Välkomna till den sjunde Monokeln (den andra 2003). Som vanligt bjuder vi våra läsare på ett digert visdomssmörgåsbord av gamla och nya texter. Eftersom våren äntligen kommit passar vi på att ge några tips inför cykelturerna i solskenet. Våren är också bröllopens tid, och vi har därför med en artikel om en ovanlig möhippa. Dessutom avhandlas den engelska friluftslikören Sloe Gin och Jörgen ger sin syn på svenskars matvanor och bordsskick. Mycket nöje. ----------------------- Innehåll 1.......Velocipedåkande damer av A. Carlström 2.......En present till turister av B.S. i D. 3.......Cykling av Henrik Berg 4.......Svenskarnas mat-ovanor av Georg Lundström (signaturen Jörgen) 5.......Favoriter på Systembolaget 3: Sloe Gin 6.......Möhippa för en afrikabrud av signaturen B.L. 7.......Länkar ----------------------- Velocipedåkande damer av A. Carlström Artikel 1833 i boken Oraklet (Stockholm, 1898) Hvad bör en cyklande dam göra för att icke få sin hy förstörd? Det är dess värre ett faktum, att cykelsporten, huru hälsosam den i öfrigt må vara, på helt kort tid härjar äfven den vackra- ste kvinnas ansikte. På samma gång som cykeln hemsöker alla civiliserade länder som en farsot, löper den kvinnliga skönheten fara att blifva förjagad från jordens yta, ty en kvinnas skönhet är, som bekant, i högst väsentlig grad beroende af hennes hy. Hvilken ung dam har icke efter blott 14 dagars velocipedåkning med förfäran lagt märke till den förändring, hennes ansikte undergått? Hyn har fått en brunaktig anstrykning och är öfver- sållad med fräknar; händerna äro starkt röda och uppsvällda, och själfva anletsdragen visa ett förändradt, nästan manligt uttryck. Och fortfar hon det oaktadt med sin sport utan att genom lämpliga medel hejda den började förstörelsen af hennes utseende, kan hon inom några få månader anse sig förlorad. Hvad bör hon göra? Först och främst böra de velocipedåkande damerna regelbundet hvarje morgon och afton ingnida ansiktet med en blandning af glycerin och citronsaft -- lika mycket av varje. På sina utflykter måste de vara väl pudrade, och dessutom måste ansiktet skyddas genom ett fint gulhvitt flor. Del blekgula färgen besitter de egenskapet, att den endast låter de för hyn oskadliga solstrålarne verka på densamma. Naturligtvis böra damer aldrig rusa åstad på sina velocipeder liksom kapplöpningsryttare. Göra de det, så hjälper hvarken det gula floret, pudret eller citronsaften. Halfannan mil i timmen borde vara maximihastigheten. Och aldrig har väl en ung dam bestigit en cykel för att med största möjliga hastighet komma fram till målet. Efter hvarje utflykt aftvättas pudret i destilleradt vatten, tillsatt med litet borax. Därefter ingnides ansiktet med cold cream eller crème Simon, och har man en antisktsmassös att tillgå, öfverlämnar man sig åt henne i omkring 20 minuter. Slutligen tillåta vi oss att på det allvarligaste afråda hvarje cyklande dam att antaga den fula, framåtböjda ställningen, att rynka pannan och knipa ihop munnen. Djupa, outplånliga rynkor blifva lätt följden af dessa grimaser. Gent emot rynkor äro alla medel, glycering, destilleradt vatten, puder, gult flor, borax och citronsaft, ändamålslösa. Förstår en dam åter att under velocipedåkningen anlägga det milda småleende, som är egendomligt för kvinnor, när de lyssna till ömma ord, så skadar det alls icke. ----------------------- En present till turister av B.S. i D. Publicerad i "Rådgifvare för hus och hem -- Bilaga till Allers Familje-journal", nr 41, 11 bandet. En vacker present till turister, cyklister och andra herrar, som bruka bege sig ut på längre utflykter, är en låda om 12 eller 24 små flaskor likör. Man köper helt små flaskor af samma fason som vanliga vinbuteljer, men blott rymmande så mycket som ett par glas likör. Dessa små flaskor fyller man med likör, rom eller konjak, korkar dem väl, virar stanniol om halsen på dem, klistrar en liten etikett eller en rolig bild på och packar ner dem med emballage af träull eller kulörta pappersremsor i en liten låda eller korg. Herr cyklisten kan då på sina utflykter medtaga en eller två flaskor och, när de äro tömda, lugnt låta dem ligga qvar i gräset, så att han icke, såsom nu ofta sker, måste bära en halffylld flaska med sig rundt på hela utfärden. En liten korkskruf skulle komplettera presenten. ----------------------- Cykling av Henrik Berg Publicerad i "Läkarebok" (Örnens förlag, Göteborg, 1918) En tid rasade velocipedvurmen i Sverige. Nu har reaktionen mot överdriften kommit: det är mest stadsbud och springpojkar som cykla. Lika galet som det är att vilja sätta varje människa på en cykel och så att säga avsakaffa bruket av apostlahästarna, lika galet är det att vilja försumma den härliga cyklingen, därför att den — kantänka! — skulle vara omodern. På gurnd av den stora betydelse, som cykling har dels som fortskaffnings- medel, dels som hälsomedel, må densamma här något mera ingående betraktas. Velocipedåkningens fördelar torde vara så allmänt kända, att jag ej behöver särskilt uppehålla mig vid dem. Vissa personer böra ej cykla. Dit höra hjärtfelspatienter samt äldre personer med något mer utpräglad arterioskleros. Man bör ej åka för fort. Genomsnittsfarten bör ej vara mer än 15 kilometer i timmen. Stigningar av vägen böra med försiktighet behandlas: det är ingen skam att gå uppför backen och leda velocipeden. Faran att överanstränga hjärtat är alltid stor vid cykling, än mer om vägen är kuperad. Lindrig neurasteni, allmän nervositet samt kloros hos unga flickor påverkas synnerligen välgörande av cykling, som för övrigt är ett det ypperligaste rekreationsmedel som finns. Personer med så kallad habitus phthisicus (lungsotsanlag) och lungsäcksinflammationssvålar göra vär i att cykla, men med förstånd. Oerhört viktigt är att under cyklingen hållningen är riktig, d.v.s. fysiologiskt. Den som åker krokig har ofta ingen nytta, stundom rent av skada av cyklingen. Av alla sadlar äro de delade sadlarna (Christy- och Duplex-sadlar) de bästa. Att kvinnor cykla, är en glädjande sak. Naturligtvis måste dräkten för cykelryttarinnan vara ändamålsenlig; snörliv och cykel äro oförenliga ting. Redan förut har jag uttalat mig emot kapplöpningar på velociped. D:r Leo Zuntz anmärker härom: "cykling är ett utmärkt medel att stärka organismen, särskilt lungor och hjärta ... Om ej de för hälsan nödvändiga betingelserna vid cykling iakttagas, så kan denna övning leda till en skadlig inverkan på organer, ja, på kroppen i sin helhet. Att velocipedkapplöpning verkar i högsta grad skadligt på hälsan, behöver man ej inför medicinare spilla många ord på. Bevisen därpå finnas i mer än tillräcklig mängd. Just vid velocipedkapplöpning har man ofta iakttagit följderna av överdriven kroppsansträngning nämligen hjärtutvidgning och äggvita i urinen. Av de bekanta celebriteterna från velociped- kapplöpningsbanorna håller sig den minsta delen under några få år uppe. Sedan är det ute med dem; det överansträngda hjärtat strejkar. Mycket karakteristiskt är, att flertalet av Frankrikes berömda velocipedkapplöpare vid militärmönstring befunnits odugliga mest på grund av hjärtfel. ----------------------- Svenskarnas mat-ovanor av Georg Lundström (signaturen Jörgen) Ursprungligen publicerad i boulevardbladet Figaro, 29 mars 1890. Jag mår illa då jeag ser svenskar äta. Gud! Du finnes! Och Du tål dessa vildar, som träda in och ropa: -Smör, ost och renadt brännvin! Som börja med desserten! Och sluta med soppan! Som sticka kniven i mun! Som sticka gaffeln i allt, hänga näsan över allt! Som dricka 12 sorters vin i stället för högst 2! Som sockra på allt. Som på ett smörgåsbord må hända börja med kalfstek och sluta med sill! Som äta norrländsk fyllhunds-mat i lådor. Som sätta sig vid min sida och må hända lukta tobak vid bordet! Som snusa vid bordet! Och ha murrhår i näsan! Som gräla vid bordet -- det enda stället under himmel och på jord, där det bör råda frid, frid, frid! Som våga slå sig ned vid mitt bord utan att ens förstå att äta. Som sluka maten istället för att äta -- långsamt, långsammare, långsammast. Dessa vildar, som rynka på näsan åt ostron. Dessa skurkar,som uttala sin ringaktning för bordet. Men sluka, sluka, sluka alla delikatesser. Under det avt vi ännu blott smaka dem med blicken. Men Den, som pinar djur eller inte kan äta, för den bör ej finnas nåd. Och sådana vildar som I skulle vara mina likar, ha allmän rösträtt: Aldrig! Inga illusioner! Både drinkaren och godtemplaren äro råa slafnaturer. Ingendera har rätt att förtryckande ställa sig vid sidan af den måttlige. Vi ha ju inga tillgångar, hvaraf man ens kan skapa ett kök. Och ej skaffen I. Jo, margarin skapen I! Vi ha en del skånska delikatesser. Dem förstår ej den matråe Stockholms-vilden. Vi ha renstek. En i hög grad demoraliserande föda. Vi ha lax. Den norrländska är oätbar. Saltad är den ju afskyvärd. Vi ha tätmjölk i Norrbotten. Men den kan ej förvaras. Vi ha bergostron på västkusten -- de gå till England. I slån grädde i kaffet. I koken te på kanel. Vi ha ett uselt öl -- med skyddstull åt bryggarne midt under frihandeln. Vi ha ej vin. -- Och får svensken äkta vin, så kasserar han det. Vi ha ej frukt, ej grönrätter. Vi ha ej kött! Hören i det, I bortskämda bondtuppar i Andra kammaren, I djurplågare! Vi ha ej slagtoxar. Och i borden sjelfva säljas på torget, om I ej göden slagtoxar. Åt oss. Gåsen är en simpel fågel, men ätbar, bitvis. Utom Skåne kan man hvarken göde den eller steka den. Ha vi får, mouton, gigot? Inte utom Gotland. Och sedan ha vi kvinnor -- smaklösa snålvarginnor i köket! -- i stället för män. Såsom i civilisationen sed är. Våra öfver- flödiga fruntimmer, dessa bordets värsta fiender, som laga gräddsåser, borde säljas till turken. Eller till kannibalerna. Om de laga mjölsåser. Dessa cikoriadrinkerskor! Och för in- komsten hyras kockar. Eller sändas ut ungherrar till civil- isationen för att studera kokkonsten, den ädlaste af alla vetenskaper. Endast den som kan äta är människa. Endast fransmännen kunna äta. Endast fransmännen äro människor. Huru är det i Frankrike? Hos oss går äfven det hemska läseriet i strid mot köket. I Frankrike tjänar religionen det. Framför allt är äfven den frommaste präst gourmet. Och man blir just from och god nästan endast genom god mat. Min Putte var en arg bondhund, som bet folk och åt hvad som helst då jag tog honom. Innan han dog var han from som ett lamm, en ängel, en fin gourmet, som aldrig åt utan största lugn och snygghet, noga genomluktade allt, aldrig åt det som var osnyggt eller ohöfligt eller eljest illa serv- eradt. Och alltid sökte han ut och bar bort och skänkte alla sämre bitar till älskade hyndor eller fattiga valpar. Precis som om han varit en fin karl, en god välgörande människa. Och det var han vorden. Genom god hundmat. Och hygglig husbonde. Och ömma kokerskor. -- Ett utmärkt godt kök skulle döda social- ismen. Svensken gör stora gående middagar -- den vilden! Eller sittande, der man sitter för trångt och följaktligen gör själfva njutningen till en plåga. Eller supéer! Hvilket är ett ännu större barbari. Enär en fin och klok karl ej supérar. Utan i de fall då af någon händelse middagen blifvit indragen. Eller han vakat så länge att han blifvit hungrig. Fransmannen supérar sällan. Han ger bara små, små, fina middagar. Högst för 12 personer. Det är qvinnan som hos oss behärskar bordet. Hon ger middagar och supéer, ej för att ätas och njutas -- det förstår hon ej. För att skryta och plåga sina medsystrar ger hon middagar och supéer. Hon borde sändas till spinnhuset för mindre sådant. En fransk portvakt äter bättre än ett svenskt statsråd. En fransman, som är eterisk, äter dubbelt så mycket som en svensk, som är en basse. Den franska portvakten nöjer sig ej med mindre än 3 rätter, förutan dessert. Det svenska vilda statsrådet måhända med 2. Den franska portvakten börjar med soppan. Det vilda svenska stats- rådet måhända med den förrätten. Den franska portvaktens soppa är kokt på kött och grönsaker. Det vilda svenska statsrådets måhända på sötslisk. Den franska portvakten dricker vin. Doch ej bordeaux på soppan. Det svenska vilda statsrådet gör sådant. Han dricker på våtvaror. Och tror han är stilig. Jag har sett statsråd hos oss sluka knivar, supa brännvin och dricka surt buteljeradt öl. Derför äro de sådana uslingar som de äro -- utan lag, heder och rätt och logik. Och derför behöfs det hållas protestmöten mot dem. Jag har aldrig behandlat en fransk portvakt illa. Det vore ej rådligt. Då jag behandlar ett svenskt statsråd väl, är det färdigt att stå på näsan och hvifta med benen i luften. Och jag vill just inte heller råda det till andra fasoner. Man tror att fransmannen ej äter kött. Han äter mera kött, än svensken. Men han äter därjämte saker, som smälta köttet. D.v.s.: vin, frukt, sallad. Fransmannen är snål, sparsam, i allt utom maten. -- Han bor enkelt, är rädd om sina kläder, borstar dem sjelf och lemnar dem aldrig till ett pighjon. Så gör ock Figaro, både i fråga om mat, boning och kläder. Men ej den svenske vilden. Den svenske landsortsvilden gråter derför att han nödgas betala sin mat på en Stockholms-restaurant. En svensk hos oss af medelklassen lefver hela veckan på kaffe, sill, potatis, ölsupa, slarfsylta, kabiljo och dylika osmakliga trefligheter för att få råd att supa punsch och toddy. En fransman t.o.m. af arbetsklassen, fordrar 2 reella mål om dagen med godt kött, läckert lagad potates, sallad, ost, frukt, vin. Han vet att för godt arbete och för att underhålla sitt snille och en ädel karakter, fordras god föda. Det franska köket är lika betydelsefullt för den fattige, som för den rike. Svensken har bara en legym: den skadliga potatis- en. Fransmannen har 10 hvardagslegymer. Af dem lagar han 40 hvardagsrätter. Han äter sina pommes soufflés såsom en särskild rätt utan kött. Potatisen stekt på franskt vis smakar som en bakelse. Gå från mig till Yehennas eviga eld! I svenska köks- vildinnor, som av lättja och kvinnlig dumhet bestjäla och förgifta mig! Kunnen I laga äggrätter? Det kan den franske manlige kocken. Hvit, klumpig, osmältbar mjölröra lagen I. Han lagar gul, brynt ambrosia. En rik svensk äter ej ens på sina vederstyggliga kalas så godt, som i regel den fattige kroppsarbetaren i Frankrike gör det i hvardagslag. Der finns mat. Och der kan man laga den. Så ej här. Och detta land djerfves vara mitt fosterland ja mitt fädernes- land. Mitt mödraland är det Gud ske lof inte. Fransmannen dricker i regeln blott inhemska viner. Och mycket litet champagne. Dels är han för stor gourmet, dels är han för sparsam. Han säljer den till utländingen. Och champagnen fås här precis lika god, som i Frankrike. Vi ha lika god Ayala och Roederer. Ack nej! Utom litet importerad madeira dricker han blott sina egna bourdeaux- och bourgogne- och rhône-viner: vin ordinaire, vin superieur och chateau-vin. Se der de tre olika smak- och prisklasserna. Ej ens vid festliga tillfällen dricker han mera än 1-2 sorter. Men med andakt. Han slungar ej vinerna i sig. Såsom svenska indelta underlöjtnanter för god sed hafva. Fransmannen är ingen vilde: Han slutar ej -- som svensk eller finne -- sin måltid efter desserten med ost och sött vin. Han dricker ej sött vin till mat. Han äter sin ost mellan bakverket och frukten. Därtill smuttar han litet bourdeaux. Fransmannen är ingen vilde: Han skålar ej. Han håller ej bordtal. Han pressar ej ur sig dumheter. Han reser sig ej. Då han äter. Han låter folk äta i fred. Hvarför är jag ej diktator i detta arma land? Jag skulle pina Er till smak och goda seder, nykterhet utan vederstygglig absolutism! Fransmannen är ingen vilde: Han har blommor på bordet, men stänger ej utsigten med bordprydnader. Fransmannen är ingen vilde: Han sköljer sin mun vid bordet. Antingen svenska landsortsbor må illa deraf eller ej. Men han stoppar ej sina handskar i glas eller petar sig i mun med gaffel. Fransmannen är ingen vilde: Pigor servera ej vid bordet med pigfingrar och pigslams. Han leger sig, om möjligt, manlig betjening. Med hvita vantar. Pigan är i Frankrike hvarken köks- eller matsals-hjon. Hon är bara en sängkammarspecialitet. Derför har fransmannen med sitt sunda förnuft ensam savoir vivre. Äfven i köket. ----------------------- Favoriter på Systembolaget 3: Sloe Gin I min ungdom, då jag var besatt av engelskt högreståndsliv, väcktes min nyfikenhet på drycken sloe gin. Så värst märkvärdigt lät det egentligen inte -- gin, slånbär och socker -- men det faktum att den var gentlemannens dryck för sport och friluftsliv -- man drack det till rävjakt, ridturer och vandringar på heden -- men även efter middagen och vid spelbordet, gjorde den till en symbol för det liv jag ville leva. I min värld var sloe gin Bertie Woosters, Henry Spencer Ashbees och Lord Henry Wottons dryck, alldeles oavsett hur det var i verkligheten. Tyvärr dröjde det länge innan jag fick smaka denna gudomliga brygd, men då jag i vuxen ålder besökte Albion köpte jag en flaska. Med händerna darrande av spänd förväntan smakade jag, och det var... fantastiskt. Smaken är svårbeskrivlig. Det är en fruktlikör, men för att vara en sådan inte speciellt söt utan snarare frisk. Den domineras naturligtvis av slånbär men har även inslag av bittermandel (från kärnorna) och man kan ana enbär i eftersmaken. Färgen är djupt röd med dragning åt blått, en mycket vacker färg som får de ärvda venetianska likörskålarna att framstå i sin allra bästa dager. Sedan den första prov- smakningen har många flaskor passerat min och mina gästers strupar, och fler lär det bli. Den som vill göra sin egen sloe gin kan följa receptet nedan. Det är inte svårt, men kräver en del tålamod. Ingredienser: 3 dl slånbär 1 dl socker 35 cl gin Slånbären skall vara frostnupna eller ha tillbringat minst en natt i frysen. Detta gör dem mildare och behagligare i smaken. Den gin som används bör vara torr, exempelvis av typen Plymouth eller London Dry. Söt gin som Old Tom ger en jolmig likör. 1. Blanda socker och gin i en glasburk. Skaka till sockret löst sig. 2. Pricka slånbären (stick sönder skalet med en stoppnål e d). 3. Lägg slånbären i gin-socker-blandningen och skaka lätt. 4. Låt burken med sprit, socker och bär stå minst två månader. Skaka den lätt två till tre gånger per vecka. 5. Sila bort bär, skal och kärnor och häll likören i en ren glasflaska. 6. Lagra likören i minst två månader. Under denna tid kommer fruktrester att sjunka till botten och bilda en bottensats som sedan dekanteras bort. Av denna anledning bör lagringen inte ske i kylskåp; i många kylskåp är vibrationerna från kompressorn så starka att ingen bottensats bildas. 7. Om du har tålamod, lagra ytterligare några månader. Vidare förvaring och lagring kan ske i kylskåp. Den som är lat kan gå till Systembolaget i stället. Sedan förra hösten saluförs där den utmärkta Plymouth Sloe Gin. För att komma riktigt till sin rätt bör sloe gin drickas ren vid 10-12 grader Celsius. Den passar även utmärkt med rikligt med krossad is (frappé) eller som drinkingrediens. Vid Monokel- redaktionens sommarsammanträden dricker vi ofta Sloe Buck (inte traditionellt, men mycket gott): Sloe Buck 2 delar sloe gin 1 del pressad citron 4 delar ginger ale Rör likör och citron med rikligt med iskuber i ett highballglas (grogglas). Fyll upp med ginger ale. Dekorera med en citron- skiva. Servera med italienska mandelskorpor. Officiell webbplats för Plymouth Sloe Gin med bl a drinkrecept: http://www.plymouthgin.com/ Plymouth Sloe Gin hos Systembolaget: http://www.systembolaget.se/pris/owa/xdisplay?p_varunr=758 ----------------------- Möhippa för en afrikabrud av signaturen B.L. Ur boken "100 bjudningar" (Husmoderns presentbok, Åhlen & Åkerlunds förlag, 1933) Tio à femton goda väninnor slogo sig tillsammans om omkostnad- erna för möhippan till ära för en ung fästmö, som skulle bosätta sig i Afrika. Festen hölls i mitt hem. Mitt stora, tomma undervisningsrum passade utmärkt att göra om till "Afrika". En mycket konstnärlig väninna stod för dekorationerna. Vi köpte hem en stor rulle omslagspapper, färgkritor i olika färger samt ett par askar häftstift. På omslagspapperet ritades ökenmotiv med kamelkaravaner, gröna oaser, dadelpalmer, lejon, giraffer och andra vilda djur. Även framställdes brudens ankomst till detta egendomliga land; mottagandet hon fick av sin utvalde samt av de svarta negrerna, iklädda endast bastkjolar. Omslagspapperet fästes sedan runt väggarna och tog sig mycket bra ut. Från Banankompaniet lånade vi lustiga reklamer: stora bananknippen av pappersmassa, negerpojkar och annat, som hängdes här och var. Alla flickorna gjorde sig likadana dräkter. Vi köpte naturfärgad bast i en fröhandel, sökte ut de längsta bastbanden, som vi sedan knöto dubbla på ett bomulls- eller resårband. Så var kjolen färdig! Överkroppen skulle föreställa naken: billiga bomullströjor färgades mörkbruna, till armarna togs bruna strumpor, sådana togo vi även på benen. Några voro händiga och virkade peruker. Av svart "lockigt" garn virkades tätt åt- sittande huvor, som blevo utmärkta. Ansikten gjordes av bruna strumpor. Av en fick man två "ansikten". Vi klippte av strumpan tvärt över halva benet, så att vi fingo två delar. Därpå drog vi en av delarna över huvudet så att strumpsömmen satt bak. Strumpan smetade åt om huvudet och näsan framträdde. Hål klipptes för ögon och mun. Omkring ögonen klistrades vita ringar och runt munnen tjocka, röda läppar av papper. Negressen färdig! En tid före festen hade bruden fått en anonym inbjudan. På kortet stode endast textat, att hon skulle hålla sig ledig den och den kvällen samt vara färdigklädd med bindel för ögonen vid ett visst klockslag på kvällen. Två av negresserna avhämtade henne i bil, och vid de rytmiska slagen av en dov trumma togs bindeln av och den förvånade bortförda befann sig i de svartas land. Trumslagen fortsatte, och nu hoppade in en hel skara negresser i vild dans med negresskakningar i överkroppen och rullande ögon. Festen fortgick under glam, banan- och dadel- ätning. Alla hade tagit med sig var sin kudde. Vid halvtolvtiden serverades supén, som var beställd: påbredda smörgåsar av olika slag, en god hummersallad med majonnäs och tårta. Vin: Villa Franca. Med hänsyn till att några sminkat sig brunt istället för att använda strumpansikten, användes pappersservetter! Ja, den här festen var för en afrikabrud -- men liknande glada fester med anspelningar på brudens blivande boningsort, hennes fästmans yrke m.m., kunna ju hållas för "vanliga" fästmör. ----------------------- Länkar Mr Lucky http://www.mrlucky.com Cocktails och jazz. Jazz och cocktails. Artiklar och recensioner relaterade till jazz och besläktad musik samt ett fåtal cock- tailrecept av exceptionellt hög kvalitet. Besök eller dö. Ludwig II of Bavaria; his life and art http://www.geocities.com/Paris/LeftBank/4080/home.htm Ludwig II av Bayern, hans slott och egenheter. Java's Swinging Bachelor Pad http://javasbachelorpad.com/ En hyllning till den mytomspunne amerikanske femtiotals- ungkarlen. Pinuppor, loungemusik, cocktails, kiosklitteratur etc. Kopplad till webbplatsen finns också en webbradiostation med loungemusik, crime jazz, easy listening mm. Fantastic Victoriana http://www.geocities.com/jessnevins/vicintro.html Platser och personer ur fantastisk litteratur (mest spök- och skräckhistorier och kriminalberättelser med ockulta förtecken) som utspelar sig i det viktorianska england. The International Guild of Professional Butlers http://www.butlersguild.com/ På denna amerikanska butlerorganisations webbplats finns information för den som vill anställa en butler och den som vill bli butler. Vidare finns det gott om handfasta råd om hur ett hem bör skötas: tips för hur man rengör portvinskaraffer, hur man viker linneservetter, bästa sättet att packa en frack osv. Umgängeskonst -- levnadskonst av J.L. Saxon http://www.lysator.liu.se/runeberg/umganges/ Projekt Runeberg har haft den goda smaken att publicera J.L. Saxons utmärkta (men mycket förnumstiga och stundtals kväljande präktiga) etikettbok på Nätet. Den kryddade snapsens hemsida http://www.lysator.liu.se/~johana/snaps/snaps.html Hur man kryddar brännvin med svenska växter. Både recept och handfasta beredningsråd. Det kanske bästa sättet att vintertid njuta av sommarens gåvor. Brian's Page of Antique Weirdness http://home.teleport.com/~gumball/weird.html En samling gamla bilder av det mer udda slaget. De är sorterade efter teman som "kinky", "racism", "devils", "drugs" o s v, så det är lätt för den depraverade gentlemannen att hitta vad han söker. Cigar Aficionado http://www.cigaraficionado.com Nätversionen av världens mest kända cigarrtidskrift. Mycket cigarrer förstås, men även utsökt alkoholjournalistik och en del om klassiska herrkläder och annat trevligt. ----------------------- Monokeln är ett elektroniskt nyhetsbrev för den moderne gentle- mannen med smak för det goda i livet. Monokeln skickas endast till dess prenumeranter. Om du vill kommentera innehållet, påbörja eller avsluta en prenumeration eller komma i kontakt med redaktionen av annan anledning, vänligen gör detta via e-post till monokeln@hotmail.com. För mer information besök vår webbplats på http://www.angelfire.com/alt/monokeln ----------------------- "Låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö." 1 Kor 15:32 -----------------------