berättelsen om Nikita
Torsdagen den 16/November är nog den hemskaste dagen i mitt liv,
det var den dagen då jag fick reda på att jag bar på ett dött barn.
MIN lilla tjej hade "somnat" för alltid.
Sedan "VÄNTADE" vi till den 19/november ,så lång tid tog det.
TROTS barnmorskans ALLA försök till att sätta igång förlossningen
så hände ingenting förrän Söndageftermiddag, då var allting "över" på 2 timmar.
Det var först då jag såg att det var en LITEN tjej,1840gr. och40cm. "lång",
"tillväxthämmad" sa dom, fina ord, som i den stunden enbart kändes som ett slag i ansiktet.
Vi stannade kvar på förlossningsavd. till tisdag morgon.
Jag känner fortfarandes hur fruktansvärt det var att gå därifån "tomhänt",
helst ville jag bara springa tillbaks och skrika åt dom MITT BARN DÅ!!
jag måste ju ha min tjej med mig hem. Men det kunde jag ju inte
det "enda"jag fick med mig hem var en sorg och en smärta som det inte ens finns ord för.
Idag, den9/februari när begravning och allt "praktiskt" runtomkring är avklarat,
har jag "bara" sorgen och smärtan kvar.
Visst, ett fint minne i form av fotografier av våran Nikita, det har jag kvar.
Jag har också kvar den underbara känslan av att föda ett barn,och denna underbara graviditet jag hade.
Jag har aldrig mått så bra som den tiden,alla "kurvor och värden" var perfekta,
magen var stor som "ett hus" och jag NJÖT av varenda dag.
Visst ,oron för missfall fanns nån gång ibland men
inte så mycket att den tog över den underbara känslan av att bära på ett barn i sin mage.
Och sen då denna hemska torsdag,då när barnmorskan på MVC inte hörde något,
och inte såg hon något heller med deras u-ljudsapparat,jag skulle få åka till förlossningen-sa hon,
deras apparat är "bättre",men inte var deras apparat något bättre,
det hjärta som en vecka tidigare hade slagit,hade nu stannat för alltid.
Jag vet att jag SKREK -detta är inte sant, min man hade jag absolut inte en tanke på
(som tur var hade min syster haft det och skickat efter honom)
allt jag kunde tänka på var att dom har sett fel,det är klart att min baby lever,
är dom alldeles dumma eller???
När Namik klev in genom dörren förstod jag,det var sant,
det var inte ett levande barn längre,vårat kärleksbarn hade dött!
Förlossningen på söndag eftermiddag kommer jag heller aldrig att glömma.
På 2 timmar var allting" över",när jag tittade ner mellan benen låg hon där,så liten ,jag tordes knappt ta upp henne av rädsla att hon skulle gå sönder,så liten tyckte jag att hon var.
Men när barnmorskan satt på henne en pyjamas så då tog jag upp henne,höll henne som om hon vore av glas,det var det finaste ansikte jag sett,det såg ut som om hon sov.
Vi hade henne hos oss tills det var dags att sova och hämta nya krafter till nästa prövning-planera begravningen.
Begravningen hade vi i Ansgarskyrkan,det var en "fin" begravning,endast de närmsta i familjen deltog.
Idag har det gått 3 mån.jag kan inte säga att sorgen är "lättare" att bära idag,det är nästan tvärtom,när jag ser andra mammor med sina barnvagnar blir jag fruktansvärt ledsen,avundsjuk och även en ilska över "varför har dom barn och inte jag".
Jag har varit ute hos vår Nikita i minneslunden på s:t Eskil's kyrkogård,hon ligger bredvid min lillebror Micke så jag vet att hon blir väl omhändertagen av honom,men då när jag står där,tårarna rinner,kan jag ändå inte låta bli att fundera över "var finns rättvisan" i allt det här??
011119
Mamma's älskling!
Jag var ute vid din grav idag,alla känslor,all saknad
Min älskling, jag saknar dig så mycket att orden inte räcker.
Idag har jag bakat en tårta till dig, "Nikita 1 år " står det på den.
Jag har tänt massor med levande ljus till dig,
jag tor du skulle tycka det är fint, ljusen värmer.
Ibland kan jag sitta och titta på ditt kort, längta och gråta
gråta efter dig,dig som jag saknar så...
Gud, du säger i ditt ord Den här dikten läste Camilla, vår präst, den läste hon i kyrkan
Inte en enda dag går förbi utan dig i mina tankar. Ibland brukar jag
fundera på vilka hyss du skulle hittat på, för hyss tror jag du skulle göra,
du är ju en Becker!! Jag tittar på din kusin Cassandra och tänker på hur lika ni skulle varit,
båda två med turkiskt påbrå, färgerna från den turkiska sidan och humöret
från Beckers-släkten. Undrar hur många gånger ni skulle hunnit med att bli
osams över leksakerna...... Tankar som dessa får mig att le, men samtidigt gråter mitt hjärta, för
jag vet att jag aldrig får uppleva allt det jag tänker att du skulle göra. Jag hoppas du ger allt detta till morbror Micke istället, han behöver ha
lite bus. Din kusin Henrik var ute vid graven på allhelgonahelgen, han la dit en bit
choklad åt dig och Micke, han trodde nog ni var lite godissugna...hoppas det
smakade bra! Mormor har ditt kort bland alla de andra barnbarnen, jag vet att hon står
där och tittar på dig ibland, jag vet att mormor saknar dig hon med. Din kusin Alexandra var här idag, hon är nu 7år gammal, hon funderade på
om jag hade en ny man som jag kunde gifta mig med, för då kunde jag ju få en
babys till, .....med ett leende på läpparna till Alexandra
förklarar jag att det inte är så lätt tyvärr, och i mitt hjärta tänker
jag att det skulle ha varit lättare om du funnits här bredvid mig. Då kunde
jag ha kramat och pussat på dig lika mycket som jag pussar på Kusin Ronja till
exempel. Du och jag hade kunnat hitta på lite bus till din moster Pica, det
hade hon gillat jättemycket . Jag hoppas att du ser oss här nere från ditt ängla-hem, jag hoppas att du
har det så bra som du bara kan i din himmel. Det dröjer nog än ett tag tills
jag kommer till dig, men tills dess finns du VARJE dag i mina tankar. Idag ska jag tända 2 ljus för dig, ska skicka några ballonger via
himmeltelegrafen så du får dom hem till dig.... dina kusiner och din moster och din mormor ska få käka lite glasstårta,
det tror jag att du hade velat bjuda på, och så 2 ljus i tårtan förstås.
Ljuset bredvid ditt foto kommer naturligtvis att vara tänt..... Ännu ett år har gått, jag kan inte säga att saknaden och sorgen är
mindre, kanske lite annorlunda, men absolut inte mindre. Har den äran min älskling på din alldeles egen dag 19/11-00
att du ser i det fördolda
Din blick har omslutit Nikita som föddes utan liv,
en av de minsta i din värld.
Dina ögon såg henne före alla andras
och du såg på henne med kärlek.
Hjälp oss tro att det liv som började här
nu är hemma hos dig,hemma för alltid i din famn.
Du är vårt hopp om återseende och försoning.
Där du är,råder inte döden.
Hjälp oss att tro det,
hjälp oss att vila det.
det är din dikt.
pussa morbror Micke, och du FÅR dra han i skägget också
hälsa honom det från mig, din mamma
puss min älskling
Du finns i mitt hjärta för alltid.
Har den äran min älskling på din 1-års-dag!!
uppdaterad
021119
Grattis på 2-årsdagen min älskling!
GRATTIS PÅ 3-ÅRSDAGEN!!
Jag är alldeles säker på att jag hörde din röst imorse, Var är mina paket mamma -ropade du. Gud vad jag önskar att du var här och jag fick ge dig hela världen i present.
Som du säkert sett från ditt lilla moln i himlen så har du fått en hel familj, en storasyster Linnea och Pappa Stefan, du skulle ha älskat dom båda. Jag kan bara tänka på vad du och Linnea hade hittat på för bus på lördagmornar....
Och jag skulle ha ÄLSKAT varje minut.
Du och morbror Micke har fått 2 nya kompisar hos er, min Elin och Stefan's pappa, så nu har ni en Farfar att busa med.
Inte en dag går utan att jag tänker på dig, just nu tittar du på mig när jag sitter vid datorn och skriver ner mina tankar till dig.Det är inte alla dagar jag gråter, ibland kan jag le åt allt bus och elände du skulle hittat på, undrar just hur många tallrikar och glas som har gått i kras...men det gör inget.
Mitt älskade hjärta, hoppas du får en bra dag i himmlen, många bullar och tårtor. Sänder en ballong bara till dig.