Min familj

Mina föräldrar heter Jeanette och Håkan och blir 47 respektive 53 nu i år. De är inte mina biologiska föräldrar eftersom jag är adopterad från Sydkorea, men jag har som de flesta andra alltid sett dem som mamma och pappa.
Båda två är väldigt snälla och stöttar mig i allt jag tar mig för, trots att de ibland kan tycka att jag har för mycket att göra. jag kan inte dra mig till minnes en enda gång då jag har haft någon form av press på mig, varken när det gäller skolan eller något annat. De har liksom alltid tyckt att det får gå som det går. Visst tjatar de på mig om att jag ska plugga om de vet att jag har ett prov, men samtidigt så förstår de att jag har tröttnat på skolan. Och skulle jag komma hem med ett IG-prov, så… ”So what?” skulle de säga. ”Vi vet att du kan, men du orkar inte. Du fixar nästa prov.” Sånt är väldigt skönt. De uppmuntrar mig till att göra mitt bästa, men det gör inget om det inte går.
Min mormor ingår förstås också i min familj fast inte på samma sätt. Hon är precis som mina föräldrar alltid där och stöttar och hjälper. Den roliga är att det dessutom bara är mormor och jag som är musikintresserade. Om jag spelar gitarr i kyrkan kommer hon gärna och lyssnar (i motsats till mamma och pappa som inte är särskilt intresserade) och på senare tid har jag fått veta att några av hennes vänner också gärna kommer. Hon är väldigt pigg för att vara lite över 70 och spelar bl.a. kubb, boule och kastar hästsko.
Tillslut har vi lilla Zingo också. Han är en Wheaten Terrier (egentligen Irish Soft Coated Wheaten Terrier) som gillar att ta promenader och busa. Till våren fyller han 4 år på samma dag som min pappa. Varje gång det kommer hem någon till oss blir Zingo alltid själaglad och börjar krafsa på dörren, har gästen otur kanske den är olåst och då störtar plötsligt en hund ut. :o) Men trots att han kanske är lite vild ibland så är han världens mysigaste hund med en päls som en nallebjörns.