---

Den här sidan är tillägnad min lilla Prinssesa Sindy.
Hon blev bara 2½år.Hon blev påkörd av en bil och vi
var tvugna att avliva henne.Jag älskade henne så mycket.
Hon har en stor plats i mitt hjärta och jag tillägnar henne denna sidan.

Du är borta nu.
Borta för alltid.
Tårarna rinner ner för mina kinder.
Allt är tom och tyst.
Så mörkt.
Jag är ingenting utan dig.
Min själ är död.
Mitt ljus har slocknat.
Sitter i min ensamhet och saknar dig.
Du va min bästa vän.
Min bebis.
Ofta var din päls blöt av mina tårar.
Älskar dej så fruktansvärt mycket,
och skulle göra vad som helst för att
få vara hos dig igen.
Jag är ingenting utan dig.
Saknar dig Sindy.
Vi möts snart igen.
Mina tårar rinner till jag får vara hos dig igen.
Älskar dig....



Jag hörde ett jamande vid dörren, det var Sindy.
Jag tyckte det va konstigt för hon stod aldrig och
jamade vid dörren när hon ville in.
Jag släppte in henne, ja såg att hon släpade svansen
i marken, det brukade hon aldrig göra,
hon hade alltid sin svans på ryggen,
det hade hon haft sen hon var liten.
Jag reagerade inte så stort på det, jag tog in henne
för hon va kall, och satte henne vid
kabinen så hon skulle bli varm.
efter en stund började hon jama och ja hittade henne
bakom soffan, svansen var helt kall och hon
hade ingen känsel i den. Jag blev orolig och sa till pappa, han sa att d nog
inte va nån fara utan vi kunde vänta tills imorrn.
Men det blev värre och efter en stund orkade hon
knappt resa på sig och hon låg bara och jamade.
Jag ringde vetrinären och dom trodde svansen var
bruten så vi hämtade en bur och åkte ner vid 10 på
kvällen.
när vi kom dit undersökte en vetrinär henne, hon sa
att svansen var bruten och skulle vara tvungen
att amputeras.
Hela vägen till djursjukhuset hade ja gråtit för jag
visste inte vilket öde som väntade min lilla
prinsessa.
Det visade sig va värre än bara svansen.
Hon blev sämre och sämre.
Hon låg bara och jamade.
Hon hade blivit påkörd och hade skadat hela bakdelen.
Operatinen skulle kostat över 6000kr eftersom hon
inte var försäkrad.
Klockan 11 bestämde dom att hon skulle avlivas.
Jag grät,grät för att ja visste att ja inte kunde
göra nått åt det, att jag skulle förlora den jag
älskar mest.
Jag var med under avlivningen och hon somnade in i
mitt knä.
Jag kommer alltid minnas min lilla prinsessa.
Och ingen kommer någonsin kunna ta hennes plats.