hobbygrupp      Siv Jansson, Ingrid Johansson och Anne-Marie Hellström

Modellgrupp                 Bengt-Gunnar Trogen

Solörnar                       Maj Skoog, Berit Lindberg

 

Under hösten:

Solörnar                       Maj Skoog, Berit Lindberg

Modellgrupp                 Bengt-Gunnar Trogen

Friluftsgrupp                 Nils Skoog

Teatergrupp Ann-Sofie Karlsson

Sy- och hobbygrupp      Maj Skoog, Berit Lindberg, Eivor Ström.

Tonårsgrupp                 Bengt-Gunnar Trogen.

 

Tonårsverksamhet:  Tonåringar har förutom de egna träffarna deltagit i den högertrafikskola som anordnats.

 

Idrotts- och friluftsverksamhet:  Avdelningens medlemmar har deltagit i de av kretsen anordnade arrengamangen. Dessutom har avdelningen inbjudit kretsarnas övriga avdelningar till en utflyktsdag till Jätturn grottan. Friluftsgruppen har även föreslagit ett tiotal badresor till Grängesbergs badhus.

 

Läger:  Avdelningen har deltagit i kretsens läger i Orsa och Gensen.

 

Övrig verksamhet:  Avdelningen har ordnat en Luciafest med auktion, där avdelnings programgrupp medverkade. Alla pensionärer i Gonäs var inbjudna. De visade ett stort intresse för festen.

 

Slutord:  Det gångna året har präglats av en god aktivitet. Då vi kunnat notera en ökning av verksamheten, känner vi oss nöjda med verksamhet vi lyckats genomföra. Vi hoppas även på samma goda resultat nästkommande verksamhetsår. Vi vill framföra ett tack till ledare, föräldrar och organisationer som villigt stått oss till tjänst i vårt arbete att nå ett resultat så bra som möjligt.

Vi hoppas att den nya styrelsen får samma goda stöd som vi fått och ställer härmed våra platser till mötets förfogande.

Gonäs i februari 1967.

Nils Skoog  , Harald Jansson, Siv Jansson,

Bengt-Gunnar Trogen, Ulf Svensson, Stina Nilsson, Berit Lindberg

 

 

 

 

 

 

 

Trivsam fest i Gonäs-Folkan för örn-ledare i distriktet.

1969.   (referat i Bergslagsposten)

 

                                                              Nils (ordf.) och Maj Skoog samt Jan Ottosson (i mitten) förser sig vid "gåendebordet".

 

En verkligt stor ledarsamling inom Unga Örnar var arrangerad i Gonäs Folkets Hus på onsdagskvällen. Värd var den nybildade örnavdelningens ledare på orten, som härmed framträdde med den äran i större sammanhang. Ett 40-tal ledare från distriktet övervarar sammankomsten som främst syftade till gemensam diskussion och utbyte av tankar och erfarenheter och samtidigt vara en avkoppling från det verkliga ledarjobbet.

Hälsningstal hölls av ordf. för Unga Örnar i Gonäs, köpman Nils Skoog och det hölls t.o.m. på vers till allas förnöjelse.

Initiativtagare var kretsledningen och ett anförande berörde distriktsinstruktör Sonja Jarenius, Borlänge, den planerade trafikskolan inför dagen H för tonåringar. Denna skola blir en verkligt stor sak som man skall satsa hårt på inom distriktet till allas fromma. Harlys trio från Ludvika stod för musiken, och under supén förekom allsång och bordsvisor, och med dans som avslutning på kvällen.

 

 

 

Unga Örnars luciafirande i Folkets hus 1969. 

(ur Bergslagsposten)

                                                                   

         

Gott om tärnor och tomtar omkring sig hade Unga Örnars i Gonäs Lucia. Sylvia Malmberg. Tärnorna fr.v. Elinor Becker, Anette Lagerqvist, Maria Ljung, Carina Hellström, Ingela Jansson, Carina Danielsson, Ann-Kristin Ström, Anna-Lill Karlsson och Anette Becker.

Tomtarna fr.v. är Hans Karlsson, Jan-Olov Carlsson, Magnus Jonsson, Per-Arne Ström, Bengt Bååt, Jörgen Skoog, Conny Becker, Roland Arvidsson, Mats Lindberg, Bengt Carlsson och Gunnar Bååt. 

 

            

Ur DD:

Unga Örnar i Ludvika har en särskild tur med Vår Herre. När man ordnar sitt traditionella sommarläger vid Örngården hör det till traditionen att man skall ha finaste högsommarväder.

Så också i år. I helgen noterades en stor örnsamling som räknade deltagare från Ludvika, Gonäs och Saxdalen.

 

 

I lägerledningen stod Siv Hedblom från Ludvika samt Berit Lindberg från Gonäsavdelningen. I ledarteamet ingick vidare Maj och Nils Skoog samt Bengt-Gunnar Trogen från Gonäs.

 

 

 

 

Protokoll från mötet 29/1 1973.

 

Närvarande: Henry Nilsson, ABF

                   Gustaf Nilsson

  Inger Johansson

  Siv Jansson

 

1)   Sammanträdet förklarades öppnat.

2)   Val av sekreterare. Valdes Siv Jansson

2 justeringsmän: Gustaf Nilsson och Inger Johansson

3)  Efter moget övervägande beslöts att föreningen,    

Gonäs Unga Örnar, skall nedläggas. Avdelningens värdehandlingar, inventarier och ev. ekonomiska tillgångar överföres till Unga Örnars Västerbergslagskrets.

4)  Revision har företagits och godkänts.

5)  Mötet avslutades.

 

                                   Dag som ovan

                                   Siv Jansson, sekr.

                 Justeras:

                 Inger Johansson      Gustaf Nilsson

                                  

                         - o -

 

 

 

 

 

 

 

Gonäs IK.

Här verkar det vara mycket svårt att få fram uppgifter om föreningen.
Det jag lyckats få veta är genom att tala med personer som arbetat med föreningen i slutet av 1950-talet och senare, samt egna minnen.

Troligen startade någon föreningen omkring 1940 +/- 3 år. De som tog initiativet var troligtvis Gösta Karlsson och Henry Sundström. Gösta Karlsson var vid den tiden skrothandlare och bodde i sin villa bakom Folkets Hus

.                                                        Gösta Karlsson

I ett uthus hos Gösta hade Henry Sundström en cykelverkstad. Han hade några år senare en sportaffär vid Täkten i Gonäs.

Vad föreningen sysslade med de första åren är jag inte helt säker på, eftersom jag var ganska ung då.
Några minnen finns dock kvar. Fri idrott var något som var mycket aktuellt.

Gunder Hägg m.fl. stjärnor var ju igång då, och det påverkade väl mycket. Någon idrottsplan fanns inte i Gonäs då, utan man fick leta på någon annan lämplig plats.

 

Jag minns en sommar när det var lågvatten i sjön Väsman. Nere vid "kanalen" där det var långgrunt, låg sandbotten uppe som en stor fin sandplan.
Där gick det utmärkt att träna både löpning, längdhopp, höjdhopp, kulstötning(med sotarkula), spjut m.m.
För att nämna någon framstående, så är det Frits Gustavsson från station, som var duktig i höjdhopp. Ingemar Karlsson från Hyttan var en bra sprinterlöpare.

Ytterligare en händelse vill jag ta med. Vi var till Räfvåla och tävlade mot dom i fri idrott. Där fanns då en riktig idrottsplats.
Jag tror att Räfvåla vann överlägset, trots att vi hade med både Frits och Ingemar.

Att föreningen var igång 1948 vet jag med säkerhet, eftersom jag själv var med då i ett bandylag. Vintern 1948-49 deltog vi i en byalagsserie i bandy.
Övriga lag var, Blötberget, Grangärde och Nyhammar.

Gonäs IK hade då grön-vita tröjor.

Några namn från Gonäs-laget: Ingemar Karlsson, Ture Wikström, Erik Wennström, Lars Billing, Stig Danielsson, Axel Ottosson, Erland Möller(Ludvika), Ingvar Hagström(Ludvika), Holmfrid Olsson(Ludvika) samt två bröder, Erik och Anders Andersson, som bodde på "Täkten".

Målvakt var Arne Sundström från Fredmundberget.

 

När vi skulle träna så fick vi hålla till på Fredmundbergstjärn eller Väsman. En extra konditionsträning blev det, eftersom vi alltid fick börja  med att skrapa undan snön.
 
Vad som mer kommit fram är att föreningen lades ner i början av 1950-talet. Den återuppstod igen 1958 och var igång 2 år.
Ordförande den tiden var Kjell Lagerkvist, som då var bara 17 år.
Under mellantiden var det ändå sportaktiviteter igång. Hockey-Bockey, bordtennis, skidor och en del annat.
Kommunen hade nu ställt i ordning en idrottsplan bakom skolan.

 

1972 återuppstod föreningen igen med Leif Karlsson, (son till Gösta Karlsson), som aktiv ledare. Nu satsades mest på fotboll, men även orientering.

 

När det gäller fotboll så lyckades detta så bra att de efter att ha spelat i den lägsta serien, VI, år 1984 vann serien och gick upp i div. V. Detta var en sensation.

Det måste dock i sanningens namn sägas att det var nog fler spelare från andra platser än de som var bosatta i Gonäsbyn.

Men visst kändes det härligt att ligga i en högre serie än laget från grannbyn, Blötberget.

(tidn. klipp)

"Mr Gonäs", Leif Karlsson, tycker att det som nu sker är det roligaste som hänt i Gonäs någonsin.

– Gonäsborna har upptäckt att vi finns till, säger han.

                                                    "Mr Gonäs"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här nedan presenteras laget som vann serien.

 

Bakre raden fr.v. Börje Carlsson, Roger Johansen, Lars-Göran Källström, Conny Igelström, Torbjörn Karlsson, Leif Holmqvist, Tony Carlsson, Stefan Silfverlin, Bosse Nordh.

Främre raden fr.v. Milko Oldengård, Mikael Blomgren, Ove Igenström, Lennart Byberg, Jimmy Medén, Håkan Carlsson, Jonny Cramer.

                                  

1986 blev det en sammanslagning av Gonäs IK och IF Vulcanus fotbollssektion. Laget spelar fortfarande i seriesystemet, och har som bäst varit uppe i div. 4.

                                   - o -

 

När skolan lades ner rustade kommunen upp den för att användas som ungdomsgård. Gonäs IK fick nu ansvar för att sköta lokalen, vilket dom har än i dag.

Ungdomsgården öppnade nya möjligheter. T. ex. bordtennis.

 

Uppåt igen för Pingisen i Gonäs.

Inte sedan dåvarande eldsjälen Mårten Mårtsén var i farten har bordtennisen i Gonäs varit värd namnet.

Men nu har intresset på nytt skjutit fart, tack vare entusiasten Lars Carlsson.

 

Detta är vad som hittills lyckats att få fram om Gonäs IK.

 

Även innan Gonäs IK bildades fanns intresse för idrott i byn.

 Här kan vi se en bild på Gonäs A-lag i fotboll år 1930.

Några som verkar bekanta: Anders Tegel, Hagalunds-Einar, långa Sven från Väsmansbacken, Nybygge-Göran, Karl Valter från Hagberget.

 

Vems åker är man och spelar på ????

 

- Troligen är det den plats där senare byggdes Folkets Hus och Birger Åhmans hus (senare Einar Jakobssons).

- Ett annat förslag är Simmelns åker bakom Hälla. Huset i bakgrunden skulle då vara vid Källbacken.                                  

 

Klipp ur tidningen "Korven".

 

            

 

Aktiviteten i Gonäs IK har väl som i andra föreningar varierat under åren.

I tidningen "Korven" har man på ett humoristiskt sätt tagit upp, att man saknar den tidigare återkommande skidtävlingen, Gonäsloppet

 

Idrottsföreningens styrelse låg på rygg uppå sängen och begrundade värdet av Gonäsloppet
Det är klart det är bra, ett trevligt nöje och något för de unga att hoppas på
Ja, det är klart det är bra - men - ett stort besvär
Ska vi eller ska vi inte, ja det är här det tål att begrunda i många dar
Det frestar nog gruvligt på att ge sig ut i terrängen och lägga ett spår eller två

Nej, jag tror vi ger oppet

Då är det betydligt bättre hemma i sovmojängen
Där kan man ligga och hoppas uppå
att snön tinar bort och marken blir grön

och sommaren kommer, fager och skön

Det är förvisso ett klokt beslut

sa styrelsen och vände sej makligt på sidan

och slumrade snart och andades ut
efter sitt allvarliga betänkande
Poetius

Beträffande Valborgsmässoelden på fotbollsplanen

Så sant som vi äga en fotbollsplan vi ärvde den alla lika

att sparka oss gula och gröna

i både baken och syna

Därför vilja vi sparka fritt

som förr bland armar och smalben

och inte hindras på planens mitt av en rishög.

 Fy, för den lede!

                                   - o -

 

 

 

 

 

 

Intressanta händelser m.m. i Gonäs.

 

Fredmundbergsmordet, och annat.

 
(från tidningsurklipp...)                                                                                                  
Åren omkring 1915 bodde en ökänd stråtrövare i Halvars, närmaste granne med Sköld Per-Johan Hedberg.                                            
Det var Carl Ludvig Granlund. Han kallades "Gardist-Kalle" därför att han exercerat som hästgardist. Han ansågs vara en av de mest beryktade förbrytare i landet. Han hade flera mord på sitt samvete, men blev aldrig fälld, eftersom ingen vågade vittna mot honom.

Den ökända s.k. Halvarsligan härjade vid den här tiden i Gonäs. Vilka som egentligen var medlemmar i ligan fick man ingen riktig klarhet i. Att den inflyttade "Gardist-Kalle" var med i ligan var dock ingen hemlighet.
Det började hända saker i byn .- Familjen Trogen i Halvars höll på att få sätta livet till, när ett hagelskott kom in genom fönsterrutan och krossade en lampa.
- Lika illa gick det för en man nere i byn, som satt vid kvällslampan med rullgardinerna nerdragna. Plötsligt kom en hässjestång infarande genom fönstret över hans axel och mot en säng, där den sånär dödat hans lilla dotter, som låg där och sov.
(se även - Gamla huset på "Hälla")

En dag på sommaren 1916 hade Sköld Per Johan Hedberg kört till skogen för att forsla ved till milorna.
Ett skott hördes. En stund senare hittade hans dotter Elin honom liggande med ett "otäckt" skottsår i huvudet. Hatten hade ramlat av och blodet rann.
"Gardist-Kalle" greps. Han svarade slött och likgiltigt på polisens frågor men invecklade sig i tvetalan och överbevisades.
Vid tinget erkände han mordet och även ett tidigare, år 1901.
Han dömdes till livstid. Han avled inte förrän 1932 vid 80 års ålder. Sveriges sista stråtrövare begravdes på statens bekostnad.

 

Tilläggas kan att ett bostadshus vid Stensbrofallet brann ner 1915. Mordbrand misstänktes, och då närmast av "Gardist-Kalle".
Inget kunde dock bevisas. och inga vittnen fanns.

 

 

 

 

Halvarsmysteriet.

I mars 1925 förekom en mycket uppmärksammad rättegång i Ludvika. Det handlade om ett påstått mord som skulle ha skett 17 år tidigare, alltså 1908. Vid polisutredningen hade man t.o.m. öppnat graven för att undersöka om det påstådda mordet hade skett genom förgiftning med arsenik i välling. Det blev aldrig någon dömd för detta.

En teori var att beskyllningen mot den anklagade var en hämndaktion p.g.a. någon missämja.

Rättegången blev mycket uppmärksammad, även nationellt, och som vanligt på den tiden skrevs det visor som även trycktes och gavs ut. (såldes).

En sådan visa har blivit kvar, och det kan vara av intresse att läsa.

 

Avskrift av originalet, första sidan:

Den mest spännande och sensationella

Rättegång som förekommit inför Väster-

Bergslagens domsagas häradsrätt i Lud-

Vika. De tre första rättegångsdagarna

den 5, 6 och 19 mars 1925 är

  Halvarsmysteriet

       

                      Författad efter den belysning

                                 tidningarna relaterat

 

                     Karl Johan Jansson

 

                          Mel. Vid låga ryttartorpet

 

                                            Pris 35 öre

 

 

 

 

 

Forts:

Avskrift av originalet, sista verserna:

 

Nu vittnena framkallas att vittna en för en

Men alla tappat minnet och bevisningen blir klen,

O, märkligast om Hedman, som den gamla haft om vård

De nätt och jämt kan minnas att hon bott på deras gård.

 

Och dessa rättegångar, de lockat fulla hus,

Ty alla av intresse har väntat något ljus,

Åt någotdera hållet, men lurade de blev,

Nu Johan Axel frigavs, det är ju Hellbergs sed.

 

Om aldrig än så illa, om man har bra traktat,

Det aktar dock ej föga, ty en duktig advokat,

Han vrider stolt sitt huvud, och länsar varje ord,

Nu får vi bara gissa, att det där var rävgiftsmord.

 

Nu är det mycket rabbel om både si och så,

Och många väntar säkert, på gåtan lösning få,

Det förefaller mystiskt, att Frisk så länge teg,

Och låtit skrutt regera, men han var säkert feg.

 

Men han sig ej vill ändra, det säger han bestämt

Fast utav detta allvar, gör mången blott ett skämt,

Då tar vi nytt exempel, då han sig ter så fin,

Han sålde ju revolvern, åt han som sköt Brandin.

 

 

Det här var de sista 6 verserna av totalt 20 stycken.

 

                                            - o -

 

Den svåra bussolyckan, 1949.

 

En eftermiddag på sommaren 1949 kom bussen från Ludvika och var just på väg in till hållplatsen vid Johanssons kiosk.

Just när den kom till bron över bäcken mellan Brittsandsvägen och kiosken, fick den möte med en lastbil. Vägen var trång vid bron, så bussen och lastbilen fick inte plats. Lastbilens flak som sticker ut fick tag i bussens högra sida och rev upp väggen efter halva långsidan.

Passagerare som satt på bänkarna vid den sidan skadades. En del blev mycket svårt skadade och avled senare.

 

Detta var den svåraste olycka som drabbat folket i byn. Även folk från byarna efter Gonäs som var med i bussen kom till skada.

 

Det blev en chock för alla, och det dröjde länge innan man ville åka buss. När man gjorde det så undvek man att sitta på höger sida.

 

                                   - o -

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gonäsmänniskor under 1900-talet.

 

Personer som varit kända både i byn och utanför.

 

Fornells-bröderna.

                

Bergslagsposten 1974. (urklipp)

 

Snacka om Fåglums och andra Pettersöner. Vad har de som inte bröderna Pettersson från Gonäs har? Erik, Valter, Gustav och Ture.

Erik och Valter är speciellt märkliga. Dels som personligheter men mest ifråga om karriären. Båda blev länsbostadsdirektörer!!

Erik, som bytt efternamn till Gonäs var välkänd bostadsdirektör i vårt län. Brodern Valter har samma syssla i Gävleborgs län.

Gustav sysslar med byggnadsverksamhet. Han är byggmästare i Bomhus. Thure är butikschef för konsum i Stockholm.

 

De var söner till gruvarbetaren Fornells PG Pettersson och Lina. Som jag minns så fanns inte deras far kvar, utan de bodde tillsammans med sin mor Lina. Man kan nog säja att de hade växt under enkla förhållanden.

 

 

En berättelse om Harald Jansson (1896-1970) i Gonäs.

 

Som väl har framgått av det tidigare, så har Harald varit en stor källa när det gäller att fram fakta om Gonäsbyn från första halvan av 1900-talet. Han har skrivit intressanta skildringar om byn i allmänhet, men även från de olika föreningar som han varit med i, oftast med förtroendeuppdrag. Många tidningsurklipp har sparats. En kulturgärning.

Tycker att han är värd en presentation.

Det är dottern Ingegerd Carlsson som varit vänlig och lånat ut det digra materialet.

.                      

Harald med makan Annie, omkring 1927.

 

 

 

Om Harald:   (utdrag från självbiografi)

 

Jag växte upp i en familj, där jag hade 4 syskon. Far var hyttarbetare och tjänade 2:20 om dagen. Det säger kanske mer om samtidigt talar om att ett kilo smör kostade 2:15, margarin 1:55 och socker 68 öre.

 

Jag kom rätt tidigt ut i förvärvslivet. Jag har föresten inte haft mer än två anställningar i min dar, men jag har fått sparken tre gånger.

Jag började vid en kristidsgruva som smedhalva för 1:- kr om dagen på grovt gruvsmide.

Sedan hamnade jag på ett annat hundgöra. Där var det treskift och 15-30 grader kallt på nätterna. Fortfarande 1:- om dagen.

På ett tidigt stadium kom jag ner i gruvan och fick prova på allt möjligt. En tid skötte jag alla pumpar. Det var ett latmansgöra men trist.

1914 bröt kriget ut. Då tappade bolagsledningen byxorna. Dom greps av hysteri eller panik. Det skulle stoppas nästan allting. Inga pengar hade dom, och vi fick nöja oss med "fläsklappar". Men det dröjde inte så länge innan dom slog frivolt igen, och nu skulle det köras för högtryck. Jag blev spelstyrare (gruvhissen), kompressorskötare och till slut gruvelektriker.

Men kriget tog slut och ledningen föll pladask. Jag mötte platschefen en dag ute på gruvbacken, och fick då besked att jag måste sluta, för dom hade bara råd med en elektriker. Jag var yngst och fick gå.

 (sparken nr 1).

Det gick en tid och jag var fortfarande kvar, när jag stötte ihop med platschefen. Jag fick en utskällning för att jag inte gett mej iväg. Jag svarade att jag inte tänkt sluta, om dom inte skaffade mej ett annat arbete. Jaså var det inte något annat så var det lätt ordnat fick jag till svar. Samma dag fick jag besked att jag fick börja på ASEA.

Arbetade först på en avdelning som senare flyttades till Västerås. Jag sa ifrån att jag inte ville flytta med dit. Då blev jag först permitterad. Efter några veckor blev jag kallad till Västerås för att börja där. Jag nekade även nu, och fick besked att jag fick betrakta mej som avskedad.

Det avskedandet varade dock inte så länge. Dagen efter ringde samma person och erbjöd mig arbete på relätillverkningen. Efter en tid flyttade även den avdelningen till Västerås. Nu var det ingen som ens frågade om jag skulle flytta med. (sparken nr 2).

Även nu hade jag turen att få ett nytt arbete ganska omgående. Jag fick börja på jonventilverkstaden. (likriktarverkstaden).  Här blev jag kvar i 25 år, varav 22 år med ständiga resor som resemontör.

 

Så småningom blev jag tvungen att sluta när jag blev pensionär.

Kommentar: Jag vet inte om det här vad han menade med att få sparken för 3:e gången

 

Klipp ur Bergslagsposten, ca 1987. (Uno Lamm berättar om Harald.)

 

 

 

Från Haralds långa ASEA-tid:

Klipp ur Bergslagsposten 1983.

:

 

 

Vad Harald inte nämnt något om i sin biografi, är att han varit med i många föreningar i byn, och hade oftast förtroendeuppdrag.

Jag vet inte alla föreningar han var med i, men kan med säkerhet nämna: Byggnadsföreningen, Kooperativa föreningen SEGER, Konsum, Arbetarekommunen, Elektriska distributionsföreningen, Unga Örnar, IOGT-logen.

                                  

                                   - o -

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                                                                                                                                                                                              

 

 

 

 

 

 

 

 

Diverse bilder på människor i Gonäs, före 1950.

 

Här vill jag påpeka, att val av bilder inte enbart skett utifrån intressesynpunkt, utan även hur jag lyckats få fatt i bilderna, och från deras ägare fått låna för kopiering.

 

Arbetare vid Gonäs hytta. I början av seklet.

 

     

 

 

 

Från vänster:  Conrad Gustavsson, Gustav Jansson Slaggfallet, (bakom) Okänd, Daniel Jansson Mossen, Axel Järlestig, Hjalmar Jakobsson, C A Carlsson (gardist), Gustav Andersson (Masen), okänd.

Sitter på en trave järntackor från hyttan.

 

 

 

Ett gäng gonäspojkar nere på "byn"

.

 

Sittande från vänster:  John Rosin, Aron Svensson

Stående från vänster:  ?, ?, Birger Åhman, Eriklars Axel Eriksson, Myller Alvar Danielsson (Myllergren), Fornells Gustav Pettersson, Gösta Jansson.

                                  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Erik Persson. "Pell Erik"

 

                

 

Pell-Erik har cyklat ner till "byn". Samlingsplatsen vid den här tiden var Johanssons Kiosk.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bröderna Pell-Erik och Pell-Johan på auktion i Normansgården.

 

        

 

Erik till vänster och Kalle till höger.

Lägg märke till hur vigt dom "tvinnar" sina ben.

 

 

 

 

 

 

Rik-Sara

Sara Lisa Larsdotter, som kallades Rik-Sara, bodde ensam i sitt lilla hus tills hon var över 90 år.

När hyttan var igång arbetade hon där med att "boka malm". Stora malmstycken skulle krossas.

När hon blev gammal gick hon omkring i byn och hälsade på. Man sade att hon skötte om den lokala nyhetsförmedlingen. Alltid fick hon väl något att äta.
De sista månaderna i sitt liv fick hon bo på Fallet hos Maria och Gustav Jakobsson.
Hon dog i augusti 1934 och var då 91 år. En uppgift säger att hon var äldst i Ludvika socken då.

 

 

    

 Dan Andersson

 

                 

 

Dan Andersson var under en tid före 1920 bosatt i Gonäs. Han bodde först på övervåningen i föreningen Segers hus, och senare hyrde han hos ett rum i posthuset hos C A Carlsson. Han bodde även hos Norgrens i Gonäsheden därefter. Han dog 16 sept. 1920.

 

 

 

 Carl Erik Hedman, Stensbrofallet, Halvars.

 

         

 

Carl Erik Hedman, född 1840-08-28 i Hyttriset, Nyhammar. Död 1935-01-19 i Stensbrofallet, Halvars.

Kort levnadsbeskrivning:

Carl flyttade tillsammans med familjen från Nyhammar till Iviken, 1847.  Han började som skomakarlärling när han var i 15-årsåldern, men blev senare "skjutspojke" (kusk) hos Boethius i Sörvik. Han "exercerade" beväring på Salbo hed.

Efter det militära började han som gruvarbetare år 1862, förmodligen i Iviken. Gruvorna blev sedan hans arbetsplats och stora intresse under hela hans långa liv.

Bodde på 1870-talet i Väsmansbacken. Till Stensbrofallet flyttade han den 21 november 1892. Där hade han då  tidigare byggt ett eget hus, ladugård och uthus. Han bröt sedan mark där vid sidan av sitt gruvarbete, och hade till slut så mycket åker att det räckte för två kor. Han var nu 52 år och hade 10 barn. De äldsta var redan utflugna. Av de övriga emigrerade två till Amerika,  andra gifte sig och flyttade från Gonäs. Yngsta dottern, Alma, blev gift med Myller-Erik Danielsson och därmed kvar i Gonäs.

 

Han arbetade nu i gruvorna i Dröverka och Lekomberg. Vägen till arbetsplatsen var en promenad genom Mässanskogen till Väsman (ca 2 km) och sedan rodd med båt till andra sidan sjön. Morron och kväll hela veckan. 

En kväll, sommaren 1914, när han rodde hem över sjön, såg han inte solblänket  från plåttaket på huset. Det enda som syntes var en rökpelare. När han kom hem var hans hus nedbrunnet.

Han var nu hemlös vid 74 års ålder. Eftersom han nu inte hade några kor, så inreddes ladugården, byggd av slaggsten, till bostad. Där bodde han till sin död, nästan 95 år gammal.

(för undvikande av missförstånd ska sägas att han inte var släkt med andra personer, med samma efternamn, i Halvars.)

 

Vägarbete i Norhyttan
    
Nödhjälpsarbete. Ny väg ska byggas genom Norhyttan. Tre man från Gonäs var med där.
Från vänster: Milton från Norhyttan, Borg från Laggarudden, Helmer Johansson från Gonäs, Axel Järlestig från Gonäs, okänd, och Julle Johansson från Gonäs.

 

 

 

 

 

 

 

 

Perviks Axel Jansson,      Perviks Johan Holm

1887 - 1958.                                 1885 - 1970.

 

Elna Berglöf (1897 - 1998) .

Hon blev 101 år! Vad som är känt så var Elna den enda personen, född i byn, som blev över 100 år under 1900-talet.

Var gift med Myller Karl Danielsson - Myllergård.

 

 

Utflykt till Halvarskullen.

 

Utflykt till Halvarskullen den 3 maj, 1936.

Fr. v. Frits Eriksson, Lars Johansson(Billing), Sven Jansson.

Sitter framför, Ingegerd Jansson(Haraldsson).

 

Ett gäng Gonäsungdomar på solaltanen vid Brittsand.

 

  

1940-talet

På bilden känner man igen:

Från höger; Sven Jansson, Einar Jakobsson, Margareta Vanberg, John Wennström, Gunnel Jansson, Yngve Johansson(Billing), Eivor Danielsson, Marianne Alvarsson, Elice Åhman.

 

Per-Erik Persson (Trogen) och hustrun Anna-Greta.

                 

 

Per Erik föddes på en plats i Halvars som heter Ormbotten. Det huset är dock borta sedan länge

Per Erik hade sitt arbete i gruvan i Grängesberg. Mestadels så gick han till jobbet. Ibland tog han tåget. Han blev känd för att alltid troget ställa upp på sin arbetsplats och därför fick han av företaget namnet "Trogen".

Det blev därefter familjens namn, och finns kvar än i denna dag.

 

 

August Hedman. Seattle Wash.

 

August, son till Carl Erik, föddes 1886 i Stensbrofallet, Halvars. Han var näst yngst av 10 syskon. Vid 18 års ålder emigrerade han till Amerika. Där arbetade han bl.a. i Alaska som timmerhuggare, flottare, guldvaskare mm.

När han så småningom slog sig till ro flyttade han till Seattle, Wash., och gifte sig där med en kvinna från Småland. Hon hette Sofie.

Var hem en gång och hälsade på, år 1926. Han dog i Seattle 1963, 77 år gammal.

 

 

 

 

 

Familjen Svensson i Fridhem.

 

               

                     Claes och Hilda Svensson.

Barnen Svensson:

Främre raden, Alice, Allan, Ingeborg, Arne.

Bakre raden, Tyra, Gerda, Per, Lisa.

Vid sidan, Knut, Aron.

 

Nybygge Gustav Eriksson med familj.

Foto från 1904

 

 

 

Högst upp i mitten står Gustav (ca 40 år). Framför honom till vänster sitter hustrun Albertina.

Sitter längst fram till höger gör Gustavs mor Anna-Lisa Persson f. Andersdotter. Står längst upp till höger gör dottern Ester (f.1892), som sedan blev gift med Axel Nilsson (f.1886) och tog över gården. En del av de övriga på bilden är barnen Ellen, Lydia, Paul, Efraim, David, Josef.

 

 

 

 

 

 

Myller-Erik Danielsson med familj, 1920.

 

Fr. v. Alma (f. Hedman), Erik, Linnéa, Alvar.

Gustav Andersson (Masen) med familj

 

   

Längst fram sitter Gustav och hustrun Elna.

Bakom fr. vänster: Sven, Ester, Elis, Ingeborg och Annie. På bilden saknas sonen Hugo.

 

 

Familjen Danielsson, Perviks, 1920-talet.

 

Stående fr.v. Agnes, Birger, Rut, Signe.
Sittande fr.v. Ingrid, Astrid, (mor)Matilda, Bertil.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Storås-familjen, 1953.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fr. v med namn och födelseår, Georg(05), Ester(15), Joel(07), Ruth(20), mor Maria(80), David(17), Alma(01), Levi(09), Ebba(02).

Myller Per Danielsson

                         

Myller Per Danielsson.(50-årsåldern).
Den av bröderna som övertog gården. Han var byggmästare, och byggde många hus i Gonäs och i byarna däromkring.
Hade även kommunala förtroendeuppdrag. Bl.a. ombud för kristidsnämnden på 1940-talet.

 

Hilma Israelsson.

 

                    

Hilma Israelsson från Snöklinten. Här vid 88 års ålder, bodde hon hos sin dotter Märta.

 

Eriklars Johan.

  

Tog över Eriklarsgården efter sin far. Var gift med Emma

De hade två söner och två döttrar.

 

 

"Halvars" Johan Hedman

 

    Foto från 1968

Halvars Johan var en känd profil i Gonäs. Vem minns inte när han på 30-talet åkte med sin lastbil. I gamla kolhuset vid hyttan hade han en tid ett sågverk

 

"Unga" Myller-Elsa.

 

                             

 

Elsa, som var dotter till Myller-Johan. Elsa dog tyvärr i unga år.
Det sades att hon var en skönhet. Framgår väl även av bilden.

 

 

 

 

Ingvar Danielsson                               

Ingvar var här i 25-årsåldern. Eftersom jag har känt Ingvar under skoltiden och även före det, så minns jag honom som trevlig och humoristisk, men även lite speciell. Han följde inte några utstakade vägar som andra lagt fram, utan gjorde vad han tyckte var bäst.

Om man läser de lokalt utgivna skrifterna inom SDUK, så upptäcker man att han skrivit både dikter och kåserier.

Han blev stjärnförsäljare av vitvaror för Electrolux, och det gjorde han så bra att i flera år fick utlandsresor som bästa försäljare. Så småningom så öppnade han en affär i Värmland, som han drev i  många år tillsammans med sin fru.

Jag vet inte om det var någon, när vi gick i skolan, som kunde ana att Ingvar hade sådana slumrande talanger

Han kallades ofta "Krollis" i skolan därför att hans hår var så lockigt.

 

 

 

 

 

Emil Jakobsson (Bengt-Emil), Snöklinten.

 

               

 

Emil minns från seklets början:

Mina första minnesbilder härrör från första världskrigets slut.

Det var krig med ont om kläder och mat. Alla ängslades. Det var hemska tider. Folk fick jobba i gruvor,   hyttor och i skogen med den dåliga mattillgången.

De som hade lite jord, en gris och några kor, hade det lite bättre än de som inget hade.

Vi, som hade möjlighet att skaffa lite extra Guds gåvor, kunde med list och tricks ordna på bästa sätt för familjen, tack vare att vi hade ett litet torpställe.

I vår familj gjorde vi på vårt sätt för att dryga ut ransonen.

Korn och vete, som man lyckade odla, skulle rapporteras till "Livsmedelskommissonen". Det betydde att våra inköpskort drogs in i förhållande till den skörd vi hade bärgat. Men….vi sådde vete och råg på en åker med gräns mot Perviks - en åker som låg i vilda skogen, och med hårt arbete och vår Herres hjälp gav den riklig skörd. Vi skördade denna lilla åkerplätt och torkade säden, men att få den mald var ett annat problem.

 

Hur gjorde vi då? Jo, far åkte till stan en dag och köpte en rätt kraftig handkvarn. Kvarnen hade vev, och på kvällar och nätter satt vi i källaren och drog kvarnen. På en timme fick man en hel del. För att hålla på med detta "skumrask" måste vi gömma i första hand kvarnen, och sedan gömdes den färdiga produkten. Resultatet av verksamheten blev några kilo prima mjöl - härligt grovmalet grötmjöl. Varje kilo mjöl var som en skänk från ovan, och av mjölet blev härlig rågmjölsgröt.

 

På utflykt med taxi

        
Gonäsungdomar i slutet 40-talet är ute och åker i Beglöfs Taxi. Chaufför är Frits Eriksson. (måg till Berglöf).
Övriga på bilden: Martin Jansson, Yngve Billing, Åke Myllergård och Sune Hellström.

 

 

 

Edward och Judith Karlsson.

 

     

 

Flyttade in den Normanska bergsmansgården 1930. De bodde där fram till 1958, när Edward gick bort. Judith gick bort 1948. De köpte gården av konkursboet efter Normans. 1960 såldes gården till en läkare.

 

                         - o -

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gamla hus och gårdar i Gonäs.

Begränsat till hus som är omkring 100 år eller äldre.

 

 

 

Även här vill jag påpeka, att val av bilder inte enbart skett utifrån intressesynpunkt, utan även hur jag lyckats få fatt i bilderna, och från deras ägare fått låna för kopiering.

Även nytagna foton har lagts in, under förutsättning att huset inte är totalt förändrat sedan det först byggdes.

 

 

 

Väsmansbacken, Hyttan och Ån.

 

      Gammalt hus i Väsmansbacken.  (Historik över….)

 

       

Här bodde Johan och Maria Persson samt sonen Axel. Början av 1900-talet.

Axel  Johansson byggde sedan ett nytt bostadshus och senare en bilverkstad på tomten.

 

Lilla huset vid Väsmansbacken. (foto 2002)

 

   

 

Här bodde Lina Pettersson med sonen. Hon arbetade med städning i gruvstugorna i närheten.

Svens far emigrerade till Amerika. När han återvände till Sverige och Gonäs så gifte han sig med Halvars Amanda.

 

 

Gamla hus med anknytning till Gonäs Hytta. (foto 2002)

    

 

I huset till vänster bodde, "kolfatarn", Oskar Verner Karlsson med familj från 1923. Som pensionär flyttade familjen in i huset till höger. Där bodde tidigare Åhman och Artur Johansson. Före dem hade huset använts som övernattning för personer som körde malm och kol med hästfordon till hyttan.

I vänstra huset bodde en tid även en familj som hette Thunell. Thunell var kolfatare före Verner Karlsson.

 

Masmästarbostaden (foto 2002)

 

       

 

Den stora förstugan har kommit till på senare år.

 

Det här huset låg väldigt nära själva hyttan.
Det var bara slänten ner mot ån emellan.

Här bodde masmästaren Gustav Andersson under många år. Många av deras barn föddes här. Yngsta sonen Sven Andersson (masens Sven) föddes även han här. Bör vara omkring 1915-1920. De flyttade sedan till ett nytt hus vid Tallbo, där även dottern Ingeborg med familj bodde.
Efter dem bodde en familj som hette Trogen här.

 

Slaggfallet. (foto 2002)

                          

 

Här bodde i mitten av 1800-talet Per Danielsson och hans hustru Anna f. Hansdotter från Torsång. Han kallades Slaggfalls-Petter. Senare bodde där en person som kallades Slaggfalls-Gustav.

Gården Hyttmossen. (foto 2002)

 

          

 

Jöns Larsson köpte mark här den 11/6 1803, och började bryta mark och odla.

 

År 1815 flyttade han hit och satte upp ett hus som, enligt vad som kunnat spåras, var byggt i början av 1700-talet. Varifrån det kommer är obekant.

Sonen Erik Jönsson tog över 1834. Därefter hans son Per Ersson, f. 1835.

Bevarade papper visar att Per Ersson fick lagfart på gården 1860. Han sålde gården år 1881 till Jan Isak Jansson, och köpte (eller byggde) en ny gård i Slogsveden. Den gården kom senare att kallas för "Perers".

Ägare till gården Hyttmossen är sedan 1982, familjen Söderholm.

 

Jan Isak Jansson var farfar till Harald Jansson och hans syskon.

.

 

Hedvig Janssons hus, vid Ån. (foto 2002)

     
Nuvarande ägare (2002) är familjen Rodheim.

 

Å-gården. (foto 2002)

 

                

 

När just det här huset byggdes är inte känt. Vad man vet är dock att  den första nybyggaren i Gonäs, Ärlan Algutsson, byggde här vid sjön på 1500-talet.. Platsen kallades då Erlandsbo.

Det kom sedan flera olika ägare. År 1892 gifte sig Daniel Norman till Å-gården och blev därmed ägare.

Efter honom kom sonen Vilhelm och hans kusin Valfrid, med familj, att bo där. (se även under Normansläkten).

1965 köpte Nils Andersson, från Ludvika, gården.

Nuvarande ägare är hans son Jan Andersson. (2002)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hus och gårdar längs den s.k. "Myllergatan" och Hagberget

 

 

 

Myllergården

               

Myller Daniel Larsson byggde gården omkring år 1800. Han bodde tidigare i Storgården som låg ett hundratal meter norr om.
(där byggde, på samma plats läraren Almén ett hus, som senare köptes av läraren Ström). Gården var kvar i Myller-släktens ägo fram till 1990-talet

De som bott där under åren är

– Bm (Bergsman). Daniel Larsson  m.hu. Carina Persdotter, Gonäs, och därefter med Anna Persdotter, Harnäs.     
- Bm. Per Danielsson m.hu. Cajsa-Lisa Wikström.
- Bm. Jan-Petter Persson m.hu. Stina Jansdotter, Norrvik, och därefter med Johanna Persdotter, Gonäs.
- Bm. Daniel Jansson m.hu. Stina-Lisa Jansson, Ludvika.
- Per Danielsson m.hu. Ada Johansson, Gonäsheden.
- Nils-Erik Danielsson m.hu. Gurli Söderholm.
- Ingemar Danielsson.
Ingemar sålde gården till person i Gonäs, Conny Bäcker.

ErikLars-gården (foto 2002)

     

 

Den högra delen på bilden är den gamla delen. Troligen byggd under mitten av 1700-talet. I härbret på gården finns inristat årtalet 1765.  Har funnits i släktens ägo hela tiden. Nuvarande ägare är "Eriklars" Ellen Thelin. Syns på bilden.

 

 

Interiör.

      

Interiörbilden visar den gamla spisen med bakugn. Järnhällen som finns där är gjuten i Gonäs hytta. På väggen ett foto av Ellens farfar och farmor. Eriklars Erik med hustrun

 

 

Arkitektens hus.

    

Huset har alltid kallats för "arkitektens hus". Arkitekten Ulrich bodde där, och är troligen den som ritat det. Husets utformning vittnar om att en person med fantasi har skapat det.
De äldre i byn minns säkert arkitekten som en särling. Han prydde sin tomt med diverse olika stenar. "Tänk om stenar kunde tala", brukade han säga. Folk fick gärna besöka honom och titta på hans stensamlingar.

 

 

 

Rik-Saras hus på Hagberget.

 

Här bodde Sara Lisa Larsdotter tills hon blev över 90 år. Först tillsammans med sin syster Erika, men sedan ensam. Huset var i dåligt skick. Där fanns inget utedass, utan hon hade bara en stång mellan två träd.

Läs mer under Rik-Sara

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gamla hus och gårdar i nedre byn.

 

Gonäs Bergsmansgård.

    

 

Se även under avsnitt "Normans-släkten"

 

Ägarlängd:

 

C.a 1720

                 Lars Samuelsson, f.1695, förste ägaren, var troligen sonsonsson till Erland Algutsson vid Ån.

C:a 1750

                 Anders Larsson. Son till Lars Samuelsson.

 

1792               

Herman Andersson (f.1764). Son till

Anders Larsson

 

1812

                Lars Andersson (1782-1831). Mangårdsbyggnaden fick sin nuvarande utformning under hans tid.

 

1831

                 Stina Andersson (-1849). Änka efter Lars Andersson.

1857         

Daniel Jansson (1823-),. Måg till Lars och Stina Andersson.

            

1861

Johan Norman (1821-1892). Köp av Daniel Jansson för 1.000 Riksdaler riksmynt.

 

1885-12-01

Jan Petter Norman och dennes bror Da-             niel köper Bergsmansgården och gården i Halvars av sina föräldrar för 20.000 kronor

.

1930-05-08

Karl Hedin köper Bergsmansgården av        Jan Petter Normans konkursbo.

                              

1931-04-01

Edvard Karlsson köper gården för 12.500 kronor.

1960-12-19

Stora Kopparbergs Bergslag AB köper gården av Edvards Karlssons dödsbo för 65.000 kronor.

 

1966-05-25

Ludvika Stad köper gården för 72.683 kronor.

 

1969-05-10

Yngve Isgren köper del av gården för 29.970 kronor.

 

1970-03-25

Yngve Isgren köper resten för 17.074 kronor.

 

1977

Nils Wåhlin köper av Yngve Isgren.

 

1986-06-01

Catharina och Olof Riesenfeld köper Gonäs Bergsmansgård av Nils Wåhlin.

 

Not.

Riksantikvariens beslut den 28 september 1972 i ärende angående byggnadsminnesförklaring jämlikt lagen de 9 september 1960 om byggnadsminnen av Bergsmansgården i Gonäs 9:34 och Gonäs 9:36 i Ludvika socken och kommun, Kopparbergs län.

 

Täktgården.

 

 

        

Detta var det nyare huset på gården. På bilden syns även ägaren Per Edvard och Anna Larsson samt döttrarna Maja (stående) och Karin.

 

        

 

Foto från 1895 av äldsta huset. Framför dörren står ägaren banmästare Larsson med fru. Huset står kvar än idag men är nu reveterat och vitmålat.

 

Viktor Janssons hus. (foto 2002)

 

         

 

Före sekelskiftet bodde här en man som hette Viktor Jansson. Han drev en liten lanthandel där. Affären stängdes, och kooperativa föreningen SEGER hyrde där en kort tid vid starten.

Reinhold Jansson och hans fru Anna bodde länge på bottenvåningen i ett litet kök och rum. Trots det lilla utrymmet så hade dom plats med IOGT:s bibliotek. På övervåningen bodde två systrar.

Huset var från början ett rött timmerhus, utan balkong.

F.d. Posthuset i Gonäs.

 

     

 

Gammal bild på posthuset. Familjen Carlsson står på verandan.

Posten sköttes av C August Carlsson, som även bodde där med sin familj. Han hade två döttrar, Gunhild och

Valborg. När de blev vuxna fick de hjälpa till med postsysslorna. När man börja köra ut posten till lådor runtom i byn, så blev Valborg den första brevbäraren. P.g.a. de långa avstånden och backar, så använde hon en s.k. lättviktsmotorcykel.

 

Johanssons kiosk.

    

 

Kiosken var den verkliga medelpunkten i byn. Här kunde man vara och vänta på bussen, köpa muffins och mazariner, dricka Loranga. Man kunde bara vara där. Eller prata med kompisar om de dagliga bekymren, om flickor och pojkar, hur man skulle få ihop ett "bilgäng" till Grängesbergsparken eller Tennishallen i Ludvika på lördag.

De som jobbade i skogen jämförde hur många "klyp" man huggit under veckan.

Ibland köptes en kopp kaffe, men inte så ofta. Man skojade ibland med Gösta Johansson: "ikväll stänger vi inte före kl.11". Gösta var en väldigt snäll person, och en del av de tuffa pojkarna utnyttjade det.

Många sommarkvällar satt man på verandan och pratade till långt in på natten.

Ibland cyklade Willker förbi kiosken efter ett skift i gruvan. Då kanske någon visslade. Det var det värsta han visste.

För övrigt så kunde vad som helst hända här. För det mesta var det roligt.

 

Gamla huset på "Hälla."

    

 

 

Här har många olika personer och familjer bott under de många åren som stugan fanns. De sista som bodde där var målaren Ivar Eriksson med familj. De byggde senare ett nytt modernt hus alldeles intill och det gamla blev rivet.

Före den familjen användes huset ofta för inkvartering av skogsarbetare som hade tillfälligt arbete i trakten. I slutet av 1920-talet bodde två skogskörare där. Det var Helmer Johansson från Västanfors och Valle Johansson från Grängesberg.

1916 bodde ett nygift par där en tid medan de byggde ett eget hus i närheten. Mannen blev under den tiden tvungen att vittna vid tinget om något som den s.k. "Halvarsligan" hade gjort. Som hämnd blev de en natt väckta av att en lång hässjestång kördes in genom ett fönster, så att glasbitarna yrde i rummet. Som tur var blev ingen skadad.

 

Fallet  (foto 2002)

           

 

Ny fasad har tillkommit.

Här bodde Gustav Jakobsson med familj. Hans fru var Maria från Storåsen. Gustav kallades alltid för Fall-Gustav. Efter gårdens namn, Fallet.

 

Fornells huset  (foto 2002)

 

          

 

 

Gruvarbetaren och rallaren P G Pettersson och hans hustru Lina bodde här i början av 1900. De hade fyra söner. Erik, Gustav, Ture och Valter.
Fadern dog i ganska unga år, och hustrun Lina fick nu ensam ta hand om familjen. Att hon lyckades bra med det är ingen överdrift.
Alla sönerna blev mycket duktiga och framstående. (se avsnitt Gonäsfoton)

 

 Simmelgården.  (foto 2002)

             

     

Hur kom gården att heta Simmelgården??

Myller Daniel Danielsson, f.1797 på Storgården, flyttade till Simmelsjön i Ljusnarsberg och blev där gift med Stina Persdotter.
Han återkom till Gonäs 1823, tillsammans med hustrun, och köpte då in den Fahlanderska fastigheten med Dalkarlsåkern och del i Slogsveden.
Efter Daniels död, 1846, övertogs gården av sonen Per, f. 1825. Han ägde år 1868, 2 665 mantal, litt. L & b.
Han kallades för Simmel-Petter, troligen för att föräldrarna flyttat hit från Simmelsjön i Ljusnarsberg. Även gården kallades nu för Simmelns. Han startade en lanthandel, 1880, som senare övertogs av sonen Daniel. Simmel-Daniel.

En tid i början av 1920-talet ägde Jan Petter Norman gården och bodde även där tills 1930 när konkursen kom.

Nästa ägare till gården blev en inflyttad man från Söderbärke. Harald Jansson. Hans son Anders Haraldsson driver nu gården.

Gårdshus vid Gatufallet

       

I början av 1900 bodde här en man som hette Karl-Johan Olsson. Han var skogsarbetare och på fritiden även jägare. Han hade en hund som hette Nelly. Hur gammalt huset är och vem som bodde där först är för tillfället okänt.

Enligt uppgifter som jag fått är huset ett av tre hus  i byn som by-innevånarna byggde som bostad till fattiga familjer. De övriga husen är troligen Rik-Saras på Hagberget och Johan Anderssons i Slogsveden.

 I huset i Fridhem ska ha bott en familj på 11 personer, enligt anteckningar efter Albertina Eriksson, Nybygge.

 

Hon kom ihåg att de ritade rutor på golvet för att markera liggplats för var och en.

 

"Bönhuset" i Fridhem. Baptisterna.

                           

Det var år 1884 som byggnaden inköptes i Räfvåla. Det var en timmerbyggnad, kallad "Bergkviststugan".

 Denna stuga fraktades på vintern till Gonäs och byggdes upp på sin nuvarande plats, på sommaren 1885. Byggnaden har alltsedan dess tjänat som samlingslokal  för baptistförsamlingen. Nuvarande ägare är Gustav Nilsson.

Här har många Gonäsungdomar gått i söndagsskola. Man minns särskilt Joel Andersson(Axelby) som lärare.

 

 

 

 

 

 

Svenssons hus i Fridhem

Gammalt foto

               

I det här huset bodde Claes och Hilda Svensson i tidigt 1900-tal. De var inflyttade från Persberg. Huset byggdes ut och moderniserades sedan undan för undan. Man kan väl tänka sig att det var allteftersom familjen blev större. Det blev till slut 10 barn i huset.

 

Nybygge Albertinas hus.

 

 

 

Huset låg mitt emot bönhuset i Fridhem. Här bodde Nybygge Albertina Eriksson (infälld bild), sedan hon blev änka efter Nybygge Gustav. Han dog vid 47 års ålder, omkring 1910.

I slutet av 30-talet flyttade Elof Johansson in där. Han byggde senare om huset helt.

Idag, juli 2002, är det huset jämnat med marken.

 

Nybygge gården. 

 

     

 

Foto av gården 1904.

Framför huset: Gustav Eriksson med hästen.Sittande från höger är Albertina (hustrun), Ester (dottern), Anna-Lisa Persson f. Andersdotter (Gustavs mor), Efraim, David, Josef (söner)

Från omkring 1910 bodde Axel Nilsson, som var gift med Ester, med familj här.

Kan nämnas att alla hus i Fridhem, norr om Klintvägen, står på avstyckade tomter från Nybygge-gården.

 

 

Här en interiörbild från köket 1973.

 

Med på bilden syns även Axel Nilsson med hustrun Ester.

 

 

       

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gamla hus i Slogsveden och Snöklinten.

 

Johan Anderssons hus i Slogsveden.

 

Med på bilden fr.v. Sigrid Jansson, Erik Eriksson, Tamar Eriksson.

 

Busk-Marias hus i Slogsveden.

 

Busk-Maria var gift med skomakare Larsson. De hade barnen: Elsa, Gustav, Conrad, Anton och Signe. Signe var yngst, född 1909.

 

Per-Ers gården i Slogsveden.

 

      

 

Per-Ers Kalle Pettersson med familj. Barnen: fr.v. Bertil, Inga-Lisa och Allan. Äldre syster bredvid sin mor

Per-Ers Kalle var son till Per Ersson från Hyttmossen, som flyttade hit 1881.

 

Bengtes gården.  (foto 2002)

 

     

 Jakob 1872-1942

Gården hette sedan gammalt Bengtes, efter förra ägaren Bengt Jansson. Han hade köpt gården av Hans Erik Ersson.

Hit flyttade Jakob Erik Andersson från Finntorpet. Finntorpet ligger mellan Norrvik och Stensbo ner mot Väsman.Han kallades för Finntorp-Jakob. Var gift med Charlotta (Lotta) Persdotter från Norrvik.

De fick 11 barn. Två dog i spanska sjukan, och två omkom vid gruvarbete i Amerika.

Sonen Emil Jakobsson tog över gården och bodde där med sin familj. De hade 2 döttrar.

Han fick alltid heta Bengt-Emil efter gårdsnamnet.

 

Granen i Snöklinten.

 

Den här märkliga granen stod i hagen öster om Bengtes-gården.

Fotot är taget omkring 1920 Den fanns kvar i början av 1960-talet.

 

Granen var inhägnad och fridlyst.

Det var ett omtyckt utflykts-

mål på söndagarna för folket i Byn.

 

Troligen var det en s.k. ormgran, där barren sitter direkt på grenarna, utan småkvistar.

 

Gustav-Jans gården.

 

        

Huset byggdes år 1878 av gammalt timmer av en man som hette Gustav Jansson Han sålde gården 1928 till Harald Persson och hans hustru Elsa. De var då arrendatorer på gården högst upp i Klinten. Dit kom de från Säfsen år 1919

Nuvarande ägare är deras barnbarn Els-Marie Mjörnander. Els-Maries föräldrar bor dock kvar på gården än.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Israelssons hus i Snöklinten.

 

  

 

Per Erik och Hilma Israelsson byggde det här huset omkring 1911. Före det hade dom bott i ett gammalt hus strax intill. De hann inte flytta in i nya huset innan Per Erik dog, 1912.

Hilma blev ensam med 4 barn. Barnen fick nu efter förmåga hjälpa till. Sonen Erik blev en stor och kraftig man, och blev den som fick ta över de grova sysslorna.

Men även hans tre systrar fick deltaga i arbetet.

Det anställdes även en dräng, Einar Persson, som blev som en andra son på gården.

Erik blev senare gift och bildade familj.

 

 

 

 

 

 

Mogards gård vid Klintklacken

  

 

Exakt år när huset byggdes är inte känt, men bör vara på 1800-talet.
Morbergs-Per Johan ägde gården på 1930-talet. Han hade en son som blev lärare och flyttade till Stockholm. Han bytte sitt efternamn till Mogard.

Han tog över gården efter sin far, men bodde inte där och drev jordbruket, utan hade ett antal arrendatorer under åren.
Nämnas kan: Evald Trygg, Hallman m.fl. Arrendator idag är Kalle Häggblad. Ägare är nu en dotter till Mogard.

 

 

 

 

 

 

Gamla hus längs Halvarsvägen.

 

Wikströmsgården.

 

  

 

Fotot är från c:a 1912.

Gustav Wikström står längst till höger med hästen. Dottern Greta sitter på hästryggen. Längst till vänster ser vi Gustavs maka Elsa  (f. Hagberg). Vid bordet sitter Gustavs mor Lovisa, och bredvid henne en besökare, banmästare Larsson från Täkten och hans barnbarn Maja. Mannen som står längst bak är inte känd.

På den mindre bilden ser man Elsa och Gustav på äldre dar.

 

I det lilla huset bodde på 30-talet Elsas föräldrar, Hagberg. Hagberg var då byskomakare.

 

Idag (2002) bor här på gården Gustavs son Ture med sin fru Eivor.

    

 

 

Erik-Ers. Gamla gården. (foto 2002)

 

          

 

Erik Karlsson, Smén, med familj bodde här på 1870-talet.Han var gift med Jenny, dotter till Erik Ersson (Moss-Erik) och hans hustru Ida.
Av okänd anledning fick gården namnet Erik-Ers efter hustrun Jennys far.
Erik Ersson var bror till Per Ersson vid gården Hyttmossen. (se vidare Hyttmossen)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Erik-Ers. Nya gården.

 

                 

 

Här bodde sonen Robert, och senare sonsonen.

 

Jan Petter Janssons hus i Perviks

 

Huset är för längesedan rivet. Med på bilden är fr.v.  Jan-Petter, Hjalmar, Olga, Olivia,Elna, Hulda, Ester, Axel, Johan.

Bakom vid väggen står Gustav, bror till Jan-Petter.

Storåsen.     

          

Gammalt foto av Storåsen.

 

Till Storåsen flyttade, från Snöklinten, Jakob Ersson och hustrun Karolina Danielsdotter år 1871
Med var även dottern Hilma, som då var ett år. Tre barn föddes där, åren 1872, 1873 och 1878.
1878 flyttade familjen tillbaka till Snöklinten. Jakob Ersson hade då sålt gården till Anders Persson, som då varit dräng  på Halvarsgården i 14 år.

Anders Persson var gift med en dotter i Halvarsgården som hette Britta Sofia. En syster till  Britta Sofia, Maria, blev gift med Johan Oskar Hedman från Räfvåla.

Anders Perssons son Axel Andersson tog över gården. Han var gift med Maria
(se bilden)

Axel Andersson dog 1911 och deras son, Levi, tog ett antal år senare, när han var vuxen, över gården.

Levi, som var gift med Rut Danielsson från Perviks,     fick en son, Håkan, som idag driver gården. Han har byggt en ny villa där, som han bor i med sin familj                                                                                                      

1911, gifte Maria om sig med Gustav Jakobsson på Fallet nere i byn. (Fall-Gustav).

 

 

Tjärnbacken, 1905.

 

     

Egendomen Tjärnbacken har gått i släkten sedan 1837, då änkan Greta Samuelsdotter skänker marken till sin son Daniel Persson   "mot ålderdoms försörjning" som det står i gåvobrevet.
 Under 1900-talet bodde Joel Andersson (Axelby) med familj där.
Med på fotot är: Augusta, Ester, Rut, Per Danielsson, Carl Johan Engblom, Naemi, Carl Josef.

 

 

 

 

 

Efter tillbyggnad på 30 eller 40-talet.

 

          

 

 

 

Halvarsgården.

          

 (foto 1948)

 

Johan Oskar Hedman från Räfvåla gifte sig med en dotter i familjen som då ägde gården. Dottern hette Maria. Vilka som ägde gården före, och som var föräldrar till Maria, är f.n. inte känt. Under Johan Oskars Hedmans tid på gården, hände en hel del saker som är omtalat på annat ställe i den här skriften. Det var ingen av arvingarna som tog över utan gården fick andra ägare, utanför familjen.

 

 

 

Trogens (foto 2002)

 

        

 

Här bodde vid sekelskiftet Per Erik Persson  och hustrun Anna-Greta. Dom hade fyra söner. Albert, Hjalmar Gunnar och Helmer samt en dotter, Anna.

Per Erik föddes på plats i Halvars som heter Ormbotten. Det huset flyttades 1917 till gården Tjärnbacken.

Den som flyttade huset dit var Karl Johan Persson (Engblom). Han inredde det till snickarverkstad som han använde vid fiolbygge.

 

 

 

 

 

Ormbottenhuset.

 

   

 

Det ser ut att högra gaveln varit ihopbyggd med någon typ av uthus. Det var vanligt på 1800-talet. Huset har flyttats till gården Tjärnbacken, och finns där idag.

Se föregående.

 

Skräddartorpet. (foto 2002)

 

          

 

Här bodde Axel Danielsson ,Skräddar-Axel, med hustrun Hilda från Gökbacken i Snöklinten
Axel var bror till Skräddar-Daniel i Slogsveden.

Sonen Gunnar tog sedan över, och därefter Gunnars dotter.

 

Norrgården. (foto 1937)

             

 

Gården ägdes och beboddes först av Johan Norman. Hans son Jan Petter Norman tog över (1856) och därefter brodern Daniel (1882) När Daniel flyttade därifrån hade gården flera olika ägare, bl.a. Hellströms. På 30-talet flyttade Georg Axelby med familj in där, och stannade till omkring 1943. På bilden syns Naemi med döttrarna Betty och Elvie. Ägare under senare år var Elver Nilsson, Ludvika.

 

 

 

 

 

 

 

Stensbrofallet, Halvars. (foto 1920)

          

 

Karl-Erik Hedmans bostad under sina sista 21 år.
Efter att hans bostadshus hade brunnit.

Med på bilden hans dotter Anna med make Karl. Bosatta i Morgårdshammar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommar på Halvars.

 

                 1

Kom upp till Halvars

Bland de blåa bergen

Kom till torpet

I lummig grönska höljd

Gå in på det vackra, gamla tunet

Och känn dig fri, glad och nöjd.

                

2

Se bergen tona bort i fjärran

Där något finns som ingen vet

Se blommorna som är på ängen

De ruvar på en hemlighet.

                 3

Och flugsnapparen som bor i holken

Han kommer långt, långt söder ifrån

Där palmer buga i passaden

Och delfiner leka intill strand.

                 4

De bor hos oss på sommaren

Som vi själva även gör

De är världens bästa grannar

Som hörs men aldrig stör.

                 5

Gå runt och njut naturens under

Som kommer till oss varje år

En svårlöst gåta på fasta grunder

Som en enkel människa ej förstår.

                 6

Jag märker nu de finaste detaljer

Som när jag var yngre aldrig såg

Det är en verklighet och inga fantasier

Jag har nu tid så det förslår.

                 7

Har några rader från daloms höjder

Min barndoms och min ungdoms land

Här blommar romantikens höjder

I grönskan invid Väsmans strand.

 

 

/Sommartorpare i Halvars, 1988/

 

 

 

 

 

 

Övriga hus.

 

Fredmundbergsgruvan.

Bilden tagen från kullen där Albin Johansson och familjen bodde.

 

 

 

 

 

 

 

 

Källor och litteratur

 

Skrivna berättelser av Harald Jansson i Gonäs, 1950-1970.

 

Dalarnas Folkrörelsearkiv i Borlänge.

 

Tidningsurklipp från Ludvika Tidning , Dala-Demokraten och Bergslagsposten

 

Lokalhistorisk uppsats, Högskolan Dalarna, Ht-2000, Robert Billing,

 

Muntliga och  berättelser av gamla Gonäsbor.

 

Gamla foton lånade av Gonäsbor.

 

Historik över Gonäs by, Ragnar Eriksson.

 

En del egna nya foton.