Main

Diary

Pics

Links

Tweet's radio

Vem är detta?

Jaa, det kan man fråga sig. Andra frågor man kan ställa är 'Varför finns vi?', 'Är universum oändligt' eller kanske den klassiska 'var när hur'? Men jag nöjer mig med att svara på den första frågan. Detta är tweet. Lite kort biografi:
(P.S. om ni har något emot té, katter, Marilyn Manson eller vill skicka dåliga lycos program på mig, bör ni lämna denna sida snarast.)

Jag kallas bara Tweet på nätet. Eller Tweetan om ni nu så vill. Egentligen är jag en ganska normal (eh, vad man nu anser vara normalt) jobbig unge från Stockholms snobbkvarter som råkar ha nada liv, liksom väldigt många andra ungar i världen nowadays. Datorns fel, alltihop, antar jag men nu är det för sent. Imorgon kanske det kommer en ny uppfinning som är ännu bättre på att ta ifrån folk deras liv än datorn, så det är trots allt tur att jag lever nu. I vilket fall heter jag egentligen Lina. Eller Lina-Pina, det passar in rätt bra.

När Jag var liten var jag en mycket udda unge. Jag är fortfarande en mycket udda unge, men eftersom det är inne att vara det nu så märks det inte lika mycket. Och nej, jag är inte goth, huhu. Jag bara.. 'Är så jävla sjuk ibland så det är inte klokt' - citat Matilda. Men inte speciellt speciell, de flesta är nog ganska konstiga idag *tro* datorns fel alltihop, det med. Datorer är lika med ondska! I vilket fall, jag brukade som liten (6-8 år that is) dansa runt och lyssna på Marilyn Manson, David Bowie och Kate Bush. Och naturligtvis lite normalare saker såsom Spice Girls och Smurfhits. Jag var Geri btw,..
Sedan när jag blev en sisådär 9-11 år läste jag mest. Favoriten var Philip Pullman och jag var rubricerad som smart, det vill säga plugghäst. Jag var väldigt söt märker jag nu sådär i efterhand, men fick inte mycket killar. I trean sprang man ju iofs runt och frågade chans jämt, men sådär i fyran-femman hände ingenting. I sexan fick jag några killar och började vara med folk utanför skolan som jag lärde känna genom mina klasskamrater, plus att jag började vara på internet. Fast då hade vi modem så då kunde jag endast vara inne en timme per dag. Julen vid sexan tror jag det var fick jag min egen dator + bredband av min kära papput och förlorade mitt liv, ungefär. Men det gör inte så mycket. Jag sökte in till specialinriktad Matte/No klass för högstadiet genom att göra ett prov på min skola och kom in. Eftersom inga andra av mina tjejkompisar kom in så kände jag ingen i min nya klass men det var bara kul.

Att börja i en ny klass var trevligt, för det kändes som att starta på nytt. Men tyvärr var klassen bara trevlig i början, till slut började jag nästan hata den. Inte att någon var dum eller så, bara det att jag inte klarar av den sortens människor i för stora mängder. Andra saker kom med att börja i en ny klass också, såsom att min gamla bästa vän Louise började totalignorera mig. På vårterminen började jag vara inne mer på internet och träffade nån snubbe som jag träffade irl, men han var inte sådär jättekul så honom känner jag inte längre. Iaf. Tja. Det var väl lite kort om mitt liv. Nu är jag fjorton år och går i åttan och tycker att livet är litet bättre än det var förut i alla fall. Det är inte så intressant egentligen, mitt liv. Snarare förbannat tråkigt. Men ändå. Jag är ganska trevlig att prata med, tror jag. Så om du vill, får du gärna adda på MSN (A_Tweeting_bird@hotmail.com) jag har ICQ också men jag hatar det. Ha det vackert/

Tweet