|
|
DOPINGHISTORIA
Ordet doping kommer från kaffrerna som en
gång levde i södra Afrika där ordet ”dop” bestod av en stark dryck, innehållande
bland annat delar från en nöt, alkohol och xantiner. Drycken användes främst av
männen som måste orka arbeta hårt för att överleva och kunna jaga. Ordet
användes senare av boerna och nästlades sig till slut in i sportsammanhang via
hästkapplöpningar i England under 1800-talet. Vid denna tidpunkt betecknades
ordet doping som en opiatlösning som hästar fick före en tävling för att
prestera sämre. Man gav det alltså till motståndarens häst för att denne skulle
prestera dåligt och den egna, odopade, hästen skulle vinna. Den nuvarande
svenska definitionen har det dock tvistats om men man kan enkelt sammanfatta den
till att doping är ”bruk av eller tillförsel av kroppsfrämmande ämnen i någon
form eller fysiologiska substanser som tillförs kroppen i onormala mängder eller
på ett onormalt sätt med den ända avsikten att höja prestationsförmågan i
tävling på ett konstlat och osportsligt sätt”.
Men redan innan ordet
doping blev allmänt känt har det förekommit bruk av preparat som senare kommit
att bli klassade som förbjudna substanser. Redan för 5000 år sedan
rekommenderade läkare idrottsutövare i Kina att använda sig av växten ”Ma Huang”
som ansågs ha stimulerande effekt. ”Ma Huang” är en ephedraväxt och som i det
moderna samhället är mera känt under namnet efedrin och som finns i vanlig
hostmedicin. I Latinamerika användes under denna tidpunkt medel som genom dagens
ögon skulle anses som doping, män ur inkafolket sägs ha tuggat kokablad för att
motverka trötthet. Även gladiatorerna i dåtidens antika grekland sägs ha använt
sig av diverse olika preparat för att höja sin prestationsförmåga, då främst
svampgifter som ansågs att en stimulerande effekt.
Under mitten av 1800-talet
uppmärksammade media för första gången bruket av prestationshöjande preparat och
det diskuterades flitig huruvida de engelska kanalsimmarna skulle tillåtas
använda dessa medel eller inte. Men det dröjde dock ända till 1886 innan det
första dokumenterade dödsfallet inträffade på grund av doping, det var en
engelsk cyklist som avled mitt under loppet Bordeaux-Paris i Frankrike efter att
ha tagit stora mängder trimetyltabletter. Hans hjärta orkade helt enkelt inte
med den enorma påfrestning som loppet innebar. Det blev under denna tid väldigt
populärt att använda sig av diverse preparat och man hade ingen tanke på
eventuella biverkningar, innehållet kunde även variera men vanligtvis bestod det
av koffein, kokain, stryknin, konjak eller socker upplöst i eter.
|
|
När så 1900-talet kom så sökte man ett läkemedel som kunde hjälpa kroppen när
den utsatts för svåra nedbrytande, katabola, tillstånd såsom vid brännskador och
cancer i olika former. Man ville ha en medicin som kunde verka
vävnadsuppbyggande på ett effektivt sätt, och då visste man sedan sekelskiftet
att testosteron, manligt könshormon, hade den efterfrågade effekten. Under
första världskriget gavs dessa medel till soldater i stridande förband i tyska
armen, och den främsta anledningen var då inte för att de skulle bli muskulösare
och orka mer utan för att de skulle bli aggressivare. Den övriga världen insåg
även de vilken enorm fördel detta innebar och följde snabbt i Tysklands fotspår.
Ryssfemmor som idag är den vanligaste steroiden kommer med stor sannolikhet från
de jättelika lager som hittats efter Sovjetunionens fall. Det finns tecken på
att det inom militären fortfarande förekommer forskning kring anabola steroider
och prestationshöjande preparat.
Under 50- 60- och 70-talet användes dessa
former att doping främst inom kraftsporter som brottning, boxning samt av
kroppsbyggare. Det dröjde dock ända till mitten av 80-talet innan vetenskapliga
bevis på anabola steroiders alla negativa effekter publicerades. I slutet av
1970-talet under DDR:s glansdagar gav den dåvarande regeringen sina
elitidrottare olika steroider för att de skulle uppnå så stora framgångar som
möjligt. Detta var inte för att de ville sina idrottsmän och idrottskvinnors
bästa utan för att få omvärldens uppmärksamhet och visa den ariska rasens
överlägsenhet. Birgitte Berendonk som skrivit DDR-DOPING var en av alla dessa
som regelbundet fick en daglig dos piller utan att ha en aning om vad hon
egentligen stoppade i sig, hon märkte tidigt att hon och de övriga
elitidrottskvinnorna fick basröst. När världens press antydde detta skämtade
tränarna bort det med ”de är inte här för att sjunga, utan för att sätta
rekord”. Rättsprocesserna mot huvudmännen i DDR påbörjades 1998 och beräknas
pågå långt in på 2000-talet.
När Ben Johnson
fastnade i en dopingkontroll, och fråntogs guldmedaljen på 100 meter, vid de
olympiska spelen i Seoul 1988 utbröt en vild diskussion om dopingens vara eller
icke vara ut. Detta upprörde en hel värld och blev så småningom startskottet för
ett omfattande antidopingarbete.
|
|