Craniosynostos                       

En skalle består av flera hopvuxna plattor. Eftersom ett barns hjärna växer mycket fort under det första året är det viktigt att de inte växer ihop för snabbt. Plattorna bör inte vara fullt sammanfogade förrän vid ca två års ålder. Hjärnan växer alltså snabbare än vad skallen under de första levnadsmånaderna.  

Där plattorna sammanfogas bli det sömmar. Det finns fem sömmar, de möts i fontanellen. En är mitt i pannan, två på var sin sida om huvudet och två i nacken. De löper hela vägen från fontanellen till skallens slut.   

Vid en craniosynostos är en eller flera sömmar hopvuxna före eller direkt efter födseln. Detta syns ofta mycket väl efter en tid eftersom barnet får en avvikande skallform, bilden är ett exempel. Oftast är det bara en söm som har vuxit ihop. Då blir åtgärden främst estetisk.  

Är två eller flera sömmar hopvuxna kan det vara fara för barnets hälsa. Det kan bli trångt för hjärnan eftersom den inte kan växa som den behöver. Det kan även leda till hydrocephalus och är ofta kopplat till genetiska avvikelser, syndrom, och då är även tillväxten i ansiktet störd. Jag har länkar till förklaring av de vanligaste syndromen knutna till craniosynostos. 

Åtgärder

För att ge huvudet en normal skallform och för att ge hjärnan plats att växa opererar man barnet.

När operationen sker beror på hur sammanväxningen ser ut. Det första ingreppet brukar göras när barnet är ca sex månaders ålder. Då är skallbenet så pass förbenat att det går bra att dela på det, innan kan det vara svårt att se var skallbenet slutar och hjärnhinnorna börjar. Man vill heller inte vänta för länge. Om huvudet har vuxit fel för länge är det svårare att forma om det. 

Det finns olika operationstekniker. Vi har hört talas om två. Antingen kan man såga upp skallbenet i flera skåror, sedan skall trycket från huvudet fortsätta dela på dessa. Vid den här metoden sker det ofta att plattorna växer ihop igen med många ingrepp som följd.

En annan variant är att man sågar ett mindre antal skåror och sätter in fjädrar, som med ett bestämt tryck håller isär plattorna och låter dem på så sätt inte komma i kontakt med varandra. Men den här tekniken är det viktigt att fjädrarna pressar benet åt rätt håll.

Naturligtvis är det barnets skada som avgör vilken teknik som är bäst. Vi har fått information om de tekniker som skulle vara intressanta för William, men det finns säkert fler. 

Läs mer om Williams synostos under Williams historia.!!