Du är Brëor, en kort och smidig skogsman med alldagligt utseende
och pigga, nötbruna ögon. För att vara av Skogsmannasläktet
är du ovanligt nyfiken och öppen, även inför främlingar.
Du har mörkblont, lockigt hår, och går helst klädd
i lätta, enkla och bekväma yllekläder i brunt och grönt,
naturens egna färger. Du bär inte mantel som de flesta andra,
utan brukar i stället ikläda dig en mjuk läderjacka under
årets kallare månader.
Du är född och uppvuxen i
den bosättning som av midgårds fria folk helt enkelt kallas
Skogsmmannastaden, eftersom att denna by är den enda plats där
de vanligen nomadiska stammarna av Skogsmän slagit sig ned. Staden
är enligt Alvisk modell belägen på plattformar (q. ”fleet”)
högt uppe bland kronorna i östra Mörkmårdens höga
furor. När du föddes lät din mor, Haleth, som för övrigt
är en av stadens kvinnliga präster och helerskor (nh. Wuitan
- De som vet), skika efter en teckentyderska som förutsåg att
du skulle bli en betydelsefull man en dag. Som liten tyckte du mycket om
att titta på när din mor arbetade med sina örter och förband,
och du har därigenom lärt dig en hel del om läkekonst och
helande. Din far Alaric, som är en av byns äldste och ansedd
som en av de klokaste i byrådet (nh. Waildith ), tyckte att du redan
som liten borde lära dig grunderna för att överleva i den
mörka skogen. När du fyllde nio fick du din första jaktbåge
och som tolvåring började du träna strid med kniv och svärd.
När du kommit upp i femtonårsåldern började du fantisera
om hur det skulle vara att besöka alla de fantastiska platser du hört
talas om i de berättelser som du hört av de av byns män
som gjort resor till dvärgarnas salar i Järnåsarna och
Dimmiga Bergen, och t.o.m. Gondoranernas vackra stenstäder. Din far
har sedan han var ung varit vän med Celegil, en Skogsalv från
Celebannon, och det är så du lärt känna Marid, dennes
son. När du nått vad som anses vuxen ålder bland skogsmännen
reste du till Celegil och Marid i byn Celebannon vid floden Tarduin i västra
delen av Mörkmården. Du stannade hos alverna i sju månader,
och lärde dig under denna tid mycket nytt, bland annat den försvarsteknik
som alverna kallar ”Vattnets väg”, konsten att med hjälp av vissa
intränade rörelsemönser förutsäga och undvika
en motståndares anfall. Marid och du blev snabbt så nära
vänner man alls kan bli, och när du lämnade alvbyn hade
ni lovat varandra att ni skulle ge er ut i världen för att skåda
alla sagornas underverk, så fort Marid avslutat sin fysiska och mentala
utbildning hos Camthalion. Under åren som följde efter din vistelse
hos alverna tillbringade du mycket tid tillsammans med den gamle jägaren
Odagia, en luttrad spårare som visste att överleva på
vad den Stora Skogen gav. Under din tid med Odagia lärde du dig
var man finner mat i vildmarken, och hur man tar reda på köttet
och skinnet när man fällt ett villebråd. Du lärde
dig också att röra dig utan att synas och höras bland träden,
och hur man undviker skogens odjur och monster.
För tillfället brinner du
av en längtan att ge dig ut på vandring och se så mycket
av världen som möjligt innan du återvänder till skogsmannastaden
för att stadga dig. Helst av allt skulle du vilja komma tillbaka med
rika skatter, fantastiska föremål, och en mängd berättelser
av den typ du hört de äldre männen i byn berätta vid
lägerelden om kvällarna.
Skogsmannastaden är, frånsett kontakten
med Thranduils skogsalver, relativt isolerat från resten av världen,
även om det inte är helt ovanligt att skogsmännen handlar
med de andra nordmannastammarna eller blå bergens Dvärgar. De
flesta av byns innevånare är helt tillfreds med detta och tycker
att de får mer än nog av äventyr när de skyddar
sina hem mot de allt oftare förekommande anfallen från Ulvar
eller orcher. Och de flesta av byns äldre tycker därför
att du är en omogen pojkspoling, besatt av gamla hjältesagor,
när du talar om att ge dig av och söka äventyr och spänning
ute i världen.
I själva verket är du en ganska
försiktig person, så länge inte din närmast sjukliga
nyfikenhet inte får överhanden, och du försöker alltid
undvika konflikter eller problem om detta är möjligt. Din personlighet
är väldigt öppen, och du tycker mycket om att prata med
främlingar. Även om du inte är direkt lättpåverkad,
dras du ändå med om någon duktig talare försöker
få dig på sin sida. Du slåss bara mot människor
om det är den enda utvägen, men med de skuggans yngel, som under
de senaste åren ökat i antal i norra Midgård, hyser du
inget som helst medlidande. Du använder helst av allt den sammansatta
båge du fick av din far när du gav dig av. Den är tillverkad
av Skogsmannastadens bågmakare Athaulf, och han anser den som ett
av sina finaste hantverk. Du äger även en gammal nött sabel
samt en lång alvkniv.
