Lite Historia

Alltihop började i Hällefors 1936 då Jägmästare Edward Rådberg köpte en hund från Petrus Hasselblad i Franshammar, Hälsingland. Hunden var då sex år gammal och det hade skjutits 14 älgar för den. Den här hunden som kallades Pajo påminde mycket om en Hälleforsare av i dag. Den var brunröd i färgen, nästan tigrerad och kraftig enligt Lindorm Liljefors. Hunden visade sig vara mycket effektiv och innan dess död 1941 sköts det 142 älgar för den på Hällefors. Ryktet om den här hundens effektivitet spred sig naturligtvis och bl. a Lindorm Liljefors blev imponerad. Diskussionerna mellan Liljefors och Rådberg ledde till att man beslutade sig för att prova en parning mellan Pajo ochLindorm Liljefors finnspetstik Akka. Det blev bara en hanhund i kullen. Den fick namnet Puck. Den blev tidigt en mycket bra älghund. Ett par av tikarna blev ochså mycket bra. Puck hamnade så småningom i storjägaren Olof Knöppels ägo. Enligt honom själv en av dom bästa älghundar han ägt. Eftersom det bara blev en hanhund beslutade vi att göra en ny parning, berättar Liljefors. Men då orkade inte Pajo som hunnit bli nio år. Vi valde då att göra ett försök med sonen Puck berättar Liljefors. Då hände något ganska märkligt . Min finnspetstik Akka var en sådan där liten fågelskällare. Och när hon parades med sin son puck blev resultatet trekvarts finnspets. Men de två hanhundarna i kullen blev inte små och spensliga som finnspetsar utan stora och kraftiga hundar. Den ene Karrr1 blev en mycket bra älghund (121 älgar enligt Edward Rådberg) och även brodern blev mycket bra. Därefter slutade Lindorm Liljefors inblandning i uppkomsten av Hälleforsaren.

Eftersom de här hundarna visade sig mycket effektiva var naturligtvis intresset stort från jägare och aveln fortsatte. Skogvaktare Martin Norman hade från en ingenjör Appelqvist fått tag i en hund från Ryssland Den hade namnet Spanja och kallades ostjaktik. (ostjak är ett oklart begrepp men det är vad vi idag kallar Laika.) I alla händelser parades Spanja med Karr1. Resultatet blev bl a Stor-Pajo även kallad Gajo. Yngve Nilssons far som var skogvaktare hade ofta hand om bolagets hundar och Yngve jagade själv med Stor-Pajo ett par gånger. Han var vänlig och snäll men hade ett mycket "högt humör". Han kunde vifta på svansen och låta sig klappas av jaktgästerna. Men sedan de hälsat ville han inte klappas mer och visade det då tydligt. Han kunde fälla ner svansen och försökte dom då närma sig honom igen morrade han och visade tänderna, berättar Yngve Nilsson.

En annan son efter kombinationen Karr1-Spanja var Pan 1. Pan 1 var även han en mycket bra älghund och det fälldes 85 älgar för honom. Det här kan man säga var grunden för Hälleforsarna. (Källa Jakt &Vapen E Wallin)