Jag gav, inte sålde, Öppna landskap  till Guinness

 Francie Conway heter en irländsk man som för några år sen
 spelade in min sång Öppna landskap på sitt modersmål. Det tyckte
 jag om. Liksom jag har gillat versionerna på isländska, norska,
 danska, estniska, färöiska. Det värmer mej att den låten har
 hittat ut i det skandinaviska, och till det irländska alltså
 även. Jag har en gammal vurm för Irland. Poeterna, författarna,
 utmarkerna, musiken, sångerna, det gaeliska, det keltiska. Så
 har det varit länge, Nu sen jag besökt ön har kärleken icke
 svalnat, fördjupats istället och min längtan tillbaka är
 konstant.

 Veckans Affärer påstår att jag sålt denna min sång till
 bryggerijätten Guinness för snöda pengar. Så är icke fallet.
 Francie hörde av sej till mej och frågade om det var ok om han
 spelade låten på ett slags jippo för Guinness i Stockholm.
 Möjligen skulle låten användas av Guinness i reklam här i
 Sverige, det vet jag faktiskt inte och brytt mej heller icke om.
 Jag sa ok. Varsågod, go ahead. Så spontan och obetänksam
 tillåter jag mej själv att vara om det så känns för. Jag gav,
 eller lånade,Guinness låten, i egenskap av Conway. Det är
 skillnad: att ge, att sälja; en väsentlig skillnad. För mej är
 den rentav avgörande. För mej är det svarta ölet Guinness en god
 bit av den irländska själen. Mer än ett öl så att säga. En
 nykterist som jag kanske borde hålla sej för god för att hjälpa
 till att sälja öl, men så god har jag aldrig haft några planer
 på att bli. Jag tycker mycket om tanken på pubar som osar av
 vått ylle och rök och sånger och historier. Möjligen passar jag
 själv numera bäst bakom bardisken eller rentav utanför på torget,
 men den goda gemenskapen är jag gärna med om att hålla vid liv,
 eller rentav återupprätta.

Vi hörs! 

Tillbaka till förstasidan Ulf  Lundell -Sveriges största rockpoet