 |
|
 |
Holmen
omgavs av ett pålverk. En fallbrygga förenade den med fasta landet.
Tiden hade målat slottet i grått och brunt. Det såg ut, som om det gömde på hemligheter, forntida och framtida. Tystnaden, som vanligen rådde där, kändes som påbjuden för att icke störa ett ruvande på minnen och aningar. Insjön speglade furuklädda
gråstensbranter. Den mörka barrskogen sträckte sig vida
åt alla håll. På ett ställe sänkte sig stranden
öppen mot sjön. Där skymtade mellan däldens björkar
den trappvis
|
