Två mil uppströms Vindelälven, från Ammarnäs, ligger fäbodstället Aitenas. Här bosatte sig samen Anders "gamm-sjulsa" Sjulsson år 1885. Det hade varit oår i fjällen och vargarna hade nästan dräpt ut hela hans renhjord. Anders blev känd som en skicklig vargrännare, han lär ha dräpt 72 stycken.
Sjulsas hustru, Maria, var en seg, men ganska egendomlig kvinna. Det är om henne och hennes dotter som den här historien handlar.

En dotter i familjen hade blivit tvungen att ge sig av till Norge för att valla getter. Där blev hon stångad av en bock, så svårt, att hon var invalidiserad när hon återvände till Aitenas. Moderna fick då för sig att flickan var en "bortbyting". I ett anfall av sinnesförvirring, tog hon ett spjut och stötte det i bröstet på den 17-åriga flickan. Flickan dog inte av spjutsticket, utan bad för sitt liv, men modern drog fram henne till kåtans tröskel och högg henne i halsen med en yxa, så att barnet avled. Därefter lindade hon några trasor kring såren och bar ut kroppen i uthuset. När fadern kom hem förklarade modern att flickan dött en naturlig död. Fadern blev förkrossad. Det fanns ingen begravningsplats i Aitenas, så liket fick transporteras med häst till Ammarnäs. En kvinna från byn ville hjälpa den sorgsna modern med svepningen av den döda flickan. Men Maria vägrade. Då förstod Sjulsa att något var fel, och rev bort trasorna från dotterns kropp. Det fruktansvärda mordet uppdagades, Maria och en äldre dotter häktades. Rätten fann dock efter en tid att den äldre dottern inte hade haft någon del i brottet, och Maria var så otillräknelig. Därför försattes de på fri fot. Under tiden som Maria varit borta ifrån Aitenas hade David Forsvall, och Nils Johan Strömgren, skaffat sig ströängar kring makarna Sjulssons boplats. Detta stack Maria i sinnet. Hon slog ner spetsiga, vassa stenar i ängen så att David och Nils Johans slåttermaskiner skulle gå sönder. Maria blev bara underligare med åren. Sina sista dagar tillbringade hon på ålderdomshemmet i Örnäs.

Text hämtad ur: "Ett sekel i Ammarnäs"