Grattis Lundell, 50 år i dag
- Pappa Gerhard berättar om 50 år med ”prinsen”

Fotbollsgrabb, storfiskare och, förstås, musiker. Redan i pojkrummet fanns närvaron av Bob Dylan och andra förebilder. Snart väntade bohemlivet på Söders höjder. Samtidigt som pappa Gerhard berättar om hur stolt han är över sin son, säger han också att han då helst sett Lundell jr göra karriär som ingenjör.

Den pensionerade smidesarbetaren Gerhard Lundell, 81, har en son som fyller 50 år i dag. Och en hälsning till honom:
– Fortsätt bara. Den enkla röda trävillan utanför Stockholm är kanske det närmaste vi kommer ett svenskt Graceland. Elvis har förstås aldrig varit här. Mer än på skiva. Här finns ingen inredning i sebrarandigt, inget hav av paljett. Bara enkla möbler, raka linjer, noll överdåd.
Här bor Ingrid. Här bor Gerhard. Men Ulf bor inte här längre. Han dyker däremot upp hemma hos mamma och pappa ibland. Och föräldrarna finns då och då med i Ulfs låtar och böcker. Inte minst Gerhard fpr ofta stå som symbol för folkhemsbyggaren.

Flyttade till Stockholm
Han är den faderlösa statargrabben som fick börja med kroppsarbete redan efter första skolåret. Kraven var stora för en ung späd grabb. Livet var hårt. Vid 19 års ålder flyttade Gerhard till Stockholm. Sökte lyckan. Fick jobb på Hasselgrens verkstäder på Blekingegatan. Men kände sig knappast hemtam.
– I början ville jag bara åka tillbaka hem. Det var hemskt. Det syntes ju på en att man var statargrabb. Och det fick man höra.
– Ibland kände man sig så ensam. Någon gång tittade man väl ner från Tranebergsbron och tänkte att det var snabbaste vägen bort. I mitten av 40-talet träffade han Ingrid. De gifte sig 1947. Två år senare föddes sonen Ulf på Södersjukhuset. En stor händelse.
– Det är förstås roligt när det blir en grabb. Han var naturligtvis prinsen som alla var sugna på. En man som aldrig haft en far skulle nu själv uppfostra en son.
– Jag hade ju blivit påverkad av sättet jag levt på. Man hade inte haft någon att luta sig emot. Och livet var hårt. Det är mycket möjligt att de hårda tagen gick i arv för att man trodde att de var bra. Men ibland var de inte det.


Bohemliv på Söder 
Ulf växte upp. Var duktig i skolan. Till sexan. Hemma satt han mest på sitt rum. Så småningom började han skriva dikter. Och utforska kärleken.
– Det var alltid mycket tjejer runt honom. Ibland kom de hit och emellanåt fick man sparka ut dem (skratt). Sedan rullade det på. Musik. Litteratur. Bohemliv i risiga kåkar på Söders höjder.
– Det var ingenting jag tyckte om. Jag drömde om att han skulle bli ingenjör, att han skulle ha ett riktigt jobb. Många hårda ord växlades. Och svaldes. Mötena med sonen blev sällsynta. Först på senare tid har kontakten blivit mer regelbunden.
– Vi träffades emellanåt när det knep och han behövde fotogen till huset eller pengar. Ibland kom han hit och då fick han med sig stora mackor hem. Men när jag gick hem ifrån honom kändes det inte bra. Jag tyckte inte att han skulle bo där och jag tyckte inte om hans vänner. Det passade inte in i bilden. Upplevde du någonsin Ulf som den rebell han blev för hela Sverige?
– Nej, inte speciellt mycket. Han har alltid velat sköta sig själv. Och han är en väldigt snäll människa. Hur ser du på din sons framgångar?
– Jag är väldigt stolt. Men har man varit statare blir man sparsam med skrytprat. Jag har nog inte gett honom tillräckligt med beröm. Har du läst Ulfs böcker?
– Nej, jag har aldrig varit särskilt förtjust i att läsa. Jag har försökt läsa dem, men jag tycker att hans Stockholmssvenska är besvärlig. Din favoritlåt av alla han skrivit?
– Jag tycker om ”Öppna landskap”, men den spelar de ju till och med på pensionärsföreningen nuförtiden (skratt). Det bästa är när det brakar loss på konserterna och man känner hur det börjar gunga. Känner du igen dig i honom?
– Nej... möjligen temperamentet (skratt). Hur ska ni fira Ulfs 50-årsdag?
– Han har rest bort utomlands, så firandet får komma senare.

Vi hörs! 

Tillbaka till förstasidan Ulf  Lundell -Sveriges största rockpoet 

eriknettelbrandt@spray.se