Som vanligt anlände Gillström i ett fordon han lånat. Alltid lika kul att få åka med i dessa plånbokssnaskande monster, i år en Jeep Grand Super-duper V8 med bl.a. digital kompass (högt imponatorvärde) och gul skinnklädsel. Ser med spänning fram mot när han anländer i helikopter.
Mannen med de många regnkapporna, "Hus-Martin" Martin kom visserligen i tid han också, men vädret och det glesa deltagarantalet gjorde att vi ställde in grillningen. När så de övriga anlände, vissa höll 50 i bostadsområdet andra höll som vanligt 160 km/h bland barnvagnar och lekplatser, dracks det färsk-öl och Hansen-rom.
Kvällen och natten användes till att "ljuga" för varandra och att få information om vad man INTE gör i Jönköping. Naturligtvis framfördes hälsningar från de som inte kunde deltaga men som önskade att de skulle kunna göra det, bl.a. Orienteriksson och den andra orienteringsanalfabeten 10 Lindgren. Om jag fått rätt information hade Eriksson mul-och-klövsjuka !, något som enligt läkarboken bara drabbar kor och spädbarn.
Efter gemensam frukost gav vi oss iväg till vårt kära grannland Danmark. Färden gick via Maxi, där det inhandlades potatissallad, korv, bröd, lök samt kritor och en Barbie-målarbok. Vi beslöt tillverka grillspett och begav oss hem till Göran. Sedan bar det av i karavan till Sundsbussarna och Danmark. Efter 12 viljor gav vi oss iväg till ett litet café där det serverades "smörrebröd". Väldigt trevligt ställe med en meny bestående av ett 15-tal olika smörrebröd varav endast hälften kunde serveras eftersom de andra var slut. När sedan smörrebröden kom in blev det ett visst kaos eftersom de som enligt servitrisen var slut serverades med samma entusiasm som de vi hade beställt. (Om du tycker det här verkar rörigt kan jag trösta dig med att det var ännu rörigare på Cafét)
Därefter handlade vi för tältövernattning nödvändiga drycker, även om jag personligen hade klarat mig utan mjödet, passerade återigen genom öresund och begav oss till Kullen. Vi fann snabbt en plats lämplig för "tält-12". Skam och säga var det inte någon förutom Gustafsson som kom ihåg hur ett dyligt skall "monteras". Nu blev det en j-a fart, ruska-lång, ruska-kort, eldstadsbegränsning, ved ved och åter ved. Vi hittade en vindfälld bok som efter att ha passerat och vidrört såväl huvud som underarm på Bergkvist höggs upp. Sandström hade många alternativa lösningar på samtliga uppgifter, men FFS Åkerman hade förvånadsvärt få frågor om "varför", förmodligen för att han tog på sig det tunga ansvaret som fotograf. (Hej Ackerman, kul om du mäjlade en bra bild från träffen)
Framåt småtimmarna, när elden mer och mer började likna en fussionsreaktor, blev det dags att köra fram stereoanläggningen i form av en Jeep. Vi lyssnade på "neger-rap" och drack det mesta. (Om befälen på KJ vill ha hjälp med att ordna en jägarmarsch med drag i kan de höra av sig) Efter att Sundin fått sin skönhetssömn var även han med och festade till morgonen. Trots det myckna festandet var det bara Gillström och Sandström som låg kvar i tältet när vi rev det.
Dagen efter (bokstavligen talat) gick vi ner till det av Sundin så älskade Nimis. Framåt eftermiddagen löstes gruppen upp och vi ses igen för nya äventyr den sista helgen i augusti 1998 (eller var det den näst sista?)