Ute i natten är jag väntandes, förlåtandes månskenet som speglas i mina tårar och stjärnan i öster, som föralltid slocknat en viskande röst som förför mig och för mig bort vimlet av snöflingor som virvlar och dansar runt mig mina ben är fulla av is, min hud har förvanlats till ett skal det skal som jag ska skydda mig med, mot värme mot glädje mot dig Helvetet börjar här