- Ja det är jag. Å nej, ingen Fjortis-depprision. Jag är verkligen inte lycklig. På senaste tiden har jag tappat förtroendet för de som jag litade på apsolut mest. Några har sårat mig. Någon gick bakom ryggen på mig med den pojken jag älskade allra högst på denna jord. HUR kunde dom göra så?
Visst, jag skrattar, ler. Men när jag är ensam känner jag en stor klump i hjärtat. Kanske klarar jag bara inte av att vara själv? JO, det gör jag. Jag gillar att vara för mig själv. Ibland. Sitta å tänka, filosofera och skriva. Men ibland är det som någonting fattas.
Ibland kan jag titta mig i spegeln å tycka, jo men visst, jag är ju ganska söt iallafall. Men när jag står brevid mina vänner ser jag ut som en kort grå äcklig ful fet flicka. Dom skiner upp, får uppmärksamhet, får alltid massa strul på fester. Men inte jag. Utseendet har stor betydelse. Åkk det kan jag erkänna att jag också tycker. Jag menar, VEM ser ut en jätteful(ytligt) kille på stan som dom vill stöta på? OK dom kanske har en jättefin insida men man ser trots allt utsidan först. Jag känner mig älskad av mina kompisar åkk min familj, men inte av den delen som fattas. POJKE. Ska hitta en snart. Har en i mina tankar just nu.. *Älskar* <3