Doping
Hem     Historia     Antidoping     Ursprung     Lagar    Dopingkontroller     Kännetecken     Preparat    Undersökning    Projektarbete    Kontakta

 

 


ANTIDOPING

Redan 1960 inför uttagningarna till OS i simning påvisades amfetamin, i form av så kallade. ”pep pills” i de kvinnliga omklädningsrummen, personerna i fråga vann samtliga grenar och slog ett stort antal nationella rekord. Samma år vid OS i Rom avlider en dansk cyklist inför massmedias kameror, detta var första gången som omvärlden på allvar uppmärksammade det växande problemet med doping. Internationella Olympiska Kommittén kände av omvärldens vilja att bekämpa doping och tillsatte 1961 en medicinsk kommitté vars uppgift blev att bekämpa dopingen, och redan vid nästkommande OS genomfördes de första inofficiella dopingtesterna. Det dröjde dock ända till 1974 innan man lyckades med att på ett säkert sätt fastställa om proverna innehöll spår av förbjudna preparat, fortfarande var det förvånansvärt nog väldigt sällsynt med avstängningar trots att läkare lyckats påvisa förbjudna substanser. Det dröjde ända till OS i Seoul innan den breda allmänheten fick känna av de första avstängningarna, det alla största dråpslaget för idrotten var att guldmedaljören på 100 meters löpning, Ben Johnson, testats positiv. Något som kanske var ännu mer skrämmande var att Johnsons binjuremärgsproduktion var supprimerad vilket talar för långvarigt bruk. Johnsons tränare avstängs på livstid och han har sedan vittnat inför en kanadensisk statlig utredning om att Ben Johnson dopat sig regelbundet mellan 1981 – 1988 ”willingly och knowingly” och att han inför sitt världsrekord på 100 meter tagit den anabola steroiden furazabol. Det var en av de få steroider som idrottsutövare kunde ta alldeles inpå en tävling utan att det gav något utslag vid en eventuell dopingkontroll, furazabol är en variant på den snabbverkande steroiden dihydrotestosteron. I dagens samhälle ligger äntligen dopingbekämparna kunskapsmässigt före doparna och dess medarbetare, detta beror till stor del på att Internationella Olympiska Kommittén byggt upp ett omfattande antidopingnätverk med WADA (World Anti-Doping Agency) som huvudorganisation. I framtiden är det viktigt att prioriteten att bekämpa doping hålls hög och att organisationerna får de resurser som krävs för att hålla sin verksamhet vid liv.
 

 


DOPING ELLER DOPNING?

När den ökade debatten kring missbruk av prestationshöjande preparat tog fart resulterade detta 1992 i en svensk lagstiftning. Dock resulterade detta i mer än ett förbud, benämningen ändrades även till dopning istället för doping, trots att de övriga nordiska länderna använder sig av ordet doping. Den svenska regeringen reagerade även de på detta och föreslog att det tidigare ordet doping skulle stå fast, men språknämnden var övertygade om att detta dock inte vara korrekt svenska och benämningen ändrades. Eftersom ordet doping tidigare varit totalt dominerande kommer det sannolikt även förbli så även om en del journalister envisas med att skriva den nyare formen. I samband med en förändring i dopinglagen 1999 föreslog Lagrådet återigen att ordet doping skulle återinföras eftersom det nyare ordet inte har planterat sig i det svenska språket, dock fastslog regeringen till slut att ordet dopning skulle kvarstå. Inom idrotten fortsätter ordet doping att uteslutande användas i både tal och skrift. Dopingjouren, dopinglaboratoriet på Huddinge sjukhus och Riksidrottsförbundet har inte heller de ändrat sina namn.

I den senaste versionen av Svenska akademins ordlista (SAOL) är fortfarande båda versionerna accepterade.