Kur nė sulm hodhėn turqit
Hordhitė e pambaruara,
Kėshtjellat e sintaksės
Si muar, qė si muar.
Kur panė se gjuhės
Si hodhėn dot prangat
Lėshuan drejt saj
Gjithfarė merimangash.
Parashtesa e pjesėza
E lidhėza sė prapthi,
Tė bukurėn gjuhė
Ta bėnin leshharpi.
Tė tė bėnin ty, donin,
Shqipėri, memece.
Po ja, erdhi Naimi,
Si yll mbi ty ecte.
Dorėn e zbehtė
Mbi ballė ta vuri
Tė tė hiqte zjarrllėkun
Prej tė sėmuri.
Dhe vdisnin pjesėzat,
Thaheshin merimangat,
Ndriste si perlat
Poezia e madhe.