Den här skriften har kommit till genom brev (mest e-mail), och samtal (även en del chat på nätet) om smide. i den här skriften har jag försökt svara på de frågor som kommit upp.

Jag har försökt hålla mig på den nivå som den jag brev-växlat/e-mailat, chattat, diskuterat med kunde förstå. Eftersom det rör sig om flera personer är nivån väldigt varierande. Av samma orsak kan liknande material finnas på flera ställen (ofta har jag först försökt göra en sammanfattning senare en mer ingående genomgång)

(alla bilder du inte hittar här finns i en bifogad fil/eller på min hemsida, de blev för många för min 486:a.)

Har du frågor så skriv till mig så ska jag försöka svara på dem (både direkt och lägga svaret på dessa sidor), så fråga och hjälp andra i framtiden.Obs! Alla som frågar blir anonyma i det här dokumentet.

Min adress är:
Örjan Sandström
Vintergatan 20b
93232 Skelleftehamn

Min e-mail är: pokerbacken@angelfire.com

Uppslagsböcker säger ungefär så här mycket om smide

Smide: Att smida. Plastisk bearbeta (med tryck och slag utan att avlägsna material) metall för att forma den till önskat utförande. Kan ske med maskiner: pressar, fallhammare, ånghammare, lufthammare, mekanisaka hammare eller för hand, det senare bara i små begränsade serier.

M.a.o. En inte allt för exakt beskrivning kanske men det beskriver grunderna bra.

Vid allt smide ska du alltid använda skyddsglasögon och hörselskydd. som hörselskydd rekommenderar jag hörselkåpor de är lättare att handskas med (i en smedja blir dina händer smutsiga jag lovar). ett par andra saker undvik de billigaste som finns på div billighets varuhus och bensin mackar köp i stället ett par ordentliga t.ex. Peltor eller Silenta de är både bekvämare och sitter bättre.

Även skyddsglasögon bör du lägga ut lite pengar på.

Viktigt. Viktigt. dina vanliga glasögon är farliga i verkstaden, de får vassa kanter om de går sönder som skadar dina ögon, de saknar även skydd på sidorna (43% av ögonskador i verkstäder orsakade av någon annans förehavanden i 50-60% av fallen hade de kunnat förebyggas om den skadade burit bra skyddsglasögon). Om du vill använda dem så måste du ha skyddsglasögon över dem. Vid arbete i ässjan bör du även använda ett par svets glas(se nedan). det blir två eller tre bågar samtidigt!!! Inte vidare bekvämt. Viktigt. Viktigt.

De billigaste kostar ca 10 kr och ger visserligen ett visst skydd men varför snåla med skyddet av ett av de känsligaste saker du har. billiga skyddsglasögon är ofta obekväma, ger suddig syn, repas lätt och de hindrar ofta att hörselskydden sluter tätt. för de som har synfel rekommenderar jag att de köper ordentliga skyddsglasögon från sin optiker som är slipade för deras ögon (även du som inte har glasögon bör fundera på det, de är betydligt hållbarare och sitter bättre). de kostar mellan 1300-2500 kronori grund utförande, linser bågar biligaste som passar (senast kollat 19991102) beroende på vilken båge du väljer kan det bli mycket dyrare t.ex. om du vill ha antireflexbehandling....De är nästan lika bekväma som de glasögon du använder till vardags (kanske något tyngre) så de är en enligt mig klok investering.

Jag rekommenderar även att använda ett par svets glasögon med ett DIN 5-7 glas i när du smider ljuset från ässjan kan ge svåra ögonskador i det långa loppet med blindhet som resultat. Jag har hittat svets glasen som clipons till mina skyddsglasögon så kolla (du slipper ha flera bågar på näsan) annars får vi väl göra clipons till dig. Det är inte svårt att göra svets clipons, jag kan göra en skiss om det efterfrågas.

Använd gärna ett skinnförkläde också så får du inte brännhål på kläderna. Skinnförkläden finns på de flesta industrivaruhus i stil med Tibnor, Laitis och hos Clas Ohlsson (där det 991214 har ordernumret 30-4702) och de kostar ca 150-300kr.

Handskar är bra men håll dem Torra, om de blir blöta så kan de skålla dina händer på nolltid när du tar i en varm stålbit. även en stålbit som inte glöder kan den fortfarande vara 550*C det bildas blixtsnabbt vattenånga som ju är 100 *C och ångan transporterar fort in en massa värme i handsken. En annan mindre viktig sak är att jag aldrig (nåja ibland men inte ofta) använder handskar på hammarhanden när jag smider. I mitt fall är det höger hand som jag inte har någon handske på i 80-90% av tiden i smedjan.
Om någon vänsterhänt behöver höger handskar har jag ett antal liggande ;-)..
anledningen till att jag inte har handskar på hammarhanden är att man faktiskt får mer blåsor (de oundvikliga små vecken skaver ganska ordentligt) och förlorar lite av känslan i smidet.

*naturligtvis finns det inte mycket kvar av benen i foten men det blir nog bra ändå på några timmar, (huvudskakning från ambulansläkaren), eeeh dagar? (huvudskakning från ambulansläkaren), eh veckor? jasså inte, eeeeh (generat fångrin) det växer väl ut en ny fot eller hur (självsäkert leende)? (huvudskakning från ambulansläkaren) gör det inte åååhhh så synd. Nåja det var i vart fall inte ditt fel... Du trodde ju att slägghuvudet satt fast tillräckligt hårt i skaftet.. fast det vickade förstås lite när du lyfte upp släggan, ääääh vadådå bara för att det satt lite löst så borde det väl hålla? jasså inte? nåja, eeh, m...ta, äääh... sk, eeeh. så vadådå det var väl inte ditt fel att han stod med foten där slägghuvudet landade heller....;-) vad tror du? :-).

Ett exempel som jag kan nämna är att min sambo "viftade till" med en vit-glödande (950-1100grader C) stålbit och brände bort huden på ett 20x200mm stort område av min underarm, jo hon är fortfarande i livet och mitt hjärtas älskade, inget mer smide eller annat roligt de närmaste veckorna jag lovar.

Det tog inte ens en halv sekund för stålbiten att bränna igenom en bomullsskjorta och förkolna huden. Det gick så fort att jag inte ens reagerade förrän ett par sekunder senare när det började "strama", det gjorde inte ont det kändes mer som om någon drog åt ett brett bälte runt armen. Först en kvart eller så senare började det att svida och då förvånande lite (ungefär som ett sönder-kliat lätt inflamerat myggbett eller som efter brännässlor).

Den förklaring jag fick var att nervändarna var sönderbrända i själva skadan. Det betydde att bara de vid sårets kanter kunde förmedla smärtimpulser till hjärnan. tyvärr gjorde det desto ondare när det började läka :-(

Svårt, nja det beror på hur mycket du vill göra och vad, ett löv är relativt enkelt en skulptur av en betande hjort ur ett enda stycke är svårt för de flesta.

Smidet tar tid att lära sig så försök flera gånger inan du ger upp. det kan i vissa fall ta uppemot 50-60 detaljer (alla likadana) innan de börjar se bra ut tom för en bra smed så "Keep trying".

De flesta kan lära sig att göra enklare saker i en smedja om de bara försöker. Som ett exempel kan jag nämna att jag har låtit 10 åringar (yngst var 6 år och hon fick prova att bocka en stång till en krok och borra hålet med en drill borr) prova göra enkla saker som löv och så. De har bara behövt ett par tre försök för att för ett godkänt resultat. Instruktionen har gått till som följer. Jag har visat (på en egen bit) och de har gjort (i vart fall försökt göra) likadant jag har rättat till småfel (oftast förvånande lite) i deras teknik och de har försökt igen. Efter ca en timme har de för det mesta lyckats få en fullt fungerande (kanske inget mästerverk men...) väggkrok eller nyckelring (av lövet) som de själva gjort. Gissa om de har varit stolta :-).

En sak till. Jag VET att "småsaker" som att vara förlamad från midjan och ner eller sakna en arm inte behöver hindra någon från att smida (en del anpassningar i teknik och utrustning kan förstås behövas) eftersom jag har sett duktiga smeder med de handikappen smida de hade utvecklat en hel del specialutrustning och de tog kanske lite mer tid på sig för att göra en sak klart de var båda betydligt bättre smeder än jag om man ser till resultatet.

Även andra saker går att komma förbi om man bara tänker till lite.

Smide är ett av de bästa saker som jag har börjat med. Det förser mig med; verktyg, presenter, dekorationer, väggkrokar, knivar, haspar, huggmejslar, borrar, fasta nycklar. faktiskt det mesta i metall (mest stål och järn men...).

Det faktum att det finns väldigt få begränsningar förutom min skicklighet och materialets hållfasthet ger mig utlopp för min kreativitet, även aggressioner förlorar udden, efter en dag med en smideshammare i näven orkar man inte bry sig om dem, sängen är viktigare.

En utmaning var när jag visade att man inte behöver mer än material (ok, ok kunskap ett par stenar och en eld användes också) för att smida en kniv, slipa den, härda den...till färdig användbar (tom bra) kniv.

Som sagt ovan så behöver man inte mycket för att börja i vart fall vad gäller verktyg (möjligtvis rudimentär kunskap om stål och stålkvaliteter och lite om värmebehandling av stål för att göra verktyg). men det skulle ta tid att göra allt själv. Alla verktyg nedan och en hel del fler går att göra det var vad de gamla smederna var tvungna till. Jo de gjorde tom sina egna borrmaskiner, svarvar fram till ca 1800 eller så...

Här kommer en uppräkning av vad som är grunduppsättningen för att kunna utföra smide. mer om vart och ett av dem sedan.

I traditionellt smide finns bara ett par grundmoment.

Psst: prova på en bit modellera med fingrarna (bara ett åt gången mot bordsskivan t.ex.) så får du se hur/att teknikerna fungerar. Har du ingen modellera så skaffa. Det gör det otroligt mycket lättare och ger förståelse för vad som händer med det varma materialet.

Här nedan kommer en kort lista som ger en sammanfattning (ger en rätt skrämmande bild av hur det verkligen är men hav förtröstan det är inte så hemskt som det verkar) av vad olika legerings ämnen gör i stål och samtidigt förklara några vanliga uttryck Inom metallurgin

Ferrit: centrerad kubisk kristallisk struktur i vanligt järn.

Cementit: Fe₃C, Järn karbid med 6.67%C. det är här finns i stål med upp till 0.8% kol. hårdhet CA1000HV (över 70HRC)

Perlit: skivor av Cementit i ferrit

Lederburit: blandning av Cementit och Perlit.

Troostit:Tunna skivor av Perlit

Sorbit: praktiskt taget det samma som ovan

Bainit: blandning av Ferit och Cementit

Austenit: kubformade strukturer av järn/kol blandningar (järn karbid) som finns vid rumstemperatur i härdade stål i varierande mängd och kan lösa upp till 2% Kol (efter vikt) vid 1150*C förekommer även i stål med höga halter av Mn eller Ni. Hårdheten beror på legering och ligger mellan200och 410HV. (ca 20-40HRC)

Martensit: Det här är vad vi kallar härdat stål (man härdar stål för att det skall bli hållbara, sega,hårda och vassa verktyg/redskap). Fast lösning av kol i rent järn den finns där som skivformiga bildningar. Martensit är ett resultat av hastig kylning av stålet från austenit till nära rumstemperatur det måste gå tillräckligt fort för att fånga in det lösta kolet i den kubformade strukturen, Detta gör att de gör att de blir enormt deformerade och introducerar spänningar i stålet som måste övervinnas innan det övriga stålet kan deformeras eller gå av. Tyvärr kan spänningen bli så stor att den i stället försvagar stålet med sprickor eller brott som följd, det är helt enkelt så hårt att det blir sprött. För att minska späningarna värms martensiten till 200-1200*C beroende på legering så snart som möjligt efter härdning då sker diverse omvandlingar som minskar hårdheten och ökar segheten.

Kol (C): har den största inverkan av alla legerings ämnen på hårdhet/brotthållfasthet. Stål är beroende av kol för att kunna härdas. redan små ändringar i kolhalt kan ge stora skilnader i de ovanstående egenskaperna (redan 0.05% ger märkbar skillnad) olegerade stål med kolhalter understigande 0.3-0.4%kan inte härdas genom värmebehandling.

Stål med högre halter än 1.4-1.6% blir grovkorniga. Och stå l med mer än 1.4%anses vara mycket svårsmidda. Med mer än 1.6% är de helt osmidbara (som kolstå, l vissa legerade stål kan det vara möjligt....).

Mangan (Mn): Mangan finns normalt i halter mellan 0.5-2.0%. stål med mer än 0.8%Mn är svårsmidda. Mangan ger ett tätare stål samt binder svavel (svavel har nästan rakt motsatt verkan till kol) om det inte finns Mangan i stålet så bildas FeS järn sulfid som är flytande vid (har inte hittat temperaturen än) eller Fe(SO₄)₃ Järn sulfat som är flytande vid temperaturer över 753*C. Det innebär att det fungerar som ett smörjmedel och får stålet att spricka när man smider det. Mangan finns i alla moderna stål till varierande grad. Mangan höjer härdbarheten hos stål och ökar stålets dragstyrka.

Nickel (Ni): ökar stålets styrka och ger ett finkornigare stål. Nickel fungerar genom att gå in i fast lösning med ferit. Det bidrar tyvärr även till att fälla ut lamelär (skivformig) grafit i korngränsen om kolhalten är hög. Vilket hindrar stål med kolhalt över ca0.85-1.0% från att härdas riktigt, det har delvis med Nicklets förmåga att hindra kolet från att flytta tilbaka in i den kubiska strukturen att göra. det finns normalt i halter från 0.2-5% (det finns några stål med uppemot 40% men de är ovanliga specialstål)

Kisel (Si): har en positiv effekt på stålets draghållfasthet och gör stålet mer motagligt för härdning. Det ger också bättre elektromagnetiska egenskaper. Kisel brukar finnas i halter mellan 0.15-2.5%.

Krom(Cr): ökar främst härd djupet hos ett stål (vanligt kolstål går att härda fullt ut ned till ca 5-8mm max). Krom ökar också stålets härdbarhet i allmänhet efter som det är en karbidbildare. Krom-karbid är mycket hårt och har en hög smältpunkt. Det ger en viss förmåga att hålla stålet finkornigt till ganska höga temperaturer (den förmågan används i värmebeständiga stål ). Krom används tillsammans med Nickel i rostfria stål. Det mesta av de kromlegerade stålen (utom de rostfria) innehåller mellan 0.5-2% men det finns ett par vanliga rostfria stål med krom halter på 16-22%. Krom kan göra stål lite varm skört (stålet spricker när det smids)

Vanadin (V): Förhindrar korntillväxt i stål vid höga temperaturer under lång tid och ger ett stål som är tåligt mot slag och temperatur-chocker.

Det finns vanligen i mycket små mängder 0.15-0.25%.Här som hos Krom är det svårsmälta karbider som hindrar att stålets komponenter flyttar omkring vilket förhindrar korntillväxt vanadinet är dock mycket effektivare än krom

Molybden (Mo): ger mycket djuphärdande stål som är sega och värmetåliga. Den ovan nämnda värmetåligheten ger ett mycket svårsmitt stål om halten överstiger 0.02%.

Wolfram (W): en mycket effektiv karbidbildare det ger ett finkornigt stål med egenskaper som hög hårdhet vid höga temperaturer men det ger också ett relativt sprött stål det ger stora svårigheter med sprickbildning om man smider ett stål med mer än 0.04%W Snabbstål innehåller vanligen 4-18%

Svavel (S): anses vara en förorening men används ibland för att ge stål bättre egenskaper med avseende på bearbetning med spånskärande maskiner (då kallas de automat stål). Svavel gör stål som har "höga" halter (0.2% och uppåt) mycket sköra i varmt tillstånd så kallad "varmbräcka" (det spricker vid smide)

Bly(Pb): finns normalt bara i automatstål och då i halter om ca0.10-0.30%.det gör stålet lättbearbetat med borrar. Fräsar...men svårsmitt och farligt för en smed (blyförgiftning)

FOSFOR (P): finns i de flesta stål det ökar brotthållfastheten något och gör stålet sprött vid låga temperaturer S.K"kallbräcka"

Järn: Den viktigaste ingrediensen i stål är järn, järn är en av jordskorpans vanligare metaller den existerar för det mesta som olika mineral olika sk malmer. Dessa malmer är till stor del olika järnoxider (rost).

Från malm till stål så gör man först så att man reducerar Järnoxiden genom att värma den i en ugn med träkol, kol eller koks, det man får ut då är tackjärn med 2.5-6,5%kol

Det går inte att smida tackjärn (för sprött det får max finnas1.8%c i ett smides stål)

Så då genom olika processer tillför man det smälta stålet Syre som oxiderar bort kolet till dess man fått önskad kolhalt, den prossesen kallas färskning.

Vid framstälningen av stål kan man även tillsätta olika ämnen som ger stålet olika egenskaper (enligt ovan) beroende på vad och hur mycket man tillsätter

Det material smeden oftast använder är stål. Stål är i Sverige klassificerat enligt följande system:

14 XX XX Typnormer för metalliska material. De talar om vad en metall/legering innehåller.

14 står före alla stålspecifikationer här nedanför när du tittar i ett normblad.

Normblad är ett papper med anvisningar för stålet, hur och om det kan svetsas, om det går att härda, vilken dragstyrka (hur starkt det är) det har

Kolstål: Stål med övervägande delen kol som legeringsämne (legeringsämnen är olika ämnen iblandade för att ge stålet olika egenskaper)

141X XX kolstål

11 XX kolstål ca 0.05 %C

12 XX kolstål ca 0.10 %C

13 XX kolstål ca 0.15-0.20 %C

14 XX kolstål ca 0.25-0.30 %C

15 XX kolstål ca 0.35-0.45 %C

16 XX kolstål ca 0.45-0.60 %C

17 XX kolstål ca 0.65-0.95 %C

18 XX kolstål ca 1 %C och däröver

19 XX automatstål. Stål legerat för att vara lätt att bearbeta med spånavskiljande metoder (svarvning, fräsning borrning...).

Stål med så stor mängd av ett annat ämne än kol (oftast i högre mängd men inte alltid) att det är viktigare för stålets egenskaper än kolet t.ex. blir stål med mer än ~10% krom rostfria.(kemisk beteckning på legeringsämnet med fet stil)

14 2X XX

2X XX Legerade-Stål

20 XX SI Kisel legerat-stål

21 XX Mn Mangan legerat-stål

22 XX Cr Krom legerat-stål, kromhalt under 10%

23 XX Cr Krom legerat-stål, kromhalt över 10%

24 XX reserv

25 XX Ni Nickel legerat-stål

26 XX reserv

27 XX W Wolfram legerat-stål

28 XX reserv

29 XX Övriga legerade-stål

I det nya europeiska standard systemet blir det standard för en grupp med material så för att ange materialet måste man ange både standardbeteckningen och materialbeteckningen

Stål har två olika system stålnamn och stålnummer.

Stålnamnen är indelade i två grupper ; användnings område och mekaniska egenskaper.

I de fall jag hittat EU standard finns den inom parentes

Samtliga stål i listan nedan får ej smidas under 750*C (En mörk körsbärsröd färg) utom 1311/1312 som inte bör smidas lägre än825*C (röd). Alla stål som smids för kallt får mikroskopiska sprickor och blir då svaga.

1310, 1311 (SS-EN 10 025 235JR el 235JRG1 ) eller 1312 (235JRG2 el 235J0): Är lämpligt stål för det mesta smidet. Det kan användas till det mesta som inte behöver en vass egg eller en formbeständig yta, det är mjukt och för blir det oavsett hur du värmebehandlar det (nåja, du kan sätthärda det eller använda superquench). Det är lämpligt till ljusstakar, haspar, gångjärn och annat liknande (senare i din karriär kanske även den mjuka delen i laminerade blad på verktyg ). Max smidestemperatur 1300*C . Stålen har för låg kolhalt för att påverkas gynnsamt av normalisering.

1310: C ca 0.12% Si ca 0.10% Mn ca 0.40%

1311(235JR el 235JRG1 ): C ca 0.12% Si ca 0.25% Mn ca 0.50%

1312(235JRG2 el 235J0): C ca 0.12% Si ca 0.25% Mn ca 0.55%

1650 (E335 el E360): För enklare verktyg: Hammare, sättar, platthammare, skruvmejslar, hovtänger, raspar, hålstampar, hålpipor (för läder, plast, mjuka metaller). Max smidestemp. 950*C

Härdas genom uppvärmning till 835*C (kolla med en magnet när den släpper så värmer du lite till, ca 25*C) och släckning i vatten. Uppvärmas snarast till 275*C (en lila färg med mörk blå fält) vilket ger en hårdhet på ca 50HRC som är lämplig till ovanstående verktyg. Det blir segt och hårt nog att inte ta skada av att slås på, eggar och skarpa kanter är dock inte särskilt starka, de bockas lätt. Normaliserings temperatur ca825*C

C ca0.45% Si ca 0.10% Mn ca 0.2-0.30%

1770: Fjäderstål för klenare fjädrar och vissa verktyg som behöver slagtålighet, yxor, stämjärn, huggmejslar (för kallarbete), fickknivar, körnare, hammare. Max smides temp. 950*C.

Härdas genom att upphettas till 780-800*C (kolla med en magnet när den släpper så värmer du lite till ca 25*C) släck omedelbart i olja eller vatten. Upvärmes snarast till 200*C (en ljus gul)det ger en hårdhet på ca 57HRC. om du värmer till 275*C(lila färg) ger det en hårdhet ca 50HRC Normaliserings temperatur ca775*C

1770: 0.65-75 %C Si ca 0.15-% Mn ca 0.15-0.40%

1880: Verktygsstål för knivar, Stämjärn, täljyxor (inte att hugga med det blir den för spröd till) borrar, jodå metall går också att borra med dem de får bara inte bli varma om du borrar med låga varv ungefär hälften av vad en vanlig spiral borr av snabbstål bör ha eller mindre så går det riktigt bra (formel kommer på sid för lämpliga skär hastigheter se bild borrhast) senare i din karriär kanske även den hårda delen i laminerade verktyg. Max smidestemp. 850*C

Härdas genom att upphettas till 775-790*C (kolla med en magnet när den släpper så värmer du lite till ca 15-20*C)släck i vatten eller olja, tunna sektioner (under 4mm) helst i olja. Värm det snarast till 200*C (en ljust gul) vilket ger en hårdhet på ca 62HRC, eller till 300*C (brunaktig färg) vilket ger en hårdhet på ca 57HRC ett knep jag använder på knivblad är att jag kokar det härdade bladet i en mättad kaliumklorid lösning i ca 1 timma det ger ca61-63HRC (KALIUMklorid kokar vid ca 180*C förväxla INTE med koksalt (NATRIUM klorid) den kokar redan vid 107*)

Normaliserings temperatur ca 775-800*C.

1880: 1,0%C 20%Si 0,30 Mn

1885: Verktygsstål för knivar, hyvelstål, borrar, filar, brotchar, skavstål, Senare i din karriär även den hårda delen i laminerade verktyg t.ex. eggen på bandknivar. Max smidestemp. 820*C (en mörkröd nyans).

Härdning: Upphettas till 775-785*C (kolla med en magnet när den släpper så värmer du lite till ca 15-20*C)släck i vatten eller olja. Tunna sektioner under 4mm helst i varm olja. uppvärmes snarast till 200*C (en ljust gul) eller gör kokbehandlingen ovan vilket ger en hårdhet på ca 64-66HRC eller till 300*C (en brunaktig färg) vilket ger en hårdhet på ca 58HRC Normaliserings temperatur ca775-875*C

1885:1.2%C 0.20%Si 0.25% Mn V 0.11%

2140: Ett ganska allmänt verktygsstål för mindre kritiska egg verktyg, väldigt förlåtande för härdfel ( för hög temperatur eller felaktig geometri) och överhettning vid smidet.

2140 är alltså ett bra nybörjar stål.

Max smidestemp. 950*C

Härdning: Upphettas till 790-830*C (kolla med en magnet när den släpper så värmer du lite till ca 15-30*C),släck i vatten eller olja, tunna sektioner helst i olja. Uppvärmes snarast till 200*C (en ljust gul färg) vilket ger en hårdhet på ca 58HRC, till 300*C (en brunaktig färg) vilket ger en hårdhet på ca 48HRC.

2140: 0.9%C 1.2%Mn 0.5%Cr 0.5%W 0.1%V

2710: Ett värmebeständigt stål för varmmejslar, dornar, helt enkelt för eggverktyg som ska användas varmt. Härdas från 860-920*C, släcks i varm olja (60-80*C),anlöp snarast till550-580*C.

2710: 0.48%C 0.9%Si 1.2%Cr 0.25%Mo 2.2%W 0.15%V

Det här är de stål du kommer att använda till 90%.av dessa är 13xx de mest använda ca 70-75%. Det finns många fler stål med speciella användningsområden t.ex. 2304 som är ett rostfritt verktygsstål som ger relativt bra egg (dock inte lika bra som 1880 eller1885).

Det här är bara en introduktion till material och värmebehandling, vill du veta mer får du läsa i böcker om material lära och värmebehandling.

här har du ett par som jag har i min referens hylla.

• Material lära ur Karlebo serien LiberAB ISBN 91-47-00157-7

• stål och värmebehandling K-E Thelning ur Karlebo serien LiberAB ISBN???
• MNC Euroguide 5. Del 1 och 2
• MNC handbok 10 konstruktions stål utgåva 2

det finns fler de här är de jag använder

När du smider stål med hammarens bane så sträcks stålet i stort sett i alla riktningar samtidigt (inte riktigt sant men nästan)och trycks ihop i slagets riktning , om du istället använder penen (den avlånga rundade baksidan) så flyttas stålet i nästan bara i 90* mot den, alltså i skaftets riktning på en korspenad hammare. En kulhammare flyttar stålet i alla riktningar (till 99% om du slår snett hjälper inte ens den). En annan sak som jag verkar ha glömt är att säga att om du plastiskt bearbetar stål i kallt tilstånd försvagas det enormt. Om du smider det när det skulle ha haft en blå anlöpnings färg så kan en 12m stång 1311 gå av på ett slag precic som om den var glas.

Vad är det jag ska tänka på när jag gör en sak: vi kan ta t.ex en hatthylla?

Det är lätt hänt för den ovane att han glömmer att detaljen ska vara

De flesta kan överse med smärre skönhetsfel på hantverk.

De har däremot en mycket fördömande syn på funktion och pris, det måste fungera och vara rimligt i pris för att säljas. Om det ser väldigt bra ut så tack för det.

Hammare: Du behöver inte så många i början, kanske 3-4 st. Ett par kulhammare respektive ett par smideshammare räcker långt . Till att börja med kan en smideshammare av vardera: 0.8-1 kg och en på 1-1.5kg är bra i början, de två tillsammans med en 350-450g och en 750-950g kulhammare är vad du behöver i början.

I en välsorterad smedja hittar du hammare i alla möjliga vikter, storlekar och former. En hammare ska gärna inte vara större än 1500-1750g för smide med en hand man ska ju orka en hel dag.

De ovanstående smideshammarnas vikter är maxvikter som du inte bör överskrida första tiden, det ger dåligt resultat eftersom du inte orkar styra en tyngre hammare någon längre stund utan god teknik.

Alla hammare måste också ha alla skarpa kanter som kommer i kontakt med stålet brutna, det betyder att de bör ha en liten radie på alla kanter så att de inte ger märken i arbetsstycket.

Skaftet bör gå från armvecket till tumvecket, kanske 20-40mm längre, en tumregel med gott fog för sig.

Ett längre skaft ger bara trötta händer och dålig precision.

En annan sak för er med medel eller små händer (som jag) är att handtaget ofta är för tjockt för er vilket innebär att ni får ont i händerna av att hålla hammaren i ett krampaktigt grepp med fingrarna för raka.

Tunna ut handtaget (dock inte nära hammarskallen lämna 100mm eller så orört ) något så du får ett bättre grepp gör det dock inte tunnare än där det är som tunnast redan (i vart fall inte mycket).

Ge även handtaget en liten spolformad utsvällning den ska börja vid där du får långfingret när du har handen längst ner på skaftet (när det är kapat)och gör den ca20mm längre än handen är bred (uppsvälningen är alltså ca tre fingrar längre än din hand är bred) så blir det bekvämare än om du har ett helt rakt handtag, lämna gärna en knopp längst ner (om du skulle halka så tar den emot lite så hammaren inte flyger iväg)

Ett par tips till håll hammaren bara så hårt att du kan styra den och lite till och lätta på trycket just när den träffar biten. Hammaren kommer att studsa upp lite(bråkdelen av en sekund senare) om du har ett bra städ om du då "fångar upp" den (du släpper den ju aldrig helt) på upp vägen spar du på krafterna.

I kinetisk energi (som är det vi får när vi slår med en hammare) är hastigheten är en stor faktor i ekvationen, faktiskt hastigheten i kvadrat enligt formeln Wk=mv²/2 som talar om hur stor energi du ger hammaren.

Det är en sanning med modifikation eftersom en stor hammare lämnar över en något större mängd av den lagrade energin till stålet men det märker du snart, det har med rätt så komplicerad fysik att göra (elastiska och oelastika stötar om du vill kolla i en fysikbok eller så) en tung hammare stannar kvar längre vid arbetsstycket... En liten hammare orkar du å andra sidan ge större hastighet...

Ett par ord om smideshammares anatomi: Penhammare finns i fyra utföranden, en med penen tvärs skaftet (tvärpen), en med penen parallell med skaftet (rakpen) och sedan finns det hammare med penen i 45* vinkel (vänster och höger) till skaftet, de tre senare måste man göra själv. :-(

Det finns också andra pen hammare, t ex plåtslagarhammare, en smal avlång smideshammare på ca 350 g.

Verkstadshammare/knoster, det är en hammare med två platta sidor, jag har en sådan med ena sidan mjuk glödgad. Den används t ex. för att slå på avskroten så den inte blir slö eller att använda till att slå på andra verktyg med och andra sidan hård för vanligt smide.

Kulhammare finns med kula på ena eller båda sidorna. Kulhammare är svåra att få tag på i vikter över 500-600g. De finns men är svåra att hitta.

Det finns även bly, tenn, gummi, plast och kopparhammare (och träklubbor).

De används mest till att bearbeta (driva) plåt eller att rikta känsliga detaljer, det blir inga märken i detaljen, hammaren tar smällen i stället och deformeras. De här hammarna brukar kallas mjuka hammare (kanske inte så konstigt).

Släggor: Är inget annat än stora hammare med långt skaft menade att användas med två händer, de har vikter från 2-12kg

(visst det finns större och mindre men....)

Ässjan: Ässjan är inget annat än en eldstad, en mycket värmetålig eldstad det kan lätt bli 2500*C i en ässja, med ett rör (forma) som man blåser luft genom för att höja temperaturen i förbränningen (eld kräver tre saker för att finnas; bränsle, värme och syre).

Det går bra att använda en fläkt av något slag t. Ex.hårtork, bakvänd dammsugare. Traditionellt användes, enkel bälg (då i par så att en öpnades när en annan pumpade) eller storbälg/tvåkammar bälg/pust(samma sak) den består av två kammare man pumpar den ena (nedre) för att fylla den andra (följaktligen den övre) kammaren med luft, luften i den andra kammaren trycks ut av tyngden på överdelen se princip skiss nedan

Det går även att använda en kompressor men då måste ässjan ha en kammare (ca 150x150 och 200mm djup med en kort rör stump mellan den och botten på ässjan) där luften blåses in i 90 grader mot den riktning man vill att luften ska färdas genom kolen så den sprids mer och får minskad hastighet annars blåser man bara luften rakt igenom kolen

Helt enkelt något sätt att leverera luft genom röret (forman) till kolet.

För att du ska kunna reglera luften måste du ha ett spjäll eller någon annan anordning mellan luftkällan och kolet.

Den ska gå lätt att reglera luftmängden med den ska stanna kvar på det ställe du satt den och den ska hålla relativt tätt, själv använder jag en 75mm kulventil från en vattenledning.

Gör en stenfodrad ca 100mm djup cirka 200-400mm i diameter grop till att hålla elden. Minst 300 mm sten och grus, helst mer, till den omkring liggande jorden även under, för att minska brandrisken. Se till att det finns ett rör (30mm eller så med ca 2mm tjocka väggar) in från sidan, låt röret mynna ca 50-75 mm från botten och sticka ut ca 20mm utanför gropens kant.

Koppla röret till någon av luft källorna som jag nämnt tidigare eller något annat som ger rätt mycket luft, Var beredd att pumpa under lång tid .

Gör upp en liten eld på gropens botten och när den har tagit sig börjar du försiktigt pumpa (bara så att elden tar sig än så länge) när elden har lågor hela tiden (alltså även när du blåser på den måttligt med din "bälg") är det dags att lägga dit kolet (grillkol går bra, undvik bara briketter) lägg på lite åt gången ( en näve eller så) och vänta till det tagit sig, fyll kol så du har en ca 2 dm hög kulle av glödande kol (ovanför kanten på ässjan), där ska du värma ditt stål .

Din gropässja är klar att användas.

När man värmer ett stål i en ässja så måste man veta att den har tre olika zoner

• närmast forman en oxiderande zon där det ärP>överskott på syre. Den zonen gör mycket skada på stålet om du stoppar det dit.
• En bit upp en neutral zon där det inte händer så mycket med stålet
• till sist en kolande zon med överskott på kol där stålet tar upp lite kol i ytan, inget som skadar stålet det rörsig om en hastighet av ca 0.01mmtimmen medan det briner bort kol med ca 10mm timmen. Det tar dock onödigt lång tid att värma stålet (med korntillväxt som följd) för vanligt smide i den kolande zonen. Men är bra om du härdar, väller eller smider verktygs stål.

det är bara i de två övre du ska värma stål i zonen närmast forman tar stålet för mycket stryk och blir förstört.

Hur stora dessa zoner är beror på:

Bränslet hur tätt det är packat och vad det är, träkol, koks, smideskol, antracit (en ren form av stenkol), ved. jodå det går alldeles utmärkt att smida med ved som bränsle man måste bara se till att den är i litet format (ca 100-120mm långa max 20mm tjocka)och ta bort askan annan var timme eller så och det gnistrar en hel del

Hur mycket luft du blåser igenom ässjan per minut (normalt mellan 25-300 l/min, men det finns ässjor som kräver upp till 10 000 l/min)

Hur djup din ässja är

Hur bred din ässja är

Vilken dimension din forma har (min 25mm helst 50 nåt max kan jag inte sätta men skulle gissa runt 1500mm eller så) En tunn forma ger en smal zon med hög luft hastighet, En grov forma ger en bred zon med låg luft hastighet (för samma luftmängd per tidsenhet mätt i kg/min).

Så enda sättet att veta säkert är att försöka värma stål i just din ässja.

Man kan även tillverka en ässja av stålplåt med ben av vinkeljärn enligt de bilder som finns på sidorna som jag har länkat till, du hittar dem under rubriken forges på min hemsida.

Det har ibland lust att falla ner skräp i forman på ässjor det förhindras om man lägger in ett x tvärs myningen i en 50mm forma gjort av 25x3 plattjärn stält på kant (den 3mm tjocka kanten ska gå i rörets längdriktning)

Själva härden görs av 8-10mm plåt och resten i 5mm plåt.

Härden: Själva måtten på härden (den grop som elden är i ) är beroende på hur stora saker du ska smida.

En bra början är ca 25-45cm i fyrkant och 12-15cm djup (djupet ändras inte med storleken).

Bordet gör du ca 500-1500cm i fyrkant (den bör inte vara större än 1 x 1.5 meter då blir den otymplig) med ett ca700mm långt ben i vart hörn gjort av 50x50x4mm vinkeljärn en bra storlek.

Forman: storleken på forman är en svår sak när det gäller en ässja den är det som ger temperaturen till att smida, å ena sidan täpps en smal forma lätt till.

Å andra sidan är det stor risk att det faller ner bränsle och skräp i en grov forma. Min erfaren het är att den bör vara ca 50mm i diameter och sticka upp ca5-6 mm över mitten på bottenplåten men allt mellan 25-80mm är rimligt. En tumregel säger att formans area är ungefär densamma som tvärsnitts arean på det största du kan värma rationellt (mao 50 mm är inte det störta man KAN värma i min ässja utan det största som är rationellt. jag har värmt bitar på det dubbla med framgång)

Forman gör du som ett "T" vridet 90* ,tvärbalken på t:et är den den del som hänger lodrätt från mitten på härdens botten och stammen är där du blåser in luft. Längst net på tvärbalken har du gjort en lucka som du kan tömma aska och slagg genom. Om du gör luckan som en felbalanserad gungbräda med en del av gångjärnet fastsvetsat på röret och en del på plattan på ett sånt sätt att plattan stänger till av sin egen vikt så behöver du bara lyfta den del som trycker ner så ramlar all aska ut och det blir tätt när du släpper (se skiss Ässja)

När plåt lådan som ska vara härd är klar och monterad på sin plats i mitten av bordet så kan du fylla den med lera blandad med en magrings blandning (en blandning som gör leran porösare).

Den magring jag använder består av lika delar fuktig sågspån och fin sand (vikt inte volym).du ska blanda i så mycket att leran just precis inte spricker när den torkar. Ungefär 2 delar lera och 1 del blandning

En ässja går helt enkelt ut på att tillföra luft till glödande kol, så spåna själv på vad du kan åstadkomma.

Som exempel kan jag nämna att jag har smitt en vecka med en lerfodrad plåtburk som ässja, en 4kilos tom färg hink fodrad med 20-30 mm lera från en bäck i närheten, för att ge lite bättre motståndskraft mot elden, ett rör gjort av locket ledde in luften som en kupévärmare stod med. Det gick riktigt bra, stålet blev varmt (jag brände faktiskt sönder en huggmejsel i den : -( ).

Kolet ja, ja det var siktat från en majbrasa.

Det finns även gas och olje eldade ässjor, men de har jag liten kunskap om så de får du tyvärr forska om själv.

Till kolässjan hör två viktiga "verktyg" rakan och skyffeln kanske även ett tredje bör finnas, krattan.

Rakan är oftast ca 500-700 mm lång med ett 25-30 mm brett 3mm tjockt och ca75mmlångt blad i rät vinkel från änden, om man lägger den på ett bord ser den ut som ett L ungefär, med den tunna sidan på bladet upp och en krok i skaftet. Kroken används till att hänga upp rakan I.

Skyffeln är ca 150 mm bred och 200 mm lång, med 20 mm höga sidor och har normalt ett nitat järnskaft ca 500-700 mm långt. Den använder man för att skyffla på nytt kol, packa kolet genom att klappa på det med plattsidan, att flytta runt på befintligt kol och ta bort slagg och aska.

Använder du träkol är en kratta (helt i metall annars brinner den upp på nolltid) bra att ha, du kan raka upp kolet och lämna askan kvar så du kan skyffla bort den för att sedan raka ner kolet igen. Min raka har "kratt-tänder" på baksidan det spar på tid (och plats).

En stor järnklump bara eller hur?

Nja inte riktigt, städet ska stå emot allt du kan ge det och ändå inte ta skada i första taget, alltså inte gjutjärn (man vill ha lite studs i städet, se nedan för förklaring, gjutjärn har bara ca5-10%studs).

En annan sak är att du får bäst effekt på slagen om du smider mitt över midjan (störst massa där).

Du bör och se till att en kant har en radie över ca halva sidan (från mitt över midjan till hornet helst på sidan från dig) börjande med ca 2mm och över 150mm ökande till 5-6mm. Radien är bra när du bockar det blir inga jack i biten då vilket det blir om du bockar över ett skarpt hörn.

Det fyrkantiga hålet är där för att hålla fast verktyg av alla möjliga slag och former som jag ska ta upp senare.

Lite om städets anatomi.

Här kommer måtten för ett typiskt engelskt städ (nåja det är ett medeltal av 6 mätta städ) av ovanstående modell i kvot form

Längd:1 Höjd: 0.428 Banens bredd:0.138

Banens längd(inkluderande hälen):0.61 Hornets längd:0.31

Midjans längd: 0.249 midjans bredd:0.138 Fotens längd:0.52 Fotens bredd: 0:336 Hornets sänkning:0.02 hornet sitter en liten bit lägre än banen (syns tyvärr inte på bilden)

Hornets höjd: 0.159 (från hornets översida till den plats där det bedömdes sluta på undersidan)

I de flesta fall (5 av 6) fanns det en liten plan yta mellan hornet och banen ca 0.008 högre än hornet den kallas sadel och används för att hugga mot (inte härdad) den hade då i medel en längd av 0.08 och tog upp en del av banens längd.

Fyrkant hålet (det satt på alla i mitten från sidan sett) 0.15 från bak kanten. Det var mellan 25 o 32mm i kvadrat (alla sidor lika långa)

3 hade 26mm en hade 25 och en 32mm (172 kg städ)

Runda hålet var mellan 13 (75 kg städ) o 16mm (172 kg städ) i diameter och satt 0.05 från bakkanten och sidan på hälen (det varierade en mm eller så men i stort sett lika långt från kanterna)

Du ska naturligt vis kolla att det inte finns synliga sprickor i städet de tyder på en stundande katastrof.

Lyssna även på klangen, (klangen får du om du släpper en 15-30mm ståldank på städet från ca 300mm höjd)om du hör ett skorrande (det kan vara märlorna över fötterna eller så men det är lätt att kolla) eller ihåligt ljud det kan vara en dold spricka det befogar i vart fall en rejäl pris sänkning (mindre än 5kr/kg). det kan vara märlorna över fötterna eller så men det är lätt att kolla, lägg bara en träkil mellan märlan och städet dämpas skorret är det troligen där felet ligger.

Är det målat så se upp de kan dölja mycket (jag har hittat nymålade städ med spackel i stora sprickor)

Banen ska helst vara utan märken och gropar men hittar du ett eller två så gör det inte så mycket, kom bara ihåg att alla märken kommer att lämna ett negativt avtryck i detaljera du smider över det.

Kolla så att det inte finns en yta med mycket mjukare stål eller stål med en annan färg, det kan vara en reparerad skada (i svetsad och slipad). Det är definitivt inte bra reparationen tar bort härdningen runt om samt att fyllnads materialet troligen inte är särsklt hårt i sig eller kanske hårdare än städet osh skört.

En bra uppfattning hur bra städet är kan du få genom att göra danktestet. (Tack Jock och ni övriga för den goda idén)

Ta en kullager-kula ca 15-20mm i diameter och släpp den från 250 mm höjd på städets yta, sedan noterar du hur mycket det studsar tillbaka.

Håll en linjal bakom så ser du lättare och får samma fallhöjd hela tiden.

(jag har ett 300mm långt plexi-glas rör 50mm i dia graderat med 9 streck med 25mm mellan med början 25mm från nedre kanten i stället då slipper jag jaga förrymda kulor hela tiden). Kolla flera ställen på banen och ta ett medelvärde du får bäst uppfattning om du kollar ovanför midjan (hornen och hälen har oftast lägre värden).

Tänk inte på ett städ med mindre än 25% studs annat än som ett nöd städ (bättre än inget alls), ett mellan 25-50% är fungerande men är inte värt ett pris över 1-2kr/kg (det är fungerande men blir tröttsamt i längden och får lätt märken), mellan 50% och 70% är knappt mer än acceptabelt, säg mellan 2-10kr/kg, 70-85% är bra, 85-90% mycket bra, 90%+ är utmärkt men kostar kanske 70-190kr/kg beroende på skick.

Det bästa jag hittat hade 90% (Kohlsva) studs, det bästa jag hört om hade 95% studs (Peddinghaus).

Anledningen att du vill ha studs är att den kraften går tilbaka i stålet (städet slår tilbaka under ifrån lite), ytterligare lite går vidare till hammaren som får en extra skjuts uppåt och gör arbetet att lyfta hammaren lite lättare (om du kan "tima" det hela så du fångar hammaren på vägen upp alltså) vilket naturligt vis sparar på dina muskler.

för att det här testet ska fungera måste du tvätta stället du ska testa med lacknafta för att få bort olja, fett.... Ett annat test nu för att kolla om det är gjutjärn (som är ett helt förkastligt material i städ. de håller inte) eller mjukt stål är att använda en fil på det, om filen tar är det mjukt. Fråga om du får fila lite försiktigt på en kant (av banen) fila försiktigt (biter den lätt är det ett varningstecken)Det är dock inte säkert att det är gjutjärn, det kan vara stål men värmeskadat t.ex. från en brand eller förlorat lite av härdningen i ytan pga att ett stycke varmt järn legat där för länge.

håll ett papper under och fånga upp spånorna på det och dra med fingret (fortfarande ingen olja tack, rena händer) spånorna över papperet.

Blir det ett streck som set ut ungefär som blyerts så är det gjutjärn, och alltså inget att ha, annars kan det duga. Om inte annat håller det bättre än gjutjärn och kanske går att återhärda (ett stort kanske).

Städet har antingen ett horn (engelska/amerikanska städ som det avbildade) och då runt i 99% av fallen jag har sett ett med fyrkantigt horn ??varför, ingen aning??, Eller två horn som det så kallade norrlands-städet, då ett runt koniskt och ett fyrkantigt pyramid format horn. De används för att göra bockar (böja järnet) och för att räcka över.Att räcka betyder att man gör stålet tunnare och längre.

Det engelska städet har även ett litet hål vid sidan och närmare hälen som är ca 10-15mm i diameter, det kan man använda till mycket, bl.a. tillsammans med en klammer att hålla fast ett arbetsstycke om du behöver två händer eller när du slår igenom en hålstamp och/eller en drift.

En skiss på två olika typer av klammer kommer också att bifogas, både en "fast" och en "justerbar".

Norrlands-städet har också ett runt hål men det är på motsatt sida av banen det används på samma sätt.

Städet får inte vara för litet, då studsar det bara omkring när du slår på det (kraften går åt att flytta städet inte till att forma stål) man brukar räkna med minst10/1 helst 20/1 i vikt förhållande mellan städ/hammare dvs en 1.5 kilos hammare behöver minst ett 30 kg städ för att utnytja hammarens kraft rationellt, det bör vara på minst 50 helst 100kg eller mer, får du bara tag på ett 30 kg så använd det men spana efter större. Ett städ på 150-200 kg är tillräckligt stort för mycket krävande arbete och mycket bra till de flesta operationer (men dyrt, stort och otympligt).

För stående arbete (minst 99% av allt arbete vid städet) ska städet monteras så att det har banen i höjd med en punkt mellan tumspetsen (tumen rakt ner tack) och din handled , (börja med handleden så kan du kapa sedan om det blir för högt det är enklare än att lägga på) när du står rak vid sidan av det. Efter som det skall vara fast monterat så det är det fast på den höjden. Det bör stå stadigt på en rejäl kubbe (antingen en naturlig träd stam eller en hopspikad stomme av grova plankor 50x150 mm), minst lika bred som det är långt mellan de yttre spetsarna (mätt diagonalt) över fötterna, det ska sticka ut 50-75mm på alla sidor för stabilitet, 150 kg fallande stål krossar lätt en fot eller ett knä, det bör även vara förstärkt med ett par järnband runt om. Samt att den måste vara rejält förankrad i kubben t.ex. med krampor du smitt själv. För att jämna ut smärre ojämnheter i kubben och minska städets ringande så kan du lägga 3-5lager tjärpapp mellan städet och kubben.

En sak du bör göra är en städsadel. Det är en grov plåt (5-10 mm) bockad så att den sitter över städet, som sadeln på en häst. Den används när du ska mejsla och slå hål eller så för att skydda banen från märken. Jag har även sett en sadel med märken och avtryck gjorda med flit för att forma ådringen på ett löv, små kulor (då tillsammans med ett översänke), logotyper m.m.

(äv. kallad stolpsicka)

Skruvstycket har stora krav på sig, dels ska det greppa om arbetsstycket, dels ska det stå emot slag och stötar. De flesta skruvstycken som finns i dag är parallellskruvstycken, det vill säga att de rör käftarna parallellt.

Det andra som är betydligt bättre för tyngre smidesoperationer är vinkelskruvstycket.

Vinkelskruvstycket är gjort för att ta upp slag och stötar (bild kommer senare) de är konstruerade som ett gångjärn. Det har en fast käft som är fäst i en fast punkt (arbetsbänken vid ett ben för stabilitetens skull) och en ledad som är fäst ungefär halvvägs.

Jag har använt en svetstång att klämma fast material mot en 200 mm bit 50x50x5 vinkeljärn fastskruvat i en fast punkt (en påle djupt nerslagen i jorden). Det är en bra ersättning för ett skruvstycke tills vidare, i vart fall billigare och det tål mer än ett skruvstycke i gjutjärn. Det är vad jag använder att hålla fast saker med när jag gör demonstrationer där det inte finns så mycket utrustning.

Svetstänger är förresten det första du ska köpa ett par av (ca 25 cm långa) att hålla saker du ska borra (för att spara fingrarna) osv. Svetstången uppfanns föresten av en smed för den uppgiften. :-) Han försökte göra en bättre smidestång och lyckades mycket bra. Han hade ett par käftar som såg ut som ett v med ett streck över, med dem kan man hålla både rund och fyrkant järn riktigt bra och i en massa olika dimensioner.

För övrigt gör du nog dina riktiga smidestänger som ett av dina första projekt, jag kommer senare att ge instruktioner om hur du gör smidestänger på tre olika sätt (även niten kan du göra själv).

En hel hög huggmejslar är också bra att ha (både raka och kryssmejslar, svängda osv) du kommer att göra dem också själv efter ett tag.

Smide behöver inte kosta så mycket. för att börja med en hyfsad egen grundutrustning och de flesta verktyg du behöver utom städet bör du vara beredd att köpa utrustning för runt 700-1000:- om du kollar i flera kataloger/varuhus t.ex, jula, Klas Ohlsson, Obs, Rusta, Biltema...kan det bli riktigt billigt. Priserna och där angivet art numren är från 1999 09 10 och kan ändras utan att jag för den skull redigerar här (kommer troligen inte att ske någonsin) En kort uppräkning av dem du verkligen behöver i ungefärlig prioritet uppifrån och ner (viktigast längst upp) är.

• skyddsglasögon mellan 10 och 2500kronor
• hörselskydd mellan 22:- (10 par proppar t.ex. från jula 541-532 stora eller 541-540 små) och 2500kr (hörselkåpor med inbyggd stereoradio och handsfree till din mobiltelefon/komradio)
• 900G kulhammare 43:- (Ö&B)

• 250 mm lång svetstång (en tång som låser när du trycker åt de runt en del. Man justerar gripvidden med skruven i skaftet. Om man behöver en extra hand är de oslagbara. De har en mängd användningsområden Tex att hålla en varm del som du ska bocka, smida eller vrida. Var bara försiktig den är lite kort för att hålla varma stålbitar länge och kan släppa tvärt och utan förvarning. om du har otur så flyger den varma biten som skjuten ur en kanon och kan ställa till stor skada. ca 25-160:- (t.ex.jula art nr 025-168. 24:- )

• Filar (tre till sex filar i ett etui Fanns på alla de ovan nämnda ställena för runt 50 :- t.ex Klas Ohlsson 3 filar39:- art nr30-3152 eller 5 filar jula art nr120-303 49:- )

• stålskala 20-100:- t.ex klas ohlsson art nr20-1363 79:- (en stålskala är en linjal i metall, trä och plast har en förmåga att brinna upp i en smedja)

• ritspenna (klas ohlsson art nr30-6840. 39:- )

• huggmejsel 20:- (Ö&B)

• körnare 10-30:- alla ovan Både körnare och huggmejslar kan köpas i ett sett hos de flesta ovan för mellan 75 och 280 kronor(en körnare flera olika huggmejslar och dorn i regel). De är ofta ganska prisvärda.

• skruvstycke i stål 125-150mm käftbredd (det är så skruvstyckens storlekar mäts. Max avståndet mellan käftarna brukar vara lika stort som bredden eller lite mindre) (jula.150mm skruvstycke i stål art nr149-617. 479:- Eller Rusta skruvstycke i stål 125mm 250:-)

• bågfil runt 50 :- på de flesta ställena ovan.en liten sak bara köp inte de billiga bladen de håller så dåligt att de dyrare sandflex bladen blir ekonomiska i längden (efter 8-10 min eller så) och de kostar bara 45:- för ett packet med två

• stålborstar åtminstone tre fyra stycken de går åt ganska fort 20-50kr (alla ovan)

• städet skulle egentligen vara här men den här listans övregräns på 1000:- sätter stopp för det.

  Städet kan ersättas av en halvmeterlång bit järnvägs räls fastspikad (du måste bocka spiken över "foten"på rälsbiten eller borra hål) i en kraftig kubbe. antingen en naturlig trädstam eller en av grova plankor spikade till en solid 500x400x bekväm höjd.

  Höjden ska för att kunna arbeta bekvämt vara så att översidan på rälsen hamnar mellan tum spetsen och handleden någonstans, (börja med handleden så kan du kapa sedan om det blir får högt det är enklare än att lägga på) när du står rakt upp med armarna hängande vid sidorna. En sak till det är den del som är upp i normal fall som du ska smida på, den är härdad det är inte den breda foten, den har även större massa vilket gör att den gör ditt arbete efektivare än om du slog på den tunna foten (den fjädrar bara efter). Om du vill kan lägga till 1000-1500:- och köpa ett 30kg (965:- art nr149-112) eller ett 50 kg (1495kr art nr 149-120) städ från jula. de är kanske inte de bästa men otroligt mycket bättre än de billiga gjutjärns städ som finns i biltema och hos vissa järnhandlare. De kan sägas vara riktigt bra om man jämför med ett räls-städ. I och för sig är de flesta städsubstitut man kan få tag på bättre än ett som ser bra ut men är gjort av gjutjärn.

• 1500g smideshammare 49:- (jula art nr109-777)
• borrskaft (du kommer att behöva göra hål) 30-100:- (Klas Ohlsson art nr 30-4727. 49:-)

• borr box (olika borrar i ett sortiment t.ex 1-10 eller 13mm eller1.5-6.5mm) mellan 30 och 200:- tex jula 033-055. 149:- 1-13mm för det mesta med o.5mm intervall. I vissa satser finns special borrar får gängor och nitar....

• skjutmått 40-250:- var bara noga med att det har graverad skala (jag har set såna som har haft skalan på en tejpremsa)och inte är av plast. Ett skjutmått i den lägre prisklassen är inte så bra men du kan i vart fall mäta bättre än med en stålskala. Ö&B flera modeller för runt 40:-, eller för ett riktigt hyfsat Klas Ohlsson art nr 20-868. 159:- )

• hårtork för att blåsa liv i ässjan borde inte kosta mer än 70:- (i stort sett alla ovan). egentligen vilken fläkt som helst jag har med framgång använt eller hört folk använda:

  cupe' värmare, damsugare(ställd för att blåsa), hårtork, badrumsfläkt, varmluftsfläkten från en saab, kylfläkt från en stor kopierings maskin, lövblåsare på högt ställd tomgång (de där bensindrivna fläktarna som man blåser löv från gräsmattor med), tvåkammarbälg gjord av plywood och en pvc-presening (det är vad den gamla typen som användes i smedjor från ca 1400talet till i dag kallas), 2 plasthinkar med plastsäck bunden över hinken och ett rör bundet till mitten av plastsäckarna med ett rör från botten av vardera till ässjan. Den fungerade genom att man använde de fastbundna rören som handtag för att pumpa på vägen ner höll man för hålet på vägen upp släppte man in luft i hinken genom hålet...), vinden från havet styrd (till en eldstad full med kol med två ark korrugerad takplåt som en tratt). Och sist men inte minst självdrag.

  för att göra en enkel ässja för mindre saker gör du sä här. Ett 3 meter långt rör 150-200mm i diameter med en plåtburk (spikhål i botten för luften) fastsatt i nedre änden. För att kunna fylla på kol är burken bara fasthängd med en sprint som skissen nedan visar. För att fylla kol; ta tag i burken med en tång, dra ut sprinten med en annan, ställ burken på något eldfast (en sten eller så), fyll på träkol sätt tilbaka burken, enkelt va.

Det här är ett försök till lista på de verktyg man behöver för att klara av de flesta operationer som förekommer i en smedja. Det är ingen komplett lista inte heller någon definitiv sådan. Kom gärna med förslag och kommentarer. Se den som ett hjälpmedel i dina verktygsköp precis som listan ovan och en vink om vad du kanske kommer att behöva och vad du kan göra själv. Jag har bara tagit upp handverktyg men en kort lista finns i slutet på några maskiner du kommer att vara tacksam för senare.

Kulhammare: I vikter från 175g uppåt T.ex. 150g, 175g, , ....,500g, 600g,...2000g.. Jag rekommenderar tre (till att börja med). en liten 150-175g.en mellan 200-350g. en stor 400-500g och gärna en ännu större runt 600-800g.

Smideshammare: Säkert senare med både tvär, rak och diagonal pen (de två senaste måste man göra själv tyvärr L ). Du behöver inte alla i början, men i en välsorterad smedja hittar du hammare i alla möjliga vikter Tex. 300g, 400g, 600g, 750g, 1000g, 1200g, 1500g, 1750g.

Du behöver tre fyra i vikterna en 400-500g, en 800-1000g och en 1250-1500g och kanske en mycket liten, för nitning och så, på ca 200-250g.

Smidessläggor: Dessa hittar du kanske bara 5-6 stycken i en smedja. Det beror på att de användes en till tre åt gången av medhjälpare (lärlingar och gesäller). Mäster visade med sin hammare var de skulle träffa. De användes mest tillsammans med andra verktyg. Det krävdes skicklighet att stå tre vid städet.

skillnaden mellan en 2 kg tung smideshammare (för tung för det mesta men kan vara bra att ha i vissa fall) och en 2 kg slägga är att släggan har ett 550-1200 mm långt skaft. Det långa skaftet ger mer kraft (egentligen fart men eftersom kraften är massan gånger hastigheten i kvadrat så....) och faktiskt viktigare bättre kontroll (två händer att styr).

Du behöver en till att börja med, en med rak eller tvär pene, det är inte särskilt viktigt vilken du väljer, men jag skulle välja en tvär pene för att slippa ha släggdrängen framför mig när han använder den för att bredda och rak pene för att räcka material med penen, ojdå det bleve vist två ändå ;-) . Om han tappar den eller slår fel slipper jag få den i skallen (eller mer troligt på knät) eftersom han står på sidan av mig. Lämplig vikt är mellan 2-10 kg. (jag har två på 2 kg tre på 6kg och en på 8kg och letar efter några på 4kg)

Du kommer att behöva ett par andra verktyg som ser ut nästan som hammare, skillnaden är att de oftast inte har skaftet kilat (det sitter lite löst så att man kan vända verktyget och få den sida man vill mot det man gör), och att du ofta måste göra dem själv : ( de ny tillverkas tyvärr inte. De har skaft av obarkad rönn, den tål värme bra.

Ett av dem kallas för planhammare (egentligen ingen hammare över huvud taget utan ett verktyg man slår på). Den används som du kanske förstår till att göra saker plana. Den ser ut som på bilden ( kolla på min bildsida). Plattan är nästan helt plan (egentligen en svagt krökt yta ca 0,2 mm högre i mitten än vid kanterna) och med en ca 1 mm radie med mjuka övergångar på alla kanter för att det inte ska bli märken i arbetsstycket.

Sättar: Om du besöker en smedja och rotar runt lite kommer du nästan säkert att hitta något som ser ut som en hammare med rundad baksida, (Den ska i varje fall vara rundad, tyvärr har många ett farligt skägg. ) och är helt plan under (egentligen en svagt krökt yta ca 0.1-0.15 mm högre i mitten än vid kanterna). Den har rät vinkel mellan banen (banen är normalt ca 35-50mm tvärsöver)och sidorna (åtminstone tre av sidorna). En sida har en skarp kant (nåja nästan) en annan ca 1-2mm radie den tredje ca 2-3mm radie den sista 3-4mm (Se bild). Det är en sätt (ibland felaktigt kallad sätthammare) den används tillsammans med släggan för att göra skarpa avsatser i det du smider.

När du ska göra en rak avsats börjar du med en snedsätt den är lik den föregående med den skillnaden att den har en vinkel mellan ena sidan och banen och en ca 2-3 mm radie i den vinkeln (se bild). Det finns ett liknande verktyg som både sätten och snedsätten för fast sättning i fyrkanthålet (fyrkantigt skaft alltså).

Den använder du när du gör andra städverktyg för att få en rak kant mellan kroppen på verktyget och fyrkant tappen när du gör egna städ verktyg.

Kattunga: ( se bild) Varmmejsel för hålutvidgning/ håltagning den på bilden är utan hål och är avsedd att hållas med tång

Runda hålstampar: ( se bild nedan) : med 5 mm platt yta i änden i spetsen den har maturligt vie en liten radie i kanterna på ca 0.2mm och konande över ca 150-200 mm till ca 25-30mm.

Driftar/dorn: Verktyg som har samma form som T.ex: hålet i ett yxhuvud, kanske oval som ett ägg för fin justeringen av ett hammar huvud, rektangulär för tväryxor och hammare......

de används som hålstampar med den skillnaden att de slås igenom hålet efter det att du använt hålstampen eller en borr för att göra ett hål (lite mindre än minsta måttet på det önskade hålet).

eftersom driftar/dorn är mer till för att ändra formen på hål så finns det Massor av former och storlekar i en gammal smedja.

Driftar görs efter som du behöver den. M.a.o. är de en del av det förberedande arbetet innan du börjar på något som behöver en speciell form på ett hål.

här nedan står två som är bra att ha får massor av saker

Fyrkantig konisk dorn: (se bild nedan) ca 3-4mm dia i spetsen och konande över ca 150-200 mm till ca 25-30mm i diameter. för att utvidga hål gjorda med ovanstående runda hålstamp. Fyrkant dornen används t.ex. om du skal göra en vev till att dra runt en fyrkantig tapp eller liknande.

Sexkantig konisk dorn: (se bild nedan) ca 3-4mm dia i spetsen dia i spetsen och konande över ca 150-200 mm till ca 25-30mm i diameter. Används för att utvidga hål gjorda med den runda stampen. Används t.ex. när du gör sexkantiga ringnycklar för muttrar med udda storlekar.

Varm och kallmejslar: (se bild nedan) Används för att kapa och klyva ämnen.

Skillnaden mellan dem ligger i stålvalet och eggvinklarna.

Kälhammare: Används för att bredda eller räcka ett arbetsstycke i en riktning (nästan se bild).

Över och undersänken(det senare är till för att sätta i fyrkanthålet): Används för att finjustera en form, rund, trekant (enda sättet att göra liksidiga trianglar på städet), fyrkant, femkant (går bara att göra med sänken), sexkant....(se bild)

Huggmejslar: En hel hög huggmejslar är också bra att ha (både raka och kryssmejslar, svängda osv) du kommer att göra dem också själv efter ett tag.

Vanlig huggmejsel: Lite olika storlekar (olika breda, långa)

Kryssmejsel: Lite olika storlekar (olika breda, långa. Se bild)

Svängda huggmejslar: Med olika radier och bredder (görs kanske mest för ett särskilt projekt)

Nitsättar: Dessa är en slags sänken, men de kan användas kallt också (upp till ca 6-8mm).

De gör du enkelt själv genom att värma upp en 12-20mm dia 150mm lång stålbit (behöver inte nödvändigtvis vara verktygs stål) till gul värme och sedan slå ner den 1/3 över en kulagerkula så att skallens diameter blir ca1.7ggr den önskade nitens diameter. (inte nitskallen utan skaftet) Se bild.

Körnare: En spetsig rund stålbit. Den ser ut ungefär som en 12-15mm tjock blyertspenna med ovanligt lång smal spets (ca 3 diametrar alltså 30-45mm lång kona) med 60* i de yttersta 2-3 milimetrarna). Används för att markera ställen där du ska göra något. Du behöver en med rund (för borrar och så) och en med pyramidspets (för varmarbete).

För att märka ditt arbete med ditt märke och gärna årtal också.

Rikt ställ (för att räta ut spiral fjädrar)

Giljotin: Ett verktyg för att göra samma sak som med över och undersänken skillnaden är att du inte behöver tre eller fyra armar för att göra det (den är begränsad i storlek dock).

Giljotinen är en rätt enkel historia bestående av en botten platta med två upprätstående u formade järn bitar ca 75mm höga mitt emot varandra (cirka 25mm djup och 20 mm bred dal på u:et) öppningarna in mot varandra och ca 50 mm mellan de närmaste kanterna.(Pust, stånk, stön, det var jobbigt att beskriva det här)

I de två styrningarna (u:na fungerar som rälsar) lägger man två stålbitar med måtten 100x50x20 som är gulvarma.

nu stoppar man in en kall järnbit mellan dem (med det utseende man vill att alla andra bitar som ska formas i det verktyget ska ha) och slår till kraftigt uppifrån med en slägga.

När man gör det får man ett avtryck i de två varma bitarna som man (när de kallnat) kan använda till att forma andra bitar som är gulvarma.

Enkelt va J

Jag har fått frågor om det här så jag har lagt till en enkel bild av en giljotin här nedan

Anledningen till att jag satt den fyrkantiga tappen i ena kanten är att den dels är enklare att svetsa fast (på en giljotin bockade jag bara en 25mm frkant stång och svetsade fast skenorna) och dels att jag då kan få verktyget närmare städets centrum och därmed mindre energi förlust (med den klasiska placeringen ska tappen vara i mitten men då fjädrar det MYCKET mer)

Klammer: Ett verktyg att hålla fast arbetsstycken mot städet med. Finns i flera olika utföranden. Här är två.

Fast: en stång av fjäderstål bockad med en spetsig vinkel (ca 80*) ena sidan lång nog att sticka ut ca 100mm på undersidan av städet och med en diameter en milimeter mindre än hålet på städet (om hålet är 25 i fyrkant är 24 ett bra mått) och den andra en ca 150mm lång sirkel med en liten platta eller scrolla i änden.

När du sticker ner den fyrkantiga delen i hålet så bryts den av armen och griper då tag i hålets kanter.

När du lägger en stålbit emellan städet och armen och knackar så nyps biten fast och du kan arbeta på den med båda händerna.

För att lossa slår du på undresidan (under städet) så att klammern hakar loss. Ibland är det bra om du kan använda en kil på undersidan. Så gö ett hål som bilden visar)

Justerbar:

Avskrot: Gör du lätt själv tex av en bit järnvägs räls som du härdar i olja (värm tills en magnet inte dras till biten fort ner i oljan och rör om)

Varm: Se bild

Kall: Se bild

Brygga: en platta parallell med banen men med ett skaft som passar i fyrkant hålet den använder man t.ex. när man ska räcka ut tenarna på en gaffel.

Kona: En rund kon som fästs i fyrkant hålet och används för att göra ringar.

V-rygg: För att göra förstärkningar (en upphöjd rygg) på blad som behöver vara styva.helt enkelt en kub med ett 2-3mm djupt v format spår på översidan.

se till att det inte finns NÅGRA vassa kanter på det här verktyget om det finns den minsta kant så får det härdade verktyget brottanvisningar.

Sparrhorn: Ett litet städ att fästa i fyrkant hålet med ett runt och/eller ett fyrkantigt horn.används för att göra små ringar och liknande.

Bockgaffel eller bara gaffel: En gaffelliknande sak som fästs i städets fyrkanthål, används som en stor tång med hoprostade käftar. Finns både som horisontell och vertikal.

Bock/rikt block: En rund kil, den liknar en rund yxa med ca 4-5 mm tjock egg och rundad bak kant och en fyrkantig tapp på undersidan som är lagd på städet (se bild).

Bågfil: Gärna en lite dyrare, bladinfästningen är oftast bättre på dem, med Sandflex blad ca 18-24 tänder/tum. De håller faktiskt 3-5ggr längre än andra billigare blad och tål att få en smäll utan att spricka. En bågfil kan du "lätt" göra själv senare.

Vinkelhake: I metall

Stålskalor: 2 st en 300mm en annan500-600mm

Passare: 2 olika en båg passare och en fjäder cirkel (skruv justerad passare).

Fotpassare: ett verktyg för att mäta invändiga mått.

krumpassare:ett verktyg att mäta utvändigt med.

genom att först sätta in fotpassaren/krummpassaren i tex ett hål/en axel sedan tar man ut den och lägger den mot en linjal för att få måttet De två ovanstående är gamla typer av verktyg i dag ofta ersatta av ett skjutmått. de har dock ett berättigande i en smedja.(se bild)

Filar: En hel hög här är en lista på de du bör skaffa (de viktiga först i varje längd).

När du använder filar så ska tänderna vara riktade framåt (inte vid drag filning ser nedan) och du ska bara trycka framåt och bara dra lätt bakåt

300mm filar
dubbelgradig halvrund
dubbelgradig flat
ansats fil (filtänder bara på 3 sidor)
enkelgradig flat
rund fil

250mm filar(både en normal och fin huggen)

dubbelgradig halvrund
dubbelgradig flat
enkelgradig flat
ansatsfil (filtänder bara på 3 sidor)
rundfil
trekantig fil (både enkel och dubbelgradiga om möjligt)
fyrkantig fil

Gärna en uppsättning nålfilar för små arbeten (t.ex. på verktyg du ska göra själv).

Tips om filar och andra eggverktyg
När du filar i aluminium och andra mjuka material så kan du doppa filen i lacknafta med lite olja i blandning ca 15-30ml(1-2 matsked(ar) ) olja /1L lacknafta. Vanlig olivolja går bra, så fastnar inte spånorna lika lätt på filen, blandningen både smörjer och kyler. Om de ändå fastnar så dra en bit kopparplåt under hårt tryck parallellt med spåren från skaftet och utåt så lossnar spånorna.

om du ska fila plant måste filen vara konvex på längden (avtagande tjocklek och ibland bredd från skaftet och till spetsen). det är nödvändigt för att du ju trycker ner ändarna och spänner filen i en båge annars.

Avsluta alltid med att borsta ur spånorna från filar du använt med en mässing-borste parallellt med spåren och från skaftet och ut. Det mångdubblar chansen för ett bra resultat nästa gång, en spåna kan repa det du håller på att fila jämnt och förstöra biten.

Drag filning: För riktigt fin yta med filning kan du ta tavelkrita och gnida in i spåren efter att du doppat filen i lacknafta med lite olivolja i (filen tar stryk så en gammal är nog bäst) sedan tar du tag i filen i Båda ändarna (skaftet i vänster hand)och drar den Mot dig med filen 90* mot arbetsstycket och på ovansidan. Borsta ur, doppa i vätskan och krita om med jämna mellanrum (ananvart drag eller så), se upp med spånor som klibbat fast, de kan förstöra biten.

För din egen skull förvara filarna så att de inte skaver mot varandra. Det gäller slipmaterial i allmänhet, även roterande filar, slipstift, brynen, borrar, och gängtappar. De förlorar formen och/eller skärpan annars.

Jo filar är eggverktyg, varje spår är en egg, så att ha dem liggande lösa skrapande mot varandra är som att dra eggen på en kniv mot eggen på en annan inte bra. Även brynen, slipstift, smärgelduk...är eggverktyg (varje korn är en egg), eggverktyg måste vara vassa och ha rätt form för att göra ett bra jobb.

först lite säkerhetsföreskrifter:

Det här är de föreskrifter som du ska följa vi användningen av alla maskindrivna slip operationer. Om du har en maskin med skivor (bänk slipar, pelarslipmaskiner, vinkelslipar....) ska du:

1: Klang prova skivan.

det går till så att man håller skivan med ett finger i hålet och knackar lätt på den med en träbit. Skivan ska ha en klang som inte tvärt upphör eller skorrar.klangen får inte heller låta konstigt på något annat sätttex ihålig...., om den gör det kan den vara sprucken.

2: Montera skivan omsorgsfullt.

3: Fläns brickorna måste vara lika stora.

4: Använd alltid mellanlägg av kartong (ca 1mm tjock) mellan flänsbrickorna och skivan.

5: Se till att avståndet mellan skivan och eventuellt anhåll är max 2mm.

6: Använd alltid skyddsglasögon.

7: Använd hörselskydd.

8: Se till att utsug finns till stationär maskin.

9: Om du använder våtslipning så ska du stänga av kylvätskan/tömma karet (T.ex. på maskiner där stenen går med en del i ett vatten tråg) och köra skivan torr innan du stänger av maskinen.

10: kontrolera att maskinen inte överskrider det för skivan rekomenderade varv talet, på maskinens Märk plåt står det nåt i stil med XXX Rpm det står också ett varvtal på skivans etikett de måste stämma överens. Om du kör skivan för fort så kan den explodera med otrevliga följder.

11: När du använder andra slipmetoder ska du där det går tillämpa ovanstående regler.

Bänkbrynen: Bänkbrynen finns i en uppsjö olika kvaliteter och korngrovlekar. Den vanligaste varianten är ett med ena sidan grov och den andra fin.

Det finns sådana bänkbrynen i prisklasser från 15:- till över1500:- .

De billigaste har något kortare livslängd och ger ett något sämre slipresultat, medan de dyra i sin tur har längre livslängd och ger ett jämnare resultat.

du får själv bestämma vad du är beredd att lägga ut.

en annan sak är att olika slipmaterial ger olika bra skärpa. Här nedan följer en uppräkning av de vanligaste.

Diamant ger hög avverkning och hyfsad skärpa. De kan tyvärr inte riktas upp så de blir helt plana om de inte är det från fabriken. planhet är en nödvändighet om ett bryne ska fungera bra.

Kiselkarbid ger hög avverkning men inte så bra skärpa.

Aluminiunm oxid ger inte så bra avverkning men väldigt bra skärpa.

Arkansasbrynen (gjorda på en natursten kallad novaculite) ger mycket bra skärpa (de hårda i vart fall) men riktigt dålig avverkning.

Skifferbrynen ger beroende på vart de kommer ifrån bra till mycket bra (de flesta naturstenar är finare ju mörkare färg de har i torrt tillstånd) skärpa men väldigt liten averkning.

Sandsten ger bra averkning men inte mer än hyfsad skärpa.

keramiska brynen (en mängd olika material bland annat kaolin) ger bra skärpa men låg avverkning. De kan tyvärr inte riktas upp så de blir helt plana om de inte är det från fabriken. planhet är en nödvändighet om ett bryne ska fungera bra.

Jag använder ett sådant grovt/fint bänkbryne av kiselkarbid med ca120 och 250korn som jag köpte för ca 250:- till de lite grövre slipningarna.

Ett fint aluminiumoxid bryne med en grovlek på 600korn (ett aldeles för stort steg jag vet men jag kan inte räkna upp alla brynen jag har de är för många för det mellan 50 och 80 nånstans) som kostade ca 400:- till mellan slipningarna.

Den fina eggen får jag genom att använda Ett fint skifferbryne det kan du t.ex. köpa via Sten Tradition. Ring och hör av dig till dem, de är mycket tjänstvilliga och tar upp beställningar på det mesta i bryn väg (former/storlekar alltså). De gör dock så vitt jag vet bara skifferbrynen.

Sten Tradition
industricentret 7581
S833 93
Sweden
Tel +46 (0)670/13825
fax +46 (0)670/13824
mobil +46 (0)10 332 40 80
Email
Info@stentradition.se
Hemsida
http:\\www.stentradition.se

Skicka en beställning på fax och ange att du vill ha ett t ex 250x50x30 mm (den storlek jag har) bryne med rätvinkliga kanter (annars får du ett med skrovliga kanter). Det kostar ca 150:- (1999) hem i brevlådan. Det är väldigt bra brynen (det måste dock planas till) som ger en rakbladsvass egg om de används rätt (rikligt med vatten på det när du använder det).

För att resultatet ska bli bra måste brynena även vara plana det blir de om du tar ett våtslippapper (börja med 60-80 korn och gå stegvis ner till 320 eller så) som du blöter och lägger på en 8-12 mm plan glasskiva på ett stadigt bord med en tygbit mellan bordet och glaset (det blöta slippapperet suger fast på glaset) sedan för du brynet fram och åter i cirklar tills det är helt plant Använd rikligt med vatten på för att transportera bort slip resterna, kolla med en stålskala mot ett fönster om du ser ljus emellan så får du fortsätta.

när du använder brynena så måste du tänka på vad eggen ska användas till så att du kan ge det en korrekt vinkel.

Med för brant vinkel så går det onödigt trögt att skära och med en för liten bryts eggen lätt.

De vanliga är de två längst till vänster.

För mjukt trä ca18-20* i eggen

för medelhårt trä 20-22*

för hårt trä 22-25*

för slaktknivar, bilor och täljyxor 25-35*

för hugg o klyv yxor 35-45*

för mjuk metall (koppar, aluminium mjuk, mässing och brons 45-55*

för medel hård metall (mjukt järn, hård brons och mässing) 50-55*

för hård metall (rostfritt, fjäderstål, normaliserat verktygs-stål) 55-85*

för mycket hård metall 70-85* (går vid det här laget bara med hårdmetall för det mesta)

för gjutgods och vissa mässing och brons sorter 90-100*

för hård plast70-85*

Smärgelduk/slip duk: I korn från 80-220 I steg om ca50-80 korn inte mer (se nedan för en förklaring)

Våtslipduk: I korn 220-800

Slipning: När du slipar gå stegvis från grovt (inte grövre än nödvändigt) till fint i små steg. Se till att alla repor från den närmast grövre slipningen är helt borta innan du går ner en nivå annars får du ett dåligt resultat med repor och matta partier som det tar evigheter att få bort.

Ovanstående verktyg bör efter hand kompletteras med: (i något sånär turordning)

En kraftig arbetsbänk: Den ska vara så kraftigt byggd att den står emot det mesta du utsätter den för utan att svikta. Det är viktigt att det är bra arbetsljus vid den , det var därför den placerades under det enda fönstret (gärna ett söderfönster) och nära dörren innan elektrisk belysning kom (de flesta smedjor hade bara ett eller två fönster och var mörka för att ge bra förhållanden för att bedöma stålets och järnets temperatur). Den ska tjäna som arbetsplats, fäste för gradsaxen, vinkelskruvstycket och det vanliga skruvstycket, ordentligt fast satta helst med genomgående bultar med mutter och bricka på undersidan, de bör sitta nära ett ben vardera på bänken.

Det bör vara 1-1.5 m mellan benen, jag har 8 ben på min stora arbetsbänk med en meter mellan varje (3m lång alltså), kanske för stort för de flesta men jag behöver all den ytan. och skivan ska sticka ut ca 50-100 mm utanför benet på sidorna (helst inte mer än 150 då blir den för fjädrande ). En arbets bänk som står mot en vägg bör inte komma mer än MAX 700mm ut från väggen, om den är fristående är 1200mm ett bra värde. Anledningen är att du då får svårt att nå saker som är längst in mot väggen/mitt på bordet

Det är bra om du kan lägga en, 8-10 mm ca 300 mm i fyrkant, plåt under det vanliga skruvstycket samt skruva fast hörnen på plåten i bänken. Helst genomgående bultar med mutter och bricka på undersidan, även skruvstycket måste ha mutter och bricka och/eller vara fast svetsat på plåten. Det gör hela arrangemanget otroligt stabilt.

En handhållen gasolbrännare är bra att ha till t.ex. hårdlödning, värmebehandling (anlöpning), svartbränning osv.

Handborrmaskin: min 400w och 13mm chuck och steglös varvtals reglering, gärna med ett litet stativ till. Om du inte har en pelarborrmaskin är stativet bättre än ingenting.

Borrkassett med borrar 1-10mm (gärna större senare) i 0,5 mm intervall kompletterar borrmaskinen. En mängd slipstift, roterande filar, stålborstar, försänkare osv kommer också att underlätta för dig.

Lämpliga borrhastigheter: Den maximala Periferi (ytterkanten) hastigheten för olika borr/fräsdiamerar, slipskivans diameter, arbetstyckets diameter vid svarvning.... Här är en formel för hur du räknar ut den.

n = varv tal varv/minut (det du söker i 99% av fallen)

v = periferi hastighet i meter per minut (på slipskivor meter per sekund) finns i tabellen intill.

d = borrdiameter (eller diametern annat roterande verktyg t.ex. en försänkare,roterande fil...)

1000 är för att få det i meter per minut som är det man räknat med i tabellen nedan.

Även en sats gängtappar och snitt med hållare är bra att ha (M 4, 5, 6, 8 och 10 till att börja med. Hållarna kallas svängjärn till tapparna och svängkloppa till snitten.

En liten bänkslip: Gärna flera av de billiga små maskinerna de har på ÖB, rusta eller andra liknande varuhus. De är oftast med en motor som gör ungefär 3000 varv/min på ca 150W, (de går på runt 150-200:- 1999) med stål borste/ar och lump skiva/or (ta bort de skivor den levereras med och ersätt med ovanstående eftersom det behövs).

Vinkel slip: Köp en bättre sort! Vinkelslipar är så högvarviga att en billig är slut efter 1/4 av tiden som en bättre maskin (som kanske kostar 300-400:- mer). Samt att en dyrare är bättre balanserad (den vibrerar mindre) vilket sparar dina händer, ger jämnare snitt och skivorna räcker längre. Köp gärna kap och slipskivor i storförpackning det blir mycket billigare i längden (1/2 priset, i bland mindre).

En kraftig gradsax: Att klippa till material med (finns för ca 400-600:- hos Jula, öb....) ta den största du hittar och köp extra skär direkt (vem vet hur länge de finns tillgängliga för den aktuella modellen?) senare kan du säkert låta tillverka dem i 2140 på en verkstad (jag brukar anlita gymnasieskolans industriprogram till sånt, de brukar göra det för en fika om man står för materialet) och härda det själv senare.

En smärgel (min 550W) med en grov och en fin skiva (gärna med borrslip jigg).

En liten gassvets (acetylen): För svetsning och värmebehandling mm. från ca 4000 kr (1999)

En pelar och/eller bänk borrmaskin: MED SKRUVSTYCKE jag rekommenderar min 735W (1hk) motor,16mm chuck helst med morsekona, normalt är den minst MK2 i den storleken(den kan även beteknas som MT2 eller T2...) gärna ett roterbart (runt bordets centrum) / tiltbart (kan vinklas i förhållande till marken) bord, vilket ger större frihet i borroperationerna.

En elsvets: Är också bra att ha den bör ha min110 helst 150A max ström. Den bör också ha och minst 20% cykel tid vid 110A (du kan svetsa i säg 2 min och måste vänta i 10 min på att svetsa igen).

En svets i den klassen brukar kosta ca 700-5000kr (1999) ny. Du får i de flesta fall vad du betalar för

En 700kr svets fungerar men håller inte lika länge och har sämre cykeltider än en som kostar 5000 kr. 700kr svetsen är till 99%en transformator svets som är lite svårare att få ett bra resultat med än 5000kr svetsen.

5000kr svetsen som troligen är en omformare och ger likström, likström ger en bättre svets (utseende i varje fall) än transingen (de kallas så transformator svetsarna) och är i regel lättare att använda. Jag har tillgång till båda och använder dem till lite olika saker men de fungerar båda två. Naturligtvis finns det dyrare svetsar men de är knappast nåt för en hobby fixare, eller hur.

En omöjlig uppgift som jag inte ens hoppas klara i mina vildaste drömmar ;-) Det här är förstås bara en liten del av det du bör kunna för att svetsa säkert och med ett gott resultat. Det ger däremot en kort introduktion till vad du bör kunna för att börja, m.a.o. en grund att stå på nauml:r du ska studera svetsning lite mer utförligt vilket du måste göra för din egen säkerhet. Även en liten tanke på brandrisken är på sin plats.

När man svetsar är det viktigt att veta att strömmarna är tillräckliga för att döda mer än 10 000 gånger om. Det krävs bara 0.05Ampere (nej inte volt de är olika saker) för att döda men du använder strömmar på upp till 450 Ampere ibland mer.Spänningen är däremot bara mellan 10 och 80 Volt det enda den påverkar är den så kallade "bågens" längd högre spänning gör att du kan hålla en längre båge.

Det finns en formel som säger att det krävs ungefär 60tusen volt spänning per meter luft för att tvinga en ström över gapet. Det betyder att 60 volt bara kan över brygga 1mm luft och borde göra svetsning omöjlig.

Nu är det ju så att det finns små smälta metalldroppar och plasma (enkelt en gas med laddade atomer) i luften Mellan det du svetsar och elektroden det gör att du kan hålla ett mycket längre avstånd mellan elektroden och den svetsade metallen även med de låga spänningar din svets har men då bara så länge strömmen är stark nog att smälta metall och fylla gapet ju längre ifrån arbetsstycket du är ju lägre ström kan ljusbågen föra....till sist slutar den att fungera.

En för lång båge är INTE fördelaktig (OK OK ibland men inte ofta).

Den ger bara en för "kall" svetsning, det medför även mycket sprut och stor möjlighet för luft att komma emellan och ge ett dåligt resultat med slagg, oxider, kväve i den smälta metallen (vilket ger en köld känslig fog) och vätesprödhet......

Lämpligt avstånd mellan metallen du svetsar och elektroden vid metallbågsvetsning (pinnsvetsning) är ca0.75-1.25ggr elektrodens tjocklek (där den är belagd mätt med beläggning och allt).

En annan sak är att du bör föra elektroden med en långsam pendelrörelse, ca 0.75 elektrod tjocklek (ibland mer om du vill täcka en stor yta med klen elektrod). Samt att du bör studera bilderna här nedan och försöka se sambanden och möjligheterna i de olika teknikerna jag visar.

För att kunna svetsa krävs ett par saker:

Här nedan ser du vilka effekter olika sorters strömmar och elektrod riktningar har ger på svetsfogens inträngningsdjup och utseende

Man kan se att de är symmetriska och har ett jämnt mönster av "åsar" tvärs över svetsens längdriktning. Ringarna är överdrivet stora på bilden i verkligheten syns de bara som ungefär 0.5mm höga åsar och dalar men de ska vara jämna. Om fogen är lika bred över hela sin längd, inte har smältdiken, är fri från sprut (små droppar av metall på sidorna av svetsen), inte har för mycket eller lite material (rågad eller urgröpt där det inte ska vara det), inte har porer eller sprickor, och har ett snyggt och jämnt ringmönster är det ett tecken på en bra svets (i vart fall jämn).

Ett par av de vanliga felen en nybörjare gör är att han svetsar på målade eller rostiga ytor det ger en mycket opålitlig fog med blåsor, släppningar (att svetsen helt enkelt inte "tar fast") och slagginneslutningar. Ett annat är att han för elektroden med ojämn hastighet och pendling vilket ger en ojämn fog med osäker hållfasthet.

Här nedan ser du en tabell med de vanliga felen och orsakerna.

Här nedan ser du två olika sätt att föra elektroden och de efekter de har på inträngnings djup tyvärr är de inte helt sanna men nära.

Här ovan har du den vanligare drag metoden.Dragmetoden anses enklare och ger ett bra resultat för det mesta.

Här nedan har du en kort beskrivning av vad du ska använda för elektrod vid vilka stål (bara de vanliga som fungerar både på växelström och likström. Utöver dessa finns tusentals andra). Du finner även den rekomenderade strömtypen för var och en av elektrodsorterna.

en metallsvarv är mycket bra att ha med den kan du göra en mängd saker enklare och fortare i en smedja t.ex. svarva till den där tappen istället för att först smida och sedan fila den...

du bör undvika de små svarvar om ofta säljs i postorder kataloger (mindre än en meter lång bädd). De minsta svarvarna är ofta så dåliga att du får ett bättre resultat med en träsvarv (jo jag lovar). Du borde faktiskt kunna göra en själv som är bättre med lite kunskaper om metallbearbetning (hur tror du de första svarvarna blev till? varde svarv eller??).

Den enklaste svarven är en stång mellan två lager utanför ett av lagren fäst i stången sitter en vev (som någon drar runt), i andra änden är stången spetsad.

En bit från spetsen (i stångens längd riktning) sitter en spets till. Det är mellan dessa spetsar materialet sitter.

Mellan spetsarna ca 5mm nedanför centrum och max 3 mm från biten sitter en platta (för att vila verktyget mot).

Verktyget som ser ut som ett träsvarvstål trycker du mot stången och skrapar bort spånor (kolla jula, Klas ohlsson eller liknande katalog för bilder på svarvstål). Svarven ser ut ungefär som på skissen nedan.

Faktiskt säljs små motordrivna ca 400mm långa svarvar enligt den här principen fortfarande, de används som urmakarsvarvar. Urmakarsvarvar kostar dock lika mycket som en betydligt större supportsvarv.

Jag har själv en sådan liten urmakarsvarv (jag har gjort den själv). I den svarven gör jag mindre detaljer både i trä,plast och metall. Svarven jag använder har dels en en chuck för fastsättning av arbets styckena och dels spänner jag upp dem mellan dubbar och använder medbringare. I metall har jag på den svarven t.ex. gjort delar till en ångmaskin. (De verktyg jag använde förutom svarven var gängtappar/snitt, bågfil, filar, en pelarborrmaskin, borrar naturligtvis, och en avbitare). I trä gör jag t.ex. mina egna flöten. handtag till verktyg....

En ny väl fungerande supportsvarv (utan tillbehör) kostar ca 50 000-16 000 000 kr (kan naturligt vis kosta mer men då är de antingen datorstyrda eller enormt stora) vilket är långt utanför de flesta hobbysmeders budget. Tyvärr är en svarv en viktig del i en fungerande verkstad (som hobbysmed klarar du dig lätt utan). svarven är en av de saker som jag är på jakt efter (min blev förstörd vid ett inbrott :- ( ). Svarvar finns att få tag på begagnade, men man måste veta vad man letar efter, en dålig svarv är faktiskt nästan sämre än ingen alls.

Olika arbetsmoment: när jag beskriver dessa kommer jag undertiden att försöka se till att du får en liten uppsättning med grund verktygen tillsammans med övningarna. Jag ska försöka att beskriva hur de utförs och vad du ska se upp med sätt att göra saker enklare m.m. Det första vi ska göra är en körnare och en huggmejsel.

För att göra dessa båda behöver du kunna göra följande övningar. Härdningen kommer jag att beskriva senare på ett så enkelt sätt att de flesta borde klara av den (i varje fall på så här enkla verktyg).

Härda de nedanstående bitarna på så sätt att du värmer dem i ässjan långsamt (ca 1-2 min eller så) till en röd värme, prova sedan med en magnet på ett skaft (håll fortfarande bitarna i elden och gör en i gången). När den släpper så ska du doppa biten i en bunke med vatten och röra om kraftigt med den varma delen helt under vattenytan (helst hela biten). När den är kall (den går att hålla i handen utan problem)lägger du den i en ugn (vanlig bakugn) som är ställd på 225*C och låter den ligga där i ca 25 min. Tag ut den och låt svalna på en värmetålig yta (inte metall). Upprepa med alla de övriga verktygen du har klara för tillfället (jag brukar göra i ordning ett tiotal verktyg i gången)

Innan du anlöper kan du kolla att den tagit härdning (helst innan du börjar med nästa verktyg)

Indikatorer på att härdningen tagit är:

1/ Ytan har silvervita fläckar av ren metall (dock max hälften. Om mer så har du troligen överhettat biten)

2/ En fil biter inte, prova försiktigt med yttersta spetsen. Om filen tar spånor är biten inte hård nog, prova först på en bit som inte är härdad så känner du skillnaden

Om du tvekar att det var rätt temperatur när du anlöpte så finns det sätt att kolla det

1/ En fil biter lite, den halkar inte av som den gjorde före anlöpningen utan verkar ha en lite klistrig yta, prova försiktigt med yttersta spetsen på en ny (i varje fall vass) fil. Om filen lätt tar spånor är biten inte hård nog, prova först på en bit som inte är härdad och en som inte är anlöpt så känner du skillnaden lättare.

2/ Använd den på en bit 13 XX, om den inte blir slö då, så är den hård nog för de flesta saker du gör (som sagt tidigare 75% är 13 XX stål). Om du vågar, prova på en ohärdad bit av det du använde som material till den. viker eggen sig var anlöpnings temperaturen för hög (det var för varmt), spricker den var det för kallt.

Klara att användas.

Kapning: Det här kan du säkert redan i vart fall till en del, här är några små tips bara.

kom bara ihåg att inte slå hela vägen igenom om du använder avskrot då får du ett märke i hammaren och ett slött avskrot. lämna en liten sträng och bryt av den.

När du använder bågfil så ska tänderna vara riktade framåt och du ska bara trycka framåt(man blir starkare då) och bara dra lätt bakåt, använd långa lugna drag det är onödigt att nöta på en liten del av ett långt blad.

Om du använder gradsax/bänksax så tänk på:

Armen den kan slå någon bakom dig

Att stången du klipper kan vippa till om du inte ser upp, med skador som följd (antingen på personer eller egendom) om du har otur.

Se också upp så du inte klipper dig(lätt hänt) var alltid ensam vid saxen aldrig två det är för riskabelt.

Vid all slipning (egentligen allt smide) ska du använda skydds glasögon och hörsel skydd (gärna ett skinnförkläde också så får du inte brännhål på kläderna)

Rund till fyrkant eller fyrkant till rund: För att få en rund stång fyrkantig så ska du slå annat vart slag med 90* vinkel mellan sett från kortsidan på stålet (glöm inte att slå på biten enligt: värmning1 sid 1o2 värminig2 sid 3o4....).

om det inte blir 90* i alla hörn så skall du slå in de som är spetsigast så kan du korrigera det (men bara i början annars blir biten lätt för tunn).

Från fyrkantig till rund så slår du in hörnen, just så mycket att du får 8 ungefär lika stora sidor, sedan de hörnen vid det här laget är den i det närmaste rund. För att göra körnaren ska du först göra ca 200mm av änden (en körnare är normalt ca 100-150mm lång) på en ca 500mm lång stång verktygsstål 8 kantig, Oavsett om den är en fyrkantig eller rund stång. formen spelar mindre roll men en 8 kantig ger bra grepp och har inga skarpa kanter.

När du gör den 8kantig börjar du slå längst ifrån änden du värmde (den kalla delen "drar"värme från stålet) och arbeta dig utåt. Ett annat litet knep är att göra en midja på ca 1/3del av bitens ursprungliga diameter där du vill att den inte ska vara varm längre dvs där du ska kapa sedan ( i vart fall på mejslar körnare och dornar, knivblad ska ha midjan där de ska gå in i skafter). Det gör du med en 10mm rundstång bockad som ett "u" med långa ben lägg biten (när den är varm) mellan benen och slå till ett par gånger vänd biten 1/4varv (90*) och slå ett par gånger till fortsätt så till dess den har den ovan nämnda midjan.

För att mejseln ska bli bra bör materialet vara hårt nog men inte skört ett par exempel på sådana stål är är fjäderstål eller mejsel stål (ett legerat stål som är mer slagtåligt), t.ex. 1770 som är det vanligaste stålet för klena fjädrar (upp till ca 15mm). Om inte det finns 1770 så går det ganska bra med 1650 (axlar på cyklar och styrstag på bilar brukar ha stål med egenskaper liknande1650). När du kommit så här långt ska du tappera de yttersta 45mm av körnarna/mejslarna till ca 3mm (instuktioner finns nedan) Gör två på en gång, en med rund spets, en med pyramidformad spets. Försök att få en vinkel runt 60 grader på de yttersta 2-3mm av de båda spetsarna.

Tapering av stål: För att tapera stål så måste du veta att biten du tapperar blir längre. Om du bara bearbetar två sidor så blir den bearbetade delen 1.5-2 ggr längre men om du bearbetar alla fyra så blir den 2-3 ggr längre. I teorin blir det alltid 2eller 3ggr men teori och praktik hänger inte alltid så bra ihop när det gäller hantverk ;-).

Prova att göra en mejsel av 15mm rundstång (först ett par av något liknande 13xx så du vet hur du ska sl&aing;). Gör den av ett stål med ca 0.5% kol (helst ett rent kolstål). När man taperar börjar man med att slå en bit in på stålet (beroende på hur lång tapering du vill ha enligt ovan). För att få en jämn tapering lyfter du baksidan på stången en liten bit ca hälften så brant som du vill ha taperingen,

vinkeln mellan hammaren och biten ska vara ungefär lika stor som mellan biten och städet.

Börja slå mitt mellan där du vill taperingen ska börja och stångens ände.

Slå tätare mellan slagen ju närmare spetsen du kommer så får du automatiskt en jämn tappering ( hit men inte längre gäller det även körnaren) tappera först alla fyra sidorna (om du bara plattar ut den så blir den svag). Sedan när du har taperat till ca 1/2-2/3diametern så börjar du tapera bara två sidor till dess du har en ca 2-3 mm tjock egg. Nu är det dags att slipa den. Gör eggen med ca 60 graders vinkel.

Om du tittar längs eggen ska toppen vara en del av en liksidig triangel d.vs. de slipade ytorna ska vara lika långa som eggen är tjock är där de slutar

En svag radie på eggen (se bilden nedan) hjälper till att få ett resultat som fungerar lite bättre än de du köper (du kan vinkla eggen och ändra riktning med mindre kraft)

Breddning: I den här övningen ska vi göra ett par tång halvor (vi ska inte räcka ut skänklarna förän i nästa övning) för att göra en tång behöver vi en 12-15mm stång av ett material med ungefär samma egenskaper som 13XX-15XX (15xx=maskin axlar och hjulaxlar på bilar, släpar,13xx~ armerings-järn, staket...). börja med att bredda en yta ca 30-50mm lång i ena änden på en ca 500mm lång stång den ska vara ca 20-30mm bred (inte för tunn) använd penen på hammaren och vänd stålet efter ett par slag, det både plattar ut stålet och hindrar att du får en sida bredare än den andra. När du är klar med att bredda käften så vänder du den så att den hänger ner utafför städets kant i 90* i förhållande till städets bane och slår ner den så den är jämnhög med ursprungs materialet på översidan (inte helt men till 2/3)

Nu tar du och breddar området bakom så att den är i 90* i fårhållande till den tidigare breddningen att du får en platt yta ca 20x30mm bakom käften, se till att du har ca 5-6mm tjock yta att nita ihop (nitning tar vi upp senare) nu ska du rikta upp den i förhållande till den tidigare breddningen. nu är det dags att göra en avsats (början på skänkeln) gör den ca 30mm från övergången mellan käften och gång gärns ytan.

Räckning: Det betyder att göra en bit längre och tunnare. För att kunna räcka en stålbit så snabbt som möjligt så kan du göra det över en rundsätt (eller hornet) och/eller med hammarens pene (den bakre delen på hammaren). Resultatet du får är en bit med en massa av gropar och toppar. topparna plattar du ut med mellan städets och hammarens bane. För att räcka tångens skänklar så använder du både rundsätten (hornet) och hammarens pene och slår växelvis på två sidor som ligger 90* i förhållande till varandra . just innan värmen blir för liten så lägger du biten på städets bane och riktar den (rätar ut den så den är någotsånär rak), när du gör det så slå Ner böjarna mot städet dvs vila den mot städet med böjen uppåt.

Sedan så värmer du igen när den är varm (en gul färg ) så tar du ut den och slår ner topparna du fick förra gången mellan städets och hammarens banor. Sedan penen och hornet igen ......repetera till dess du har en lång jämn (kanske inte första gången) skänkel på din tång.

Bockning: nu ska du bocka till käftarna på din tång de ska ha en radie som ger dem en större grip vidd (de ska bukta ca 2mm) det ger dig möjlighet att gripa om lite olika storlekar (t.ex.10x5 -10x7mm) i stället för bara en du ska även göra en liten bock längst bak på skänkeln (en "L" formad sak med skänkeln stickande ut i 90 grader till ena delen) ca 5mm bred och 3 djup den är till för ringen (man använder en ring för att hålla ihop skänklarna i vissa lägen)

Du ska även göra ringen i lämplig diameter för att passa tången med material i käftarna (du måste först nita ihop tångens delar inan du vet måttet)

Stukning/Nitning: nu ska vi göra niten till det behöver vi ett hjälpverktyg ett nageljärn.det är en platta med hål i. Plattan ska vara ca 10mm tjock och 50mm bred och 150mm lång med ett 8mm hål i (för just den här niten), hålet bör vara mitt på biten (mätt från lång sidan), senare kan du borra fler hål i olika storlekar i den för andra nitar. nu tar du en500-600mm bit 10mm rundstång och gör den rund och jämntjock ca 8mm i diameter på de första 20mm av änden, med skarpast möjliga övergång du kan åstadkomma på fri hand, det är viktigt att du inte gör den för stor/liten (max 8mm min 7.5mm), nu så kapar du den delvis ungefär 15mm från den plats där övergången är dvs ca 35mm från änden, lämna ca 1mm av godset så den så har du en lång stång hålla i när du värmer niten och slipper krånglet med att hitta en liten nit och fånga den bland allt kol. värm niten ordentligt (den ska vara gulvarm) ta ut niten och stoppa in den i hålet och vrider av stången slå snabbt ett par slag med hammaren så att du plattar ut stången lite sedan använder du en kulhammare till att ge den en halv klot formad skalle (inte värdens lättaste).

Den sista finputsningen kan du åstadkomma med en nitstamp. Slå ner en 20 mm stång till 1/3 del över en 15mm kul lager kula så har du en snygg stamp att forma nit skallar med :- ) (för en 8-9mm nit) du måste dock börja med en hammare.

Håltagning: ok nu är det dags att göra hålet (borrning tar jag inte upp den här gången) först måste vi ha en hål stamp den gör du av kol stål eller värme beständigt stål (den enda skilnaden är att det värmebeständiga tål mer och räcker längre) en taperad ca 200mm lång stång med en platt 3-4mm spets.

när du slår hål håller du stampen där du vill ha hålet och slår den till dess det tar emot (det är städet som kyler och ger dig svårigheter) då vänder du biten och slår från andra hållet då faller en liten bricka ut som är ca 1mm tjock den är allt spill , mycket mindre än om du borrat eller hur : -)

Driftning: nu är det dags att drifta hålet till rätt storlek det gör du genom att slå ner hål stampen till dess hålet är lite mindre än nödvändigt. sedan vänder du och gör lika där, en bit av ett tjockväggigt rör under som håller upp det du slår hål i underlättar så du slipper försöka slå hål i det kalla städet också ; -)

Om du mäter hur långt upp på dornen den är 8mm så kan du avpassa rörets längd så att hålet är exakt 8mm (där det är som störst) när du slagit dornen hela vägen se till att det är hålets största diameter annars blir det glapp .

Klyvning: ok för klyvning kan vi göra en trefot med handtag använd bar till mycket (t.ex att hålla en bunke olja varm över en glöd bädd när du härdar)

I trefoten ingår även räckning, bockning vridning samt nitning och/eller vällning

Kragning/svepning:

Vällning:

Bågfil

Stommen: Är ett 12 mm fyrkant järn 555 mm långt med en uppstukning i ändarna på ca 18mm (mätt över de plana ytorna) som är ca 20 mm lång, i var ände. uppstukningarna är genombrutna av ett fyrkantigt 12 mm hål. Sedan bockar du den så att den har trubbig vinkel till ryggen (för att motverka fjädringen) ca100 mm från var ände. (det viktiga är att avståndet mellan hålen ska bli 375 mm)

I det bakre hålet sätter du en 4 kantig tapp med skalle (som en nit) och en tånge ca 100mm lång med en dia på ca 6-7mm, den är för att fästa ett skaft. och i det främre en fyrkant 12 tapp ca 40 mm lång med halva gängad m 10 (du måste först smida ca 20 mm lång bit av den lite mer än 10 rund, sedan fila och gänga) med en vingmutter och en bricka på.

Det är viktigt att tapparna inte sitter för löst i hålen då blir bågfilen i det närmaste obrukbar

Tapparna: Du borrar ett 3.5 mm hål med centrum ca 8 mm från änden och 6 mm från vardera sidan. sedan sågar du ett spår i tappen (det ska vara uppsågat så att det klyver tappen och 90* i förhållande till hålet ) spåret ska vara ca 15mm djupt och lika på båda.

det är där du sticker in bladet. för att fästa bladet så sticker du in en 3mm spik genom hålen (både bladet och det i tappen) och drar åt vingmuttern (har du gjort rätt så är det precis rätt avstånd mellan hålen när vingmuttern bara har 4-6gängor kvar innan den är helt loss.

Denna standard är framtagen av" Appalachian Blacksmiths Association", ett ABANA skrå, och registrerat vid "the Bureau of Apprenticeship and Training, United States Department of labour".

Några råd på vägen.