Det var en vacker sommardag och jag, Bäret, Jussi och Limpan var ute på sjön. Vi hade Bärets grova träöka, fullastad med vapen, ammuntion och brännvin. Bäret satt och körde med rodret i ena handen och en flaska Absolut i andra. Han hade ny snurra på båten, för den gamla hade gått sönder när vi hade patraj. Vi lunkade framåt i det lugna vattnet, solen stekte, och vårt dricka var inte direkt av det svalkande slaget. Jag låg på durken och svettades och var dött kött, när jag hörde Limpan gasta "En långhals!". Jussi tog hågelgeväret, jag tog 22an och vi kröp ihop i fören medans Bäret började styra efter långhalsen, som gjorde lite mindre knop som båten. Snart inom skotthåll. Närmare... Närmare... Nu!.. Lite till... BADAM! En kaskad vatten sköt opp bakom oss när snurran flög opp efter grundstötningen.

   - Helvetes, jävla arsel-bär! Kan du inte din egna vatten?!, skrek vi. Bäret försökte dra igång snurran som, trots att den var ny, vägrade vänligt men bestämt att starta. Svanen seglade fridfullt iväg från oss medans Bäret frenetiskt drog i snurran. En halvtimme senare låg vi alla tre på durken och stektes och var dött kött, drickandes de sista slurkarna från brännvinsflaskorna till de rytmiska rycken från aktern där Bäret stod och fortfarande försökte få igång snurran. Till slut gav han opp, tog bensinkaggen och gick fram till oss. Han satte sig på ett bord, öppnade kaggen och gav till mig, sträckte fram sin hand och sa:

   - Häll på handen.

Jag visste inte hur fan han kunde tro att det skulle gå bättre att få igång snurran på det sättet, men jag hällde ändå. Bäret tog sin tändare och höll den under handen. Foff! Jag och Limpan och Jussi stod och höll på skratta ihjäl oss när Bäret stod och försökte släcka elden genom att vifta på armen, vilket inte hjälpte ett dugg. Efter några sekunder kom han på att han skulle doppa armen i vattnet för att få släckt, och ni kan föreställa er det tillfredsställda uttrycket han hade när han fick släckt. efter den lilla demonstrationen försökte vi med snurran igen, som gick igång på första försöket, otroligt nog. Besvikna, och utan hår på armen (i alla fall Bäret som vid det här laget nästans kunde förväxlas med en somalier) for vi hemåt, mot det gamla halvt förfallna båthuset där Bäret hade båten. Jussi körde och vi andra spanade efter fågel, men vi såg inte ens en halv vinge nånstans. När vi kommit inom synhåll för båthuset stannade Jussi. Vi frågade vad han höll på med, men när han började korka opp bensinkaggen gick det opp ett ljus för mig. Nu är det såhär att Jussi alltid ska vara värre än Bäret, oavsett vad det handlar om, så naturligtvis måste Jussi elda på sin arm också.

   Bäret tog kaggen och hällde några deciliter på Jussis arm, tog tändaren och förde den långsamt in under Jussis hand. Fan, det ville inga brinna. Han tog han kaggen igen och hällde några dl till, det droppade och rann. Han förde tändaren under Jussis hand igen. HELVETE, det ville inga brinna. Med gemensamma krafter hällde vi ett par liter bensin på Jussis framsträckta arm, det sprättade och skvimpade. Bäret tog tändaren och förde den under Jussis hand.. FOFF!! Efter att bländningen hade lagt sig kunde jag se att Jussis arm brann, Jussis halva hudvud brann, Jussis ben brann, hela aktern brann! BENSINKAGGEN BRANN! Helvete, bössorna! Jag tog bössorna och pistolen och hiva dem till fören, Limpan stod och öste vatten med det lilla 2-liters öskaret på de 1,5m höga lågorna. Bäret stod och stampade och viftade för att inte börja brinna själv (igen). Jussi hade hoppat i sjön.

   - KAGGEN! skrek jag. Bäret tog kaggen och slängde den i sjön. Från den snurrande kaggen regnade det brinnande bensin på vattnet, och på Jussi. Vi fortsatte kampen mot elden, jag Limpan och Bäret, Jussi flöt omkring bredvid och sprättade opp vatten. Till slut fick vi elden släckt och slängde oss utmattade ner på durken. Då hörde vi höga visslingar och applåder, vi vände oss om, och där borta satt Martini i sin båt, med en massa brudar och han flinade som ett sprucket ämbar. Bakom oss bredde ett 20 kvadratmeter stort eldhav, garnerat med en röd bensinkagge ut sig.

   Vi gick hem till Bäret och åt våfflor och såg på Ronny och Ragge och körde lite fyrhjuling, sen for alla hem till sig för att vila, för den kvällen skulle det bli fest, och det får ni höra om i en annan historia...

Några kommengtarer utifrån:

"BTK är tillbaka."

- The niggaz are back in the ghetto

Skriv och nåjsa till badass-nigga@newyorkcity.com , och om jag får tummen ur arslet kanske jag publixerar din kommentar.