|
|
Dopingkontroller
Dopingkontroller är tillsammans med övrig information och utbildning om doping
de viktigaste delarna i idrottsrörelsens antidopingarbete. Kontrollerna
genomförs i samband såväl träning som tävling och kan även göras via hembesök.
Svenska idrottsutövare kan även med stöd av internationella avtal testas i
övriga norden av respektive lands antidopingorganisation
Enligt
Riksidrottsförbundets föreskrifter ska ett genomförande av en dopingkontroll gå
till enligt följande:
-
Den testansvarige skall innan
kontroll bekanta sig med provtagningslokalen. En idealisk provtagningslokal är
belägen på kortast möjliga avstånd från platsen för kallelsen och skall bestå
av en toalett, väntrum och ett enskilt rum där den testansvarige kan ta emot
idrottsutövaren. Om provlokalen inte uppfyller dessa kriterier kan den
testansvarige besluta om att flytta provtagningarna för att inte äventyra
rättssäkerheten.
-
Provtagningslokalen skall märkas
med tydliga skyltar, vid tävling har den ansvarige arrangören ansvaret för att
detta sker enligt bestämmelserna. Om tävlingsarrangören vill att fler
provtagningar skall ske får denne själv stå för kostnaden för dessa.
-
För att skydda idrottsutövarens
integritet och för att utesluta möjligheten till förväxling av prover får
endast en person kontrolleras i taget. Det får inte heller förekomma några
oförseglade urinprov i närheten.
-
Endast idrottsutövaren samt de av
Riksidrottsförbundet godkända kontrollanter får befinna sig i
provtagningslokalen. Undantag kan dock göras vid behov av tolk.
-
Om idrottsutövarens identitet inte
kan säkras ska denne filmas eller fotograferas efter provtagningarna, dessa
bilder skall inte användas för att dokumentera misstänka brottslingar utan
enbart för identifikation.
-
Vid
provtagning skall endast av Dopingkommissionen godkänd utrustning användas.
Till varje provtagning skall det även finnas minst tre förpackningar
tillgängliga som idrottsutövaren får välja mellan, allt detta för att
garantera rättssäkerheten.
|
|
Det tar vanligtvis tre veckor för laboratoriet att få en analys av ett
dopingprov klar. I brådskande fall, t.ex. vid pågående tävlingar går det dock
att få fram ett svar mellan 10 timmar (stimulantia) och 36 timmar (hormoner).
Laboratoriepersonal vet inte vems prov de analyserar utan får bara en sifferkod
på provröret, allt för att garantera en opartisk bedömning. Om provet visar sig
vara negativt, dvs. inte innehåller förbjudna substanser anses idrottsutövaren
naturligtvis inte heller vara dopad. Reservprovet förstörs och resultatet
meddelas testledaren. Visar det sig däremot att provet innehåller förbjudna
preparat ska reservprovet också analyseras om idrottsutövaren så önskar. Om
reservprovet är negativt anses idrottsutövaren inte vara dopad, är det däremot
positivt anses han vara dopad. Resultatet meddelas den testansvarige som ska
anmäla personen i fråga till dopingkommissionen. Det är sedan dessa som ska
komma fram till om anmälan föranleder bestraffning.
|
|