(februari 2005)Det har hänt en del sedan sist. Jag och mina birmakompisar har bott på Katthotell. Ja, ni läste rätt: Katthotell. Vi fick fira jul på Sylvias Katthotell i Kvissleby för hussarna och matte skulle åka till något ställe som heter Göteborg och dit fick minsann inte kissarna följa med. Det finns tydligen för många rangliga bord med dyrbara porslinsfiguriner i Göteborg. Vad tror dom egentligen? Jag har då aldrig haft sönder några prydnadssaker. Fast Denice och Sanna håller inte alltid ordning på sina lurviga svansar så en och annan skräll blir det.
Att bo på hotell var inte så dumt, säkert mycket trevligare för oss katter att vara i Kvissleby än i Göteborg. Fast lite förhandsinformation hade ju varit på sin plats. Vi visste inte vart vi skulle åka när matte tog fram våra transportburar. Till veterinären skulle vi inte för där hade vi nyligen varit och ingen av oss kände sig speciellt krasslig . Utställning då? Nix, för då hade jag inte fått följa med.. Min utställningskarriär är över säger matte. Det var ganska spännande när vi åkte i väg. Vi slog vad om en strömmingsflundra och gissade vilt. Denice trodde vi skulle till någon snygging för lite kuttrasju. Sanna hon satsade på någon djurpark med fågelhus och jag för min del trodde nog att vi skulle på picknick och få jaga humlor i gröngräset. Fast det var nog inte någon bra gissning eftersom det var minusgrader och snö ute. Det här med vadslagning är ganska jobbigt för en katthjärna så efter en stund så somnade vi och vaknade först när vi var framme.
När vi kom in i huset luktade det katt. Det fanns fler än vi där. Denice, Sanna och jag fick ett dubbelrum med utsikt över en snötäckt äng. Det fanns hyllor att klättra och ligga på, klösträd och stolar med mysfiltar på. Ville man kunde man klättra upp på en hylla och glo en stund på katterna i rummet bredvid. På julafton bjöds det på en och annan godbit och vi jam(m)ade med våra nya kattkompisar långt in på juldagsmorgonen. Det måste helt klart vara bättre att fira jul i Kvissleby än bland rangliga bord i Göteborg.
Från det ena till det andra. Har ni hört att nu måste våra hussar och mattar ha tillstånd för att vi ska få bo hos dom? Som tur är är vi bara tre så vi får bo kvar utan tillstånd men jag vet att det inte är alla våra fränder som har sådan tur. Matte läste högt för mig ur förra Tassen att någon som heter Djurskyddsinspektören ska komma hem och kontrollera att toalådorna står på rätt ställe och att vi har tillräckligt med utrymme. Utrymme, för vad då kan vän av katter fråga sig?
Vilket namn förresten! Hur kan någon heta Djurskyddsinspektör då är Maja ett mycket bättre namn tycker jag. Undrar om inspektören kommer att prata med oss katter och om man kan framföra klagomål. Det vore ju ett bra tillfälle att få högre klätterställning och mer mat kanske. Fast när det gäller mat så har jag det ganska bra för birmorna är kräsna på maten så det blir mycket över till lilla mig. Matte tycker inte att jag är så liten längre så hon tjatar om diet. Men det är ett annat ämne som vi får ta upp en annan gång.
Mjau på er!
Maja
