Ute i natten är jag
väntandes, förlåtandes
månskenet som speglas i mina tårar
och stjärnan i öster, som föralltid slocknat
en viskande röst som förför mig och för mig bort
vimlet av snöflingor som virvlar och dansar runt mig
mina ben är fulla av is, min hud har förvanlats till ett skal
det skal som jag ska skydda mig med, mot värme
mot glädje
mot dig
Helvetet börjar här