Recensionen är från: Dala- Demokraten den 7 November 1997  
Recensent: Hans Bloom 
 
  

Ulf Lundell: Män utan kvinnor (EMI) 

Har inte Lundell sagt allt redan? Undrade en kollega efter vetskap om den här plattan. Efter mer än 20 år i rampljuset och den suveräna dubbel-CD:n "På andra sidan drömmarna" i fjol kan man förledas tro det. 

Men Ulf Lundell skriver ju om livets växlingar och vår tids förvandling och lär göra det så länge han lever. Hans personliga texter talar till mångas hjärtan och i det förutsägbara kan han ännu överraska. 
"Män utan kvinnor" bär inte fjolårets "Springsteen-stämpel" utan liknar snarare starka "Xavante" från 1994. Han har ny uppbackning igen och producenten Lars Halapi sätter prägel på verket med sina gitarrer. 

Det är mycket akustiskt och arrangemangen är överlag sparsmakade. Och ofta är det underbart vackert. Som i "Warburton Mission", "Serengeti" eller "Nadja". 

Den som följt Lundell genom åren upptäcker att han nu när han närmar sig de 50 söker trygghet i tillvaron. I titellåten med ord som: 

" ...vi längtar efter familjerna,  
vi längtar efter mening här i världen ...". 
Eller "... kvinnan lockar inte längre ... men ensamheten är för hård att bära ..." i stillsamma "Fel igen". Eller "... När får jag äntligen komma hem från denna långa resa? När ska det här livet bli underbart? ..." i "Underbart". 

Lundell har mycket att säga och han gör det förbaskat bra. Igen. 
 
 
 
 
 
 


 
Har du synpunkter på sidan. Har det blivit fel någonstans? Eller vill Du av någon annan anledning ha tag på mig. Då är det bara att mäjla mig på nedanstående adress. 

Vi hörs! 

Tillbaka till förstasidan Ulf  Lundell -Sveriges största rockpoet 


 
 
eriknettelbrandt@kurir.net