Lena Philipsson är en svensk sångerska och låtskrivare. Hon är född 1966-01-19, och kommer från Vetlanda i Småland. Hennes riktiga namn är Maria Magdalena Filipsson. Lena vann 1982 Barnens Dags talangjakt, där hon sjöng och spelade piano till en egen låt. Känd blev hon tackvare sitt bidrag till schlagerfestivalen med "Kärleken är evig", 1986 som kom på plats två. Lena Philipsson deltog ytterligare två gånger med "Dansa i neon" (1987) med placering 5, och "Om igen" (1988) på andra plats. Hon vann visserligen inte tävlingen under åttiotalet, men blev känd och älskad av många. Alla bidragen blev hitlåtar. I början av karriären hade hon låtar skrivna av Anders Glennmark, Pheo Thyrèn och Per Gessle. Hon har jobbat mycket ihop med producenten Torgny Söderberg, som upptäckte henne redan 1985 tackvare Lenas första singel "Boy" -1984.

Lena utsågs till sin stora förvåning till sveriges sexigaste kvinna 1987, vilket skedde genom någon form av röstning som sexologen Malena Ivarsson anordnade. Lena tyckte inte att hon var ett dugg sexig, och hennes enda förklaring till utnämningen var att det förmodligen hade med klädseln att göra. Efter detta spelades en ganska pinsam duett in med Sven Wolter (sveriges dåvarande sexigaste man). Sommaren 1989 turnerade hon med badrocksturnèn. Stort genomslag fick hon för sin show på börsen 1991, som agent 006. Det var en slags kvinnlig James Bond figur. 1991 hamnade Lena på frimärke tillsammans med Roxette och Jerry Williams, och hon turnerade under sommaren samma år tillsammans med Tomas Ledin och Niklas Strömstedt under namnet Rocktåget. Det tycktes vara höjdpunkten på hennes karriär.

1993 gifte sig Lena Philipsson med Måns Herngren, som är en känd komiker och filmskapare. (Hon har dock skiljt sig från honom nu). Ungefär samtidigt som hon fick sitt första barn, släppte hon skivan "Fantasy" som var en helt annorlunda skiva mot tidigare. Kanske hade skivköparna väntat sig något i stil med agent 006, eller "My name". Fantasy var tydligen en besvikelse, för den floppade. (Själv tycker jag att det är en bra skiva.)

1995 gjorde hon comeback med "Lena Philipsson", som lanserades som en slags återgång till ursprunget. Så var det dock inte. Lena hade fortsatt på sin musikaliska vandring med en mer tidsenlig platta.

Denna utveckling fortsatte med skivsläppet "Bästa vänner" (1997).

På tvåtusentalet har Lena varit med i insamlingar och deltagit i tv-framträdanden.

Senaste skivsläppet är samlingsskivan Collection 2001.

Lena Philipssons show på hamburger burs 2002 var en oväntat stor framgång. Förmodligen har hon aldrig dragit så mycket folk förut. En slags revansch efter de orättvisa skriverierna om showen 1993. Jag såg henne då, och jag kan inte förstå kritiken. Hon var en lika fantastisk live-artist på den tiden.

Lena Philipsson deltog nyligen i melodifestivalen 2004 och lyckades vinna med en låt skriven av Thomas "Orup" Eriksson.

Eftersom Lena Philipsson är en föränderlig artist, som arbetar med det visuella och byter look, musikgenre, och sångteknik, är hon svår att fånga. Skalan spänner från schlagerpop, till soul och annat. Man får acceptera att hon är en personlig artist, som inte låter sig stoppas in i ett fack.

Lenas texter handlar nästan alltid om kärlek eller mänskliga relationer. Kompositionerna präglas av experimenterande. Som artist är Lena Philipsson färgstark, och har en mjuk och behaglig sångröst. Hon hade åtminstone på nittiotalet en mycket bra fysik. (Smidig och rörlig). Givetvis hade hon speciellt i början av karriären en stor kvinnlig charm, men hon är även en bra sångerska med känsla.

[Tillbaka][Nästa-->]