inatt när ja gikk hem från bussen var jag sådär mykke rädd. ja nästan sprakk sönder för ja spände mei så. hörde så massor. alla småsmå ljud. så nästan öronen gikk sönder.o då så mötte ja en smal påjke. tror han var vakker. minns inte. man såg inte så bra. mörkt var det. så sträkkte ja fram benet så att den smala långa påjken snubblade &rammlade &gikk sönder. itusen bitar låg han &såg rädd ut. såg lika rädd ut som jag. så tog jag upp lite bitar &la i min väska. han såg trasi ut. utslagna tänder &massa massa blod. som var genomskinlit. ja klappa lite på hans nästan oeksisterande huvud &sa tröstande att han fikk skylla sei sjelv eftersom han skremde mei. då log han. fast han grät. det var tur det annars hade jag aldri kommit hem. man kan inte lämna smala trasia påjkar gråtandes om dom inte ler. om jag vaknar imårrn ska jag springa dit &se om han ligger kvar. om han frös ihjel som smala trasia påjkar kan ska jag klistra upp honom på veggen med über sexy klistermärken samtidit som henrik sjunger confusion. om han inte är ihjelfrusen ska vi spela schakk.