Vad tycker vi om staten egentligen??
Författarna av texten
Vad tycker vi om det här med
staten
egentligen???
Redaktionen för SUF:s tidning Direkt Aktion ger sin syn på saken.
Ju mer du tror på gud desto mindre tror du på dig själv. Sak samma med staten. Ju mer du tror på staten desto mindre tror du på dig själv, dina medmänniskor - ja, samhället helt enkelt.
För stat och samhälle är inte samma sak. Staten är de priviligierades institution och samhället är alla Sveriges medborgare tillsammans. Inte så många kommer idag på tanken att säga - "Staten, det är du och jag".
Den moderna staten blev en nödvändighet när det kapitalistiska klassamhället uppstod för några hundra år sedan. Staten behövdes för att legitimera och administrera den nya borgarklassens intressen. Administrationens huvudsyfte var och är fortfarande idag att skydda den privata äganderätten, vilket staten gör med sitt "rättsväsendes" lagar, sina torpeders - polisens och militärens - råa våld och sina för alla olydiga skapade förvaringsplatser - fängelserna.
Ytterst litar staten till våldet för att få som den vill. Det får vi aldrig glömma. Polis och militär är de "hårda funktioner" som träder i kraft när samhällets, det vill säga folkets, motstånd mot förtrycken ökar. När statens "mjuka funktioner", som sjukvård, sociala skyddsnät, skolan (där den formar våra tankar), inte räcker till för att lugna protesterna mot de sociala orättvisorna.
För att lyckas rättfärdiga staten inför folket lutade och lutar man sig mot nationalismen. Nationalismen är statens och borgarnas ideologi, eftersom den samlar människor med olika intressen i en falsk gemenskap. Om enväldet var av Gud instiftat, så sägs den moderna staten fortfarande "representera" folkviljan, via parlamentarismens och klassamarbetets institution nummer ett, riksdagen. Typ: Alla vi svenskar har i grunden gemensamma intressen, det spelar ingen roll om efternamnet är Wallenberg eller Svensson. I riksdagen möts man för att tillsammans ordna det hela rent praktiskt.
Båda förklaringarna, enväldets såväl som borgarstatens, suger lika mycket.
Överallt där det funnits politisk makt, så har den skyddat de priviligierade - rika, vita män och andra högstatus-grupper. Om enväldet skyddade den feodala adeln, så tillhör den moderna staten aktieägarna, spekulanterna och handelsmännen. Varje tid och klassamhälle har sin politiska organisering.
Federalism istället
Och lika lite som det politiska enväldet skulle passa den kapitalistiska ekonomin, lika litet skulle den politiska parlamentarismen och staten passa en frihetligt socialistisk ekonomi, eftersom staten är ett maktinstrument som centraliserar beslutsrätten till allt fler områden på lägre nivåers bekostnad, som tillåter representanter som inte är direkt avsättningsbara, som inte behöver några mandat från de som valt dem, och som väljs från politiska partier som nästan ingen är med i längre.
Till en början tillhörde det socialismens ABC att staten skulle bort. Men ganska snart började såväl reformistiska socialdemokrater som revolutionära kommunister att vackla. Staten skulle inte försvinna på en gång, utan i ett senare skede. Men ju mer socialdemokraterna engagerade sig i det borgerliga samhället ju mer försvann id‚n, välfärdstaten blev ett mål i sig. De auktoritära kommunisterna som ville ta över den borgerliga staten för att krossa borgarna, började redan efter några år att prata om sovjetstaten. All makt åt sovjeterna blev till all makt åt partiet/staten.
Mot både envälde och borgerlig parlamentarism ställer vi federalismen. Federalismen är en blandning mellan central samordning och decentralisering av politiska ansvarsområden. Federalismen till skillnad från staten bygger på fri sammanslutning, federalismen till skillnad från staten tillåter inte att en liten klick människor beslutar över miljoner andra och federalismen till skillnad från staten skickar inte order och befallningar.
Federalismen menar att besluten ska tas på så låg nivå i samhället som möjligt, beslutsområden ska decentraliseras nedåt så att besluten i största möjliga mån tas av de som berörs av dem. Allt för att minska det centrala beslutsområdet och det antal funktioner som den centrala instansen har.
Det handlar alltså inte främst om att ha fler folkomröstningar i varje fråga eller fler kongresser. Utan det handlar om att decentralisera bort så mycket som möjligt från den centrala nivån. Fler beslut kan tas lokalt eller i samarbete mellan till exempel två kommuner.
Missväxten staten har en rakt motsatt inre logik och dynamik, som på alla sätt går emot den revolutionära kampen för federalism. Staten, som allt ogräs, förökar sig hela tiden, blir större och större och tar över fler och fler funktioner från andra samhälleliga kollektiv och individer.
När EU ersätter de nationella statsapparaterna så minskar inte statens funktioner, istället lägger den sig i mer och mer av det sociala livet. Det är industriella strukturanpassningar som ska genomföras, arbetskraft som ska flyttas och gurkor som ska vara utformade på exakt samma sätt.
Den maktgalna staten
Staten vill vara gud. Staten vill vara allvetande. Staten vill vara allenarådande. Och staten skiter precis som gud i vanligt folk när det kniper.
Fast ibland kan det verka tvärtom. Dagens politiker låtsas som om de delegerar politiska beslut nedåt i samhället. Men det spelar ingen roll vilket område det gäller så är det lögn. De ekonomiska ramarna för besluten är redan satta längre upp i hierarkien, hos den svenska staten eller allt mer hos det nyliberala EU med sina ekonomiska krav inför EMU. De lägre nivåerna får bara besluta över vad de ska skära ned på. De får bara administrera förtrycket åt staten och bakom den: kapitalet.
En sådan här maktgalen stat finns det, som ni alla fattar redan, ingen plats för i ett frihetligt socialistiskt samhälle. Såväl kapitalism som stat ska bort.
Med vad händer då om pappa staten försvinner?
Borgarna har svaret klart: "utan lagarna, fångknektarna, domarna och straffanstalterna skulle alla människor råka i öppen strid med varandra. Människan skulle på nytt bli ett vilddjur".
Men det är tvärtom. Staten avmoraliserar oss. När det finns lagar behöver du själv inte ta ansvar för dina handlingar, åker du dit spelar det roll, åker du inte dit spelar det ingen roll. Som Bob Dylan en gång sjöng, "to live outside the law you have to be honest" - för att kunna leva utanför lagen måste du vara ärlig.
Staten exproprierar den inneboende vilja till inbördes hjälp som varje människa har eftersom hon/han inte bara är en individ utan också en social varelse, som verkar tillsammans med andra människor. En inbördes hjälp som existerar trots att staten gör allt för att ersätta dessa sociala band och själv bli oumbärlig, som existerar trots att kapitalet gör allt för att få oss att tro att vi bara kan lita på oss själva.
I själva verket framkallar staten och kapitalet den största delen av den oordning och kaos som råder i dagens samhället.
Mycket av det som kallas brott idag, mycket av den frustration som dagens orättvisa och repressiva samhälle skapar, kommer inte att finnas i ett klasslöst, ickesexistiskt och ickerasistiskt samhälle.
I det frihetligt socialistiska samhället vaknar och uppmuntras solidariteten och den inbördes hjälpen mellan människor.
Email: bom74@hotmail.com
