Ska huskatter vara inne- eller utekatter, det är frågan. Jag som är född fri, som lejonet Elsa, måste väl få ha en åsikt i ämnet. Fast det där med frihet blev inte så mycket med eftersom jag som liten fastnade i ett fisknät och blev väldigt ofri.Här hemma har det förts diskussioner huruvida katten dvs. JAG ska vara ute- eller innekatt. När jag var liten fick jag mest vara inne, ibland satte matte på mig sele och koppel när vi skulle gå ut. Det var inte så roligt, men det var bara att finna sig i det om man skulle få utforska trädgården. Att birmorna Denice och Sanna ska få gå ut har det aldrig varit tal om. Tänk om grannens katt river dom på nosen eller ve´ och fasa de kan få barr och kåda i pälsen. Gissa om de är avundsjuka när jag försöker sätta hastighetsrekord över gräsmattan, för nu får jag faktiskt gå ut utan koppel. Jag har planer på att som första katt spränga ljudvallen en vacker dag och då kommer Denice och Sanna att sitta i kattgården med långa nosar.
Det är faktiskt skönt att gå fritt ute och göra matte sällskap när hon sitter i solen på altanen och dricker kaffe. Men det finns ett mörkt och hotfullt moln på min katthimmel i form av grannens okastrerade hankatt. En ganska elak typ som inte tål lilla mig och inte andra katter heller för den delen. Han tror att hela Tallbacken är hans revir, den dumskallen. Vi är faktiskt flera som vill ha ett ord (mjau) med i saken. Om matte inte är ute och hjälper mig så jagar han upp mig i närmaste tall. Vet ni förresten att det är hur enkelt som helst att klättra upp på en tallstam, så där en 5-6 meter, men jätte läskigt att klättra ner. Tre gånger har lillhusse och storhusse fått hjälpa mig ner med risk för sina liv, säger matte som är lika höjdrädd som jag.
Det är det där svartvita monstret till hankatt som är en av orsakerna till att jag inte får vara utekatt till hundra procent. En annan orsak är att matte tycker att det i grannskapet redan finns för många katter som springer omkring. För den gamla damen i huset tvärs över gatan är det inte så roligt när vi gräver i hennes rabatter och när killarna markerar sina revir på källarfönster och trädgårdsmöbler. Det kan till och med jag med min lilla katthjärna förstå.
Nu är det så att matte börjar rucka lite på sina principer. Mina gener är ju ”vildare” än birmornas och så säger matte att jag börjar bli fet. Så nu har jag fått ett snyggt lila halsband som verkligen gör sig bra mot min grå päls. Grå och grå……, förresten! Ska vi snacka EMS-koder så är jag blå spotted och vit. Undrar hur många av mina ute kompisar som vet vilken EMS-kod de har? Åh.., förlåt jag kommer ifrån ämnet. När dom sätter på mig halsbandet får jag gå ut alldeles själv. Det är bara att gå fram till dörren och jama lite så kommer någon springande med halsbandet.
Matte tycker att jag bara ska vara ute på dagen när familjen är hemma och absolut inte på natten. Men vi får väl se hur det blir i framtiden. Jag har faktiskt utökat mitt revir från att omfatta husets alla rum till hela trädgården. Och ibland när dom andra inte ser mig smyger jag in i grannarnas trädgårdar och spanar lite. Vem vet, rätt vad det är känner jag mig som lejonet Elsa, lika fri som när jag föddes men med en egen männoskofamilj att bo hos.
Maju, så länge!
Maja
