|
|
ANTIDOPING
Redan 1960 inför
uttagningarna till OS i simning påvisades amfetamin, i form av så kallade. ”pep
pills” i de kvinnliga omklädningsrummen, personerna i fråga vann samtliga grenar
och slog ett stort antal nationella rekord. Samma år vid OS i Rom avlider en
dansk cyklist inför massmedias kameror, detta var första gången som omvärlden på
allvar uppmärksammade det växande problemet med doping. Internationella
Olympiska Kommittén kände av omvärldens vilja att bekämpa doping och tillsatte
1961 en medicinsk kommitté vars uppgift blev att bekämpa dopingen, och redan vid
nästkommande OS genomfördes de första inofficiella dopingtesterna. Det dröjde
dock ända till 1974 innan man lyckades med att på ett säkert sätt fastställa om
proverna innehöll spår av förbjudna preparat, fortfarande var det förvånansvärt
nog väldigt sällsynt med avstängningar trots att läkare lyckats påvisa förbjudna
substanser. Det dröjde ända till OS i Seoul innan den breda allmänheten fick
känna av de första avstängningarna, det alla största dråpslaget för idrotten var
att guldmedaljören på 100 meters löpning, Ben Johnson, testats positiv. Något
som kanske var ännu mer skrämmande var att Johnsons binjuremärgsproduktion var
supprimerad vilket talar för långvarigt bruk. Johnsons tränare avstängs på
livstid och han har sedan vittnat inför en kanadensisk statlig utredning om att
Ben Johnson dopat sig regelbundet mellan 1981 – 1988 ”willingly och knowingly”
och att han inför sitt världsrekord på 100 meter tagit den anabola steroiden
furazabol. Det var en av de få steroider som idrottsutövare kunde ta
alldeles inpå en tävling utan att det gav något utslag vid en eventuell
dopingkontroll, furazabol är en variant på den snabbverkande steroiden
dihydrotestosteron.
I dagens samhälle ligger äntligen dopingbekämparna
kunskapsmässigt före doparna och dess medarbetare, detta beror till stor del på
att Internationella Olympiska Kommittén byggt upp ett omfattande
antidopingnätverk med WADA (World Anti-Doping Agency) som huvudorganisation. I
framtiden är det viktigt att prioriteten att bekämpa doping hålls hög och att
organisationerna får de resurser som krävs för att hålla sin verksamhet vid liv.
|
|
DOPING ELLER DOPNING?
När den ökade debatten kring missbruk
av prestationshöjande preparat tog fart resulterade detta 1992 i en svensk
lagstiftning. Dock resulterade detta i mer än ett förbud, benämningen ändrades
även till dopning istället för doping, trots att de övriga
nordiska länderna använder sig av ordet doping. Den svenska regeringen reagerade
även de på detta och föreslog att det tidigare ordet doping skulle stå fast, men
språknämnden var övertygade om att detta dock inte vara korrekt svenska och
benämningen ändrades. Eftersom ordet doping tidigare varit totalt dominerande
kommer det sannolikt även förbli så även om en del journalister envisas med att
skriva den nyare formen. I samband med en förändring i dopinglagen 1999 föreslog
Lagrådet återigen att ordet doping skulle återinföras eftersom det nyare ordet
inte har planterat sig i det svenska språket, dock fastslog regeringen till slut
att ordet dopning skulle kvarstå. Inom idrotten fortsätter ordet doping att
uteslutande användas i både tal och skrift. Dopingjouren, dopinglaboratoriet på
Huddinge sjukhus och Riksidrottsförbundet har inte heller de ändrat sina namn.
I den senaste
versionen av Svenska akademins ordlista (SAOL) är fortfarande båda versionerna
accepterade.
|
|