mina dikter*

svårt att låta andra läsa ibland.

räddsla
en kall hand
min.
hans varma hand
mot min rygg
en rysning
så kall så kall
ont
verken smyger
försöker stoppa
går inte
ett fall
han ramlar inte
men jag
mina kalla svaga ben
försvinner
går av
för alltid.

vacker lidelse
rädd så otroligt rädd
fångar allt hon får tag på
rymmer
springer. bort. bort.
mörkret kommer. sakta.
högt där uppe syns än stjärna
den ler.
stannar.
ser den sakta falla
en tår som rinner. flera.
fortsätter springa. bort bort.
snubbla. rammlar.
faller ned
huvet i en vacker sten.
känner hur allt ont försvinner
förvinner.. försvinner bort.
liksom hon en gång sprang.
liksom stjärnan en gång föll.
kylan äter sig innåt.
hon ler.
blundar och är hel
utan ont lämnar hon er.

ensam tillsammans
ENSAM. SÅRAD.
längtan..
vad gav han mej?
eller tog han något?
ENSAM.
ensamtillsammans.
TYCKA OM.
vågar jag?
kanske. kanske inte.
jag rammlar
fångar han mej?
ONT.

Tyssta.
tyssta.. tysst.
hör du inte?
tysst. tysst då.
TYSST!
varför slutar du inte.. ?
TYSST.
tysst. tysst. tysst.
varför.. sluta.
tysst.
Å tysst.
SLUTA.
Aaaa... tysst.
TYSST.

(vill bara säga
att ingen kommer
förstå tysta. men
försök inte ens.)

tillbaka till sånt fint